Motion och annan friskvård med användning av checkar

1 Sammanfattning

En arbetsgivare kan ge personalen möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård genom att ge de anställda checkar, kuponger eller andra handlingar som ger tillträde till en anordnare av sådan motion eller friskvård. Detta gäller under förutsättning att systemet är så utformat att arbetsgivaren har full insyn över vilket slag av aktivitet som respektive check, kupong etc. kan användas till av de anställda. Arbetsgivaren ska också ha möjlighet att kunna följa upp hur de använts.

2 Bakgrund och frågeställning

Det finns företag som marknadsför olika slag av checkar, kuponger eller liknande som ger innehavaren möjlighet erhålla motion eller annan friskvård hos olika anordnare anslutna till det av utställaren skapade systemet. Fråga har väckts om detta förfarande strider mot ”kupongförbudet” i lagbestämmelsen om personalvårdsförmåner.

3 Gällande rätt m.m.

Personalvårdsförmåner är skattefria enligt 11 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I andra stycket punkt 4 sägs att som personalvårdsförmåner räknas inte andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem. Enligt 11 kap. 12 § räknas som personalvårdsförmåner bl.a. enklare slag av motion och annan friskvård. Denna bestämmelse ändrades senast den 1 januari 2004 (SFS 2003:745, prop.2002/03:123). Ändringen innebar ett slopande av de tidigare kraven på att det skulle vara fråga om aktiviteter som utövades i anläggning som regelbundet disponerades av arbetsgivaren eller enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och att det skulle vara fråga om motion och friskvård som var av kollektiv natur.

Regeringsrätten har i RÅ 2001 ref. 44 funnit att förmånav årskort till en motionsanläggning utgjorde en sådan personalvårdsförmån av mindre värde som var undantagen från skatteplikt under förutsättning att erbjudandet riktade sig till hela personalen. Genom avgörandet står det klart att arbetsgivare kan tillhandahålla personalen årskort eller liknande vid motionsanläggningar av normalt slag utan att värdet av dessa kort ska tas upp till beskattning.

4 Skatteverkets bedömning

I den ovannämnda propositionen sägs på s. 14 följandebeträffande utvecklingen av formerna för motion och friskvård.

”Intresset för motion i olika former och medvetandet om vår personliga hälsa har ökat sedan bestämmelserna om motion och annan friskvård tillkom. Förutom att formerna för motionen har utvecklats har också sättet att utöva motionen förändrats. Det är i dag mycket vanligt med motionsutövande i form av t.ex. styrketräning och aerobics på särskilda motionsanläggningar. Tillgång till anläggningarna har de som köper termins- eller medlemskort. Andra former för utövande av motion och annan friskvård är t.ex. spinning, tai chi, qigong, kostrådgivning, information om stresshantering och s.k. kontorsmassage.”

Det ”kupongförbud” som finns i 11 kap. 11 § andrastycket punkt 4 IL infördes under 1980-talet när det allmänt började användas betalkuponger av olika slag för exempelvis måltider och förfriskningar. Dessa kuponger kunde tidvis användas som betalningsmedel även för andra slag av varor eller tjänster än som omfattades av dåvarande regler om skattefrihet försubventionerad kost och likn. Kupongerna fick karaktär av allmänt betalningsmedel.

För att ett förfarande med arbetsgivarstödd motion och annan friskvård med användning av checkar, kuponger eller liknande inte ska komma i konflikt med den nämnda punkten 4 i 11 kap. 11 § krävs att checkarna eller kupongerna har sådan utformning att de inte kan användas som betalningsmedel av vem som helst och för andra ändamål än sådant enklare slag av motion och friskvård som omfattas av skattefriheten i 11 kap. 11-12 §§ IL. Checken eller kupongen ska mer ha karaktär av bevis på att innehavaren har rätt till tillträde till den aktuella motionslokalen, ett bevis som helt eller delvis har betalats av arbetsgivaren.

Det är arbetsgivaren som är ansvarig för att de förmåner han ger sina anställda redovisas korrekt när det gäller underlag för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt på kontrolluppgiften. Om arbetsgivaren bekostar anställdas motion och friskvård måste arbetsgivaren därför ha kännedom om arten och omfattningen av ifrågavarande motion och friskvård för att kunna bedöma om den ryms inom det skattefriaområdet.

För att arbetsgivaren ska kunna få sådan kännedom i ett system med checkar/kuponger krävs det därför att det går att hänföra använd check/kupong till den anställde som fått den samt i vilket sammanhang den använts. För att systemet ska kunna vara skattemässigt hållbart bör följande krav kunna ställas på utformningen.

• På checken/kupongen bör det finnas förtryckta uppgifter om såväl den anställde som arbetsgivaren och plats för den anställde att kvittera den med sin namnteckning.
• Av checken/kupongen bör framgå att den endast kan användas för motions- och friskvårdstjänster och att den inte kan användas för inköp av någon form av varor samt helt eller delvis inte kunna bytas mot kontanter.
• För att arbetsgivaren ska kunna ta ställning till om de aktuella tjänsterna utgör sådan motion och friskvård som kan vara skattefri enligt IL bör utställaren av checkarna/kupongerna ge tydlig information till arbetsgivaren om vilka slag av motion och friskvård de ger rätt till. Exempel på vad som avses med enklare slag av motion och annan friskvård finns i Skatteverkets ställningstagande 2005-04-27 (dnr 205744-05/111).
• Arbetsgivaren bör få rapportering som visar när och var de olika checkarna/kupongerna har lösts in. Detta för att ge arbetsgivaren möjlighet att kunna följa upp att checkarna/kupongerna har använts på ett sätt som står i överensstämmelse med skattelagstiftningen.