Eftersökande och omhändertagande av handlingar

Handlingar får eftersökas och omhändertas

Åtgärden eftersökande innebär att en viss lokal, en förvaringsplats eller ett annat utrymme (t.ex. datorer) genomsöks för att leta efter handlingar som omfattas av en revision eller ett föreläggande. Ett omhändertagande av handlingar kan aktualiseras antingen i anslutning till en eftersökning eller som en självständig bevis­säkrings­åtgärd.

Regler om eftersökande och omhändertagande av handlingar vid revision finns i 45 kap. 4–7 §§ SFL. Det är endast handlingar som behövs för revisionen som får eftersökas och omhändertas. Det underliggande revisionsbeslutet styr alltså, inom ramen för beslutet om bevissäkring, vilka handlingar som får eftersökas och omhändertas. Att en handling behövs för revisionen är ett mycket lågt ställt krav. I princip är det revisorn som avgör vilka handlingar som behövs för revisionen.

Regler om eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision finns i 45 kap. 8–11 §§ SFL. Då är det föreläggandet, eller de handlingar som den enskilde kan föreläggas att lämna uppgift om, som styr vilka handlingar som får eftersökas och omhändertas.

Eftersökande och omhändertagande av handlingar vid tvångsrevision (45 kap. 4 § SFL)

När en s.k. tvångsrevision genomförs i den reviderades verksam­hetslokaler enligt 45 kap. 3 § SFL får handlingar som behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och tas om hand för granskning (45 kap. 4 § SFL).

Avsikten med åtgärden är att möjliggöra eftersökning och omhänder­­tagande av handlingar om det uppstår problem vid genomförandet av revisionen i den reviderades verksamhetslokaler (prop. 1993/94:151 s. 155). Tillämpningen av 45 kap. 4 § SFL är begränsad till de delar av en pågående revision som faktiskt utgör tvångsrevision, dvs. om en tvångsrevision pågår så får handlingar som omfattas av tvångsrevisionen eftersökas och omhändertas för granskning. Åtgärden ska avse den eller de verksamhetslokaler som omfattas av beslutet om tvångsrevision.

Under vissa förutsättningar får handlingar som behövs för en tvångsrevision eftersökas och tas om hand även i lokaler, på förvaringsplatser eller i andra utrymmen som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler (45 kap. 7 § SFL).

Om grunden för tvångsrevisionen är risk för sabotage

När tvångsrevisionen grundar sig på risk för sabotage krävs endast att det finns ett beslut om tvångsrevision och att handlingarna behövs för revisionen för att handlingarna ska få eftersökas och omhändertas. Utgångspunkten är att risken för sabotage finns kvar så länge tvångsrevisionen pågår (prop. 2010/11:165 s. 891).

Om grunden för tvångsrevisionen är bristande medverkan

När tvångsrevisionen grundar sig på bristande medverkan krävs att handlingen inte har tillhanda­hållits inom rimlig tid eller att det finns en påtaglig risk för sabotage för att handlingen ska få eftersökas och omhändertas (45 kap. 4 § andra stycket SFL).

Den reviderade bör först ges tillfälle att tillhandahålla handlingen, innan granskningsledaren börjar eftersöka den, om det inte finns någon risk för sabotage (prop. 2010/11:165 s. 891).

Om det har uppkommit risk för sabotage efter det att en tvångs­revision har beslutats på grund av bristande medverkan, bör den reviderade dock inte ges tid att tillhandahålla handlingen. Då bör granskningsledaren få eftersöka handlingen utan att först be om att få se den (prop. 2010/11:165 s. 891).

Vad innebär det att handlingen tillhandahålls ”inom rimlig tid”?

Vad som avses med uttrycket ”inom rimligt tid” får bedömas mot bakgrund av de regler som gäller för hur en revision i samverkan ska bedrivas. Tidigare användes uttrycket ”utan oskäligt dröjsmål”, med samma innebörd. Den reviderade är vid en samverkans­revision skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar samt den hjälp som behövs för revisionen. I detta ligger att den reviderade ska fullgöra sina skyldigheter inom rimlig tid. Vad som är rimlig tid får avgöras i det enskilda fallet, men en allmän utgångspunkt är att revisorerna ska kunna bedriva revisionen tämligen skyndsamt och i ett sammanhang. Normalt får ett dröjsmål accepteras om det finns godtagbara skäl. Även ett längre dröjsmål kan oftast godtas om det är välmotiverat. Lämnas inte någon som helst förklaring till dröjsmålet kan dock också ett kortvarigt dröjsmål innebära att handlingen inte tillhandahålls inom rimlig tid. Det förhållandet att den reviderade inte avsatt tillräck­liga resurser för revisionen utgör generellt sett inte ett godtagbart skäl för dröjsmål (prop. 1993/94:151 s. 166 och 168).

Vem fattar beslut?

Beslut om eftersökande och omhändertagande av de handlingar som behövs under pågående tvångsrevision fattas av granskningsledaren.

Omhändertagande vid en revision inledd i samverkan (45 kap. 5 § SFL)

Bevissäkring kan bli aktuellt under en revision som genomförs i den granskades verksamhets­lokaler även i de fall revisionen inletts som en samverkansrevision. En handling som påträffas eller till­handahålls kan omhändertas för granskning om den behövs för revisionen (45 kap. 5 § SFL). Bestämmelsen tar sikte på de situationer då den reviderade lämnat sitt medgivande till gransk­ning i verksamhetslokalerna, men motsätter sig att en viss hand­ling som revisorn redan har får granskas. I en sådan situation kan ett beslut om att handlingen ska omhändertas fattas med stöd av 45 kap. 5 § SFL.

Paragrafen är tillämplig oavsett om den reviderade är skyldig att lämna tillträde till verksamhetslokalerna eller inte. Det avgörande är om hen har medgett att revisionen genomförs där (prop. 2010/11:165 s. 892).

Eftersökning får inte ske

I de situationer som beskrivs ovan får inte något eftersökande ske, utan det är bara handlingar som påträffas eller tillhandahålls och som behövs för revisionen som får tas om hand för granskning. Det får alltså inte röra sig om något aktivt letande från gransknings­ledarens sida. Om ett behov av att eftersöka handlingar uppkommer krävs antingen ett beslut om tvångs­revision, vilket i sin tur ger granskningsledaren behörighet att besluta om att eftersöka och omhänderta handlingar, eller att revisionen i verksamhetslokalerna avbryts och i stället genomförs på någon annan plats, vilket öppnar för beslut om eftersökande och omhändertagande enligt 45 kap. 6 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 892).

Rättsfall: Skatteverket har rätt att kräva kopia på redan tillgängligt datalagrat material

Vid en revision i samverkan ansågs ett bolag skyldigt att tillhandahålla en kopia av huvudboken på ADB-media till revisorerna. Då bolaget inte frivilligt medgav detta hade skattemyndigheten rätt att med stöd av 6 § andra stycket TVL (motsvaras av 45 kap. 5 § SFL) besluta om omhändertagande av en kopia av informationen på ADB-media för granskning på skattemyndighetens egen datautrustning (KRNS 2003-09-23, mål nr 7716-02).

Vem fattar beslut?

Beslut om omhändertagande vid revision inledd i samverkan fattas av granskningsledaren.

Eftersökande och omhändertagande i verksamhetslokalerna vid revision som bedrivs på någon annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler (45 kap. 6 § SFL)

I de delar en revision genomförs på annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler är 45 kap. 4 och 5 §§ SFL inte tillämpliga. Även om revisionen inte genomförs i verksamhets­lokalerna kan det finnas behov av att eftersöka och omhänderta handlingar där.

Beslut om eftersökande och omhändertagande av en handling i verksamhetslokalerna när revisionen inte genomförs där, utan på någon annan plats, får fattas om

• den reviderade inte har följt ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § SFL om att lämna ut handlingen (45 kap. 6 § 1 SFL), eller
• det finns en påtaglig risk för sabotage (45 kap. 6 § 2 SFL).

Det ska vara fråga om ett föreläggande avseende en handling som behövs för revisionen.

Att tänka på inför ansökan om bevissäkring enligt 45 kap. 6 § SFL

Ett beslut om eftersökande och omhändertagande enligt 45 kap. 6 § 1 SFL kan endast avse de handlingar som omfattas av föreläggandet. Om granskningsledaren, innan ansökan om bevis­säkring görs, bedömer att handlingar utöver dem som angetts i föreläggandet behövs för revisionen, bör det övervägas om ansökan kan göras med hänvisning till påtaglig risk för sabotage enligt 45 kap. 6 § 2 SFL i stället för med hänvisning till ett inte följt föreläggande enligt 45 kap. 6 § 1 SFL. Om det finns en påtaglig risk för sabotage finns också möjligheten att underrätta om beslutet först vid verkställigheten (45 kap. 16 § andra stycket SFL).

Ett föreläggande behöver inte ha delgetts för att kunna följas av bevissäkring enligt 45 kap. 6 § SFL. Någon slags bevisning för att den som förelagts verkligen nåtts av föreläggandet kan dock vara nödvändig.

Om revision har inletts i verksamhetslokalerna

Att bestämmelsen bara är tillämplig när revisionen genomförs på någon annan plats än i verksamhetslokalerna utesluter inte att den tillämpas i fall där en revision har inletts i verksamhetslokalerna efter medgivande, men där den reviderade vägrar att tillhandahålla en handling som behövs för revisionen eller visar tecken på att vilja sabotera kontrollen. Om den situationen uppstår måste granskningsledaren bedöma om det är nödvändigt att fortsätta revisionen i verksamhetslokalerna. Om detta är nödvändigt krävs ett beslut om tvångsrevision enligt 45 kap. 3 § SFL för att handlingen ska få eftersökas och omhändertas. Om det inte är nödvändigt kan beslut om eftersökande och omhändertagande i stället fattas med stöd av 45 kap. 6 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 892 f.).

Bestämmelsen om eftersökande och omhändertagande vid revision som bedrivs på någon annan plats än i den reviderades verksam­hetslokaler är alltså tillämplig även i en samverkans­revision som påbörjats hos den reviderade efter medgivande, men där sam­verkan har avbrutits. Det kan då inte längre anses att revisionen genomförs i den reviderades lokaler.

Att tänka på när samverkan har avbrutits

Att samverkan har avbrutits innebär inte att Skatteverket omedelbart måste lämna verksamhets­lokalerna. Om den påtagliga risken för sabotage är akut, dvs. att förvaltningsrättens prövning inte kan inväntas, kan granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om eftersökande och omhändertagande enligt 45 kap. 6 § SFL på plats i verksamhetslokalerna. Det är då viktigt att gransknings­ledaren i samband med att det interimistiska beslutet fattas gör klart för den reviderade att samverkan inte längre bedöms vara möjlig och att revisionen fortsättningsvis kommer att bedrivas på annan plats.

Om den påtagliga risken för sabotage inte är akut får gransknings­ledaren i stället ansöka hos förvaltningsrätten om att få eftersöka och omhänderta handlingar i verksamhetslokalerna.

Eftersökande får endast ske i den reviderades verksamhetslokaler

Bestämmelsen i 45 kap. 6 § SFL ger endast stöd för beslut om eftersökande av handlingar i den reviderades verksamhetslokaler och inte på annan plats. Om ett eftersökande ska kunna göras på annan plats krävs ett beslut enligt 45 kap. 7 § SFL.

Exempel: kombination 45 kap. 3 och 6 §§ SFL

Förvaltningsrätten har efter ansökan från granskningsledaren beslutat att kassainventering får ske genom åtgärden bevissäkring i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 45 kap. 3 § 2 SFL (p.g.a. påtaglig risk för sabotage). Granskningsledaren anser att resterande del av revisionen bör kunna ske i samverkan med den reviderade och att företagets räkenskaper ska granskas hos Skatteverket. När kassainventeringen har genomförts och revisorn efterfrågar räkenskaperna vägrar den reviderade utan rimliga skäl att lämna över dessa.

Skulle granskningsledaren göra bedömningen att det finns en påtaglig sabotagerisk avseende de handlingar som behövs för revisionen och att denna risk är akut, kan hen fatta ett interimistiskt beslut enligt 45 kap. 14 § SFL om att eftersöka och omhänderta handlingarna med stöd av 45 kap. 6 § SFL.

Vem fattar beslut?

Beslut om eftersökande och omhändertagande vid revision som bedrivs på någon annan plats än i den reviderades verksamhets­lokaler fattas som huvudregel av förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren.

Vid akut sabotagerisk kan granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om en sådan åtgärd. En granskningsledares befogenhet att fatta ett interimistiskt beslut får dock endast avse verksam­hets­lokaler.

Eftersökande och omhändertagande på annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler (45 kap. 7 § SFL)

Handlingar som behövs för en revision kan i vissa situationer vara förvarade på någon annan plats än i den reviderades verksamhets­lokaler. Handlingar kan t.ex. finnas hos en revisor, en redovis­nings­byrå eller i en företagsledares (kan avse både den formella och faktiska företrädaren) bostad. Skatteverket kan under vissa förutsättningar eftersöka och omhänderta en handling i en lokal, på en förvaringsplats eller i ett annat utrymme som inte är en del av den reviderades verksamhetslokaler (45 kap. 7 § SFL).

Förutsättningarna för att eftersökande och omhändertagande ska få ske på annan plats än i den reviderades verksamhets­lokaler är att det finns särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet och

• att ett föreläggande att lämna ut handlingar inte har följts, eller

• att det finns en påtaglig risk för sabotage (45 kap. 7 § SFL).

Om Skatteverket har bedömt att det finns en sabotagerisk beträffande den reviderade och det uppstår ett behov av att eftersöka handlingar hos annan, exempelvis den reviderades revisor, gäller den riskbedömning som gjorts beträffande den reviderade också vid beslut om eftersökande och omhänder­tagande hos revisorn med stöd av 45 kap. 7 § SFL. Detta med hänsyn till att den reviderade när som helst kan begära att återfå sina handlingar (jfr RÅ 1995 ref. 51).

Reglerna om eftersökande och omhändertagande på annan plats än i verksamhetslokaler bör tillämpas med försiktighet då denna typ av beslut om eftersökande och omhändertagande typiskt sett tillhör de mer integritetskränkande åtgärderna. Här får proportionalitetsprincipen en stor betydelse (prop. 1993/94:151 s. 106 f.).

När finns det särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet?

Någon egentlig begränsning av i vilka lokaler, utrymmen etc. som eftersökande kan ske med stöd av 45 kap. 7 § SFL finns inte. Det avgörande är i stället om det är troligt att handlingarna finns där. Detta uttrycks i lagtexten med att det finns "särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet”. Det kan exempelvis vara så att uppgifter har lämnats om var handlingen finns vid kontakter med den förelagde eller dennas företrädare.

Exempel: kombination 45 kap. 3, 6 och 7 §§ SFL

Granskningsledaren ansöker hos domstol om att få genomföra en del av en revision (här en kassainventering) med tvång i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 45 kap. 3 § SFL. Åtgärden motiveras med att det finns en påtaglig sabotagerisk. Granskning av företagets handlingar ska ske hos Skatteverket. Granskningsledaren anser att det finns en påtaglig sabotage­risk även för de handlingar som behövs för revisionen, både sådana som rör tvångs­revisionen och företagets räkenskaper i övrigt. Granskningsledaren anser också att det finns särskild anledning att anta att företagets handlingar finns i företagsledarens bostad. Finns det redan vid ansök­nings­tillfället en sabotagerisk även för de handlingar som behövs för den del av revisionen som inte genom­förs som tvångsrevision, bör ansökan till förvaltningsrätten, utöver ansökan om tvångsrevision enligt 45 kap. 3 §, även innehålla ett yrkande om att få eftersöka och omhänderta dessa handlingar. Om förutsättningarna är uppfyllda finns då möjlighet att få eftersöka och omhänderta handlingar dels i den reviderades verksamhets­lokaler, dels på andra platser, t.ex. i en bostad, vilket inte är möjligt med ett interimistiskt beslut.

I situationer som den i exemplet kan alltså 45 kap. 3, 6 och 7 §§ SFL kombineras i en ansökan.

Villkorad ansökan

Om en ansökan avser flera bevissäkringsåtgärder i olika utrymmen behöver Skatteverket ange i vilken ordning åtgärderna ska ske i en s.k. villkorad ansökan. Detta är viktigt med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Vid eftersökning och omhändertagande av handlingar innebär det bl.a. att beslut om åtgärderna inled­nings­­vis bör riktas mot utrymmen som disponeras av den granskade, dvs. den som beslutet om bevissäkring gäller. Först sedan det konstaterats att alla eftersökta handlingar inte finns i dessa utrymmen får eftersökningen fortsätta på andra platser. För att åstadkomma en sådan ordning anpassas ansökan om bevissäkring och görs villkorad.

I normalfallet förutsätts att handlingar som rör verksamheten förvaras i företagets verksam­hets­lokaler eller hos någon som har i uppdrag att förvara handlingarna, t.ex. en redovisningsbyrå.

Företag som delar lokal

Det förekommer att företag delar lokal och att handlingar som tillhör ett företag därför finns, eller av någon anledning förvaras, i delar av en lokal som disponeras av ett eller flera andra företag. I denna situation bör det övervägas om en villkorad ansökan kan vara befogad.

Möjligheten att motivera en eftersökning av den reviderades handlingar i verksamhetslokaler som disponeras av ett annat företag i samma lokal måste bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Möjligheterna till detta är naturligtvis större om företagen har samma företrädare, affärsrelationer med varandra eller om det finns andra samband dem emellan.

Exempel: företag som delar lokal

Granskningsledaren avser att ansöka om bevissäkring avseende företaget A. Bevissäkringen är tänkt att genomföras i A:s verksam­hetslokaler. A delar lokal med företaget B. A och B har olika före­trädare och inget känt samröre utöver att de finns i samma lokal. Vid ansökan om bevissäkring bör det övervägas att som ett andra steg, om alla handlingar som behövs för revisionen av A inte hittas i A:s verksamhetslokaler, ansöka om att få eftersöka och omhänder­ta A:s handlingar i B:s verksamhetslokaler.

Verksamhetslokaler i en bostad

Det är vanligt, framför allt när det gäller mindre företag, att före­taget utöver sin ordinarie verksamhetslokal också disponerar utrymmen, t.ex. ett arbetsrum, i företrädarens bostad. Även sådana utrymmen utgör verksamhetslokaler för företaget.

För företag som har en officiell verksamhetsadress där det finns verksamhetslokaler är det naturligt att i första hand rikta bevissäkringsåtgärder mot dessa lokaler. Beroende på omständig­heterna kan verkställighet i t.ex. en verksamhetslokal i företräd­arens bostad begäras samtidigt. Det vanligaste är dock att eftersökande och omhändertagande i en sådan verksam­hets­lokal får genomföras först sedan det konstaterats att alla eftersökta handlingar inte hittats i företagets officiella verksamhetslokal.

Verksamhetslokal saknas

Det finns exempel på fall där ett företag, trots en omfattande verksamhet, inte har några lokaler som typiskt sett kan betraktas som verksamhetslokaler. I sådana fall kan den enda möjligheten vara att rikta bevissäkringsåtgärder direkt mot en bostad. Ansökan om åtgärder i bostaden bör då göras villkorad. Först begärs åtgärd i företagets eventuella verksamhetslokal i bostaden och sedan, om inget material hittas där eller om verksamhetslokal i bostaden saknas, i övriga utrymmen i bostaden.

Bostadsutrymmen

Normalt sett bör beslut om åtgärder i bostadsutrymmen begäras i den turordningen att de får genomföras först sedan eftersökning i andra utrymmen inte gett något resultat. Även eftersökande i bostadsdelen kan göras villkorad; först företagets verksamhets­lokal i bostaden och sedan, om inget material hittas där, övriga utrymmen i hemmet. Förvaltningsrätten föreskriver i regel att handlingar får eftersökas i företrädarens bostad först sedan det har konstaterats att de inte har påträffats hos det granskade företaget eller på någon annan plats där tillstånd till eftersökning också har getts. I de fall eftersökning yrkats i företagets verksamhetslokal i företrädarens bostad är det dock vanligt att förvaltningsrätten som nästa steg, dvs. före eftersökning hos exempelvis en redovisnings­byrå, medger att eftersökning får ske i företrädarens bostad.

Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan det alltså finnas skäl att ansöka om en annan turordning än den gängse, dvs. att verksamhetslokaler alltid går före bostad. Gransknings­ledaren får då göra en bedömning utifrån proportionalitetsprincipen av om detta skulle kunna vara möjligt och i ansökan motivera varför den gängse turordningen ska frångås. I de fall då verksam­hetslokalerna finns på samma adress som bostaden så bör en sådan åtgärd ligga före en begäran att få eftersöka och omhänderta handlingar i en bostad. Även om det generellt krävs starka skäl för eftersökande i en bostad, bör granskningsledaren kunna utgå från att de skälen behöver vara något svagare om det rör sig om företagsledarens bostad.

Rättsfall: eftersökande i bostad

I allmänhet är det känsligare att eftersöka handlingar i en bostad än i en kontorslokal. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande prövat frågan om eftersökande och omhändertagande av handlingar i en företagsledares bostad. Domstolen konstaterade att det av motivuttalandena till TVL framgår att det måste finnas starka skäl för att få tillstånd att eftersöka och omhänderta handlingar i en företagsledares bostad. Vidare ansåg domstolen att artikel 8 i Europakonventionen (angående skydd för privat- och familjeliv m.m.) måste beaktas.

Omständigheterna var sådana att bolagen och deras ställföre­trädare hade samma adress. Denna omständighet, menade domstolen, kunde i och för sig leda till antagandet att handlingar kunde finnas i bostaden, men det kunde inte ensamt utgöra tillräcklig grund för att utan några begränsningar genomföra eftersökande och omhändertagande i bostaden. Ett beslut om åtgärder i bostaden borde ha medgetts först sedan det visat sig att eftersökning i övriga utrymmen blivit resultatlöst och domstolen pekade i domen även på möjligheten att villkora ett beslut på det sättet (RÅ 1996 ref. 97).

Detta innebär att om ansökan är villkorad med hänsyn till proportionalitet och med hänsyn till Europakonventionens krav så medges normalt verkets ansökan, om övriga krav är uppfyllda.

Omhändertagande vid beslag

En situation då omhändertagande på annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler kan komma i fråga är när åklagare eller polis verkställt ett beslag enligt RB:s regler. När åklagaren inte längre behöver handlingarna för bevisningen i brottmålet är hen skyldig att häva beslaget. Om en revision pågår, och det finns risk för sabotage, kan ett beslut om eftersökning och omhänder­tagande enligt 45 kap. 7 § SFL bli aktuellt. I detta fall blir det endast omhändertagandet som verkställs. Förutsättningar för omhändertagande enligt reglerna om bevissäkring finns regel­mässigt om den granskade utan rimliga skäl inte går med på att revisorn, direkt när beslaget hävs, får överta räkenskaperna för fortsatt revision.

Det är annorlunda i den situationen att beslaget fortfarande består. I sådant fall saknar den reviderade besittning och rådighet över de räkenskaper som tagits i beslag. Den reviderade kan därför varken samverka eller vägra att samverka i frågor om genomförandet av revisionen. Något beslut om bevissäkring behöver därför inte fattas så länge beslaget består. I stället ska Skatteverket samråda med åklagare och polis för att ta del av räkenskaperna.

Vem fattar beslut?

Beslut om eftersökande och omhändertagande på annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler fattas som huvudregel av förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren.

Vid akut sabotagerisk kan granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om en sådan åtgärd. En granskningsledares befogenhet att fatta ett interimistiskt beslut avser dock endast verksamhetslokaler.

Eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision (45 kap. 8 § SFL )

Även vid andra kontrollformer än revision kan eftersökande och omhändertagande av handling bli aktuellt. En handling får, enligt 45 kap. 8 § SFL, eftersökas och tas om hand för granskning under förutsättning att

• ett föreläggande att lämna ut en handling vid annan kontroll än revision inte har följts och
• det finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som har förelagts.

Det är föreläggandet som, inom ramen för beslutet om bevis­säkring, styr vilka handlingar som får eftersökas och omhändertas.

Ett föreläggande behöver inte ha delgetts för att kunna följas av bevissäkring enligt 45 kap. 8 § SFL. Någon form av bevisning för att den som förelagts nåtts av föreläggandet kan dock vara nödvändig.

Eftersom handlingar bara får eftersökas och tas om hand för granskning under förutsättning att det finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som har förelagts, så kan beslutet inte avse någon annan än den förelagde (jfr KRNG 2015-10-16, mål nr 5633-15).

Måste röra sig om ett föreläggande att lämna ut en handling

Det bör observeras att det måste röra sig om ett föreläggande att lämna ut en handling för att 45 kap. 8 § SFL ska kunna tillämpas. Paragrafen ger inte stöd för eftersökande och omhändertagande av annat än handlingar.

En befogenhet för Skatteverket att förelägga någon att lämna uppgift, som exempelvis den som stadgas i 37 kap. 6 § första stycket SFL, får även anses innefatta en befogenhet att i stället låta föreläggandet avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling, då det bara rör sig om två olika sätt att lämna en uppgift (prop. 2010/11:165 s. 851 f. och 855).

Vilka förelägganden omfattas?

Bestämmelsen är tillämplig på alla förelägganden om att lämna ut en handling vid annan kontroll än revision som inte har följts. Bestämmelsen i 45 kap. 8 § SFL kan alltså även omfatta eftersökning och omhändertagande av en handling hos personer som inte kan bli föremål för revision, men som har förelagts att lämna ut en handling.

Bestämmelsen om eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision är exempelvis tillämplig när ett föreläggande att tillhandahålla handlingar för kontroll av egen uppgifts- eller dokumentationsskyldighet med stöd av 37 kap. 6 eller 7 §§ SFL inte följts. Den gäller även när ett föreläggande att tillhandahålla handlingar för kontroll av någon annans uppgifts­skyldighet (ett s.k. tredjemansföreläggande) med stöd av 37 kap. 9 eller 10 §§ SFL inte har följts. Bestämmelsen är också tillämplig vid föreläggande för kontroll av uppgifter vid återbetalning av eller kompensation för punktskatt enligt 37 kap. 7 a eller 9 a §§ SFL. Bestämmelsen gäller dock inte för förelägganden som avser skyldighet att lämna kontrolluppgift eller deklaration (jfr prop. 1993/94:151 s. 156).

Förelägganden som sker med stöd av 37 kap. 11 § SFL p.g.a. en begäran om informationsutbyte, i den mån föreläggandet innebär en skyldighet att lämna ut en handling, omfattas också. Även förelägganden som i övrigt sker till följd av en begäran om informationsutbyte från annat land omfattas. Läs mer på sidan om Informationsutbyte med andra länder.

Paragrafen kan också bli tillämplig bl.a. i samband med kassaregistertillsyn eller kontrollbesök vid förelägganden med stöd av 42 kap. 5 och 7 §§ SFL och vid förelägganden att lämna ut en handling enligt t.ex. kupongskattelagen (prop. 2010/11:165 s. 894).

Vad innebär ”särskild anledning att anta”?

Med uttrycket ”särskild anledning att anta” menas att det ska finnas något som talar för att handlingarna finns hos den som förelagts och att eftersökandet inte ingår i ett mer planlöst letande. Beviskravet har inte satts högt. I de fall myndigheten beslutat om ett föreläggande avseende en speciell handling bör kravet exempelvis ha uppfyllts redan vid beslutet om föreläggandet (prop. 1993/94:151 s. 156).

Vem fattar beslut?

Beslut om eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision fattas som huvudregel av förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren.

Vid akut sabotagerisk kan granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om en sådan åtgärd. En granskningsledares befogenhet att fatta ett interimistiskt beslut avser dock endast verksamhetslokaler.

Eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande (45 kap. 9 § SFL)

Beslut om bevissäkring genom eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande möjliggör eftersökande och omhänder­tagande av handlingar som Skatteverket hade kunnat få uppgift om genom ett föreläggande enligt 37 kap. 10 § SFL (ett s.k. tredjemansföreläggande) men utan att ett föregående föreläggande beslutats (45 kap. 9 § SFL). Åtgärden syftar till att få fram uppgifter för kontroll av någon annan än den som åtgärden riktas mot och innebär alltså ett alternativ till att hämta in handling­arna genom ett föreläggande.

Vem kan åtgärden riktas mot?

Den beslutade åtgärden kan riktas mot den som inte får revideras men som kan föreläggas att lämna uppgift enligt 37 kap. 10 § SFL. Dödsbon och fysiska personer som inte bedriver näringsverk­samhet får inte revideras men kan, om det finns särskilda skäl, föreläggas enligt 37 kap. 10 § SFL. Eftersökande och omhänder­tagande utan föregående föreläggande är dock bara tänkt att riktas mot fysiska personer som inte är näringsidkare (prop. 2010/11:165 s. 895).

Observera att det krävs särskilda skäl för att förelägga en privatperson enligt 37 kap. 10 § SFL.

Vad får eftersökas och omhändertas?

Bara handlingar som den enskilde kan föreläggas att lämna uppgift om enligt 37 kap. 10 § SFL får eftersökas och omhändertas med stöd av 45 kap. 9 § SFL.

Avser kontrollen en viss person, får Skatteverket eftersöka och omhänderta alla handlingar som har anknytning till en rätts­handling mellan den hos vilken åtgärden vidtas och den som ska kontrolleras. Avser kontrollen i stället en viss typ av rättshandling, får alla handlingar med anknytning till just den typen av rätts­handling innefattas i åtgärden (prop. 1993/94:151 s. 157).

Åtgärden får bara omfatta eftersökande och omhändertagande av handlingar. Själva granskningen ska i dessa fall alltid ske på annan plats än hos den som är föremål för bevissäkringen (45 kap. 9 § andra stycket SFL).

Förutsättningar för åtgärden

De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att åtgärden eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande ska få ske, utöver att åtgärden ska avse en fysisk person som inte får revideras men som kan föreläggas att lämna uppgift enligt 37 kap. 10 § SFL, är

• att det finns särskild anledning att anta att handlingen kommer att påträffas hos personen
• att det finns påtaglig risk för sabotage om personen föreläggs och
• att det finns ett betydande intresse av att handlingen granskas (45 kap. 9 § SFL).

Begreppet ”särskild anledning att anta” har samma innebörd som vid åtgärden eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision enligt 45 kap. 8 § SFL, men med den skillnaden att det i detta fall inte skett något föreläggande. Beviskravet har inte satts särskilt högt men det ska alltså finnas något som talar för att handlingen finns där eftersökandet och omhändertagandet ska ske.

Sabotagerisk och betydande intresse av att handlingen granskas

För att åtgärden ska komma i fråga krävs att det finns ett betydande utredningsintresse för en sådan kontroll och skäl att anta att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande, t.ex. om det finns risk att den förelagde saboterar utredningen själv eller genom att varsko den som uppgifterna avser.

Beviskravet för detta bör enligt förarbetena sättas relativt lågt. En allmän bedömning av om uppgifterna är av sådan art att sabotagerisk typiskt sett kan antas föreligga bör räcka. Det är alltså inte nödvändigt med en mer konkret sabotagerisk i det enskilda fallet.

Vid bedömningen av om utredningen försvåras av ett föreläggande bör även tidsaspekter beaktas. Som exempel nämns mervärdes­skatte­utbetalningar, där överskjutande mervärdesskatt måste betalas ut skyndsamt, men kontrollen bakåt i flera led kan ta månader om föreläggandeformen måste användas. Det framgår alltså att riskbedömningen tonas ner och att en ökad betydelse läggs vid utredningsintresset, vilket i allmänhet är lättare att påvisa (prop. 2010/11:165 s. 895 och prop. 1993/94:151 s. 156 f.).

Åtgärden får inte användas för förberedande kontroll

Eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande får inte beslutas för att hämta in uppgifter för att förbereda kontroll av någon annan person än den som kontrolleras. Det ska alltså vara klart vilka eller vad som ska granskas.

Åtgärden kan inte beslutas om de insamlade uppgifterna enbart avses utgöra ett material som ligger till grund för en kontrollaktion, s.k. generell kontroll. Däremot kan uppgiftsinsamlingen gälla ett stort antal personer under förutsättning att uppgifterna ska användas direkt för kontroll av dessa (prop. 1993/94:151 s. 158).

Vem fattar beslut?

Beslut om eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande fattas av förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren.

Begäran om undantag av handling

Den bevissäkringen gäller kan motsätta sig granskning av en handling på den grunden att handlingen inte får granskas enligt 47 kap. 2 § SFL. Om den bevissäkringen gäller begär att handlingen ska undantas från kontrollen ska hen ge in en begäran om undantag till förvaltningsrätten. Om granskningsledaren redan har handlingen och håller fast vid bedömningen att handlingen bör granskas ska Skatteverket se till att handlingen omedelbart förseglas och överlämnas till förvaltningsrätten (47 kap. 4 § andra stycket SFL).