OBS: Detta är utgåva 2024.5. Visa senaste utgåvan.

Områden: Inkomstskatt (Kapital, Näringsverksamhet)

Datum: 2005-05-17

Dnr: 130 284742-05/111

1 Sammanfattning

Om ett förbjudet lån till handelsbolag har beskattats hos delägare i handelsbolag enligt 11 kap. 45 § eller 15 kap. 3 inkomstskattelagen (1999:1229, IL) och det senare efterges bör detta inte medföra någon ytterligare beskattning till den del det eftergivna beloppet hänför sig till delägare som tidigare beskattats för motsvarande belopp.

I den mån eftergivandet av lånet till handelsbolag kommer annan delägare till godo får frågan om det ska utlösa beskattning hos denne bedömas enligt allmänna principer. Som huvudprincip bör beskattning ske, men det kan inte uteslutas att det kan finnas situationer där en sådan beskattning inte ska ske.

Eftergivet belopp enligt ovan bör fördelas mellan delägarna efter samma grunder som gäller för resultatet i övrigt i handelsbolaget.

2 Bakgrund och fråga

Skatteverket har i ställningstagande den 10 januari 2005 angett att när ett förbjudet lån som beskattats hos låntagaren enligt 11 kap. 45 § eller 15 kap. 3 § IL skrivs av bör någon ytterligare beskattning inte ske av låntagaren (dnr 130 14341-05/111). Skatterättsnämnden har därefter, i förhandsbesked den 14 april 2005, uttalat att ett efterskänkande av ett sådant lån inte utlöser någon beskattning för låntagaren. Förhandsbeskedet har inte överklagats.

Ovan angivna uttalande tar sikte på det fall att den som tagit det förbjudna lånet och den som beskattats för det är samma person. Fråga har numera uppkommit om vad som ska gälla i det fall att det förbjudna lånet upptagits av ett handelsbolag.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 11 kap. 45 § och 15 kap. 3 § IL ska ett penninglån som har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen eller 11 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. tas upp som intäkt hos låntagaren eller hos en fysisk eller juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är låntagare. Om det föreligger synnerliga skäl mot beskattning ska beloppet inte tas upp.

4 Skatteverkets bedömning

Skatteverket har i ovan angivna ställningstagande beträffande avskrivning av förbjudna lån som beskattats hos låntagaren bedömt att någon ytterligare beskattning av lånet inte bör ske hos låntagaren om långivaren efterger lånebeloppet. Detta i huvudsak därför att man i de ursprungliga reglerna om beskattning av förbjudna lån torde ha uppfattat sådana lån som ett uttag för gott av substans ur långivaren och beskattningsreglerna huvudsakligen syftat till att säkerställa att beskattning sker. Se vidare ovan angivna skrivelse.

Regeln om beskattning av förbjudet lån hos delägare i ett handelsbolag som upptar ett sådant lån är av senare datum än den ursprungliga regeln om beskattning av förbjudna lån. Det framstår emellertid som naturligt att de två olika lånefallen behandlas så lika som möjligt. Någon beskattning med anledning av avskrivningen bör därför inte ske hos delägare som tidigare blivit beskattad på grund av det förbjudna lånet. Övriga delägare bör beskattas för den del av det avskrivna beloppet som belöper på dem, såvida inte grund för skattefrihet föreligger av särskilt skäl, t.ex. ackordsvinst i vissa fall.

Beskattning av upptagande av förbjudna lån i handelsbolag bör fördelas mellan delägarna på samma sätt som resultatet i bolaget fördelas (prop. 1999/2000:15 s. 90). Den av delägarna avtalade fördelningen ska ligga till grund för beskattning. Den beslutade fördelningen kan dock frångås om den framstår som orimlig och väsentligen är betingad av skatteskäl (RÅ 1995 ref. 35). Enligt Skatteverkets bedömning bör fördelningen mellan delägarna i handelsbolaget av det avskrivna lånebeloppet göras på samma sätt som resultatfördelningen för det räkenskapsår under vilket avskrivningen av lånet görs.