Beräkna anskaffningsvärdet

Vad är anskaffningsvärde?

När företaget förvärvar inventarier genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt, är anskaffningsvärdet utgifterna för förvärvet (18 kap. 7 § IL). Förutom utgiften för själva inventariet består anskaffningsvärdet av samtliga utgifter som uppkommer för att förvärva inventariet, exempelvis utgifter för installation, frakt, tull och konsulttjänster.

Om inventarierna förvärvas på något annat sätt än genom köp, byte, egen tillverkning eller liknande, anses marknadsvärdet vid förvärvet vara anskaffningsvärdet (18 kap. 7 § IL). Marknadsvärdet är det pris som man får betala på orten för att själv skaffa sig motsvarande vara (61 kap. 2 § IL). Vid förvärv genom gåva m.m. kan det bli aktuellt att tillämpa reglerna om underprisöverlåtelser.

Tillverkningsutgifter vid egen tillverkning

För inventarier som anskaffas genom egen tillverkning ska såväl direkta som indirekta tillverkningsutgifter räknas in i anskaffningsvärdet.

Normalt ska samtliga utgifter som uppkommit för att få inventariet på plats i och i skick inkluderas i anskaffningsvärdet. Det finns dock en dom avseende en inköpt maskin där vissa utgifter för åtgärder för att få den i skick för sin funktion inte skulle räknas in i anskaffningsvärdet för inventariet (RÅ 2004 ref. 113). De vidtagna åtgärderna betraktades som utgifter för utveckling för vilka företaget fick direktavdrag (utgifterna hade också kostnadsförts i räkenskaperna).

Ränta som är hänförlig till ett inventarium

Ränteutgifter som avses i 24 kap. 2 § första stycket IL ska inte heller räknas in i anskaffningsvärdet för inventarier (14 kap. 16 a § IL). Läs om vilka ränteutgifter som avses i 24 kap. 2 § IL.

Bestämmelsen om förbudet att räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet tillämpas första gången för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar efter den 31 december 2018. Sådana räntor som sedan tidigare ingår i anskaffningsvärdet berörs inte (prop. 2017/18:245 s. 151 och s. 387). Anledningen till att man inte får räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet är att företagen inte ska kunna kringgå de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna genom att räntan räknas in i anskaffningsvärdet för en tillgång och dra av den när tillgången säljs (prop. 2017/18:245 s. 149).

Ränta vid avbetalningsköp

Räntan när man köper ett inventarium på avbetalning behandlas som ränta även om den ingår i avbetalningspriset, enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 1970 ref. 9). Räntan får numera aldrig räknas in i det skattemässiga anskaffningsvärdet på inventariet enligt reglerna i 14 kap. 16 a § IL. Avbetalningsräntan behandlas som ränta för det beskattningsår som den är hänförlig till. Läs mer om de generella reglerna om avdragsbegränsning för ränteutgifter.

Enskilda näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut

För en enskild näringsverksamhet som upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § BFL är anskaffningsvärdet för inventarier det värde som följer av god redovisningssed (18 kap. 7 § andra stycket IL). Hur ett anskaffningsvärde på inventarier ska beräknas i dessa fall för att vara förenligt med god redovisningssed framgår av kapitel 6 med kommentarer i K1 (BFNAR 2006:1).

Inventarier som ingår i ett inkråmsförvärv

Om man förvärvar en rörelse direkt, ett s.k. inkråmsförvärv, bestäms anskaffningsvärdet i redovisningen på identifierbara tillgångar och skulder genom en s.k. förvärvsanalys. Enligt Skatteverkets uppfattning är inventariernas skattemässiga anskaffningsvärde de värden som man sätter på inventarierna i förvärvsanalysen. Detta under förutsättning att förvärvsanalysen är upprättad enligt god redovisningssed. Värdet på tillgångarna och skulderna i förvärvsanalysen bestämmer som regel de skattemässiga anskaffningsvärdena, oavsett om de förvärvade tillgångarna är poster där beskattningen är kopplad till redovisningen, t.ex. lager, eller är kapitaltillgångar i inkomstskattelagens mening (jfr HFD 2011 ref. 1 och Skatteverkets rättsfallskommentar).

Förvärvad goodwill

Om köpeskillingen för inkråmet (inklusive utgifter som är direkt kopplade till förvärvet) överstiger värdet av de förvärvade nettotillgångarna ska det överskjutande värdet redovisas som goodwill. För en sådan förvärvad goodwill gör man värdeminskningsavdrag enligt reglerna i 18 kap. IL. Det är däremot inte möjligt att separat förvärva goodwill, eftersom goodwill inte kan existera skild från den rörelse den tillhör.

Man har inte rätt att göra avdrag för så kallad koncerngoodwill och fusionsgoodwill. Läs om vad som är immateriella rättigheter och goodwill.

Negativ goodwill

Om köpeskillingen för rörelsen är lägre än tillgångarnas nettovärde uppkommer en negativ goodwill. En negativ goodwill ska enligt god redovisningssed tas upp som intäkt redan under förvärvsåret (BFNAR 2012:1 punkt 19.16). Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en intäktsredovisning av negativ goodwill är skattepliktig inkomst (HFD 2011 ref. 1).

Inventarier som ingår i vissa benefika förvärv av verksamhet

Om inventarierna ingår i en näringsverksamhet som förvärvas genom bodelning med anledning av en makes död eller genom arv eller testamente anses anskaffningsvärdet vara det skattemässiga värde som gällde för den tidigare ägaren, om inte särskilda skäl talar emot det (18 kap. 8 § IL). Med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet minskat med de värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som man gjort (2 kap. 33 § IL).

Denna regel ska tillämpas när inventarierna har förvärvats tillsammans med den näringsverksamhet i vilken inventarierna ingår. Förvärvet ska ha gjorts på angivna benefika sätt. För ett benefikt förvärv som inte omfattas av bestämmelsen blir det aktuellt att tillämpa reglerna om underprisöverlåtelser, alternativt bestämmelsen i 18 kap. 7 § andra meningen IL, beroende på situationen.

Justera anskaffningsvärdet vid kontraktsnedskrivning

Om företaget har gjort avdrag för kontraktsnedskrivning enligt 18 kap. 23 § IL är anskaffningsvärdet för inventarierna utgiften för förvärvet minskat med avdraget för kontraktsnedskrivningen (18 kap. 9 § IL).

Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte

Anskaffningsvärdet för inventarier som förs över till en näringsverksamhet från ägarens privategendom, och som vid en avyttring inte längre ska beskattas i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet, regleras i 18 kap. 10 § IL som i sin tur hänvisar till 14 kap. 16 § IL. Om en tillgång avskattats enligt bestämmelserna i 41 kap. 6 § IL ska den anses ha återanskaffats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Läs mer om avskattning vid karaktärsbyte. Vid andra fall av karaktärsbyten anses anskaffningsvärdet vara anskaffningsutgiften ökad med utgifter för förbättring och minskad med sådana avdrag som man gjort för anskaffning, värdeminskning och liknande (14 kap. 16 § IL).

Om man inte gör någon avskattning i fråga om byggnads- eller markinventarier som hör till en fastighet som var privatbostadsfastighet under det föregående beskattningsåret, är anskaffningsvärdet för dessa inventarier den ursprungliga anskaffningsutgiften minskad med 20 procent för varje beskattningsår som den skattskyldige haft inventarierna och som fastigheten har varit en privatbostadsfastighet (18 kap. 10 § andra stycket IL).

Justera anskaffningsvärdet vid en obehörig skatteförmån – jämkningsregeln

Om den skattskyldiga, eller en sådan fysisk eller juridisk person eller ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära, har vidtagit åtgärder för att den skattskyldiga ska kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än vad som framstår som rimligt, och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem ska få en obehörig skatteförmån, ska anskaffningsvärdet justeras i skälig mån (18 kap. 11 § IL). Regeln kallas för jämkningsregeln.

Bestämmelsen infördes ursprungligen 1938 och bakgrunden var att en överlåtare kunde undgå skatt eller bli lindrigt beskattad enligt den tidens kapitalvinstregler samtidigt som förvärvaren fick ett högt avskrivningsunderlag. Vid införandet gällde bestämmelsen både för fastigheter och för inventarier. Numera finns en motsvarande bestämmelse för fastigheter i 19 kap. 14 a § IL. Med hänsyn till att kapitalvinster på fastigheter under lång tid inte beskattades fullt ut har jämkningsregeln framför allt tillämpats vid avyttringar av sådana tillgångar. Läs om justering av anskaffningsvärde för fastigheter under rubrik, Justering vid obehörig skatteförmån. När ett skattebefriat subjekt, t.ex. en kommun, avyttrar inventarier till ett närstående företag kan jämkningsregeln inte anses generellt tillämplig. I denna situation finns ingen grund att jämka ett anskaffningsvärde som uppgår till högst marknadsvärdet (jfr RÅ 1998 not. 234).

I ett förhandsbesked var det fråga om två systerbolag i en koncern som skulle fusioneras. I det ena systerbolaget fanns ett underskott som var koncernbidragsspärrat. Inför fusionen skulle underskottsbolaget sälja inventarier till systerbolaget till ett marknadsmässigt pris. Vinsten som uppkom i underskottsbolaget reducerade det koncernbidragsspärrade underskottet. Frågan som ställdes i förhandsbeskedet var om det köpande systerbolaget fick tillgodoräkna sig den faktiska köpeskillingen vid förvärvet eller om det fanns skäl att tillämpa jämkningsregeln. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det inte fanns några skäl att jämka anskaffningsvärdet (RÅ 2008 ref. 8).

Rättsfall: Jämkning av anskaffningsvärdet för ett inventarium

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2022 ref. 18 kommit fram till att en justering av anskaffningsvärdet för ett varumärke inte kunde ske enligt jämkningsregeln när ett bolag förvärvat ett varumärke från ett annat bolag i samma koncern till ett pris som översteg varumärkets skattemässiga värde. Den skattepliktiga vinsten för varumärket i det säljande bolaget uppgick till i stort sett samma belopp som det förvärvande bolaget hade betalat för varumärket och som detta bolag lade till grund för värdeminskningsavdrag. Direkt efter bolagets förvärv av varumärket sålde koncernen aktierna i det säljande bolaget externt. Det säljande bolaget upphörde därmed att vara närstående till det bolag som hade förvärvat varumärket. I den köpande koncernen kunde vinsten avseende varumärket kvittas mot tidigare års underskott. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det följer av lagtextens ordalydelse att åtgärder som företagits av det bolag som sålde varumärket, efter det att detta bolag lämnat koncernen, eller av något annat företag i den externa koncern, inte kan läggas till grund för bedömningen av om jämkningsregeln är tillämplig på bolagets förvärv av varumärket.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar också att det följer av lagtexten att de åtgärder som jämkningsregeln tar sikte på ska ha haft till syfte att höja anskaffningsvärdet över vad som framstår som rimligt. Det måste alltså finnas ett samband mellan vidtagna åtgärder och det förhöjda anskaffningsvärdet. Ingen av de två åtgärderna som företagits, försäljningen av varumärket till bolaget och moderbolagets externa försäljning av aktierna i det bolag som sålde varumärket, motiverade att anskaffningsvärdet skulle justeras. Försäljningen av varumärket gjordes till marknadsvärde och resulterade i att hela vinsten upptogs till beskattning hos det säljande bolaget. Den omständigheten att köpeskillingen översteg varumärkets skattemässiga värde hos det säljande bolaget innebar inte att anskaffningsvärdet inte framstod som rimligt. Moderbolagets externa försäljning av det bolag som sålde varumärket saknade enligt domstolen samband med bolagets förvärv av varumärket och kunde därmed inte sägas ha vidtagits ”för att” bolaget skulle kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt (HFD 2022 ref 18).

I målet yrkade Skatteverket i andra hand att skatteflyktslagen skulle tillämpas på förfarandet. Den frågan återförvisade Högsta förvaltningsdomstolen till kammarrätten för ny prövning. Kammarrätten ansåg att skatteflyktslagen inte var tillämplig. Kammarrätten ansåg att det enskilda bolaget får göra avdrag för den faktiska utgiften för förvärvet, inte innebär att bolaget fått en väsentlig skatteförmån som inte är av avsedd av lagstiftaren (KRNS 2022 12 07, mål nr 2752-22 m.fl.). Skatteverket överklagade kammarrättens dom, Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Förvärv av inventarier till ett pris över marknadsvärdet

När priset för anskaffade inventarier överstiger marknadsvärdet följer av allmänna principer att ett sådant överpris inte kan läggas till grund för värdeminskningsavdrag. Det är det pris som utgör utgiften för förvärvet av inventariet som utgör anskaffningsvärde och därmed grund för värdeminskningsavdrag. För den del av priset (överpriset) som inte utgör ett anskaffningsvärde kan avdrag inte medges (jfr KRNS 2013-04-03, mål nr 3678-3682-12 och KRNS 2016-05-31, mål nr 4434-4435-15). Jämkningsregeln blir enligt Skatteverket således i första hand aktuell att tillämpa när priset uppgår till marknadsvärdet eller ett lägre belopp.

Justera anskaffningsvärdet för erhållna näringsbidrag

Om en näringsidkare får ett näringsbidrag enligt 29 kap. IL för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet ska dras av genom värdeminskningsavdrag, ska anskaffningsvärdet minskas med bidraget. Om bidraget är större än det skattemässiga värdet för tillgången ska mellanskillnaden tas upp som inkomst. Om bidraget återbetalas ska tillgångens avskrivningsunderlag ökas med det återbetalade beloppet, dock med högst det belopp som har påverkat anskaffningsvärdet (29 kap. 6 § IL). Läs om beskattningstidpunkten vid en återbetalning av näringsbidrag.

Anskaffningsvärdet för inventariet ska minskas med näringsbidraget oavsett om företaget använder räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdesavskrivning. Om den redovisningsmetod används som innebär att ett erhållet bidrag redovisas som en förutbetald intäkt anser Skatteverket att det kan medföra att företaget inte kan använda räkenskapsenlig avskrivningsmetod. Detta eftersom det då blir olika anskaffningsvärden på inventariet skattemässigt och i räkenskaperna.

Anskaffningsvärdet regleras särskilt i skattelagstiftningen

I vissa situationer reglerar inkomstskattelagen anskaffningsvärdet för inventarier särskilt (18 kap. 12 § IL). Det gäller

• ränteutgifter (14 kap. 16 a § IL)
• beskattningsinträde (20 a kap. IL)
• uttagsbeskattning (22 kap. 8 § IL)
• underprisöverlåtelser (23 kap. 10 § IL)
• näringsbidrag (29 kap. 6 § IL)
• utnyttjande av ersättningsfond (31 kap. 18 § IL)
• kvalificerade fusioner och fissioner (37 kap. 18 och 20 §§ IL)
• verksamhetsavyttringar (se sidan Köparens skattemässiga situation) (38 kap. 14 § IL)
• partiella fissioner (se sidan Det övertagande företagets skattemässiga situation) (38 a kap. 14 § IL)
• förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående (53 kap. 10 och 11 §§ IL).

Justera ett felaktigt anskaffningsvärde

Ibland kan det redovisade anskaffningsvärdet ha blivit för högt genom att tillgångar felaktigt har behandlats som inventarier, t.ex. tillgångar som inte berättigar till värdeminskningsavdrag eller tillgångar som utgör byggnader eller markanläggningar. Anskaffningsvärdet kan även ha blivit för högt för att man inte har justerat anskaffningsvärdet med näringsbidrag som man fått.

Hur rättar man ett felaktigt anskaffningsvärde?

Rätten att använda räkenskapsenlig avskrivning kan gå förlorad om inventariernas anskaffningsvärde i räkenskaperna inte stämmer överens med deras skattemässiga anskaffningsvärde. Om ett företag har beräknat värdeminskningsavdraget på ett felaktigt anskaffningsvärde finns dock vissa möjligheter att behålla rätten till räkenskapsenligt avskrivning. I sådant fall ska man justera felaktighetens inverkan på värdeminskningsavdraget. Slutsatserna framgår av nedanstående rättsfall.

Ett företag hade bokfört utgifter som inventarier fast de borde ha hänförts till byggnad. Företaget, som tillämpade räkenskapsenlig avskrivning, hade inte utnyttjat sina möjligheter till värdeminskningsavdrag på inventarierna maximalt. Det avdrag som företaget hade gjort rymdes inom 30 procent av ett korrekt beräknat avskrivningsunderlag på inventarierna. Företaget hade rättat felet i det följande bokslutet genom att överföra beloppet från kontot för inventarier till kontot för byggnader. Högsta förvaltningsdomstolen avstod från att höja bolagets resultat (RÅ 1962 Fi 1066).

Ett företag hade gjort avskrivning på inventarier som ännu inte hade levererats, vilket företaget inte hade rätt till. Företaget tillämpade räkenskapsenlig avskrivning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att man till beskattning endast skulle återföra det belopp som maskinerna felaktigt hade skrivits av med till beskattning (RÅ 1971 Fi 1859). I ett senare avgörande bekräftar Högsta förvaltningsdomstolen slutsatserna i det äldre avgörandet (RÅ 2009 not. 25). Det framgår av domen att det saknas stöd för att återföra ett högre belopp till beskattning än det avdrag som felaktigt påverkat beskattningen.