Begreppet huvudsaklig del vid tillämpning av förenklad vinstmarginalbeskattning

1 Sammanfattning

Förenklad vinstmarginalbeskattning får i vissa fall tillämpas även för sådana omsättningar för vilka normal vinstmarginalbeskattning annars skulle användas. En förutsättning är att inköpen och försäljningarna under den aktuella redovisningsperioden till huvudsaklig del sker på ett sådant sätt att vinstmarginalen för de enskilda varorna inte kan fastställas. Med huvudsaklig del ska i detta sammanhang förstås minst 75 procent av värdet på varorna eller minst 75 procent av antalet varor.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om enstaka beloppsmässigt stora förvärv eller omsättningar av vinstmarginalbeskattade varor kan medföra att förenklad vinstmarginalbeskattning inte får tillämpas för samtliga vinstmarginalbeskattade omsättningar under en viss redovisningsperiod.

3 Gällande rätt m.m.

I 9 a kap. mervärdesskattelagen (1994:200), ML, finns särskilda bestämmelser om handel med begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. Till grund för de svenska reglerna ligger artikel 26a i rådets sjätte direktiv (77/388/EEG). Bestämmelserna innebär att beskattningsunderlaget under vissa förutsättningar får beräknas utifrån återförsäljarens vinstmarginal. Vinstmarginalen utgörs enligt 9 a kap. 10 § ML av skillnaden mellan en varas försäljningspris och varans inköpspris, såvida inte förenklad marginalbeskattning enligt 9 a kap. 11 § ML får tillämpas. Den senare metoden benämns förenklad marginalbeskattning eftersom hela redovisningsperiodens inköp och försäljningar jämförs vid beräkning av vinstmarginalen.

I 9 a kap. 11 § första stycket ML stadgas att när flera varor köps eller säljs samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt ska beskattningsunderlaget beräknas utifrån den sammanlagda vinstmarginalen för sådana varor under redovisningsperioden.

Enligt andra stycket i samma paragraf får även andra vinstmarginalbeskattade omsättningar ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket, om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under redovisningsperioden.

På s. 50-51 i prop. 1994/95:202 uttalas följande.

"En skattskyldig återförsäljare som får tillämpa periodvis redovisning av vinstmarginalen bör kunna ha möjlighet att i viss utsträckning låta denna redovisning omfatta också andra varor, för vilka bestämmelserna om beskattning av vinstmarginalen får tillämpas. Detta bör gälla endast om inköp eller försäljningar i klump utgör den huvudsakliga delen av verksamhetens inköp eller försäljningar. Huruvida denna förutsättning är för handen får avgöras i varje enskilt fall. En omständighet som därvid särskilt får beaktas är värdet eller omfattningen av inköp respektive omsättningar i klump jämfört med totala inköp eller omsättningar."

På s. 970 i Skatteverkets Handledning för mervärdesskatt 2006 anges att med huvudsaklig del ska i detta sammanhang förstås minst 75 procent.

4 Skatteverkets bedömning

Av prop. 1994/95:202 framgår att begreppet huvudsakligen kan avse både värdet och omfattningen av inköpen och försäljningarna. Enligt Skatteverket innebär det att huvudsaklighetskriteriet i 9 a kap. 11 § ML är uppfyllt i båda följande fall.

• När minst 75 procent av det sammanlagda värdet av inköpen och försäljningarna under redovisningsperioden, för vilka vinstmarginalbeskattning får tillämpas, avser varor som har köpts eller sålts samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt.

• När minst 75 procent av antalet inköpta och försålda varor under redovisningsperioden, för vilka vinstmarginalbeskattning får tillämpas, är sådana varor som har köpts eller sålts samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt.