Upplösning av negativ goodwill

Upplösning av negativ goodwill utgör skattepliktig intäkt.

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 26 januari 2011, mål nr 4033-09 och 4034-09

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och kammarrättens domar och fastställde Skatteverkets beslut. Fråga i målet var hur en upplösning av negativ goodwill som uppkommit vid ett "inkråmsförvärv" skulle behandlas skattemässigt. HFD fann att upplösningen var en skattepliktig intäkt och att periodiseringen av denna upplösningen skulle ske i enlighet med god redovisningssed.

 Frågan var också hur det skattemässiga anskaffningsvärdet för en genom inkråmsförvärvet anskaffad byggnad skulle bestämmas. HFD menade att det inte var någon skillnad mellan det redovisningsrättsliga anskaffningsvärdet och det skattemässiga.

 Skälen för Högsta förvaltningsdomstolens avgörande:

 Högsta förvaltningsdomstolen anförde bl.a. följande: "Av 15 kap. 1 § IL framgår att alla inkomster i en näringsverksamhet ska tas upp som intäkt i verksamheten. Något undantag från denna regel finns inte för en inkomst av nu aktuellt slag. Återföringen av den negativa goodwillen utgör därmed en skattepliktig intäkt i bolagets verksamhet. Bolaget har rätteligen intäktsfört den negativa goodwillen under räkenskapsåret 2004 och intäkten ska därför enligt 14 kap. 2 § IL tas upp till beskattning vid 2005 års taxering:"

 När det gäller den inkomstskattemässiga hanteringen av anskaffningsvärdet konstaterade HFD att det föreligger en närmast identisk bestämning inom civilrätten och skatterätten av vad som ska utgöra anskaffningsvärde på byggnader. I 4 kap. 3 § ÅRL används uttrycket "utgifterna för tillgångens förvärv" för anläggningstillgångar medan det i 19 kap. 9 § IL använda uttrycket avseende byggnader är "utgiften för förvärvet". HFD menade att innebörden av bestämmelserna är densamma och att det därför inte föreligger någon skillnad mellan det anskaffningsvärde på byggnader som ska tas upp i räkenskaperna respektive som underlag för den skattemässiga avskrivningen. De redovisningsmässiga reglerna innebär bl.a. att identifierbara tillgångar ska tas upp till sina respektive verkliga värden vid ett rörelseförvärv.

 Kommentar: Domen överensstämmer med Skatteverkets ställningstagande 2006-12-06,  dnr 131 726898-06/111.