Rättegångskostnader vid återkallelse av konkursansökan

Svea hovrätts beslut 2010-03-01 i mål Ö 5651-09

SAKEN

Skatteverket återkallade en konkursansökan sedan gäldenären - efter att konkursansökan getts in - kommit in med begärd komplettering i skatteärendet. Gäldenären hade tidigare begärt omprövning och även ansökt om anstånd med betalning av skatten. De nya handlingarna resulterade i att gäldenären fick anstånd med hela skulden varefter konkursansökan återkallades.

Gäldenären yrkade ersättning för sina rättegångskostnader.

Sedan tingrätten bifallit hennes yrkande överklagade Skatteverket till hovrätten.

Hovrätten anförde bl.a. följande. Av Skatteverkets uppgifter framgår att det under Skatteverkets handläggning är vanligt förekommande att skattebetalare förhåller sig passiva och att Skatteverket får kontakt med skattebetalaren först efter att ansökan om konkurs getts in till tingsrätten. Att NN i detta skede överklagat skattebesluten under åberopande av nya uppgifter kan därför inte ha kommit som någon överraskning för Skatteverket. Inte heller kan den omständigheten att NN överklagat skattebesluten först sedan Skatteverket vid tingsrätten ansökt om att hon ska försättas i konkurs anses utgöra sådan särskild omständighet som bör leda till att ersättningsskyldigheten bestäms på annat sätt (jfr NJA 1976 s 360).

Skatteverket förpliktades att betala gäldenärens rättegångskostnader (jämkat belopp).

Skatteverket avstod från att överklaga beslutet till HD.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Den som återkallar sin talan ska ersätta motpartens rättegångskostnader om inte särskilda omständigheter motiverar att ersättningsskyldigheten bestäms på något annat sätt (18 kap.

5 § andra stycket rättegångsbalken). Enligt förarbetena kan det finnas anledning att kvitta kostnaderna eller tillerkänna käranden ersättning för sina rättegångskostnader när sådana förhållanden inträtt att ett vidhållande av talan är ändamålslöst och det kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits (NJA II 1943 s. 231).

I kommentaren till 18 kap. 5 § RB anges bl.a. att huvudregeln för kostnadsansvar har tillämpats utan hinder av att svaranden i enlighet med sina processuella rättigheter framställt en befogad invändning först långt efter det att processen inletts trots att han eller hon kunnat framställa den tidigare, se NJA 1976 s. 360. Svea hovrätt har i sitt beslut hänvisat till detta rättsfall där en kommun vid flera tillfällen skriftligen hade krävt en kvinna på ”privat felparkeringsavgift”. Efter första kravet kontaktade kvinnans make kommunen per telefon och uppgav att bilen inte hade varit i kommunen ifrågavarande dag. Varken kvinnan eller hennes make svarade på de senare kravbreven varför kommunen ansökte om betalningsföreläggande mot kvinnan. Sedan ansökan bestritts överlämnades målet till tingsrätt. Vid den muntliga förberedelsen återkallade kommunen sitt yrkande om betalning samt yrkade att kvinnan skulle förpliktas att betala kommunens rättegångskostnader. HD anförde att kommunen skulle ersätta kvinnans rättegångskostnad och att det förhållande att hon före förberedelsen underlåtit att ange grunden för sitt bestridande inte kunde anses utgöra en sådan särskild omständighet att ersättningsskyldigheten skulle bestämmas på annat sätt.

När det gäller konkursmål ska en konkursansökan prövas vid en konkursförhandling inom två

veckor från det att ansökan kom in till tingsrätten (2 kap. 16 § KonkL). Det finns inte någon skyldighet att göra invändningar mot en konkursfordran dessförinnan. Viss ledning torde därför kunna hämtas från avgörandet i NJA 1976 s 360 även vad gäller kostnadsansvaret i konkursmål.

Expertgruppen drar följande slutsats av Svea hovrätts avgörande. Om en skattskyldig har lämnat deklarationer innan statens konkursansökan, därefter begär omprövning av skattebeslutet och i konkursmålet inkommer med ytterligare material i skattefrågan så torde en återkallelse av konkursansökan få bedömas enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket RB. Om Skatteverket återkallar konkursansökan på grund av att utgången i skattemålet anses oviss får verket alltså stå för motpartens eventuella rättegångskostnader.

Svea hovrätts nu meddelade beslut ska dock ställas mot hovrättsavgöranden med motsatta utgångar, se RÄB 9-08 och 46-10. Såsom anges i dessa kommentarer är gäldenärens aktivitet innan konkursförfarandet av avgörande betydelse för ansvaret för rättegångskostnaderna i konkursmål. Om den skattskyldige inte lämnar Skatteverket något som helst underlag för beslut i skatteärendet och därför skönsmässigt påförs skatt som sedan inte betalas så kan detta leda till att staten inger en konkursansökan för att förhindra fortsatt skuldsättning. En återkallelse av konkursansökan som motiveras av att gäldenären sedermera inkommit med deklarationer som innebär att en konkursansökan inte längre är aktuell bör i allmänhet innebära sådana särskilda omständigheter som motiverar att vardera parten ska stå för sina egna rättegångskostnader.

LAGRUM

2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672)

18 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)