När ska en enskild näringsverksamhet anses avslutad

1 Sammanfattning

Om tillgångar/skulder finns kvar oförändrade under ett helt räkenskapsår utan att någon aktivitet förekommit i näringsverksamheten ska den normalt anses avslutad senast vid detta räkenskapsårs utgång. Detta gäller dock inte näringsverksamhet som innehåller skogskontomedel eller i fall där den skattskyldige uppbär sjukpenning som ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Enbart avstämning av egenavgifter anses inte medföra att man bedriver någon näringsverksamhet.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit när en enskild näringsverksamhet ska anses ha upphört när någon synlig aktivitet inte förekommit. Det förekommer bland annat i fall där avdrag gjorts för exempelvis periodiseringsfonder att en näringsverksamhet förklaras vilande för att på så sätt ”hålla den vid liv” och därmed inte behöva återföra fonderna i förtid till beskattning.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 30 kap. 9 § IL ska en enskild näringsidkare återföra sina avdrag för avsättning till periodiseringsfond bl.a. när han upphör att bedriva näringsverksamheten.

Enligt 31 kap. 20 § IL ska avdrag för avsättning till ersättningsfond återföras bl.a. om den som innehar fonden upphör att bedriva näringsverksamheten.

Enligt 34 kap. 16 § IL ska en enskild näringsidkares avdrag för avsättning till expansionsfond återföras bl.a. om han upphör att bedriva näringsverksamheten.

Enligt 42 kap. 34 § IL ska underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten dras av med 70 procent det följande beskattningsåret eller, om den skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande beskattningsåren.

I Bokföringsnämndens (BFN) uttalande och allmänna råd, BFNAR 2004:2, som ska tillämpas för räkenskapsår som inleds efter den 30 juni 2004, sägs bl.a. att ”Skyldigheten att bokföra affärshändelser enligt bokföringslagen upphör när den fysiska personen inte längre bedriver näringsverksamhet”. Vidare uttalas att ”I princip kan man säga att näringsverksamheten inte längre bedrivs när personen faktiskt har slutat med den aktivitet som utgjorde näringsverksamhet”. Vidare uttalas att ”Om personen inte längre bedriver någon verksamhet och inte heller har några konkreta planer på att fortsätta, så bör näringsverksamheten anses vara avslutad.”, ”Varken registrering av näringsverksamheten, innehav av de tillgångar som använts i näringsverksamheten (i andra fall än då innehavet i sig konstituerar näringsverksverksamhet) eller att det återstår att redovisa vissa poster till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet, t.ex. skogskonto, leder alltså till att näringsverksamheten i bokföringslagens mening ska anses bedriven.” och ”Den sista affärshändelsen i en enskild näringsverksamhet som inte ska drivas vidare på något annat sätt är att tillgångar och skulder överförs från näringsverksamheten till privatpersonen”.

Av Kammarrättens i Göteborg dom den 18 augusti 2003, mål nr 347-348-02, framgår att en näringsverksamhet inte ansågs ha upphört under det år näringsfastigheten, som var den enda tillgången, avyttrades när det fanns låneskulder kvar som man året efter erhöll ackord på.

4 Skatteverkets bedömning

I många fall har den skattskyldige och Skatteverket olika uppfattning om när en näringsverksamhet ska anses ha upphört. I underskottsfallen kan det ligga en fördel i att vilja se näringsverksamheten upphörd så tidigt som möjligt för att kunna utnyttja det kvoterade slutavdraget. I fall där det finns exempelvis periodiseringsfonder kan å andra sidan en fördel ligga i att se den bedriven så länge som möjligt för att inte behöva återföra periodiseringsfonderna tidigare än nödvändigt.

Av Handledningen för beskattning av inkomst och förmögenhet vid 2005 års taxering del 2 s. 419-420 framgår att Skatteverkets uppfattning är att vid bedömningen av om näringsverksamheten upphört beaktas endast sådana tillgångar och skulder som kan generera rörelseresultat. En skuld avseende mervärdesskatt eller fastighetsskatt bör inte beaktas. Inte heller t.ex. banklån eller likvida medel i en enskild näringsverksamhet. En kundfordran eller en leverantörsskuld däremot är mer direkt förknippad med verksamhetens resultat och skulle kunna påverka detta. Så länge tillgångar och skulder av sistnämnt slag finns kvar bör därför normalt näringsverksamheten inte anses ha upphört.

Med anledning av Bokföringsnämndens ovannämnda uttalande gör Skatteverket nu följande ställningstagande. Enligt Skatteverkets uppfattning bör en näringsverksamhet inte alltid skattemässigt ha upphört vid den tidpunkt som anges i BFNAR 2004:2. Ett exempel på detta är i fall då den skattskyldige innehar skogskontomedel. Sådant innehav medför att näringsverksamheten inte kan anses ha upphört. Likaså kan verksamheten inte anses ha upphört så länge den skattskyldige uppbär sjukpenning som ska redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet. Det finns även andra fall då upphörandetidpunkterna inte sammanfaller, exempelvis behöver en näringsverksamhet normalt inte skattemässigt anses omedelbart avslutad om det finns tillgångar eller skulder kvar som kan generera rörelseresultat.

Däremot anser Skatteverket att enbart avstämning av egenavgifter inte medför att näringsverksamheten ska anses bedriven. Ett annat synsätt skulle nämligen medföra att avsättningar till vissa fonder – t.ex. periodiseringsfond - aldrig skulle kunna återföras enligt den aktuella regeln eftersom återföringen normalt leder till avstämning det följande året och igen året därefter etc.

Även om en individuell prövning måste göras i varje enskilt fall anser Skatteverket att det finns fog för att ha en något vidare syn på när näringsverksamheten skattemässigt ska anses ha upphört jämfört med vad som gäller bokföringsmässigt enligt BFNAR 2004:2. Skatteverket anser att om tillgångar/skulder finns kvar ett helt räkenskapsår utan att någon aktivitet i övrigt, t.ex. omsättning, har förekommit ska näringsverksamheten normalt anses ha upphört senast vid detta räkenskapsårs utgång. Det gäller även om fråga är om exempelvis kundfordringar eller leverantörsskulder. Tillgångar/skulder får då anses ha tagits ut ur näringsverksamheten av den skattskyldige senast vid denna tidpunkt. Om t.ex. ingen aktivitet förekommit från och med den 1/8 år 1 anses näringsverksamheten normalt ha upphört senast den 31/12 år 2. Med aktivitet i övrigt avses även fall där det exempelvis finns stora skulder och förhandling om ackord pågår i enlighet med vad Kammarrätten i Göteborg framför i ovannämnda dom. Med aktivitet i övrigt menas däremot inte att exempelvis en periodiseringsfond delvis återförs till beskattning.