Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)
Datum: 2007-02-12
Dnr: 131 104860-07/111
Nytt: 2024-10-04
Sedan ställningstagandet publicerades har ett nytt stycke införts i 13 kap. 1 § inkomstskattelagen. Det medför att bestämmelsen i paragrafens andra stycke numera flyttats till dess tredje stycke. Den rättsliga bedömningen i ställningstagandet är inte förändrad. Frågeställningen har även varit föremål för prövning genom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen, RÅ 2010 ref. 111. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande bekräftar Skatteverkets inställning.
Brukshästar för drift av jordbruksfastighet, vilka används för bearbetande av jord respektive nyttjande i skogsbruk, kan ha sådan anknytning till fastigheten att de ska anses ingå i näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § andra stycket IL.
Vid övrig hästhållning på jordbruksfastighet, där innehavaren av fastigheten är en fysisk person, ska inte hästhållningen med automatik anses ingå i en näringsverksamhet enligt 13 kap 1 § andra stycket IL. Själva innehavet av en jordbruksfastighet ska inte påverka bedömningen av om hästhållningen ska anses ingå i näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § första stycket IL. Den övriga hästhållningen är med andra ord inte undantagen en prövning gentemot de sk. näringskriterierna. En självständig bedömning måste göras om hästhållningen utgör en näringsverksamhet.
Ska bedömningen av frågan om hästhållning anses utgöra näringsverksamhet, enligt 13 kap. 1 § första stycket IL, påverkas av innehav av en jordbruksfastighet vilken anses konstituera näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § andra stycket IL?
Innehav av bl.a. näringsfastigheter räknas enligt 13 kap. 1 § andra stycket IL som näringsverksamhet.
Detta innebär att kravet på att en näringsverksamhet ska vara en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (13 kap. 1 § första stycket andra meningen IL), inte behöver vara uppfyllt vid innehav av exempelvis en jordbruksfastighet för att inkomster och utgifter av verksamheten ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.
Tidigare har verksamheter med naturlig anknytning till varandra betraktats som en och samma förvärvskälla, 18 § fjärde stycket i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370), KL. Med verksamhet avsågs i förarbetena summan av aktiviteter av en enhetlig beskaffenhet. Som exempel på naturlig anknytning nämns aktivt bedrivet jordbruk kombinerat med upplåtelse av avverkningsrätt till skog, utarrendering av en grustäkt och uthyrning av fritidsbostäder, prop. 1989/90:110 s. 646.
Förvärvskällebegreppet ändrades i samband med skattereformen 1990 och togs bort i samband med införandet av inkomstskattelagen 1999.
I den tidigare regleringen, se ex. 18 § fjärde stycket i KL, ansågs verksamheter vilka hade en naturlig anknytning till varandra kunna betraktas som en verksamhet. Verksamheter kunde utgöra s.k. binäring till jordbruk om verksamheten exempelvis genom nyttjande av fastighetens inventarier, alster och naturtillgångar m.m. var en verksamhet tillsammans med jordbruket. Begreppet binäring togs bort i samband med skattereformen.
Tävlingshästar för trav- och galopp anses inte ha någon naturlig anknytning till driften av en jordbruksfastighet och har tidigare ej ansetts utgöra binäring härtill, se bl.a. RÅ 1988 ref 117.
Brukshästar för drift av jordbruksfastighet vilka används för bearbetande av jord (ej bete) respektive nyttjande i skogsbruk kan ha sådan anknytning till fastigheten att de ska anses ingå i näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § andra stycket IL på grund av denna anknytning. Brukshästar för drift av jordbruksfastighet kan exempelvis vara hästar vilka nyttjas för dragande av redskap för plöjning, gödsling, harvning och skörd.Brukshästar kräver normalt ej en prövning gentemot näringskriterierna i 13 kap. 1 § första stycket IL för att anses ingå i den bedriva näringsverksamheten vid innehav av en jordbruksfastighet.
Skatteverket anser att övrig hästhållning på en jordbruksfastighet inte har sådan naturlig anknytning till driften av fastigheten, vilket skulle undanta hästhållningen från prövning gentemot näringskriterierna för att verksamheten ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Vidare anser Skatteverket att det inte räcker med att endast nyttja jordbruksfastigheten, exempelvis till bete, foder, uppstallning etc., för att hästhållning på fastigheten alltid ska anses utgöra näringsverksamhet utan prövning mot näringskriterierna.
Den omständigheten att exempelvis ett driftsöverskott av en jordbruksfastighet finansierar annan verksamhet, vilken separat ej skulle uppfylla näringskriterierna enligt 13 kap 1 § första stycket IL, innebär inte att den finansierade verksamheten ska anses ingå i driften av jordbruksfastigheten.