När kvittning är tillåten i en konkurs kan en kvittning som gjorts innan konkursen aldrig vara till nackdel för övriga borgenärer

Svea hovrätts dom den 21 december 2010 i målnr T 2438-10

SAKEN

CAF AB försattes i konkurs varvid bolaget S erhöll förskottsutdelning för del av sin konkursfordran. En tid därefter undanröjde Högsta domstolen konkursbeslutet. Istället för att återbetala de förskottsutdelade medlen till CAF AB så kvittade S detta återkrav mot andra fordringar som S hade mot CAF AB.

Efter att kvittningen företagits försattes CAF AB på nytt i konkurs. Konkursboet yrkade att kvittningen skulle återgå i första hand på grund av att kvittningen var otillåten och i andra hand på grund av att kvittningen var återvinningsbar enligt 4 kap 5 § KonkL.

Tingsrätten fann att kvittningen i sig var tillåten men att den utgjorde en återvinningsbar rättshandling. Även hovrätten fann att kvittningen i sig var tillåten. Härutöver konstaterade hovrätten att en grundförutsättning för att återvinna en kvittning är att borgenären inte är berättigad att kvitta i konkursen. Det vore nämligen meningslöst att återvinna en före konkursen gjord kvittning så att fordringarna därefter återigen står mot varandra, om borgenären därefter kan kvitta i konkursen. Hovrätten konstaterade att S även hade kunnat kvitta i konkursen enligt bestämmelsen i 5 kap. 15 § KonkL. Till skillnad mot tingsrätten så ansåg hovrätten alltså att kvittningen inte varit otillbörlig eller till nackdel för övriga borgenärer.

Konkursboet överklagade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Möjligheten att kvitta är av stort värde för borgenärer. De bakomliggande omständigheterna i målet var tämligen tillkrånglade och ovanliga. Avgörandet visar att det kan vara lätt att då glömma bort den helt grundläggande frågan när återvinning av rättshandlingar aktualiseras. En rättshandling måste nämligen vara till nackdel för övriga borgenärer för att återvinning överhuvudtaget ska vara intressant att diskutera. För återvinning krävs att rättshandlingen medfört att åtminstone någon borgenär fått för lite utdelning i konkursen.

Tingsrätten tycks inte alls ha beaktat bestämmelsen i 5 kap 15 § KonkL som reglerar rätten för en borgenär att ta in betalning för sin konkursfordran genom kvittning i stället för att begära betalning genom utdelning i konkursen. Detta är något förvånande eftersom bestämmelsen om återvinning av kvittning (4 kap 10 § andra stycket KonkL) uttryckligen hänvisar till denna bestämmelse.

Hovrätten är däremot föredömligt kort, klar och koncis i sin bedömning.

LAGRUM

5 kap 15 § KonkL

4 kap 5 och 10 §§ KonkL