Ansvarsgenombrott utan stöd av lag

Förutsättningar för betalningsansvar utan stöd av lag

Det främsta kännetecknet för ett aktiebolag är att ägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Ett uttryckligt undantag från detta gäller dock vid likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist (1 kap. 3 § ABL). Utöver detta har även vissa principer för ansvarsgenombrott tillkommit genom avgöranden av Högsta domstolen. I några fall har borgenärerna kunnat göra sina fordringar mot bolaget gällande även mot bolagets ägare utan att det finns något uttryckligt lagstöd för detta.

Rättsfall: betalningsansvar utan stöd av lag

Det grundläggande rättsfallet är NJA 1947 s. 647. I detta fall hade fem juridiska personer (kraftverksägare) bildat ett aktiebolag. Bolagets verksamhet bestod i att driva en dammanläggning. Anläggningen utnyttjades av kraftverksägarna utan ersättning för utnyttjandet men däremot stod de för bolagets driftskostnader. Vid ett tillfälle svämmade ån över och omkringliggande fastigheter skadades. Bolaget dömdes att betala utomobligatoriskt skadestånd till markägaren men kunde inte betala detta utan försattes i konkurs. Markägaren väckte talan mot kraftverksägarna och yrkade att dessa skulle förpliktas att utge det utdömda beloppet. Högsta domstolen anförde att kraftverksägarna inte kunde ha ansetts utöva någon självständig verksamhet utan att bolaget endast bildats för att kunna hushålla med dammens vatten. Med hänsyn taget till att bolaget inte ansågs bedriva en självständig verksamhet och med hänsyn taget till omständigheterna i övrigt ansågs inte kraftverksägarna kunna undgå att hållas ansvariga för skadan de åsamkat.

Tre rekvisit för att göra gällande ansvarsgenombrott

Med ledning av detta rättsfall har Knut Rodhe (Festskrift till Jan Hellner 1984 s. 481 ff.) ställt upp tre rekvisit för att ansvars­genombrott ska kunna göras gällande. Bolaget ska:

• inte ha något självständigt affärsmässigt syfte
• inte ha någon självständig förvaltning
• vara underkapitaliserat i förhållande till den verksamhet som bedrivs.

Skatteverket har med framgång drivit ett mål om ansvarsgenombrott enligt dessa principer (HovR VS 1990-11-16, mål nr T 272/89). I detta fall hade ett varv (moderbolaget) bildat ett dotterbolag i vilket en stor del av moderbolagets arbetare var anställda. Moderbolaget ägde alla aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget var underkapitaliserat. Dotterbolaget hade ingen egentlig ledning utan alla beslut togs av moderbolaget. Hovrätten skrev i sina domskäl bl.a. ”den verksamhet som (dotterbolaget) drivit till sin art inte på något sätt synes ha skiljt sig från vad som kan anses vara normalt för en personalavdelning inom moderbolaget. Det synes med andra ord vara fråga om en ren skenkonstruktion.” Moderbolaget förpliktades därför att betala dotterbolagets skulder till staten (arbetsgivaravgifter).

Utredningar har inte lett till någon lagreglering

Frågan om att lagreglera denna typ av ansvarsgenombrott har varit uppe vid två tillfällen. I betänkandet Ansvarsgenombrott (SOU 1987:59) föreslogs en allmän regel om ansvarsgenombrott. Efter kritik från bl.a. lagrådet ledde detta inte till någon lagstiftning. I stället fick Aktiebolagskommittén i uppdrag att utreda och föreslå bestämmelser om ansvarsgenombrott. I slutbetänkandet Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1) övervägde kommittén olika modeller för ansvarsgenombrott men beslutade att inte lägga fram något lagförslag. Regeringen gjorde samma bedömning och någon generell regel om ansvarsgenombrott i ABL kom därför inte att införas. Regeringen uttalade att ställningstagandet i denna fråga inte innebar något hinder för domstolarna att tillämpa – och vidareutveckla – de principer som har vuxit fram i rättspraxis när det gäller ansvarsgenombrott (prop. 2004/05:85 s. 208).

Rättsfall: personligt ansvar för processbolag

Vid riskfyllda rättsprocesser har det förekommit att man försökt kringgå ansvaret för motpartens rättegångskostnader genom att driva rättsprocessen i ett särskilt bildat processbolag. Det finns inga direkt tillämpliga lagregler för den aktuella situationen. Men Högsta domstolen har bedömt att ett sådant arrangemang endast har haft som syfte att kringgå rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader.

Bolaget hade endast tillgångar som räckte för att täcka de egna kostnaderna för processen men inte för att ersätta motpartens rättgångskostnader vid en eventuell förlust. Det hade inte framkommit något som tydde på att det fanns en plan för hur bolaget skulle betala de kostnader som kunde uppstå om processen förlorades. Högsta domstolen drog slutsatsen att bolaget endast utgjort ett medel för ägarna att kunna driva processen med begränsad risk för negativa ekonomiska konsekvenser för egen del men med bibehållen möjlighet att få del av de ekonomiska fördelarna vid en framgång i processen. Ägarna till bolaget ansågs personligen ansvariga för motpartens rättegångskostnader (NJA 2014 s. 877).

I ett hovrättsfall hade processbolagets styrelseledamöter valt att inte medverka till att klarlägga bolagets ägarförhållanden. Utredningen i målet visade att bolaget ägts av ett aktiebolag med säte på Gibraltar som i sin tur ägts till hälften vardera av två andra Gibraltarbolag. Dessa hade i sin tur ägt varandra korsvis. Någon uppgift om vem eller vilka bolagets egentliga ägare var hade inte gått att få fram. Tingsrätten ansåg att åtgärden att placera aktiebolagets säte där dess verkliga ägarförhållanden är omöjliga att utreda måste ses som ett ytterligare steg i syfte att undvika risken för personligt ansvar p.g.a. ansvarsgenombrott. Det framstod därför som den enda rimliga lösningen att de personer som stått för verksamheten ålades ett personligt ansvar för de förpliktelser mot bolaget som de gett upphov till. Liksom tingsrätten fann hovrätten att omständigheterna i målet var så speciella att styrelseledamöterna i bolaget solidariskt skulle åläggas personligt betalningsansvar för bolagets rättegångskostnader enligt principerna för s.k. ansvarsgenombrott (RH 2011:24).