Portföljförvaltning, ett eller flera tillhandahållanden, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att tillhandahållande av olika former av portföljförvaltning till sin objektiva karaktär är att anse som ett enda sammansatt tillhandahållande som är skattepliktigt när det i sin helhet tillhandahålls av en säljare. Så är fallet oavsett om rådgivningen/förvaltningen och värdepappershandeln regleras i särskilda avtal, vilken prissättningsmodell som väljs och om de olika delarna faktureras separat. Det spelar heller ingen roll om det skulle kunna vara möjligt att välja att köpa de olika delmomenten separat. Det är den sammansatta förvaltningen som kunden efterfrågar.

2 Frågeställning

Med hänsyn till rättsutvecklingen när det gäller bedömningen av om det är fråga om ett eller flera tillhandahållanden redogör Skatteverket för sin syn på hur förvaltning av värdepappersportföljer ska bedömas.

Är det fråga om ett eller flera tillhandahållanden när en beskattningsbar person tillhandahåller portföljförvaltning?

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet

Enligt huvudregeln är alla omsättningar av varor och tjänster skattepliktiga. Endast i de fall det finns ett undantag ska omsättningen undantas från skatteplikt (3 kap. 1 § ML).

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte (3 kap. 9 § ML).

Medlemsstaterna ska undanta transaktioner, inklusive förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, av aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper (artikel 135.1 f i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

3.2 Svensk rättspraxis

Högsta förvaltningsdomstolen har sammanfattat EU-domstolens praxis rörande sammansatta tillhandahållanden på följande sätt (HFD 2012 ref. 30).

• Det ska göras en samlad bedömning av de omständigheter som kännetecknar transaktionen i fråga för att kunna avgöra om det rör sig om två eller flera separata tillhandahållanden eller ett enda tillhandahållande.
• Varje transaktion ska som regel anses som separat och självständig. En transaktion, som ur ekonomisk synvinkel utgörs av ett enda tillhandahållande, får inte delas upp fiktivt så att mervärdesskattesystemets funktion undergrävs.
• Ett enda tillhandahållande föreligger när två eller flera delar har ett så nära samband att de tillsammans objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och att det därför vore konstlat att försöka skilja de olika delarna från varandra.
• Ett enda tillhandahållande föreligger dessutom när en eller flera delar utgör det huvudsakliga tillhandahållandet medan andra delar måste betraktas som underordnade tillhandahållanden som skattemässigt ska behandlas på samma sätt som det huvudsakliga.
• Ett tillhandahållande ska anses som underordnat när kunderna inte efterfrågar detta i sig utan det endast är ett medel att på bästa sätt få det huvudsakliga tillhandahållandet.

3.3 EU-domstolens praxis

Det är fråga om ett enda tillhandahållande när två eller flera delar eller handlingar som en beskattningsbar person tillhandahåller en kund har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och det därför vore konstlat att skilja dem åt. Det är också ett enda tillhandahållande när en eller flera delar ska betraktas som det huvudsakliga tillhandahållandet. De underordnade delarna ska då skattemässigt behandlas som det huvudsakliga tillhandahållandet (C-349/96 CPP punkterna 29-30 och C-18/12 Zamberk punkt 28).

Flera formellt sett fristående tillhandahållanden, som skulle kunna utföras separat och som var för sig skulle vara skattepliktiga eller undantagna från skatteplikt, ska under vissa omständigheter utgöra en enda transaktion när de inte är självständiga (C-276/09 Everything Everywhere punkt 23 och C-425/06 Part Service punkt 51).

Ett tillhandahållande, som ur ett ekonomiskt perspektiv utgörs av en enda tjänst, får inte delas upp på ett fiktivt sätt med följden att mervärdesskattesystemets funktion försämras (C-224/11, BGŻ Leasing, punkt 31).

Det är den genomsnittliga köparens uppfattning av om det är fråga om ett eller flera tillhandahållanden som ska ligga till grund för bedömningen. Att några köpare har en annan uppfattning saknar betydelse (C-18/12, Zamberk, punkterna 30 och 35-36).

Fakturerings- och prissättningsmetoder kan ge indikationer på om det rör sig om ett eller flera tillhandahållanden. Separat fakturering och prissättning talar för att det är flera olika tillhandahållanden. Faktureras och prissätts tjänsten som ett pris talar det för att det är ett enda tillhandahållande. Det är dock endast fråga om indikationer och det ska inte vara avgörande för bedömningen även om prissättning och fakturering oftast uttrycker avtalsparternas intresse (C-349/96 CPP punkt 31, C-117/11 Purple Parking punkt 34 och C-224/11 BGZ Leasing punkterna 44-45).

Även hur ett tillhandahållande marknadsförs gentemot kund kan ha betydelse när man ska avgöra vad den genomsnittlige köparen egentligen efterfrågar (C-117/11, Purple Parking, punkt 36).

En säljare som ger förmögenhetsrådgivning till sina kunder i syfte att kunna erbjuda dem krediter tillhandahåller en tjänst. Det huvudsakliga tillhandahållandet var förmedling av krediter och rådgivningen var underordnad denna huvudsakliga tjänst. Detta eftersom rådgivningen endast bedrevs på ett preliminärt stadium och begränsades till att hjälpa kunden att bland de olika finansiella produkterna välja sådana som bäst passade dennes situation och behov (C-453/05, Ludwig, punkt 19).

Vid portföljförvaltning finns olika delar som kan tillhandahållas var och en för sig. En kund kan föredra att endast inhämta investeringsråd och göra alla placeringar själv. En kund kan likaså föredra att själv fatta alla beslut om placeringar och mer allmänt strukturera och bevaka sin förmögenhet och sedan anlita en agent som utför eventuella köp och försäljningar. En genomsnittskonsument som önskar erhålla portföljförvaltning är emellertid intresserad av just denna kombinationstjänst. De olika delarna i en portföljförvaltning är var för sig väsentliga för tillhandahållandet. De olika delmomenten är odelbara och ska också jämställas. Delarna är nödvändiga för att tillhandahålla den övergripande tjänsten varför ingen del kan anses huvudsaklig i förhållande till den andra. De olika delarna har därför ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp (C-44/11, Deutsche Bank, punkterna 24-28).

4 Bedömning

Med portföljförvaltning avses i detta sammanhang s.k. diskretionär förvaltning av en kunds värdepappersportfölj. Diskretionär förvaltning innebär att förvaltaren får mandat från kunden att fatta beslut om köp och försäljning av kundens värdepapper, vanligen inom vissa angivna ramar. Förvaltaren genomför också de aktuella transaktionerna. I uppdraget ingår således att fatta beslut på grundval av expertkunskaper och marknadsobservationer, att genomföra besluten och att sköta viss administration förenad med förvaltningen. I uppdraget kan även ingå att hålla en värdepappersdepå åt kunden.

Den genomsnittliga kunden får vid portföljförvaltning anses efterfråga den sammansatta tjänsten, d.v.s. inte de olika delarna var för sig såsom t.ex. rådgivning och köp/försäljning av värdepapper utan helheten. Kunden har vid portföljförvaltning valt att inte behöva ta några ytterligare beslut i samband med hanteringen av sitt kapital utan överlåter detta på förvaltaren som köper och säljer värdepapper utifrån de riktlinjer som avtalats.

Det är tjänstens objektiva karaktär utifrån vad den genomsnittliga konsumenten efterfrågar som är avgörande för om det är ett eller flera tillhandahållanden. Skatteverket anser att tillhandahållande av portföljförvaltning till sin objektiva karaktär utifrån den genomsnittliga konsumentens perspektiv är att anse som ett enda sammansatt tillhandahållande när det i sin helhet tillhandahålls av en säljare. Så är fallet oavsett om rådgivningen/förvaltningen och värdepappershandeln regleras i särskilda avtal, vilken prissättningsmodell som väljs och om de olika delarna faktureras separat. Det spelar heller ingen roll om det skulle kunna vara möjligt att välja att köpa de olika delmomenten separat. Det är den sammansatta förvaltningen som kunden efterfrågar.

Portföljförvaltning som utförs mot ersättning är i sin helhet en skattepliktig tjänst. Således ska all form av ersättning för uppdraget ingå i beskattningsunderlaget. Detta gäller även om ersättningen karaktäriseras som transaktionsavgifter, transaktionskostnader, administrationskostnader, depåavgifter, medlemsavgifter, startavgifter eller annat. Endast sådana belopp som har mottagits av förvärvaren som ersättning för utlägg som gjorts i förvärvarens namn och för förvärvarens räkning samtidigt som de bokförts på avräkningskonto kan undantas från att ingå i beskattningsunderlaget. För att avgöra om det är fråga om ett utlägg kan de civilrättsliga reglerna vara vägledande, d.v.s. vem som är betalningsskyldig gentemot tredje man. Om kunden är betalningsskyldig gentemot tredje man talar det för att det är ett utlägg. I motsatt fall, om säljaren är betalningsskyldig mot tredje man, talar det för att det inte är ett utlägg utan en kostnad för säljaren. Ersättning för säljarens egna kostnader som vidarefaktureras till kund är omsättning som ska ingå i beskattningsunderlaget.

Portföljförvaltning är således inte en sådan finansiell tjänst som undantas från skatteplikt även om det kan finnas delmoment som skulle kunna omfattats av ett undantag om delmomenten hade bedömts var för sig.