Mervärdesskatt på avgift för karantänsveterinärer

1 Bakgrund och frågeställning

Jordbruksverket har ställt en fråga om den mervärdesskattemässiga behandlingen av Jordbruksverkets tillhandahållande av tjänster som utförs av karantänsveterinärer.

I skrivelsen anges att karantänsveterinärerna är anställda av Jordbruksverket som betalar lön och sociala avgifter samt alla andra lönebikostnader för denna anställning. Jordbruksverket tar ut avgiften för karantänsveterinärens arbete av karantäns-anstaltens innehavare. Riksskatteverkets tidigare bedömning i skrivelse från 1999-12-27 (dnr 8974-99/120) grundar sig på att det är veterinären själv som omsätter tjänsten.

Karantänsveterinärens arbete innefattar bl.a. att besiktiga djuren i samband med ankomsten. Besiktningsresultaten förs in i en karantänsjournal. Karantänsveterinären ska ha tillgång till införseltillstånd och veterinärintyg samt äger rätt att ta del av andra handlingar för kontroller. Vidare ska karantänsveterinären utföra den provtagning som föreskrivs i införseltillstånd eller föreskrifter. Karantänsveterinären ska också löpande kontrollera och journalföra hälsoläget bland djuren. Karantänsveterinären utfärdar ett slutbesiktningsintyg som används av Jordbruksverket för bedömning av om karantänen kan upphävas.

2 Mervärdesskattelagens bestämmelser

Statens, ett statligt affärsverks eller en kommuns omsättning av varor eller tjänster mot ersättning utgör enligt 4 kap. 6 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, yrkesmässig verksamhet oavsett om den bedrivs i vinstsyfte eller inte. En sådan omsättning utgör dock inte yrkesmässig verksamhet om den ingår som ett led i myndighetsutövning enligt 4 kap. 7 § första stycket 1 ML.

Av förarbetena till bestämmelserna (prop. 1993/94:99 s. 171) framgår att med myndighetsutövning förstås i enlighet med vad som gäller i andra sammanhang beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och som kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler och inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Vidare framgår att uttrycket ”som ett led i myndighetsutövning” valts för att tillhandhållandet inte i sig behöver utgöra myndighetsutövning. Avsikten har varit att bestämmelsen ska kunna tillämpas bl.a. om en myndighet tillhandahåller handlingar som har samband med ett beslut som innebär myndighetsutövning.

3 Skatteverkets bedömning

Bestämmelserna om karantänsbehandling återfinns främst i förordning (1994:1830) om införsel av levande djur. Av 14 § i förordningen framgår att om Jordbruksverket beslutar om karantänsbehandling ska behandlingen ske i karantänsanstalt som är godkänd av Jordbruksverket och som står under tillsyn av en av verket förordnad officiell veterinär.

Av 15 § i ovan nämnd förordning framgår bl.a. att den officiella veterinären ska pröva om det finns hinder mot att ett djur förs in i karantänsanstalten med hänsyn till risken för överföring av smitta. Framkommer tecken på smitta beslutar Jordbruksverket vad som ska ske med djuret och övriga djur i karantänsanstalten. Med stöd av bemyndigande i förordningen kan Jordbruksverket meddela närmare föreskrifter. Av 16 § i nämnda förordning framgår vidare att Jordbruksverket med stöd av förordningen (1994:1313) om avgifter vid veterinär yrkesutövning meddelar föreskrifter om ersättning för besiktning eller annan förrättning som utförs enligt förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

Karantänsbehandling av djur i karantänsanstalt grundar sig således på en offentligrättslig reglering. En karantänsanstalt ska enligt bestämmelser i ovan nämnd förordning stå under tillsyn av en av Jordbruksverket förordnad officiell veterinär (karantänsveterinär). De veterinärer som sköter tillsynen av karantänsanstalter är avlönade av Jordbruksverket och det är sedan verket som tar ut avgiften för veterinärens arbete. Karantänsveterinären ska bl.a. besiktiga djuren och utföra de provtagningar som följer av föreskrifter. Det som framkommer vid karantänsveterinärens arbete utgör också underlag för de beslut som Jordbruksverket fattar angående karantänen. Jordbruksverkets tillhandahållande av de tjänster som utförs av karantänsveterinären får till följd av ovanstående anses ingå som ett led i myndighetsutövning. Tillhandahållandet är således enligt Skatteverkets uppfattning inte hänförligt till en av Jordbruksverket bedriven yrkesmässig verksamhet som medför skattskyldighet enligt ML. Jordbruksverket ska därför inte ta ut mervärdesskatt på avgifterna.