Tredjemansersättningar som ett värdepappersinstitut enligt lag inte får behålla, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

När ett värdepappersinstitut tar emot tredjemansersättningar som enligt lag ska föras över till värdepappersinstitutets kund ska varken mottagandet eller överföringen bli föremål för mervärdesskatt. Överföringen av beloppet till kunden ska inte heller påverka beskattningsunderlaget för den tjänst som värdepappersinstitutet tillhandahåller kunden.

2 Frågeställning

Från och med den 3 januari 2018 får ett värdepappersinstitut enligt lag inte ta emot och behålla ersättningar från någon annan än kunden. Förbudet gäller bara när ett värdepappersinstitut har informerat en kund om att det tillhandahåller oberoende investeringsrådgivning och när ett värdepappersinstitut tillhandahåller portföljförvaltning. Fråga har nu uppkommit om vad mervärdesskattekonsekvenserna blir när ett värdepappersinstitut tar emot ersättningar från någon annan än kunden (fortsättningsvis tredjemansersättningar) och överför dessa ersättningar till kunden.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Mervärdesskattelagen

Med omsättning av tjänst förstås bland annat att en tjänst tillhandahålls mot ersättning (2 kap. 1 § tredje stycket 1 mervärdesskattelagen [1994:200], ML, jämför artikel 2.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

Från skatteplikt undantas sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås bland annat omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar (3 kap. 9 § ML, jämför artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet).

Beskattningsunderlaget vid omsättning av tjänst utgörs av ersättningen (7 kap. 3 § 1 ML). Med ersättning förstås allt det som säljaren har erhållit eller ska erhålla för tjänsten från köparen eller tredje part (7 kap. 3 c § ML, jämför artikel 73 i mervärdesskattedirektivet).

I beskattningsunderlaget ska inte ingå belopp som motsvarar prisnedsättningar och rabatter till kunden och som medges vid tidpunkten för tillhandahållandet. Inte heller belopp som motsvarar prisnedsättningar som ges efter det att tillhandahållandet ägt rum ska ingå i beskattningsunderlaget. Den skattskyldige och kunden kan dock avtala om att prisnedsättningar som ges efter tillhandahållandet ska ingå i beskattningsunderlaget (7 kap. 6 § första och andra styckena ML, jämför artikel 79 och 90.1 i mervärdesskattedirektivet).

3.2 Lag om värdepappersmarknaden

Ett värdepappersinstitut som har informerat en kund om att institutet tillhandahåller investeringsrådgivning på oberoende grund eller som tillhandahåller portföljförvaltning får, i samband med att det tillhandahåller en sådan tjänst till kunden, inte ta emot och behålla en ersättning eller förmån från någon annan än kunden. Förbudet gäller inte mindre icke-monetära förmåner som värdepappersinstitutet har informerat kunden om och som kan höja kvaliteten på tjänsten till kunden och som är av en sådan omfattning och art att de inte kan anses hindra institutet från att uppfylla sin skyldighet att tillvarata kundens intressen (9 kap. 22 § lag [2007:528] om värdepappersmarknaden).

3.3 Finansinspektionens föreskrifter

Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller oberoende investeringsrådgivning eller portföljförvaltning till en kund och i samband med det tar emot en förmån eller ersättning från tredjepart ska, så snart det är möjligt, överföra förmånen eller ersättningen till kunden. Institutet ska utforma och tillämpa en rutin för detta samt underrätta kunden om de ersättningar och förmåner som institutet överför till dem (7 kap. 6 § Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersrörelse, FFFS 2017:2).

3.4 Rättspraxis

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked rörande så kallad courtagedelning. Skatterättsnämnden ansåg att omsättning av den tjänst för vilken en kapitalförvaltare erhöll ersättning av en depåbank i form av andel av courtage och andel av up-front provision omfattades av undantaget från skatteplikt för förmedling av aktier, andra andelar och fordringar i 3 kap. 9 § ML. I det aktuella ärendet lade kapitalförvaltaren in order i kundens namn till depåbanken med stöd av en fullmakt som kunden utfärdat. Enligt Skatterättsnämnden hade kapitalförvaltaren ställning av en sådan mellanman som gjorde det som var nödvändigt för att parterna skulle sluta ett avtal utan att ha något eget intresse vad gällde avtalets innehåll. Kapitalförvaltarens uppgift var att sammanföra depåbanken med kunderna och därmed bereda depåbanken tillfälle att sluta avtal om köp eller försäljning av värdepapper. Skatterättsnämnden ansåg i enlighet med vad EU-domstolen uttalat i målet C-453/05, Ludwig, att såväl tjänstens natur som ändamålet med denna fick anses vara att kapitalförvaltaren tillhandahöll depåbanken en sådan förmedlingstjänst rörande värdepapper som omfattades av undantaget i mervärdesskattedirektivet (RÅ 2009 ref. 49).

4 Bedömning

Tredjemansersättningar i form av provisioner som ett värdepappersinstitut erhåller grundar sig på avtal mellan värdepappersinstitutet och exempelvis ett fondbolag. När värdepappersinstitutet köper fondandelar i sin kunds namn eller för sin kunds räkning erhåller värdepappersinstitutet en ersättning från fondbolaget. Denna ersättning avser enligt Skatteverkets uppfattning en förmedlingstjänst som värdepappersinstitutet har tillhandahållit fondbolaget. Omsättningen av en sådan förmedlingstjänst är enligt rättspraxis undantagen från skatteplikt.

När ett värdepappersinstitut har informerat en kund om att det tillhandahåller oberoende investeringsrådgivning eller när ett värdepappersinstitut tillhandahåller portföljförvaltning får institutet emellertid inte ta emot och behålla ersättningen från fondbolaget. Värdepappersinstitutet ska i stället överföra ersättningen till sin kund. Eftersom värdepappersinstitutet i ett sådant fall aldrig kan förfoga över det belopp de får från exempelvis ett fondbolag ska beloppet inte ses som en ersättning till värdepappersinstitutet för någon förmedlingstjänst som värdepappersinstitutet har tillhandahållit fondbolaget. Värdepappersinstitutet har under sådana förhållanden inte omsatt någon tjänst till fondbolaget.

Enligt Skatteverkets bedömning är överföringen till värdepappersinstitutets kund inte ersättning för någon tjänst som kunden har tillhandahållit värdepappersinstitutet. Tredjemansersättningen ska alltså inte vara föremål för mervärdesskatt när den överförs från värdepappersinstitutet till värdepappersinstitutets kund.

Överföringen av tredjemansersättningen till kunden görs på grund av gällande lag och inte på grund av något avtal mellan värdepappersinstitutet och kunden. Värdepappersinstitutet kan aldrig förfoga över beloppet. Överföringen ska därför enligt Skatteverkets uppfattning inte ses som en sådan nedsättning av priset som ges i efterhand och som ska påverka beskattningsunderlaget för den tjänst i form av rådgivning eller portföljförvaltning som värdepappersinstitutet har tillhandahållit kunden. Den ersättning som värdepappersinstitutet har fått från kunden för rådgivningen eller förvaltningen är i ett sådant fall också densamma som den hade varit om någon tredjemansersättning inte hade tagits emot och överförts till kunden.

Sammantaget innebär ovanstående att när ett värdepappersinstitut tar emot tredjemansersättningar som enligt lag ska föras över till värdepappersinstitutets kund ska varken mottagandet eller överföringen bli föremål för mervärdesskatt. Överföringen av beloppet till kunden ska inte heller påverka beskattningsunderlaget för den tjänst som värdepappersinstitutet tillhandahåller kunden.