Områden: Punktskatter och trafikskatter
Datum: 2018-11-12
Dnr: 202 469161-18/111
Skatteverket anser att om det i vägtrafikregistret saknas uppgift om koldioxidutsläpp som avser den färdigbyggda husbilen medför det att fordonsskatten inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i vägtrafikregistret. I dessa fall ska beskattningen ske efter skälig grund.
Från och med 1 januari 2011 beskattas husbilar utifrån koldioxidutsläpp. För vissa tyngre etappvis färdigbyggda husbilar saknas uppgift om koldioxidutsläpp i vägtrafikregistret som avser den färdigbyggda husbilen. Frågan är hur skatten för dessa husbilar ska beräknas?
Av 2 kap. 7 § första stycket, punkt 3 vägtrafikskattelagen (2006:227), VSL framgår att fordonsskatten tas ut med ett grundbelopp och i förekommande fall ett koldioxidbelopp för personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar som blivit skattepliktiga för första gången efter utgången av år 2010.
Av 4 kap. 10 § VSL framgår att om vägtrafikskatten inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i vägtrafikregistret eller med stöd av en verkställd utredning, ska den beräknas efter skälig grund.
Av 1 kap. 2 § första stycket förordningen (2001:650) om vägtrafikregister framgår bl.a. att Transportstyrelsen är registreringsmyndighet för vägtrafikregistret.
Av 3 kap. 24 § fordonsförordningen (2009:211) framgår att en tillverkare som innehar ett i Sverige giltigt typgodkännande för fordon ska utfärda intyg om att fordonet överensstämmer med en typ av fordon som har godkänts. Ett sådant intyg om överensstämmelse ska åtfölja varje fordon, vare sig det är färdigbyggt eller inte, som har tillverkats i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.
Av 3 § Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fordonsuppgifter i vägtrafikregistret (TSFS 2009:59), följer att uppgifter som framgår av bilaga 1 (…) ska, om de är tillämpliga för fordonet, föras in i vägtrafikregistret.
Av artikel 2 punkt 1 i EU-förordningen 715/20071framgår att förordningen ska tillämpas på fordon med en referensvikt på högst 2 610 kg i kategorierna M1, M2, N1 och N2 enligt bilaga II till direktiv 70/156/EEG.
Av artikel 4 punkt 1 i EU-förordningen 715/2007 framgår att tillverkarna ska visa att alla nya fordon som säljs, registreras eller tas i bruk inom gemenskapen är typgodkända i enlighet med förordningen och dess genomförandeåtgärder.
Av artikel 4 punkt 3 i EU-förordningen 715/2007 framgår att tillverkarna ska ange uppgifter om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning i ett dokument som ges till köparen av fordonet vid tidpunkten för köpet.
Av artikel 2 första stycket i EU-förordningen 595/20092 framgår att förordningen ska tillämpas på motorfordon med en referensvikt som överstiger 2 610 kg i kategorierna M1, M2, N1 och N2 enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG och alla motorfordon i kategorierna M3 och N3 enligt den bilagan. Referensvikt definieras i artikel 3 punkt 15 EU-förordningen 595/2009 så som fordonets vikt i körklart skick utom den enhetliga förarvikten på 75 kg och med ett fast tillägg på 100 kg.
Av förarbetena framgår att en beskattning av samtliga lätta bilar utifrån koldioxidutsläpp enligt regeringens mening ger en tydligare miljöstyrning och en renodling av fordonsskattens utformning. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att bl.a. husbilar inordnades i den koldioxidbaserade fordonsskatten (jmf. regeringens proposition Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010, prop. 2009/10:41, s. 180−181).
Vidare framgår bl.a. att det inte finns uppgifter om specifika koldioxidutsläpp för bl.a. lätta bussar i vägtrafikregistret. Enligt regeringens mening bör det vara möjligt att uppskatta dessa utsläpp vid avsaknad av sådan uppgift. Detta bör kunna göras på samma sätt som för de personbilar för vilka det i vägtrafikregistret inte finns uppgift om koldioxidutsläpp (regeringens proposition Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010, prop. 2009/10:41, s. 180-181).
I dag finns det inga krav för tillverkare av tunga fordon med en referensvikt som överstiger 2 610 kg att ange uppgift om koldioxidutsläpp3. För lätta personbilar och nyttofordon med en referensvikt på högst 2 610 kg finns dock detta krav.4 Det innebär att för vissa tyngre husbilar finns endast uppgift om koldioxidutsläpp för grundfordonet och inte för det etappvis färdigbyggda fordonet. När en husbil registreras i vägtrafikregistret registreras i vissa fall uppgift om koldioxidutsläpp som endast avser grundfordonet.
Skatteverket anser att en beskattning av den etappvis färdigbyggda husbilen som utgår från det koldioxidvärde som avser grundfordonet inte är förenlig med det syfte som anges i förarbetena d.v.s. att beskattningen ska ske med utgångspunkt i mängden koldioxidutsläpp för en tydligare miljöstyrning (jmf. prop. 2009/10:41 s. 180−181). En annan tillämpning skulle innebära att skatt beräknas på ett för lågt koldioxidvärde och att tyngre husbilar med större miljöpåverkan än lättare husbilar gynnas. Detta kan inte ha varit lagstiftarens avsikt.
Mot bakgrund av ovanstående anser Skatteverket att om det i vägtrafikregistret saknas uppgift om koldioxidutsläpp som avser den färdigbyggda husbilen medför det att fordonsskatten inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i detsamma och beskattning ska därför ske enligt skälig grund.
_______
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, förkortad EU-förordning 715/2007.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG, förkortad EU-förordning 595/2009.
3 Jmf. artikel 2 stycke 1 förordning nr 595/2009.
4 Artikel 2 punkt 1 och artikel 4 punkt 3 förordning nr 715/2007.