Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

Skatteverket gör bedömningen att bestämmelserna om elektroniska gränssnitt som möjliggör vissa försäljningar inte omfattar sådana transaktioner som innebär att ett företag förmedlar varor i eget namn.

Skatteverket anser att 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, endast ska tillämpas om varorna fysiskt befinner sig inom EU och har ursprung i EU eller har övergått i fri omsättning vid den tidpunkt då skattskyldigheten för omsättningen inträder, d.v.s. när den icke beskattningsbara personens betalning har godkänts.

Vid distansförsäljning av varor i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro importerade från ett land utanför EU som sker i flera försäljningsled saknas särskilda bestämmelser om till vilket försäljningsled transporten ska hänföras i det fall 5 kap. 2 g § ML inte är tillämplig, t.ex. vid försäljning som omfattas av 6 kap. 7 § ML. För att uppnå syftet med bestämmelserna anser Skatteverket att vid tillämpningen av 5 kap. 2 f § ML, ska transporten i en sådan situation hänföras till det sista försäljningsledet.

2 Frågeställning

Den 1 juli 2021 infördes nya regler för distansförsäljning av varor. De innebär att även import av varor till lågt värde ska beskattas och att vid unionsintern distansförsäljning av varor till konsumenter så tas de nationella tröskelvärdena bort. Mervärdesskatten ska normalt tillfalla det land där den slutliga konsumenten finns och transporten av varan avslutas. För att underlätta för denna hantering har de särskilda ordningarna utökats. Det har också införts definitioner för distansförsäljning och nya regler för företag som genom elektroniska gränssnitt möjliggör viss handel.

Med konsument i detta ställningstagande avses icke beskattningsbara personer och beskattningsbara personer som inte gör unionsinterna förvärv.

Skatteverket ger genom detta ställningstagande sin syn på följande frågor.

• Omfattar bestämmelserna i 6 kap. 9 och 10 §§ ML om elektroniska gränssnitt även förmedling i eget namn eller omfattar bestämmelserna endast förmedling i annans namn?
• Vad avses med att möjliggöra ”omsättning av varor inom EU” i 6 kap. 10 § ML?
• Till vilken försäljning ska transporten hänföras vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU, när det är fråga om flera försäljningsled?

3 Gällande rätt m.m.

Om någon i eget namn förmedlar en vara för annans räkning och uppbär likviden för varan ska vid bedömning av skattskyldigheten för omsättningen av varan denna anses omsatt såväl av honom som av hans huvudman (6 kap. 7 § ML, jämför artikel 14.2 c i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro ska vid bedömningen av skattskyldigheten den beskattningsbara personen anses själv ha förvärvat och omsatt dessa varor (6 kap. 9 § första stycket ML, jämför artikel 14a.1 i mervärdesskattedirektivet).

Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör omsättning av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till någon som inte är en beskattningsbar person, ska vid bedömningen av skattskyldigheten den som möjliggör omsättningen anses själv ha förvärvat och omsatt dessa varor (6 kap. 10 § första stycket ML, jämför artikel 14a.2 i mervärdesskattedirektivet).

Med elektroniskt gränssnitt avses en marknadsplats, en plattform, portal eller motsvarande (6 kap. 9 § andra stycket och 10 § andra stycket ML).

Med begreppet ”möjliggöra” avses användning av ett elektroniskt gränssnitt som gör det möjligt för en kund och en säljare som erbjuder varor till försäljning via det elektroniska gränssnittet att komma i kontakt med varandra på ett sätt som leder till en leverans av varor genom det elektroniska gränssnittet (artikel 5b första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Om en beskattningsbar person har förvärvat och omsatt varor enligt 6 kap. 9 eller 10 §, inträder skyldigheten att betala skatt för både förvärvet och omsättningen när betalningen har godkänts (1 kap. 5 b § första stycket ML, jämför artikel 66a i mervärdesskattedirektivet).

Vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU till Sverige är varan omsatt inom landet om försändningen eller transporten till köparen avslutas här och mervärdesskatt för varorna ska redovisas enligt lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster eller enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar den särskilda ordningen. Vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU till ett annat EU-land är varan omsatt inom landet om försändningen eller transporten till köparen avslutas här (5 kap. 2 f § ML, jämför artikel 33 b och c i mervärdesskattedirektivet).

Om en beskattningsbar person anses ha förvärvat och omsatt en vara enligt 6 kap. 9 eller 10 § ska transporten av varan hänföras till omsättningen (5 kap. 2 g § ML, jämför artikel 36b i mervärdesskattedirektivet).

4 Bedömning

4.1 Förmedling av vara i eget namn

I ML finns bestämmelser om vem som är skattskyldig i särskilda fall. En av dessa bestämmelser finns i 6 kap. 7 § ML som innebär att när en beskattningsbar person i eget namn förmedlar en vara för annans räkning och tar emot betalningen för varan ska båda anses ha sålt varan vid bedömningen av skattskyldigheten. Den som förmedlar varor i eget namn räknas därför enligt denna bestämmelse som säljaren för försäljningen till konsumenten. Denna bestämmelse gäller för alla transaktioner som avser förmedling av varor i eget namn, d.v.s. även transaktioner som sker i eget namn från en egen webbsida.

För det fall att det företag som har ett elektroniskt gränssnitt förmedlar varor i annans namn ska detta företag ändå i vissa fall anses som säljare. Det gäller för de transaktioner som innebär att företaget genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör

• distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro eller
• omsättning av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till en konsument.

Skatteverket gör bedömningen att bestämmelserna om elektroniska gränssnitt som möjliggör vissa försäljningar inte omfattar sådana transaktioner som innebär att ett företag förmedlar varor i eget namn. Företagen anses redan som säljarna för transaktionerna till konsumenter enligt 6 kap. 7 § ML. Bestämmelserna i 6 kap. 9 och 10 §§ ML gäller endast för det fall företaget inte redan av andra bestämmelser i ML anses som säljaren av varorna. Bestämmelserna i 6 kap. 9 och 10 §§ ML gäller således endast när andra aktörer förmedlar varor än de som förmedlar i eget namn.

4.2 ”Omsättning av varor inom EU”

Ett företag ska betraktas som säljare när detta företag genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till en icke beskattningsbar person.

Skatteverket anser att 6 kap. 10 § ML endast ska tillämpas om varorna fysiskt befinner sig inom EU och har ursprung i EU eller har övergått i fri omsättning vid den tidpunkt då skattskyldigheten för omsättningen inträder, d.v.s. när den icke beskattningsbara personens betalning har godkänts. Detta innebär enligt Skatteverkets bedömning att varorna ska transporteras från en plats inom EU till en annan plats inom EU. Bestämmelsen kan inte tillämpas om varorna transporteras från en plats utanför EU eller om varorna finns i ett tullager som är beläget inom EU. Det finns däremot inget krav på att transporten måste vara gränsöverskridande. Omsättning av varor där transporten går mellan två platser inom ett och samma land kan således omfattas av bestämmelsen.

4.3 Transport

Vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU till Sverige är varan omsatt inom landet om försändningen eller transporten till konsumenten avslutas här och mervärdesskatt för varorna ska redovisas genom importordningen.

Vid distansförsäljning av varor i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro importerade från ett land utanför EU som sker i flera försäljningsled saknas särskilda bestämmelser om till vilket försäljningsled transporten ska hänföras i det fall 5 kap. 2 g § ML inte är tillämplig, t.ex. vid försäljning som omfattas av 6 kap. 7 § ML. För att uppnå syftet med bestämmelserna, att beskattning ska ske i destinationslandet utan att konsumenten behöver betala importmoms, anser Skatteverket att vid tillämpningen av 5 kap. 2 f § ML ska transporten i en sådan situation hänföras till det sista försäljningsledet. Det innebär att övriga transaktioner som skett tidigare i försäljningskedjan har skett utan transport.