Ställningstagandet ”Svenska värdepappersfonders och specialfonders hemvist enligt skatteavtal” ska inte längre tillämpas

Skatteverkets ställningstagande ”Svenska värdepappersfonders och specialfonders hemvist enligt skatteavtal” daterat 2016-06-29, dnr 131 296906-16/111, ska inte längre tillämpas.

I ställningstagandet från 2016 uttalar Skatteverket att svenska värdepappersfonder och specialfonder inte ska anses ha hemvist i Sverige i de fall det framgår av förarbetsuttalanden att skatteavtalet inte ska tillämpas på endast formellt skattskyldiga. Det har medfört att Skatteverket inte har utfärdat hemvistintyg för sådana fonder.

Kammarrätten i Sundsvall har prövat om en svensk värdepappersfond kan anses ha hemvist i Sverige vid tillämpning av skatteavtalen med Polen respektive Storbritannien och Nordirland (dom 2020-10-28, mål nr 1290–1291-19). Kammarrätten fann att fonden ska anses ha hemvist i Sverige enligt båda avtalen. Skatteverket överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) men HFD meddelade inte prövningstillstånd (2021-10-27, mål nr 6579-20 och 6580-20).

Kammarrättens dom går emot Skatteverkets uppfattning och HFD prövar inte frågan. Skatteverkets ställningstagande ”Svenska värdepappersfonders och specialfonders hemvist enligt skatteavtal” ska därför inte längre tillämpas. Kammarrättens resonemang är inte bara tillämpligt på skatteavtalen med Polen respektive Storbritannien och Nordirland utan på alla skatteavtal med motsvarande förarbetsuttalanden. Det innebär att hemvistintyg kan utfärdas för svenska värdepappersfonder och specialfonder enligt alla skatteavtal om det inte uttryckligen framgår av ett specifikt skatteavtal att sådana fonder är undantagna från avtalets tillämpning. Hemvistintyg kan utfärdas för samtliga år som fonderna varit undantagna från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen, d.v.s. fr.o.m. år 2012.