Uppskov - Hemmavarande barn ärver ersättningsbostad

1 Sammanfattning

Vid övergång av ersättningsbostad genom arv eller testamente till hemmavarande barn under 18 år behöver uppskovsbeloppet inte tas upp till beskattning. Bedömning av om en person utgör hemmavarande barn under 18 år ska ske vid tidpunkten för arvlåtarens dödsfall.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågan är vid vilken tidpunkt bedömning ska göras av om ett barn är hemmavarande och under 18 år i regleringen i 47 kap. 11 § inkomstskattelagen (IL).

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 47 kap. 11 § IL ska ett uppskovsbelopp återföras till beskattning vid avyttring av ersättningsbostaden, samt vid övergång genom arv, testamente, gåva och bodelning. Återföring ska dock inte ske vid övergång genom arv eller testamente till en make, en sambo eller ett hemmavarande barn under 18 år och inte heller i vissa fall av bodelning.

Syftet med bestämmelsen i 47 kap. 11 § IL är bl.a. att begränsa förekomsten av olika skattekrediter. En utgångspunkt för att avgöra i vilken utsträckning undantag till denna bestämmelse ska införas är att inte i onödan försvåra familjeombildningar och omställningar efter dödsfall. Därmed framstår bland annat arv och testamente till make, sambo och omyndiga barn som angelägna undantag (prop. 2007/08:27 s. 114-115, 143-144).

4 Skatteverkets bedömning

Lagtexten i 47 kap. 11 § tredje stycket IL kan enligt sin ordalydelse tolkas som att tidpunkten för att bedöma om ett barn är hemmavarande och under 18 år är när ersättningsbostaden övergår genom arv eller testamente till barnet. Det är också vid denna tidpunkt som uppskovsbeloppet ska tas upp till beskattning, om kriteriet inte kan anses vara uppfyllt.

Följande talar dock emot en sådan tolkning. Övergången av äganderätten till de efterlevande sker vid en tidpunkt som inträffar efter dödsfallet, förutom när bostaden övergått redan vid dödsfallet genom testamente som s.k. saklegat. Efter dödsfallet kan arvtagaren inte längre anses vara make, sambo eller hemmavarande barn till den avlidne. En tolkning av lagtexten enligt ordalydelsen medför därmed att regeln inte kan tillämpas på avsett sätt.

Tidpunkten för dödsfallet framstår därför som en mera ändamålsenlig bedömningstidpunkt. Uttrycket "hemmavarande barn under 18 år" bör tolkas i ett sammanhang, varför även ålderskriteriet bör avgöras vid samma tidpunkt. Enligt Skatteverket ska därför de personer som vid dödsfallet var make, sambo och hemmavarande barn under 18 år till den som avled omfattas av regleringen i 47 kap. 11 § tredje stycket andra meningen IL.