En person ska vara folkbokförd där hen anses bosatt. På denna sida finns en översiktlig beskrivning av vilka bestämmelser som reglerar var en person ska anses bosatt i folkbokföringsrättslig mening. Följ länkarna för en mer utförlig beskrivning av bestämmelsernas innehåll och tillämpning.
En person ska vara folkbokförd där hen anses bosatt. Var en person är att anse som bosatt regleras av 6-16 §§ folkbokföringslagen (FOL).
Bestämmelserna är utformade för att folkbokföringen så långt det är möjligt ska grundas på en persons faktiska vistelse, och då i första hand på den fastighet där personen vistas för sin dygnsvila, den så kallade dygnsviloregeln. Om fastigheten innehåller flera bostadslägenheter ska personen också folkbokföras på lägenhet. Om en person inte kan anses ha regelmässig dygnsvila på en viss fastighet, får hen anses bosatt på den fastighet som hen av andra skäl kan anses ha sin starkaste anknytning till. En person som inte kan anses bosatt på någon fastighet får anses bosatt enbart i en kommun.
Om en person har regelmässig dygnsvila i utlandet aktualiseras frågan om hen ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Läs mer om detta under Flytta från Sverige.
Om det efter utredning inte finns tillräckligt underlag för att bedöma var en person ska anses bosatt kan det bli aktuellt att avregistrera personen från folkbokföringen som försvunnen. Läs mer om detta på sidan Avregistrerad som försvunnen.
Huvudregeln är att en person anses vara bosatt på den fastighet och i den kommun där hen har sin regelmässiga dygnsvila (dygnsviloregeln) (6 § FOL och 7 § FOL). Om personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på två (eller flera) fastigheter har personen så kallad dubbel bosättning. I dessa fall får en bedömning göras av på vilken av fastigheterna som personen ska anses ha sin egentliga hemvist och därmed vara folkbokförd på. Personens egen uppfattning om var hen ska anses bosatt är inte avgörande. Under vissa förutsättningar kan dock vårdnadshavare själva komma överens om på vilken fastighet ett barn som bor växelvis ska anses ha sin egentliga hemvist. Överenskommelsen kan då ligga till grund för att folkbokföra barnet på den fastigheten (7 a § FOL).
Läs mer om regelmässig dygnsvila och egentlig hemvist på sidan Bosättning på fastighet på grund av regelmässig dygnsvila (dygnsviloregeln).
I vissa undantagsfall ska en person inte anses bosatt, och då inte heller folkbokföras, på en fastighet där hen enligt dygnsviloregeln annars hade ansetts vara bosatt.
Undantag från dygnsviloregel kan gälla i följande situationer:
Läs mer om undantagen på sidan Undantag från dygnsviloregeln.
En person kan också undantas dygnsviloregeln om hen har skyddad folkbokföring. Läs mer på sidan Skyddade personuppgifter.
Vissa personer har till följd av arbetsförhållanden eller andra skäl en så växlande vistelse att de inte tillbringar sin dygnsvila regelmässigt på någon fastighet. I de fallen anses personen bosatt på den fastighet till vilken hen anses ha sin starkaste anknytning (12 § FOL). Läs mer om starkast anknytning på sidan Bosättning på fastighet på grund av annan anknytning än regelmässig dygnsvila.
Om en persons bosättning inte kan hänföras till en viss fastighet, men däremot till en kommun, ska personen anses bosatt i kommunen (13 § FOL). Bestämmelsen kommer ifråga först när det har kunnat konstateras att bestämmelserna i 7-12 §§ FOL inte är tillämpliga. Läs mer på sidan Bosättning enbart i en kommun.