Kemisk reduktion och elektrolytiska processer

Förbrukning av el för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer

Skattebefrielse medges för el som förbrukats i huvudsak för kemisk reduktion eller i huvudsak för elektrolytiska processer. Den som är skattskyldig får skattebefrielse i form av avdrag (11 kap. 9 § första stycket 2 LSE). Den som inte är skattskyldig får skattebefrielse i form av återbetalning (11 kap. 13 a § första stycket 2 LSE).

Enligt artikel 2.4 b tredje strecksatsen i energiskattedirektivet ska direktivet inte tillämpas på el som i huvudsak används för kemisk reduktion och i elektrolytiska processer. Skattebefrielsen i LSE motsvarar den avgränsning som görs i direktivet (jfr prop. 2003/04:144 s. 5 och prop. 2006/07:13 s. 82).

I förarbetena anges att all el som förbrukas i processen omfattas av skattefriheten, även om en begränsad del av elförbrukningen, t.ex. vid kemisk reduktion, inte är hänförlig till själva reduktionen utan i stället bidrar till en höjning av temperaturen (jfr prop. 2003/04:144 s. 8).

I samband med att bestämmelsen infördes gavs exempel på när elektrolytiska processer förekommer. Där angavs att sådana processer förekommer bl.a. vid tillverkning av råaluminium, kloralkali, klorat, koppar och vätgas. Det angavs att det är mindre vanligt att el används för kemisk reduktion, men ett exempel är vid tillverkning av kalciumkarbid (jfr prop. 2003/04:144 s. 9).

Rättsfall: el som används för att driva turbofläktar

EU-domstolen har i en dom den 7 september 2017 (C-465/15, Hüttenwerke) tolkat artikel 2.4 b tredje strecksatsen i energiskattedirektivet. Enligt EU-domstolen utgör el som används för att driva turbofläktar i syfte att komprimera luft som därefter används i en masugn i en process för produktion av tackjärn genom kemisk reduktion av järnmalm inte ”el som i huvudsak används för kemisk reduktion” i den mening som avses i bestämmelsen.