Avdragsrätt för mervärdesskatt på konkursförvaltararvode m.m.

1 Sammanfattning

Ett konkursbos kostnader för att avveckla gäldenärens verksamhet kan normalt räknas som allmänna omkostnader för denna verksamhet eftersom konkursboet träder i gäldenärens ställe. Detta gäller även om kostnaderna avser åtgärder som enbart blir aktuella när verksamheten avvecklas i en konkurssituation, exempelvis konkursbouppteckning och edgångssammanträde. Avser konkursförvaltarens arvode sådana åtgärder kan arvodet utgöra en allmän omkostnad. Kostnader för åtgärder som konkursförvaltaren vidtar mot tidigare revisorer och mot tidigare styrelseledamöter för olovlig vinstutdelning utgör också allmänna omkostnader.

För den ingående skatten på sådana allmänna omkostnader finns avdragsrätt om gäldenärens verksamhet i sin helhet medfört skattskyldighet till mervärdesskatt. Har verksamheten endast delvis medfört skattskyldighet måste en uppdelning av den ingående skatten göras på förvaltararvodet till den del det är gemensamt för en verksamhet som medför skattskyldighet och en verksamhet som inte medför skattskyldighet. Avdrag får endast göras för den del av skatten som hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet.

Som allmänna omkostnader räknas däremot inte kostnader som direkt avser omsättning av olika tillgångar i verksamheten. Avdragsrätten för ingående skatt på sådana kostnader bestäms av om omsättningen medför avdragsrätt eller inte. Är omsättningen av tillgången skattepliktig kan fullt avdrag göras för den ingående skatten. Är omsättningen däremot undantagen från skatteplikt saknas avdragsrätt. Avser en del av arvodet åtgärder som direkt går att hänföra till en undantagen omsättning av en tillgång i verksamheten saknas således avdragsrätt för den ingående skatten på denna del. Om tillgångarna ingår i en överlåtelse av hel verksamhet eller del av verksamhet som omfattas av 3 kap. 25 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, anses dock kostnaderna i samband med överlåtelsen utgöra allmänna omkostnader.

Detta ställningstagande är en omarbetning av Skatteverkets ställningstagande 2005-05-10, dnr 130 259915-05/111. Omarbetningen beror bl.a. på ett förändrat synsätt på avdragsrätten för ingående skatt på kostnader vid fastighetsförsäljningar. Det nya ställningstagandet ersätter ställningstagandet från 2005-05-10 samt Riksskatteverkets skrivelse 20000714, dnr 180300/100.

2 Frågeställning

De frågor som behandlas i detta ställningstagande avser i vilken omfattning ett konkursbo har avdragsrätt för dels den ingående skatten på arvodet till konkursförvaltaren och dels andra kostnader som uppkommer i samband med avvecklingen av gäldenärens verksamhet.

En särskild fråga som tas upp är om konkursboet överhuvudtaget kan ha avdragsrätt för den del av konkursförvaltararvodet som avser åtgärder mot tidigare styrelseledamöter för olovlig vinstutdelning samt åtgärder för att utkräva ansvar mot bolagets tidigare revisorer.

Detta ställningstagande är en omarbetning av Skatteverkets ställningstagande 2005-05-10, dnr 130 259915-05/111. Omarbetningen beror bl.a. på att Skatteverket ändrat synsätt på avdragsrätten för ingående skatt på kostnader vid fastighetsförsäljningar (se Skatteverkets ställningstagande 2010-12-22, dnr 81938910/111). Det nya ställningstagandet ersätter ställningstagandet från 2005-05-10 samt Riksskatteverkets skrivelse 2000-07-14, dnr 180300/100.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Mervärdesskattelagens bestämmelser

Om en skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt för omsättning i verksamheten efter konkursbeslutet, enligt 6 kap. 3 § ML.

Vad som föreskrivs ifråga om verksamhet avser såväl hela verksamheten som en del av verksamheten (1 kap. 7 § ML).

Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten (8 kap. 3 § ML).

I de fall den ingående skatten avser förvärv som görs för en verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet får avdrag endast göras för den del av skatten som hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet. När denna del inte kan fastställas får avdraget istället bestämmas genom en uppdelning efter skälig grund (8 kap. 13 § ML).

Bestämmelserna i 8 kap. 3 och 13 §§ ML har ansetts stå i överensstämmelse med EU-rätten (jfr SOU 1994:88 s. 232 och 268). Tolkningen av ML:s bestämmelser om avdragsrätt ska också i första hand ske utifrån EUregler och den EUrättsliga praxis som finns på området (jfr RÅ 1999 not. 282).

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat sig om avdragsrätten för ingående skatt vid försäljning av dotterbolagsaktier. Bakgrunden i målet var att moderbolaget tog aktiv del i dotterbolagens verksamhet och utförde koncerngemensamma tjänster som fakturerades till dotterbolagen. Högsta förvaltningsdomstolen fann att avyttringarna var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening skulle tjänster i form av biträde vid förhandlingar med förvärvarna av aktierna samt, i samband med avtalsskrivning, advokattjänster anses ha ett direkt och omedelbart samband med den från skatteplikt undantagna omsättningen av aktierna. Därmed förelåg inte rätt till avdrag för ingående skatt hänförlig till dessa tjänster (se RÅ 2010 ref. 56).

Bevisbördan för att avdragsrätt föreligger åvilar den skattskyldige (mål 268/83, Rompelmann, punkt 24 och RÅ 2004 ref. 112). Om en skattskyldig i ett enskilt fall har förvärvat varor och tjänster för att de ska användas i en ekonomisk verksamhet är en bevisfråga som ska bedömas med hänsyn till alla omständigheter i fallet (mål C-97/90, Lennartz, punkt 21 och RÅ 2004 ref. 112).

Omsättning av andra tillgångar än omsättningstillgångar undantas från skatteplikt om rätt till avdrag eller återbetalning inte funnits för den ingående skatten på förvärvet av tillgången (3 kap. 24 § ML). Vidare undantas från skatteplikt omsättning av tillgångar i en verksamhet, när en sådan tillgång överlåts i samband med att verksamheten överlåts. Det förutsätter att förvärvaren skulle ha rätt till avdrag eller återbetalning av skatten enligt 10 kap. 913 §§ (3 kap. 25 § ML).

Bestämmelserna i ML är utformade så att det istället för en avdragsrätt finns en rätt till återbetalning av ingående skatt i vissa fall som framgår av 10 kap. 9, 11, 11 e13 §§ ML. Det som i fortsättningen sägs om verksamhet som medför skattskyldighet och avdragsrätt avser även de fall då det finns en rätt till återbetalning enligt nämnda bestämmelser.

3.2 Mervärdesskattedirektivets bestämmelser

Rätt till avdrag finns för ingående mervärdesskatt på varor och tjänster som tillhandahållits av en annan beskattningsbar person förutsatt att varorna eller tjänsterna används i samband med beskattade transaktioner (artikel 168 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

Är varor och tjänster avsedda såväl för transaktioner med avseende på vilka mervärdesskatten är avdragsgill som för transaktioner på vilka mervärdesskatten inte är avdragsgill är endast den del av mervärdesskatten avdragsgill som kan hänföras till de förstnämnda transaktionerna (artikel 173).

Av EU-domstolens praxis framgår att ett bolag med en verksamhet som är underkastad mervärdesskatteplikt har rätt att göra avdrag för skatten på tjänster från revisorer i den mån tjänsterna hänför sig till den skattskyldiges skattepliktiga transaktioner (mål C-4/94, BLP-group, punkt 25). Rätt till avdrag föreligger inte för ingående skatt på förvärv som används för att genomföra omsättningar som är undantagna från skatteplikt (BLP-group, punkt 28). När varor eller tjänster förvärvas av den beskattningsbara personen för att användas i en verksamhet som är undantagen från skatteplikt eller som inte faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt, ska det inte påföras någon utgående skatt och inte heller ske något avdrag för ingående sådan (C-29/08 , SKF AB, punkt 59).

Utgifter som uppkommer för överföring av samtliga tillgångar eller del därav i en verksamhet ska anses utgöra en allmän omkostnad i den verksamhet som har bedrivits. Det gäller även om den beskattningsbara personen inte längre genomför transaktioner efter att ha genomfört överföringen. Kostnaderna för att genomföra överföringen anses då utgöra en del av den ekonomiska verksamhet som bedrevs i företaget före överföringen. En annan tolkning skulle strida mot principen om mervärdesskattens neutralitet. En annan tolkning skulle också medföra en godtycklig skillnad mellan, å ena sidan, utgifter som uppkommer innan verksamheten faktiskt inleds och bedrivs och, å andra sidan, utgifter som uppkommer för att avsluta verksamheten. Det finns därför ett direkt och omedelbart samband mellan de tjänster som använts vid överföringen och den skattskyldiga personens hela ekonomiska verksamhet (C-408/98, Abbey National, punkterna 35-36).

Av samma skäl har EU-domstolen ansett att hyreskostnader som uppkommer under den tid en restaurangverksamhet avvecklas ska anses utgöra en del av den ekonomiska verksamheten. Den skattskyldige ska enligt domen ha avdragsrätt för mervärdesskatt på grund av att verksamheten avvecklas om inte detta leder till bedrägeri eller missbruk (C32/03, I /S Fini H, punkterna 23-24 samt 31). En uppdelning av den ingående skatten ska då ske om det i den ekonomiska verksamheten genomförts såväl transaktioner för vilka mervärdesskatten är avdragsgill som transaktioner för vilka mervärdeskatten inte är avdragsgill.

Utgifter för varor och tjänster som utgör allmänna omkostnader och som kan hänföras till en klart avgränsad del av den skattskyldiga personens ekonomiska verksamhet i vilken alla transaktioner är mervärdesskattepliktiga ger rätt till avdrag. Det finns då ett direkt och omedelbart samband mellan sådana varor och tjänster och denna del av den ekonomiska verksamheten.

För att all mervärdesskatt som hänför sig till de förvärvade varorna eller tjänsterna ska kunna dras av ska det finns ett sådant samband mellan nämnda varor och tjänster och en klart avgränsad del av näringsidkarens ekonomiska verksamhet, så att utgifterna för nämnda varor och tjänster utgör direkta eller allmänna kostnader för denna del av företagets verksamheter. Vidare krävs att alla transaktioner som ingår däri är mervärdesskattepliktiga (jfr C-408/98, Abbey National, punkterna 37-40).

4 Skatteverkets bedömning

4.1 Allmänt om konkursboets avdragsrätt

Bestämmelsen i 6 kap. 3 § ML innebär att boet till följd av konkursen inträder som skattesubjekt för verksamheten i konkursgäldenärens ställe i fråga om de affärshändelser för vilka skattskyldighet inträder efter konkursbeslutet. Omfattningen av konkursboets skattskyldighet bör bedömas mot bakgrund av dess speciella karaktär och konkursförvaltarens åliggande att snabbt avveckla boet.

Som en följd av att konkursboet inträtt som skattskyldig i gäldenärens ställe får konkursboet anses ha rätt till avdrag för ingående skatt i samma omfattning som gäldenären hade haft om denne hade avvecklat verksamheten. Konkursboet ska därför behandlas som skattskyldigt även om boet inte har haft egna skattepliktiga omsättningar. Grunden för denna skattskyldighet och den tillhörande avdragsrätten är då den verksamhet som bedrivits av gäldenären. Av detta följer också att konkursboet inte kan ha rätt till avdrag i större omfattning än vad gäldenären skulle ha haft vid en avveckling av verksamheten. En uppdelning av den ingående skatten måste därför göras vid gemensamma förvärv om gäldenärens verksamhet endast delvis medfört skattskyldighet.

Den som yrkar ett avdrag har bevisbördan för att det finns en avdragsrätt eller en återbetalningsrätt. För att medges avdrag för ingående skatt måste således konkursboet kunna visa att den verksamhet som bedrivits har varit av sådant slag att den medfört skattskyldighet eller rätt till återbetalning och att kostnaderna avser en sådan verksamhet. En bedömning ska då göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

4.2 Konkursförvaltarens arvode

4.2.1 Konkursbouppteckning, edgångsammanträde m.m.

I konkursförvaltarens uppgifter ingår bl.a. omhändertagande av boet, åtgärder med personal inklusive lönegarantiåtgärder, åtgärder med räkenskaper, konkursbouppteckning, edgångssammanträde, indrivning av fordringar samt åtgärder avseende återvinning, utredning av boet, fastställande av tidpunkt för obestånd, anmäla misstänkt brott enligt 7 kap. 16 § konkurslagen (1987:672), KonkL, hörande av tillsynsmyndigheten, upprättande av förvaltarberättelse samt slutredovisning. Närmare bestämmelser om förvaltning i konkurs finns i 7 kap. KonkL. Rådigheten till den verksamhet som bedrivits av konkursgäldenären övergår till konkursboet för att avvecklas. Eftersom konkursboet inträtt som skattskyldigt i gäldenärens ställe får boet anses ha rätt till avdrag för ingående skatt på kostnaderna för att avveckla verksamheten. Omfattningen av konkursboets skattskyldighet bör som nämnts under 4.1 bedömas mot bakgrund av dess speciella karaktär och konkursförvaltarens uppgift att avveckla den verksamhet som bedrivits av gäldenären. Vissa av de ovan nämnda åtgärderna blir enbart aktuella när verksamheten avvecklas i en konkurssituation. Trots det får kopplingen till den tidigare bedrivna verksamheten anses vara sådan att det finns avdragsrätt för den ingående skatten på konkursförvaltararvodet. Den del av konkursförvaltarens arvode som avser de exempel på åtgärder som nämnts ovan får normalt anses utgöra allmänna omkostnader som uppkommer som ett led i avvecklingen av den tidigare verksamheten. Motsvarande gäller också om sakkunnigt biträde anlitats för någon sådan åtgärd.

Har den verksamhet som konkursgäldenären bedrivit fullt ut medfört skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt ska konkursboet kunna göra avdrag för ingående skatt på kostnader som avser avvecklingen av verksamheten på det sätt som beskrivits ovan. Om verksamheten endast delvis medfört skattskyldighet måste dock en uppdelning av den ingående skatten göras (se vidare avsnitt 4.4).

4.2.2 Försäljning av tillgångar

Vid försäljning av fast och lös egendom gäller följande för avdragsrätten. Vid avyttring av tillgångar som omfattas av ett undantag från skatteplikt föreligger normalt inte avdragsrätt för ingående skatt på kostnader som har ett direkt och omedelbart samband med avyttringen, exempelvis mäklarkostnader, kostnader för biträde vid avtalsskrivning och förhandlingar med köpare. Sådana kostnader utgör inte allmänna omkostnader. Rätt till avdrag föreligger därför inte för kostnader av detta slag vid försäljningar av aktier i dotterbolag eller vid försäljningar av fastigheter när försäljningarna är sådana som är undantagna från skatteplikt (jfr RÅ 2010 ref. 56). Rätt till avdrag föreligger inte heller för kostnader som har direkt och omedelbart samband med omsättningar av tillgångar som omfattas av undantaget från skatteplikt i 3 kap 24 § ML. Detta kan exempelvis vara fallet vid försäljning av personbilar om avdragsförbudet för personbilar var tillämpligt vid inköpet av bilen (jfr 8 kap. 15 § ML).

Om en del av förvaltarens arvode direkt går att hänföra till sådana undantagna försäljningar föreligger därför inte rätt till avdrag för ingående skatt på den del av arvodet som har direkt samband med försäljningen. Motsvarande gäller även för andra kostnader som direkt avser sådana undantagna försäljningar. Det gäller även om verksamheten i övrigt har medfört skattskyldighet eller rätt till återbetalning. Om tillgångarna ingår i en överlåtelse av hel verksamhet eller del av verksamhet som omfattas av 3 kap. 25 § ML anses dock kostnaderna i samband med avyttringen utgöra allmänna omkostnader. Rätt till avdrag för ingående skatt på kostnaderna uppkommer därför i den mån kostnaderna kan hänföras till en verksamhet som har medfört skattskyldighet eller rätt till återbetalning (jfr t.ex. C408/98 Abbey National). Om verksamheten endast delvis medfört skattskyldighet ska en uppdelning av den ingående skatten på kostnaderna göras.

Avdragsrätt för ingående skatt på kostnader i samband med fastighetsöverlåtelse behandlas vidare i Skatteverkets ställningstagande 20101222, dnr 131 81938910/111.

4.3 Särskilt om avdragsrätt för ingående skatt på kostnader som avser olovlig vinstutdelning m.m.

4.3.1 Åtgärder för att utkräva ansvar av revisorer

Ett bolag med verksamhet som medför skattskyldighet har rätt att göra avdrag för skatten på tjänster från revisorer i den mån tjänsterna hänför sig till bolagets skattepliktiga transaktioner (mål C-4/94, BLP-group, punkt 25). En revisor kan således anses vara anlitad för den ekonomiska verksamhet som bedrivs. Vidtas sedan åtgärder mot den för verksamheten anlitade revisorn för att denne utfört sitt uppdrag på ett felaktigt sätt bör även dessa kostnader kunna utgöra allmänna omkostnader i den ekonomiska verksamheten. När konkursboet har kostnader för sådana åtgärder kan de anses som allmänna omkostnader för den tidigare ekonomiska verksamheten. Rätt till avdrag föreligger då i den mån kostnaderna är hänförliga till verksamhet som medför skattskyldighet (se vidare avsnitt 4.4).

4.3.2 Åtgärder mot tidigare styrelseledamöter

Skatteverket anser också att kostnader som uppkommer i samband med att åtgärder vidtas mot tidigare styrelseledamöter för olovlig vinstutdelning ska anses utgöra allmänna omkostnader i den tidigare bedrivna verksamheten. Åtgärderna vidtas då mot tidigare styrelseledamöter för att dessa inte skött sina åtaganden gentemot bolaget på ett korrekt sätt. Åtgärderna syftar i princip till att återföra medel till boet. När konkursboet har kostnader för sådana åtgärder får de anses som allmänna omkostnader för den tidigare ekonomiska verksamheten. Rätt till avdrag föreligger då för den ingående skatten i den mån åtgärderna är hänförliga till den verksamhet som medfört skattskyldighet (se vidare avsnitt 4.4).

4.4 Uppdelning av ingående skatt när verksamheten endast delvis medfört skattskyldighet

4.4.1 Utgångspunkter för uppdelning

Grunden för konkursboets skattskyldighet och den tillhörande avdragsrätten är den verksamhet som bedrivits av gäldenären. Av detta följer att konkursboet inte kan ha rätt till avdrag i större omfattning än vad som hade tillkommit gäldenären vid avveckling av verksamheten.

Kan delar av förvaltararvodet direkt hänföras till omsättningar som är skattepliktiga eller undantagna ska avdragsrätten avgöras utifrån detta. Detta kan bli aktuellt vid avyttring av tillgångar. Det saknas rätt till avdrag för kostnader som direkt avser undantagna omsättningar (se avsnitt 4.2.2 ovan).

Har den verksamhet som gäldenären bedrivit endast delvis medfört skattskyldighet eller rätt till återbetalning ska en uppdelning göras av den ingående skatten som avser de delar av arvodet som utgör allmänna omkostnader. Verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet till mervärdesskatt kan förekomma i exempelvis utbildningsföretag, finansieringsföretag och fastighetsförvaltande företag.

Även i en verksamhet som endast delvis medfört skattskyldighet kan avdrag för ingående skatt på allmänna omkostnader medges om de tillhör en klart avgränsad del av verksamheten som fullt ut medfört skattskyldighet. Kan det styrkas att en del av arvodet gäller en klart avgränsad del av verksamheten som fullt ut medfört skattskyldighet kan därför avdrag göras för hela den ingående skatten som avser denna del av arvodet.

Framgår det att en del av arvodet avser åtgärder som klart går att hänföra till en verksamhetsdel med enbart icke skattepliktiga transaktioner kan avdrag inte göras för ingående skatt som avser denna del av arvodet. Ett exempel på detta är del av arvode som avser en fastighet som uteslutande använts för uthyrning av bostäder.

I vissa fall kan det också vara möjligt att hänföra en del av arvodet till klart avgränsbara verksamhetsdelar som delvis medfört skattskyldighet. Det kan då bli aktuellt att göra en fördelning efter skälig grund avseende denna verksamhetsdel. Detta är främst fallet när en del av arvodet går att hänföra till en viss fastighet som används för uthyrning. Denna kan helt eller delvis omfattas av frivillig skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokal. Den ingående skatten på arvode som avser en viss fastighet som delvis är föremål för frivillig skattskyldighet bör normalt fördelas med utgångspunkt i vilken mån fastigheten omfattas av frivillig skattskyldighet. Normalt används uthyrningsbara lokalytor som grund för fördelning av den ingående skatten.

Den del av arvodet som inte går att hänföra till sådana klart avgränsade delar av verksamheten får istället betraktas som en allmän omkostnad för hela den ekonomiska verksamheten. Normalt torde flertalet av de åtgärder som konkursförvaltaren vidtar, och som arvodet gäller, avse verksamheten som helhet. Avdragets storlek får då istället bestämmas efter skälig grund med beaktande av den fördelningsgrund som används för hela verksamheten.

Vid en beräkning av den avdragsgilla andelen efter skälig grund bör denna göras så att det mest rättvisande ekonomiska resultatet av fördelningen uppnås. Det medför att olika fördelningsgrunder kan bli aktuella i skilda situationer beroende på vilken typ av verksamhet som konkursgäldenären bedrivit och hur kostnadsstrukturen i den aktuella verksamheten ser ut.

En uppdelning efter skälig grund sker normalt med hänsyn till omsättningen i respektive verksamhetsdel. Även andra fördelningsgrunder kan dock komma ifråga exempelvis efter lönekostnader eller lokalyta.

Om konkursboet inte fortsätter att bedriva verksamheten kan ledning hämtas från förhållandena vid konkurstillfället för att bestämma fördelningsgrund. Skulle en sådan fördelning med hänsyn till senare inträffade förhållande ge ett uppenbart felaktigt ekonomiskt resultat ska dock en annan grund för fördelningen användas.

4.4.2 Exempel på uppdelning av ingående skatt

Nedanstående exempel kan illustrera hur en uppdelning av den ingående skatten på förvaltararvodet kan gå till vid en s.k. blandad verksamhet, dvs. när såväl skattepliktiga som inte skattepliktiga transaktioner förekommit i verksamheten.

Fastighetsförvaltning

Gäldenären har bedrivit verksamhet bestående i fastighetsförvaltning och har haft två fastigheter med vardera 500 kvm i uthyrningsbar yta. Fastighet A har helt använts för uthyrning till bostäder. I fastighet B har 50 % av den uthyrningsbara ytan (dvs. 250 kvm) varit föremål för frivillig skattskyldighet. Fastigheterna har sålts och den frivilliga skattskyldigheten i fastighet B har tagits över av köparen som avser att fortsätta med uthyrningsverksamhet. Försäljningen av fastigheten utgör en överlåtelse av del av verksamhet som omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 25 § ML.

Den del av arvodet som avser förvaltarberättelsen uppgår till 10 000 kr varav mervärdesskatt 2 000 kr. Förvaltarberättelsen går inte att koppla till en viss del av verksamheten, dvs. i det här fallet en viss fastighet. Förvaltarberättelsen får istället anses avse den totala verksamheten. En fördelning får därför göras efter skälig grund utifrån hela verksamheten. Eftersom verksamheten bestått i fastighetsförvaltning kan uthyrningsbar yta anses utgöra en lämplig fördelningsgrund. Den totala uthyrningsbara ytan för de två fastigheterna uppgår till 1 000 kvm. De lokaler som omfattats av frivillig skattskyldighet och som det därför utgått mervärdesskatt på hyran för uppgår till 250 kvm. Av mervärdesskatten som avser förvaltarberättelsen utgör då den avdragsgilla andelen 500 kr (dvs. 2 000 kr * 250 kvm/1 000 kvm).

Av arvodesräkningen framgår vidare att 30 000 kr varav mervärdesskatt 6 000 kr avser fastigheten A. Oavsett om denna del av arvodet har direkt samband med omsättningen av fastigheten eller inte så saknas avdragsrätt för skatten. Denna del av arvodet går att hänföra till en klart avskiljbar del av verksamheten som avser från skatteplikt undantagen uthyrning av bostäder. Konkursboet kan därför inte göra avdrag för den ingående skatten på denna del av arvodet.

Den del av arvodet som kan hänföras till fastigheten B uppgår till 25 000 kr varav mervärdesskatt 5 000 kr. Även mervärdeskatten på denna del av arvodet går att hänföra till en klart avskiljbar del av verksamheten, dvs. fastighet B. Den ingående skatten utgör en allmän omkostnad för denna del av verksamheten. En fördelning utifrån skälig grund för denna del av verksamheten medför att den avdragsgilla andelen av den ingående skatten kan beräknas till 2 500 kr (dvs. 5 000 kronor * 250 kvm/500 kvm).

Utbildningsverksamhet

Ett annat exempel där verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet kan förekomma är när gäldenären har bedrivit utbildningsverksamhet. Av gäldenärens omsättning avsåg 30 % sådana utbildningar som är undantagna från skatteplikt. Resterande 70 % av omsättningen var skattpliktig.

Den del arvodet som avser förvaltarberättelsen uppgår till 10 000 kr varav mervärdesskatt 2 000 kr. Denna kan inte kopplas till någon särskild del av verksamheten utan en uppdelning får göras efter skälig grund. För utbildningsverksamhet torde normalt omsättningen utgöra en lämplig fördelningsgrund. Den avdragsgilla andelen av den ingående skatten kan därför bestämmas till 1 400 kr (70 % av 2 000 kr).

Den del av förvaltarens arvode som avser försäljning av rörelsen uppgår till 25 000 kr varav mervärdesskatt 5 000 kr Även här kan den avdragsgilla andelen av den ingående skatten beräknas till 70 % av den ingående skatten, dvs. till 3 500 kr.

På motsvarande sätt ska sedan en bedömning av den avdragsgilla andelen göras för resterande delar av konkursförvaltararvodet.

Detta ställningstagande är en omarbetning av Skatteverkets ställningstagande 2005-05-10, dnr 130 259915-05/111. Omarbetningen beror bl.a. på att Skatteverket ändrat synsätt på avdragsrätten för ingående skatt på kostnader vid fastighetsförsäljningar (se Skatteverkets ställningstagande 2010-12-22, dnr 81938910/111). Det nya ställningstagandet ersätter ställningstagandet från 2005-05-10 samt Riksskatteverkets skrivelse 2000-07-14, dnr 180300/100.