Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen?

.

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att det är en bedömning enligt lagen om investeringsfonder som ska ligga till grund för vad som är en utländsk motsvarighet till en svensk investeringsfond. Skatteverket anser att det är samma bedömning som ska göras oavsett om det är fråga om begreppet investeringsfonder i inkomstskattelagen och lagen om investeringssparkonto eller undantaget från skattskyldighet i 4 § nionde stycket kupongskattelagen.

Skatteverket anser att det saknar betydelse vilken legal form fonden har. Både kontraktsrättsliga fonder, trustfonder och associationsrättsliga fonder kan vara utländska motsvarigheter till svenska investeringsfonder. Det gäller oavsett om den utländska fonden är bildad inom eller utom EES och oavsett om den omfattas av UCITS IV-direktivet eller ej under förutsättning att skattelagstiftningen i fondens hemland inte innebär att fondens inkomster beskattas hos dess delägare.

Skatteverket anser att den utländska fonden ska uppfylla följande kriterier som gäller för svenska investeringsfonder enligt lagen om investeringsfonder.

• Den ska ha tillstånd och stå under tillsyn i sitt hemland.
• Den ska enbart göra investeringar i sådana tillgångar som är tillåtna för svenska investeringsfonder.
• Den ska få kapital från allmänheten eller en särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
• Den ska tillämpa principerna om riskspridning.
• Den ska återköpa eller inlösa andelarna på begäran av innehavarna med medel ur fondens tillgångar.
• Den ska tillhandahålla viss information.
• Om fonden inte är en associationsrättslig fond ska tillgångarna i fonden förvaltas av ett förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta fonden.
• Dess tillgångar ska förvaras hos ett separat förvaringsinstitut.

Skatteverket anser att samtliga fonder som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet är utländska investeringsfonder.

Detsamma gäller de utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som får säljas i Sverige enligt tillstånd av Finansinspektionen.

Skatteverket anser att utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som vid en jämförelse uppfyller villkoren i direktivet utgör utländska investeringsfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES.

Utländska fonder som inte uppfyller villkoren i UCITS IV-direktivet kan anses utgöra utländska investeringsfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland och inte har större avvikelser från direktivet än att de skulle kunna motsvara en svensk specialfond. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES. Skatteverket anser att fonden kan vara öppen för en avgränsad krets investerare men måste vara öppen för inlösen minst en gång per år. När det gäller placeringsbestämmelser och riskspridning måste en sammanvägd bedömning göras av dessa två kriterier.

2 Frågeställning

Från och med 2012 är investeringsfonder inte längre skattskyldiga enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL, för inkomst av de tillgångar som ingår i fonden. I stället schablonbeskattas andelsägarna för värdet på de egna andelarna. Schablonbeskattningen omfattar andelar i såväl svenska som utländska investeringsfonder.

Från och med 2012 har det även införts en ny sparform, investeringssparkonto som regleras i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto, ISKL. Innehavare av investeringssparkonto ska ta upp en schablonintäkt beräknad på tillgångarna på kontot. Som investeringstillgångar avses bl.a. andelar i utländska investeringsfonder.

I samband med att skattskyldigheten för svenska investeringsfonder slopats undantas utländska investeringsfonder från skyldighet att betala kupongskatt på utdelning enligt kupongskattelagen (1970:624), KupL.

Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av IL, ISKL och KupL?

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Inkomstskattelagen

En investeringsfond är ingen juridisk person. Trots det ska bestämmelserna i IL om juridiska personer tillämpas på dem (2 kap. 3 § andra stycket IL).

Genom ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången vid 2013 års taxering är investeringsfonder inte skattskyldiga för inkomst av de tillgångar som ingår i fonden (SFS 2011:1271). Det gäller såväl svenska investeringsfonder (6 kap. 5 § IL) som utländska investeringsfonder (6 kap. 13 § IL). I stället är fysiska och juridiska personer skattskyldiga för schablonintäkt vid innehav av andelar i investeringsfond (42 kap. 43 och 44 §§ IL). Att sistnämnda regler gäller även i inkomstslaget näringsverksamhet framgår av 15 kap. 1 § och 24 kap. 2 § IL.

Även utländska fondandelar ska beaktas vid beräkning av schablonintäkten. Trots tidigare skattskyldighetsbestämmelser i 6 kap. 10 a och 16 a §§ IL var utländska investeringsfonder normalt inte skattskyldiga i Sverige. Ett system med överföring av beskattningen från investeringsfonden till dess delägare ansågs därför inte omfatta dessa. Det bedömdes emellertid inte möjligt att låta schablonintäkten baseras enbart på andelar i svenska fonder eftersom det ur ett svenskt investerarperspektiv inte kan vara någon skattemässig skillnad på att investera i en svensk eller utländsk fond (prop. 2011/12:1 s. 404).

Även tillgångarna på ett investeringssparkonto beskattas med schablonintäkt (42 kap. 36 § IL). Andelar i en investeringsfond som vid kalenderårets ingång förvaras på ett investeringssparkonto ingår i underlaget för schablonintäkt på sådant konto. Någon schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond tas inte ut för andelar som förvaras på ett investeringssparkonto (42 kap. 43 § andra stycket IL).

En andel i en investeringsfond är en delägarrätt (48 kap. 2 § första stycket IL). Fysiska personer är skattskyldiga för utdelning från investeringsfond och kapitalvinst/förlust vid avyttring av andel i investeringsfond (42 kap. 1 § IL). För juridiska personer prövas skattskyldigheten för utdelningar från investeringsfond enligt reglerna i 24 kap. IL och kapitalvinst/förlust vid avyttringar enligt 25 kap. IL som hänvisar till reglerna i 44 och 48 kap. IL. För företag som redovisar andelar i investeringsfonder som lager gäller i stället bestämmelserna i 17 kap. IL.

Det finns ingen definition i IL av vad som menas med en investeringsfond. Av förarbetena till IL framgår att ordet har samma innebörd som i då gällande lagen (1990:1114) om värdepappersfonder (prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 453). Ordet har numera samma innebörd som i lagen (2004:46) om investeringsfonder, LIF (prop. 2002/03:150 s. 261).

De termer och uttryck som används i IL omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 kap. 2 § IL). I IL används begreppet investeringsfond på ett sätt så att det omfattar både svenska och utländska investeringsfonder. I samband med införandet av schablonintäkten för andelar i investeringsfonder uppkom frågan om vilka utländska fondandelar som ska beaktas. Regeringen ger ingen vägledning i den frågan utan överlämnar det till rättstillämpningen (prop. 2011/12:1 s. 404).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att associationsrättsliga fonder som bildats i enlighet med lagstiftning som bygger på UCITS-direktivet ska anses vara sådana investeringsfonder som avses i IL (RÅ 2006 ref. 38).

Tyska fastighetsfonder har inte ansetts vara sådana utländska värdepappersfonder som tidigare var skattskyldiga för inkomst från fastighet i Sverige enligt 6 kap. 10 a och 16 a §§ IL (RÅ 2003 not. 67 och 160). På grund av sin placeringsinriktning ansågs de inte vara fondföretag i UCITS-direktivets mening och inte heller ha någon svensk motsvarighet.

Av 1 kap. 5 § lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgift samt 3 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår att om inget annat anges har termer och uttryck som används i dessa lagar samma betydelse och tillämpningsområde som i t.ex. IL. Detta innebär att begreppet investeringsfond har samma innebörd i dessa lagar som i IL.

3.2 Lagen om investeringssparkonto

Från och med den 1 januari 2012 har en ny sparform, investeringssparkontot, införts. Andelar i investeringsfonder är sådana investeringstillgångar som får förvaras på ett investeringssparkonto (6 § ISKL). Termer och uttryck som används i ISKL har samma betydelse och tillämpningsområde som i IL. Motsvarande utländska företeelser omfattas också om det inte framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 § ISKL). Således får även andelar i utländska investeringsfonder förvaras på ett investeringssparkonto.

3.3 Kupongskattelagen

Kupongskatt ska betalas på utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk investeringsfond (1 § KupL).

I samband med att skattskyldigheten för investeringsfonder slopades i IL har även skattskyldigheten för kupongskatt slopats för utländska investeringsfonder från och med den 1 januari 2012 (SFS 2011:1273). Det har införts ett nytt nionde stycke i 4 § KupL där det anges att skattskyldighet inte föreligger för fondföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 LIF som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Bestämmelsen har införts därför att regeringen bedömt att det skulle kunna strida mot de fria kapitalrörelserna i EUF-fördraget att behålla skattskyldigheten till kupongskatt för utländska investeringsfonder när beskattningen tas bort för svenska investeringsfonder (prop. 2011/12:1 s. 408 f.). Av kontrollskäl har undantaget från skattskyldighet begränsats till fonder hemmahörande i sådana länder där det finns möjlighet till informationsutbyte. Ett sådant krav har inte ansetts vara för långtgående.

3.4 Lagen om investeringsfonder

3.4.1 Bygger på UCITS IV-direktivet

Regler om svenska investeringsfonder finns i LIF och där finns även bestämmelser om utländska företags fondverksamhet i Sverige. Lagstiftningen bygger på EU:s s.k. UCITS-direktiv där det senaste är Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, kallat UCITS IV-direktivet. Direktivet gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Investeringsfond är ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder (1 kap. 1 § första stycket 15 LIF). Värdepappersfonder är fonder som uppfyller UCITS IV-direktivets krav. Specialfonder är nationellt reglerade och omfattas inte av direktivets regler. I många avseenden är regleringen i LIF dock densamma för värdepappersfonder och specialfonder. Specialfonderna får emellertid i vissa avseenden avvika från de bestämmelser som gäller för värdepappersfonder. Det gäller framför allt placeringsbestämmelserna (prop. 2010/11:135 s. 96). Värdepappersfonder kallas ibland för harmoniserade fonder och specialfonder för oharmoniserade fonder.

Finansinspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet över fondverksamheten i Sverige. Finansinspektionen har gett ut föreskrifter om investeringsfonder, FFFS 2008:11.

För bedömningen av vad som kan anses utgöra en utländsk motsvarighet till en svensk investeringsfond har det betydelse i vilken omfattning fonden avviker från UCITS IV-direktivet. I nedanstående avsnitt redogörs därför för de bestämmelser som gäller för värdepappersfonder med hänvisning både till UCITS IV-direktivet och LIF, samt de avvikelser från direktivet som är möjliga för specialfonder enligt LIF. I ställningstagandet används begreppet värdepappersfonder för sådana fonder som omfattas av UCITS IV-direktivet oavsett vilken legal form fonden har om inget annat framgår av sammanhanget.

3.4.2 Definitionen av utländska fonder

Begreppet fondföretag används i LIF för att beteckna utländska fonder, såväl sådana som följer UCITS IV-direktivet som andra fonder (prop. 2010/11:135 s. 96). Definitionen av fondföretag finns i 1 kap. 1 § första stycket 8 LIF.

Med fondföretag avses ett utländskt företag

a. som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,b. som tillämpar principen om riskspridning, ochc. vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar

3.4.3 Legal form

Svenska investeringsfonder är kontraktsrättsliga fonder och kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter (jfr 4 kap. 1 § LIF). Enligt UCITS IV-direktivet kan fonder bildas antingen på kontraktsrättslig grund, enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund (artikel 1.3). De kontraktsrättsliga fonderna och trustfonderna kallas i direktivet värdepappersfonder och de associationsrättsliga fonderna kallas investeringsbolag.

3.4.4 Förvaltning och förvaring

Förvaltningen av fonden sköts av en särskild förvaltare med tillstånd att förvalta fonden (jfr artikel 6 i UCITS IV-direktivet samt 1 kap. 1 § LIF). En associationsrättslig fond kan emellertid förvalta sina tillgångar själv (jfr artikel 29 och 30 UCITS IV-direktivet). De svenska förvaltarna kallas fondbolag och de utländska kallas förvaltningsbolag (1 kap. 1 § första stycket 7 och 12 LIF).

Tillgångarna i en fond ska förvaras hos ett förvaringsinstitut (artikel 22 i UCITS IV-direktivet samt 3 kap. 1 § LIF).

Bestämmelserna i LIF om förvaltning och förvaring är desamma för både värdepappersfonder och specialfonder.

3.4.5 Verksamhet i annat land

Syftet med UCITS IV-direktivet är att samordna reglerna inom EU för att ta bort de hinder som finns mot fri rörlighet för andelar i värdepappersfonder.

Utländska förvaltningsbolag som har säte inom EES och tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS IV-direktivet får verka i Sverige (1 kap. 6 § LIF). Utländska fonder som är hemmahörande inom EES och omfattas av UCITS IV-direktivet får säljas i Sverige (1 kap. 7 § LIF). Motsvarande möjligheter att verka inom EES finns för svenska fondbolag som förvaltar värdepappersfonder (2 kap. 12 och 15 §§ LIF).

Utländska förvaltningsbolag och fonder som inte hör hemma inom EES eller som hör hemma där men inte omfattas av UCITS IV-direktivet får bara driva verksamhet respektive säljas i Sverige efter tillstånd av Finansinspektionen (1 kap. 8-9 §§ LIF). Bedömningen av dessa görs på samma sätt som för svenska specialfonder. Ett svenskt fondbolag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta en filial utomlands (2 kap. 16 § LIF).

3.4.6 Tillsyn

I UCITS IV-direktivet finns bestämmelser om vilka kontroll- och ingripandebefogenheter som medlemsstaterna måste se till att den behöriga myndigheten har för att kunna utföra sina tillsynsuppgifter. Den behöriga myndigheten ska vara en offentlig myndighet eller ett organ utsett av en offentlig myndighet (artikel 97.2 i UCITS IV-direktivet). I Sverige är det Finansinspektionen som utövar tillsyn och har möjlighet till ingripanden (10 kap. 1 § och 12 kap. LIF).

I direktivet listas de befogenheter som tillsynsmyndigheten åtminstone måste ha. De innefattar bl.a. rätten att få tillgång till handlingar, begära upplysningar och utföra kontroller på plats, återkalla tillstånd, begära tillfälligt näringsförbud samt överlämna ärenden för lagföring. Befogenheterna ska utövas direkt, i samarbete med andra myndigheter, på eget ansvar genom delegering till andra organ eller efter begäran av de behöriga rättsliga myndigheterna (artikel 98 i UCITS IV-direktivet). Medlemsstaterna ska också föreskriva de åtgärder och sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser (artikel 99 i UCITS IV-direktivet). Dessa bestämmelser har införts i 10 och 12 kap. LIF.

Bestämmelserna i LIF om tillsyn och ingripande är desamma för både värdepappersfonder och specialfonder.

3.4.7 Information

En viktig del av regleringen för fonder både i UCITS IV-direktivet och LIF är bestämmelser om vilken information som ska lämnas till andelsägarna (prop. 2002/03:150 s. 177). I LIF är dessa bestämmelser gemensamma för både värdepappersfonder och specialfonder.

Fondbestämmelserna är av central betydelse. Där regleras förhållandet mellan andelsägarna, fonden och förvaltaren. Där ska bl.a. anges namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet, grunderna för fondens placeringsinriktning, regler om utdelning, grunderna för beräkning av fondens och andelarnas värde, uppgifter om försäljning och inlösen, vilka avgifter som tas ut m.m. (4 kap. 8 § LIF och 14 kap. FFFS 2008:11). Fondbestämmelserna får inte ändras utan godkännande av tillsynsmyndigheten (artikel 5.6 i UCITS IV-direktivet samt 4 kap. 9 § LIF).

För varje fond ska det finnas ett prospekt som ska innehålla fondbestämmelserna och den ytterligare information som behövs för att investerare ska kunna göra en bedömning av fonden och den risk som är förenad med investeringen. Prospektet ska också innehålla en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil. Se artikel 68-75 i UCITS IV-direktivet. I LIF används benämningen informationsbroschyr och bestämmelser finns i 4 kap. 15-16 §§.

För varje fond ska det dessutom finnas en kortfattad handling som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehåller grundläggande information om fonden. Denna handling kallas basfakta i UCITS IV-direktivet (artikel 78) och faktablad i LIF (4 kap. 16 a §).

Det ska också lämnas en årsrapport för varje räkenskapsår samt en halvårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (artikel 68 i UCITS IV-direktivet). I LIF används benämningen årsberättelse och halvårsredogörelse (4 kap. 18 §).

3.4.8 Kriterier för utländska fonder

I definitionen av begreppet fondföretag (beteckningen för utländska fonder) i 1 kap. 1 § första stycket 8 LIF anges ett antal kriterier som ska vara uppfyllda.

1. Fonden ska ha tillstånd i sitt hemland för sin verksamhet.
2. Enda syftet ska vara att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket LIF.
3. Fonden ska få kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
4. Principen om riskspridning ska tillämpas.
5. Andelarna ska på begäran av innehavarna återköpas eller inlösas med medel ur fondens tillgångar.

Var och en av dessa kriterier behandlas närmare i avsnitt 3.4.9-3.4.13.

3.4.9 Tillstånd

Av definitionen framgår att en utländsk fond ska ha tillstånd i sitt hemland för sin verksamhet (1 kap. 1 § första stycket 8 LIF).

I UCITS IV-direktivet anges att inget fondföretag får bedriva verksamhet utan auktorisation (artikel 5.1).

Svenska investeringsfonder har ingen egen rättskapacitet, därför bedrivs fondverksamheten av ett fondbolag (1 kap. 1 § första stycket 7 och 4 kap. 2 § LIF). Det krävs tillstånd av Finansinspektionen att bedriva fondverksamhet vilket kan ges till ett svenskt aktiebolag (1 kap. 4 § LIF). Tillstånd avseende specialfonder kan även ges till vissa värdepappersbolag och svenska kreditinstitut (1 kap. 5 § LIF).

3.4.10 Kollektiva investeringar i vissa tillgångar

Av definitionen framgår att enda syftet för den utländska fonden ska vara att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket LIF (1 kap. 1 § första stycket 8 LIF).

Värdepappersfonder

I UCITS IV-direktivet finns en detaljerad uppräkning i artikel 50.1 över de tillgångar en värdepappersfond får investera i. De indelas i följande tillgångsslag.

1. Överlåtbara värdepapper. Med det avses aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier, obligationer eller andra skuldförbindelser samt försäljningsbara värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper genom teckning eller utbyte.
2. Penningmarknadsinstrument. Med det avses instrument som normalt omsätts på penningmarknaden och som är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas. I LIF anges bl.a. statsskuldväxlar och bankcertifikat, dvs. kortfristiga räntepapper med löptider upp till ett år.
3. Fondandelar.
4. Kontoplaceringar i kreditinstitut.
5. Finansiella derivat, inklusive motsvarande kontantavräknade instrument, om de grundas på sådana instrument anges i ovan nämnda punkter, finansiella index, räntesatser, växelkurser eller valutor.

Till de olika tillgångsslagen knyts även villkor beroende på var de handlas m.m. De ska som huvudregel omsättas på en reglerad marknad.

En värdepappersfond får även ha kompletterande likvida tillgångar (artikel 50.2).

För värdepappersfonder har bestämmelserna i UCITS IV-direktivet införts i 5 kap. LIF. I 15 kap. i Finansinspektionens föreskrifter, FFFS 2008:11, finns ytterligare bestämmelser om tillåtna tillgångar i en investeringsfond.

Vissa typer av tillgångar är inte tillåtna för en värdepappersfond att investera i. Den får exempelvis inte ha fastigheter eller råvaror som placeringstillgångar.

I fondverksamheten får det tas upp lån av tillfällig art som motsvarar högst 10 % av fondens värde (artikel 83 UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 23 § LIF). En associationsrättslig fond eller ett förvaltningsbolag eller förvaringsinstitut som handlar för en värdepappersfonds räkning får inte bevilja lån eller gå i borgen (artikel 88 UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 23 § LIF). De får inte heller sälja överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument eller andra finansiella instrument som de inte innehar, s.k. naken eller oäkta blankning (artikel 89 UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 23 § LIF).

Specialfonder

För specialfonder gäller samma placeringsbestämmelser som för värdepappersfonder om inte Finansinspektionen tillåtit undantag. Specialfonder får dock inneha derivatinstrument med vissa andra underliggande tillgångar, t.ex. råvaror, om instrumentet är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången (6 kap. 2 § andra stycket LIF).

I förarbetena till LIF ges vissa exempel på undantag från placeringsbestämmelserna (prop. 2002/03:150 s. 238 ff.). Där anges att en specialfond kan medges tillstånd att placera i värdepapper som är onoterade eller handlas på andra marknader än de som anges för värdepappersfonder. Specialfonder kan få placera i fonder i länder där regelverket ser annorlunda ut eller i s.k. OTC-derivat där motparten inte står under tillsyn. Vissa tillgångar är emellertid inte heller tillåtna för specialfonder, såsom fastigheter eller råvaror.

Specialfonder kan medges undantag från bestämmelserna om belåning och blankning (prop. 2002/03:150 s. 240).

3.4.11 Kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare

Av definitionen framgår att den utländska fonden ska vara öppen för allmänheten eller en särskilt angiven och avgränsad krets investerare (1 kap. 1 § första stycket 8 LIF).

Värdepappersfonder

En värdepappersfond ska vara öppen för allmänheten (artikel 1.2 i UCITS IV-direktivet samt 1 kap. 1 § första stycket 25 LIF). Det ska därför inte gå att neka någon att förvärva andelar i fonden. Från detta allmänhetskrav ska man emellertid skilja regler om t.ex. minsta belopp vid insättningar i fonden. Det anses finnas en möjlighet att kräva viss minimiinsättning vilket då kan bli en naturlig begränsning av vilka som skjuter till kapital (prop. 2002/03:150 s. 116).

Särskilda bestämmelser gäller för s.k. masterfonder/mottagarfonder. Om en sådan fond har minst två feederfonder/matarfonder som andelsägare behöver den inte vara öppen för kapitaltillskott från allmänheten (artikel 58.4 i UCITS IV-direktivet och 5 a kap. 47 § LIF).

Specialfonder

En specialfond kan rikta sig till en snävare krets än värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 23 LIF). Av förarbetena till lagstiftningen framgår att denna krets inte får vara alltför snäv (prop. 2002/03:150 s. 254). Som exempel på möjliga begränsningar anges att fonden är öppen för alla anställda på ett visst medelstort företag, alla medlemmar i en viss förening med ett inte alltför ringa antal medlemmar eller alla i ett visst yrke. Avgränsningen får inte verka diskriminerande eller i övrigt stå i strid med de värden samhället vill skydda. Den angivna kretsen kan bestå av t.ex. institutionella investerare. Fondbolaget måste sälja andelar till de investerare som ingår i den särskilt angivna och avgränsade kretsen. Det finns emellertid möjlighet att vägra en investerare att köpa andelar i en specialfond om det på något sätt skulle strida mot svensk eller utländsk lag. En specialfond som vill begränsa kretsen av investerare ska ange det i fondbestämmelserna och dessa ska godkännas av Finansinspektionen.

3.4.12 Riskspridning

En utländsk fond ska tillämpa principen om riskspridning (1 kap. 1 § första stycket 8 LIF).

Värdepappersfonder

Riskspridningen sker inte bara genom vilken typ av finansiella tillgångar som fonden tillåts inneha utan även hur stor del av fondens värde en viss tillgång får utgöra. Placeringsbestämmelser finns i artikel 49-57 i UCITS IV-direktivet. Motsvarande regler har införts i 5 kap. LIF avseende värdepappersfonder. I avsnitt 3.4.10 anges vilka tillgångsslag som är tillåtna. I detta avsnitt beskrivs huvuddragen när det gäller fördelningen mellan de olika tillgångsslagen.

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument ska vara föremål för handel på en reglerad marknad. 10 % av fondens tillgångar får emellertid placeras i onoterade innehav (artikel 50 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 5 § LIF).

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får inte uppgå till mer än 5 % av fondens värde. Innehav upp till 10 % är dock tillåtet under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana innehav uppgår till högst 40 % av fondens värde (artikel 52 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 6 § LIF). Dessa gränser innebär att en värdepappersfond måste ha minst 16 innehav (prop. 2002/03:150 s. 105).

Beträffande överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument utgivna och garanterade av vissa offentliga organ gäller andra gränser (artikel 54 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 6 och 8 §§ LIF).

För indexfonder får det ingå aktier eller skuldförbindelser från en och samma emittent upp till 20 % av fondens värde. Under exceptionella förhållanden får gränsen höjas till 35 % (artikel 53 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 7 § LIF).

En värdepappersfond får inneha andelar i andra fonder under förutsättning att högst 20 % av dess värde placeras i en enda fond (artikel 55 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 16 § LIF).

Medel på konto i ett och samma kreditinstitut får uppgå till högst 20 % av fondens värde (artikel 52 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 11 § LIF).

Fonden får inte heller ha allt för stora innehav från en och samma emittent. Fonden får inte inneha aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över företaget (artikel 56.1 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 20 § LIF). Aktier utan rösträtt, skuldförbindelser respektive penningmarknadsinstrument från en enskild emittent får inte överstiga 10 % av de utgivna tillgångarna och innehavet av andelarna i en enskild fond får uppgå till högst 25 % (artikel 56.2 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 19 § LIF). Andra gränser gäller i fråga om emissioner garanterade av vissa offentliga organ.

Det finns även gränsvärden för att minska riskexponeringen mot en och samma motpart eller mot företag i samma koncern när placeringar i olika tillgångsslag kombineras (artikel 52.5 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 21-22 §§ LIF).

Fonden får göra placeringar i derivatinstrument om exponeringen mot de underliggande tillgångarna inte överstiger de gränser som föreskrivs för placeringar i sådana tillgångar. Fondens sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får dock inte överskrida fondens värde (artikel 51 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 13 § LIF). Beträffande OTC-derivat gäller vissa andra gränser (artikel 52 i UCITS IV-direktivet samt 5 kap. 14 § LIF).

För s.k. feederfonder/matarfonder gäller särskilda bestämmelser. En sådan fond har fått tillstånd att placera 85 % eller mer av sina tillgångar i en masterfond/mottagarfond (artikel 58.1 i UCITS IV-direktivet samt 5 a kap. 1 § LIF).

Specialfonder

Beträffande specialfonder ska Finansinspektionen pröva om fonden har en lämplig riskspridning (6 kap. 2 § LIF). I förarbetena till lagstiftningen anges att portföljavkastningen främst är beroende av hur de olika värdepappernas värde rör sig i förhållande till varandra, inte till hur många de är, så det är dessa rörelser som bör vara utgångspunkt för regleringen. Kravet på riskspridning bör inte anses uppfyllt om fondens utveckling i huvudsak är beroende av utvecklingen i något eller några enstaka innehav. Sammansättningen av portföljerna bör avgöra i vilken mån kravet på riskspridning är tillgodosett (prop. 2002/03:150 s. 237 f).

3.4.13 Återköp eller inlösen av andelarna på begäran

Värdepappersfonder

Andelarna i en värdepappersfond ska på begäran av innehavarna återköpas eller inlösas med medel ur fondens tillgångar (artikel 1.2 och 84 i UCITS IV-direktivet samt 1 kap. 1 § första stycket 25 och 4 kap. 13 § LIF). Det är en viktig princip att andelsägarna när som helst ska kunna avsluta sitt sparande i fonden (prop. 2002/03:150 s. 255).

Specialfonder

För specialfonder är det tillåtet att begränsa möjligheterna att begära inlösen. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år (6 kap. 1 § LIF). Det ska på förhand anges i fondbestämmelserna under vilka tidsperioder andelarna kan lösas in (prop. 2002/03:150 s. 255).

4 Bedömning

4.1 Samma bedömning av utländska fonder i inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen

Skatteverket anser att det är samma bedömning som ska göras av de utländska fonderna oavsett om det är fråga om begreppet investeringsfonder i IL och ISKL eller undantaget från skattskyldighet i KupL. Den nya lagstiftningen är ett sammanhållet paket där skattskyldigheten för investeringsfonder avskaffas, schablonintäkt införs för andelsägarna och skattskyldigheten till kupongskatt avskaffas för utländska investeringsfonder. Både schablonintäkten på utländska fonder och den avskaffade skattskyldigheten för kupongskatt är kopplad till den avskaffade skattskyldigheten för svenska investeringsfonder.

Beträffande schablonintäkten uppfattar inte Skatteverket att lagstiftaren velat utsträcka skattskyldigheten för delägarna till att omfatta sådana fonder som inte skulle kunna säljas på den svenska marknaden därför att de inte uppfyller villkoren för att motsvara en svensk investeringsfond. När det gäller den slopade skattskyldigheten till kupongskatt uppfattar Skatteverket inte heller att lagstiftaren velat utsträcka skattefriheten till sådana fonder som inte skulle kunna säljas på den svenska marknaden därför att de inte uppfyller villkoren för att motsvara en svensk investeringsfond. EUF-fördraget torde inte göra det nödvändigt att utsträcka skattefriheten till fonder som inte är jämförbara med de svenska. När det gäller ISKL uppfattar inte Skatteverket att lagstiftaren avsett att någon annan typ av fonder ska schablonbeskattas hos kontoinnehavaren jämfört med de andelsägare som valt att inte ha sina fonder på ett investeringssparkonto.

Det är således i alla tre fallen fråga om att hitta utländska motsvarigheter till de svenska investeringsfonderna. Skatteverket anser att både när det gäller IL, ISKL och KupL så är det en bedömning enligt LIF som ska ligga till grund för vad som är en utländsk motsvarighet till en svensk investeringsfond.

Det innebär att oavsett om det är reglerna i IL, ISKL eller KupL som ska tillämpas blir bedömningen av den utländska fonden densamma. I avsnitt 4.3 redogörs översiktligt för de faktorer som ska ligga till grund för bedömningen. När det gäller KupL tillkommer även att fonden måste vara hemmahörande i vissa stater (se avsnitt 4.5).

4.2 Legal form på fonden

Svenska investeringsfonder är kontraktsrättsliga fonder. Rättsförhållandet mellan ägarna (fondandelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras genom bestämmelserna i LIF och fondbestämmelserna. Frågan är därför om andra typer av utländska fonder än kontraktsrättsliga kan anses motsvara en svensk investeringsfond.

I definitionen i LIF av vad som är en utländsk fond anges att det är ett utländskt företag (1 kap. 1 § första stycket 8 LIF). Med uttrycket företag brukar normalt alla företagsformer avses.

Av UCITS IV-direktivet framgår att fondföretag kan bildas på kontraktsrättslig grund, enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund. De associationsrättsliga fonderna avviker i sin konstruktion från svenska aktiebolag genom att de har ett rörligt aktiekapital. De sistnämnda anses i sak fungera som en svensk investeringsfond (prop. 2011/12:1 s. 396). Även trustfonder anses ha stora likheter med kontraktsrättsliga fonder (SOU 2002:56 s. 211 och 504). Samtliga dessa typer av fondföretag har möjlighet att verka inom hela EES och i realiteten fungerar de på samma sätt.

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att associationsrättsliga fonder som bildats i enlighet med lagstiftning som bygger på UCITS-direktivet ska anses vara sådana investeringsfonder som avses i IL (RÅ 2006 ref. 38).

Det torde strida mot EU-rätten att behandla fonder på olika sätt beroende på deras legala form om de fungerar på samma sätt. Skatteverket anser inte att det finns skäl att behandla fonder olika beroende på om de är bildade inom eller utom EES. Därför anser Skatteverket att både kontraktsrättsliga fonder, trustfonder och associationsrättsliga fonder kan vara utländska motsvarigheter till svenska investeringsfonder om övriga villkor är uppfyllda. Det gäller oavsett om fonden är bildad inom eller utom EES och oavsett om den omfattas av UCITS IV-direktivet eller ej. En förutsättning är emellertid att skattelagstiftningen i fondens hemland inte innebär att fondens inkomster beskattas hos dess delägare. Det kan exempelvis ske därför att fonden är en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, därför att fonden betraktas som motsvarigheten till ett enkelt bolag eller därför att fonden ses som en form av samäganderätt. Då får en särskild bedömning göras av hur fonden och dess inkomster ska behandlas i de aktuella regelverken.

4.3 Kriterier för utländska investeringsfonder

4.3.1 Fem kriterier

Skatteverket anser att en utländsk fond måste omfattas av definitionen fondföretag i 1 kap. 1 § första stycket 8 LIF för att kunna utgöra en utländsk investeringsfond. Det finns då ett antal kriterier som ska vara uppfyllda.

1. Fonden ska ha tillstånd i sitt hemland för sin verksamhet.
2. Enda syftet ska vara att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket LIF.
3. Fonden ska få kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
4. Principen om riskspridning ska tillämpas.
5. Andelarna ska på begäran av innehavarna återköpas eller inlösas med medel ur fondens tillgångar.

I avsnitt 4.3.2-4.3.6 behandlas var och en av dessa kriterier. Skatteverket anser att det dessutom finns några andra villkor som följer av LIF och som måste vara uppfyllda för att en utländsk fond ska anses motsvara en svensk investeringsfond. Detta behandlas i avsnitt 4.3.7.

4.3.2 Tillstånd

Den utländska fonden ska ha tillstånd i sitt hemland för sin verksamhet (se avsnitt 3.4.9). Skatteverket anser att tillståndet ska utfärdas av en offentlig myndighet eller ett organ utsett av en offentlig myndighet.

En avgörande faktor för att tillförsäkra investerarna ett effektivt skydd är att det finns en tillsyn och möjlighet till kontroll och ingripande av en myndighet i fondens hemland. Det är också en grundläggande förutsättning som präglar både UCITS IV-direktivet och LIF. UCITS-fonder får fritt säljas inom EES eftersom direktivet ställer krav på att myndigheten i hemlandet utövar tillsyn över fondverksamheten för att tillstånd ska ges. Finansinspektionen utövar tillsyn över såväl svenska fondbolag som utländska förvaltare och fonder med verksamhet i Sverige. Skatteverket anser att i kravet på att en utländsk fond ska ha tillstånd i sitt hemland för sin verksamhet, ligger även att den ska stå under tillsyn av en myndighet i sitt hemland med möjligheter till kontroll och ingripande. Verket anser att detta bör ske på ett sätt som uppfyller villkoren i UCITS IV-direktivet för att den utländska fonden ska anses motsvara en svensk investeringsfond (se avsnitt 3.4.6).

4.3.3 Kollektiva investeringar i vissa tillgångar

Enda syftet för den utländska fonden ska vara att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket LIF (se avsnitt 3.4.10).

Den enda skillnad som går att utläsa av lagtexten när det gäller placeringsbestämmelserna för svenska värdepappersfonder och specialfonder är att specialfonder får inneha derivatinstrument med vissa andra underliggande tillgångar. Andra avvikelser kräver Finansinspektionens tillstånd. I förarbetena till LIF ges en ganska vag beskrivning av vilka avvikelser som är möjliga. Det finns inga föreskrifter, riktlinjer eller anvisningar för vilka kriterier som ligger till grund för Finansinspektionens bedömning av vilka avvikelser som kan godkännas.

Skatteverket anser att en utländsk fond enbart kan göra investeringar i samma slags tillgångar som en svensk investeringsfond för att ses som en utländsk motsvarighet. Det innebär exempelvis att det inte är tillåtet att investera i fastigheter och råvaror (jfr RÅ 2003 not. 67 och 160). En utländsk fond får anses motsvara en svensk investeringsfond så länge den enbart investerar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket LIF. Om en utländsk fond avviker från dessa placeringsbestämmelser, vilket i Sverige kräver Finansinspektionens tillstånd, anser Skatteverket att den kan anses motsvara en svensk investeringsfond men en bedömning av dessa avvikelser måste göras tillsammans med kriteriet för riskspridning (se vidare avsnitt 4.3.5).

4.3.4 Kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare

Den utländska fonden ska vara öppen för allmänheten eller en särskilt angiven och avgränsad krets investerare (se avsnitt 3.4.11). Skatteverket anser att en utländsk fond kan motsvara en svensk investeringsfond även om den inte är öppen för allmänheten. Den angivna kretsen får emellertid inte vara alltför snäv. Det går inte att ge några närmare riktlinjer utan ledning får hämtas ur förarbetena till LIF (prop. 2002/03:150 s. 254).

4.3.5 Riskspridning

En utländsk fond ska tillämpa principen om riskspridning (se avsnitt 3.4.12).

I UCITS IV-direktivet och 5 kap. LIF finns detaljerade bestämmelser om hur stor andel av fondens värde som en viss tillgång får utgöra samt hur stor andel i ett visst tillgångsslag som får innehas. Beträffande specialfonder prövar Finansinspektionen om fonden har en lämplig riskspridning. I förarbetena till LIF ges en ganska vag beskrivning av när kravet på riskspridning är uppfyllt. Det finns inga föreskrifter, riktlinjer eller anvisningar för vilka kriterier som ligger till grund för Finansinspektionens bedömning av hur fondens portfölj bör vara sammansatt.

Skatteverket anser att en utländsk fond får anses motsvara en svensk investeringsfond när den har en sådan riskspridning som motsvarar bestämmelserna i UCITS IV-direktivet och 5 kap. LIF. Om fonden avviker från dessa bestämmelser får en sammanlagd bedömning göras av vilka tillgångar fonden investerat i samt hur stor andel som innehas i ett enskilt bolag m.m.

4.3.6 Återköp eller inlösen av andelarna på begäran

Andelarna ska på begäran av innehavarna återköpas eller inlösas med medel ur fondens tillgångar (se avsnitt 3.4.13). För specialfonder är det tillåtet att begränsa möjligheterna att begära inlösen. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år och det ska på förhand anges i fondbestämmelserna under vilka tidsperioder andelarna kan lösas in.

Skatteverket anser att en utländsk fond får anses motsvara en svensk investeringsfond om den är öppen för inlösen minst en gång per år under förutsättning att det på förhand anges i fondbestämmelserna under vilka tidsperioder andelarna kan lösas in.

4.3.7 Övriga villkor

Ett syfte med fondlagstiftningen är att skydda andelsägarna (se exempelvis tredje skälet i UCITS IV-direktivet och prop. 2002/03:150 s. 125). Både UCITS IV-direktivet och LIF är utformade bl.a. utifrån detta syfte. Skatteverket anser att nedanstående villkor som anges i direktivet och i LIF är så grundläggande att de måste vara uppfyllda för att en utländsk fond ska anses motsvara en svensk investeringsfond även om de inte är specifikt omnämnda i 1 kap. 1 § första stycket 8 LIF. Det är villkor som omfattar både svenska värdepappersfonder och specialfonder.

Om fonden inte är en associationsrättslig fond ska tillgångarna i fonden förvaltas av ett förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta fonden. Oavsett legal form ska fondens tillgångar förvaras hos ett separat förvaringsinstitut. Se avsnitt 3.4.4.

Det ska finnas fondbestämmelser som reglerar förhållandet mellan andelsägarna, fonden och förvaltare (se avsnitt 3.4.7).

För varje fond ska det offentliggöras ett prospekt/informationsbroschyr, en årsrapport/årsberättelse för varje räkenskapsår samt en halvårsrapport/halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader (se avsnitt 3.4.7).

4.4 Vilka utländska fonder motsvarar en svensk investeringsfond?

Som framgår av avsnitt 4.1 anser Skatteverket att det är en bedömning enligt LIF som ska ligga till grund för vad som är en utländsk motsvarighet till en svensk investeringsfond. LIF innehåller bestämmelser både för värdepappersfonder och för specialfonder där regelverket för värdepappersfonderna bygger på EU:s UCITS IV-direktiv. Det är ett omfattande och komplicerat regelverk. Medan regleringen är ganska utförlig när det gäller värdepappersfonderna saknas i stort sett vägledning för vilka avvikelser som är tillåtna när det gäller specialfonderna. Det går därför inte att ge några specifika riktlinjer för vilka kriterier som kännetecknar en utländsk motsvarighet till en svensk investeringsfond. I stället får följande övergripande kriterier utgöra vägledning.

Skatteverket anser att samtliga fonder som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet är utländska investeringsfonder.

Detsamma gäller de utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som får säljas i Sverige enligt tillstånd av Finansinspektionen.

Skatteverket anser att utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som vid en jämförelse uppfyller villkoren i direktivet utgör utländska investeringsfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES.

Utländska fonder som inte uppfyller villkoren i UCITS IV-direktivet kan anses utgöra utländska investeringsfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland och inte har större avvikelser från direktivet än att de skulle kunna motsvara en svensk specialfond. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES. Skatteverket anser att fonden kan vara öppen för en avgränsad krets investerare (se avsnitt 4.3.4) men måste vara öppen för inlösen minst en gång per år. När det gäller placeringsbestämmelser och riskspridning måste en sammanvägd bedömning göras av dessa två kriterier.

Det saknar betydelse vilken legal form fonden har (se avsnitt 4.2).

När det gäller undantaget från skattskyldighet till kupongskatt ska dessutom villkoren i avsnitt 4.5 vara uppfyllda.

4.5 Kupongskatt – begränsning till vissa länder

En förutsättning för att en utländsk investeringsfond ska vara undantagen från skattskyldighet för kupongskatt är att den hör hemma i

• en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
• en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte, eller
• en stat med vilken Sverige har ingått ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.