Vissa frågor med anledning av EG-domstolens dom i mål C-363/05, JP Morgan

1 Sammanfattning

Ett aktiebolag kan behandlas som en investeringsfond, med avseende på dess förvärv av vissa förvaltningstjänster, om följande förutsättningar är uppfyllda.

- Aktiebolaget ska vara ett företag för kollektiva investeringar som riktar sig till allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning.

- Aktiebolaget ska ha till enda syfte att erbjuda investerare att indirekt, genom delägarskap i aktiebolaget, företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

- Bolagets aktie ska vara upptagen till handel på en reglerad marknad eller föremål för handel på en handelsplattform eller på en motsvarande marknad utanför EES.

2 Bakgrund och frågeställning

I en skrivelse den 23 januari 2007 (dnr 131 560843-06/111) har Skatteverket redogjort för sin syn på undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

Efter EG-domstolens dom i mål C-363/05, JP Morgan, har fråga uppkommit om ett aktiebolag kan jämställas med en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, LIF, vid tillämpningen av artikel 135.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 ML:s bestämmelser

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML bl.a. förvaltning av investeringsfonder enligt LIF.

3.2 LIF:s bestämmelser

Enligt 1 kap. 1 § 16 LIF förstås med investeringsfond antingen värdepappersfond eller specialfond.

Med värdepappersfond förstås enligt 1 kap. 1 § 21 LIF en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap.

5 kap. LIF innehåller en rad bestämmelser om fördelningen av en värdepappersfonds placeringar och begränsningar beträffande medelsplaceringen.

Med specialfond förstås enligt 1 kap. 1 § 19 LIF en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets av investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap.

Enligt 6 kap. 1 § LIF får fondbestämmelserna för en specialfond, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Fonden måste vara öppen för inlösen av andelar minst en gång om året.

Av 6 kap. 2 § LIF framgår bl.a. att bestämmelserna i 5 kap. gäller för förvaltningen av medel i en specialfond, om inte Finansinspektionen har tillåtit ett undantag.

3.3 UCITS-direktivet

Bestämmelserna i LIF har utformats efter direktiv 85/611/EEG, det s.k. UCITS-direktivet. UCITS står för Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities.

Av artikel 1.1 i UCITS-direktivet framgår att direktivet ska tillämpas på företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, fondföretag, hemmahörande inom staternas territorier.

Med fondföretag avses enligt artikel 1.2 företag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning, och vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar.

Värdepappersfonder enligt LIF är fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav och som får marknadsföras och säljas fritt i övriga länder inom EG. Specialfonder enligt LIF är fonder som på något sätt avviker från reglerna i UCITS-direktivet.

3.4 Mervärdesskattedirektivets bestämmelser och EG-domstolens praxis

Enligt artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta transaktioner avseende förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

EG-domstolen har i mål C-169/04, Abbey National, uttalat sig om tillämpningen av artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. Domstolen fann att begreppet förvaltning är ett självständigt gemenskapsrättsligt begrepp vars innehåll medlemsstaterna inte får ändra. Domstolen fann att undantaget avser de transaktioner som är specifika och grundläggande för verksamheten hos företag för kollektiva investeringar. Förutom själva portföljförvaltningen omfattas administrativa funktioner som är specifika för sådana företag. Exempel på sådana funktioner finns i bilaga II till UCITS-direktivet. Undantaget avser ett visst slags tjänster och undantaget har inte definierats med hänsyn till vem som tillhandahåller eller vem som mottar tjänsten. Tjänster avseende administrativ förvaltning och redovisning för fonder, som tillhandahålls av en tredje man som anlitas som förvaltare, omfattas av undantaget om de vid en helhetsbedömning utgör en avgränsad enhet och är specifika och väsentliga för förvaltningen av de särskilda investeringsfonderna. Rena materiella och tekniska tillhandahållanden omfattas inte. Undantaget omfattar inte funktionen som förvaringsinstitut.

Domstolen förklarar också att artikel 135.1 g omfattar alla särskilda investeringsfonder oavsett deras rättsliga form. Inom bestämmelsens tillämpningsområde faller såväl företag för kollektiva investeringar som bildats på kontraktsrättslig grund som sådana som bildats på bolagsrättslig grund (p. 53).

EG-domstolen konstaterar att det av artikel 1.2 i UCITS-direktivet framgår att fondföretagens transaktioner utgörs av kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten (p. 61).

Domstolen uttalar att syftet med undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 g särskilt är att underlätta för små investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Genom bestämmelsen säkerställs den skattemässiga neutraliteten när det gäller valet mellan direkta placeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar (p. 62).

EG-domstolen har i mål C-363/05, JP Morgan, uttalat sig om innebörden av begreppet "särskilda investeringsfonder" i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. EG-domstolen slår fast följande.

- Begreppet "särskilda investeringsfonder" kan omfatta sådana särskilda investeringsfonder med fast aktiekapital som de brittiska Investment Trust Companies.

- Medlemsstaterna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer vilka fonder som omfattas av begreppet. Medlemsstaterna är likväl skyldiga att iaktta det syfte som eftersträvas med bestämmelsen, nämligen att underlätta för investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Samtidigt ska principen om skatteneutralitet säkerställas avseende mervärdesskatt på förvaltning av särskilda investeringsfonder som konkurrerar med andra särskilda investeringsfonder, t.ex. sådana fonder som omfattas av UCITS-direktivet.

- Artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet kan åberopas av en skattskyldig till stöd för ett yrkande om att nationella bestämmelser som påstås strida mot artikeln inte ska tillämpas.

De Investment Trust Companies som tvisten vid den nationella domstolen avsåg, utgör kollektiva investeringsbolag som bildats i form av aktiebolag och noteras vid fondbörser (p. 14).

I domen konstaterar EG-domstolen att medlemsstaterna, när det ankommer på dem att definiera vissa begrepp i ett undantag, inte får äventyra de syften som eftersträvas med mervärdesskattedirektivet eller de allmänna principer som ligger till grund för direktivet, i synnerhet inte principen om skatteneutralitet (p. 22).

Enligt domstolen finns det inte någon relevant skillnad mellan fonder med fast aktiekapital och fonder med rörligt aktiekapital som hindrar att fonder med fast aktiekapital kvalificeras som särskilda investeringsfonder i den mening som avses i artikel 135.1 g (p. 30). I den engelska språkversionen av domen används uttrycken "closed-ended funds" respektive "open-ended funds".

Enligt domstolen strider det mot syftet med bestämmelsen och mot principen om skatteneutralitet att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka fonder med fast aktiekapital inte omfattas av undantaget. Detta gäller i den mån fonderna utgör företag för kollektiva investeringar vilka gör det möjligt för investerare att placera pengar i värdepapper och som konkurrerar med fonder som omfattas av undantaget från skatteplikt (p. 48).

Domstolen förklarar också att det faktum att fonder betecknas som "särskilda investeringsfonder" i nationell rätt inte är tillräckligt för att de ska omfattas av det gemenskapsrättsliga undantaget från skatteplikt. Det krävs nämligen också att fonderna omfattas av begreppet "särskilda investeringsfonder" i artikel 135.1 g och att de kan undantas från skatteplikt mot bakgrund av syftet med direktivet och principen om skatteneutralitet (p. 53).

Domstolen konstaterar att det i artikel 135.1 g anges tillräckligt precist och ovillkorligt att förvaltning av särskilda investeringsfonder ska undantas från skatteplikt. Detta gäller trots att medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, om tjänsten enligt objektiva omständigheter uppfyller de kriterier som avses i undantaget från skatteplikt (p. 60-61).

4 Skatteverkets bedömning

Undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder i 3 kap. 9 § ML gäller endast för sådana fonder som omfattas av LIF. Detta innebär att förvaltning av andra typer av företag för kollektiva investeringar inte omfattas av undantaget.

Av C-169/04, Abbey National, framgår emellertid att artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet omfattar alla särskilda investeringsfonder oavsett deras rättsliga form. Begreppet omfattar även fonder som har bildats på bolagsrättslig grund.

EG-domstolen har därefter i C-363/05, JP Morgan, slagit fast att "särskilda investeringsfonder" är ett gemenskapsrättsligt begrepp. När medlemsländerna fastställer vilka fonder som ska omfattas ska hänsyn tas till syftet med undantaget och till principen om skatteneutralitet. Enligt domstolen omfattar begreppet både fonder med rörligt kapital (s.k. öppna fonder) och fonder med fast kapital (s.k. slutna fonder).

Direktivets undantag för förvaltning av särskilda investeringsfonder har således ett annat tillämpningsområde än undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder i 3 kap. 9 § ML. EG-domstolen har också slagit fast att bestämmelsen i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet är så precis och ovillkorlig att den kan åberopas med direkt effekt av en skattskyldig.

Ett aktiebolag, som inte kan utgöra en investeringsfond enligt LIF, kan därför i princip åberopa direktivets undantag för förvaltning av särskilda investeringsfonder med direkt effekt. För att ett undantag ska kunna beviljas med stöd i direktivbestämmelsen måste enligt Skatteverkets uppfattning två villkor vara uppfyllda samtidigt. För det första ska ett undantag från skatteplikt uppfylla syftet med bestämmelsen i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. För det andra ska företaget konkurrera med existerande fonder vars förvaltning undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML.

Syftet med bestämmelsen i artikel 135.1 g är att underlätta för små investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. När EG-domstolen har uttalat sig om syftet med bestämmelsen har man hänvisat till UCITS-direktivet (se p. 61-62 i C-169/04, Abbey National). Detta tolkar Skatteverket som att bestämmelsen avser förvaltning av företag för kollektiva investeringar som riktar sig till allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning. Företaget ska ha till enda syfte att erbjuda investerare att indirekt, genom delägarskap i företaget ifråga, företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

Förvaltning av ett företag som inte riktar sig till allmänheten utan till en begränsad krets placerare kan enligt Skatteverkets uppfattning inte omfattas av undantaget i artikel 135.1 g . Detta gäller även om verksamheten liknar den som bedrivs av existerande specialfonder enligt LIF som också vänder sig till en begränsad krets placerare. Den omständigheten att förvaltning av specialfonder generellt undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML kan inte påverka tolkningen av det gemenskapsrättliga begreppet "särskilda investeringsfonder".

Förvaltning av s.k. private equity-företag kan enligt Skatteverkets uppfattning inte omfattas av undantaget i artikel 135.1 g . Sådana företag deltar aktivt i driften av portföljbolagen och har alltså inte som enda syfte att erbjuda investerare att indirekt företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

För att ett företag ska kunna anses konkurrera med investeringsfonder enligt LIF krävs att företaget erbjuder möjligheter till investeringar på villkor som är likvärdiga med de villkor som en investeringsfond erbjuder. Ett grundläggande kännetecken för investeringsfonder enligt LIF är att andelarna kan lösas in på begäran av andelsägaren. Någon motsvarande möjlighet till inlösen av aktier i ett aktiebolag finns inte. Aktieägarens enda möjlighet att tillgodogöra sig sin andel av bolagets kapital är att överlåta sina aktier i bolaget till någon annan.

Enligt Skatteverkets bedömning kan ett aktiebolag därför anses konkurrera med investeringsfonder enligt LIF endast om dess aktie är upptagen till handel på en sådan reglerad marknad som avses i lag (2007:528) om värdepappersmarknaden eller föremål för handel på en sådan handelsplattform som avses i samma lag eller på en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Skatteverkets uppfattning är alltså att ett aktiebolag kan behandlas som en investeringsfond, med avseende på dess förvärv av vissa förvaltningstjänster, om följande förutsättningar är uppfyllda.

- Aktiebolaget ska vara ett företag för kollektiva investeringar som riktar sig till allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning.

- Aktiebolaget ska ha till enda syfte att erbjuda investerare att indirekt, genom delägarskap i aktiebolaget, företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

- Bolagets aktie ska vara upptagen till handel på en reglerad marknad eller föremål för handel på en handelsplattform eller på en motsvarande marknad utanför EES.