Avtal med Schweiz om källskatt på ränta

1 Sammanfattning

Källskatt på inkomsträntor som har dragits i Schweiz i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i sparandedirektivet, ska avräknas i enlighet med avräkningslagens bestämmelser så långt det är möjligt. Överskjutande belopp ska återbetalas. Avräkning och återbetalning ska ske utan den begränsning som finns i skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz.

Motsvarande gäller avtalen mellan Europeiska gemenskapen och Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino.

2 Bakgrund och frågeställning

En person har visat underlag från Schweiz där man dragit 15 % "EU-skatt" på inkomsträntor. Kan avräkning medges för denna skatt?

3 Gällande rätt m.m.

Europeiska unionens råd beslutade den 2 juni 2004 (EUT L 385, 29.12.2004 s. 28) om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz (nedan kallat avtalet med Schweiz, EUT L 385, 29.12.2004 s. 30) om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat sparandedirektivet). Genom beslut i rådet den 25 oktober 2004 började avtalet med Schweiz tillämpas den 1 juli 2005 (EUT L 385, 29.12.2004 s. 50).

Av artikel 1.1 i avtalet med Schweiz framgår att Schweiz ska innehålla källskatt på räntebetalningar till betalningsmottagare med hemvist i Europeiska unionen. Skattesatsen uppgår till 15 % under de tre första åren, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

Enligt artikel 9.1 ska den medlemsstat där betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja avräkning för källskatten. Om det uttagna källskattebeloppet överstiger det skattebelopp som ska betalas i hemlandet ska överskjutande skattebelopp återbetalas.

Enligt artikel 14 ska dubbelbeskattningsavtalen mellan Schweiz och medlemsstaterna inte hindra uttag av den särskilda källskatten.

Europeiska gemenskapen har ingått avtal motsvarande avtalet med Schweiz, med var och en av länderna Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino. Någon artikel om förhållandet till skatteavtal finns dock inte i dessa avtal. Sverige har inte heller några skatteavtal med dessa länder.

Avtalet med Schweiz liksom avtalen med Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino har utformats utifrån bestämmelserna i sparandedirektivet. Sparandedirektivet tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2005 mellan EU:s medlemsstater. Grunden i direktivet är ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna men under en övergångsperiod är Belgien, Luxemburg och Österrike inte skyldiga att lämna information utan ska i stället ta ut en källskatt på räntebetalningarna.

Av artikel 14 i sparandedirektivet framgår att om räntan har källbeskattats i en medlemsstat ska den medlemsstat där betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja honom avräkning med det uttagna skattebeloppet i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som ska betalas i hemlandet ska överskjutande källskattebelopp återbetalas.

Med anledning av sparandedirektivet har en bestämmelse införts i 11 kap. 14 § 2 st punkt1 f ) skattebetalningslagen (1997:483), SBL. Innan avstämning görs av skattekontot ska skatt som avser sådana återbetalningar som ska göras enligt sparandedirektivet dras av från den slutliga skatten. Förarbetena till bestämmelsen finns i prop. 2004/05:113.

Enligt EG-domstolens rättspraxis ska bestämmelserna i ett avtal som rådet ingått med tredje land utgöra en integrerad del av gemenskapens rättsordning från och med dagen för avtalets ikraftträdande, mål 181/73 Haegeman. Av domstolens praxis följer också att en bestämmelse i ett avtal som gemenskapen ingått med tredje land ska anses direkt tillämplig om den, med hänsyn till sin ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter (direkt effekt), mål 12/86 Demirel.

Bestämmelser om avräkning av utländsk skatt finns i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

4 Skatteverkets bedömning

Avtalet med Schweiz har inte medfört någon ändring i den svenska skattelagstiftningen. 11 kap 14 §2 st punkt1 f ) SBL gäller bara återbetalningar av innehållen källskatt enligt sparandedirektivet. I prop. 2004/05:113 s. 19 anges att avtal ingåtts mellan Schweiz och Europeiska gemenskapen. I nämnda prop. sägs däremot ingenting om hur avräkning och återbetalning av källskatt enligt avtalet med Schweiz ska göras.

Europeiska gemenskapen har ingått avtalet med Schweiz genom ett rådsbeslut. Detta har gjorts med stöd av artikel 94 jämförd med artikel 300.2 första stycket, 300.3 första stycket och 300.4 i EG-fördraget. Av artikel 300.7 i EG-fördraget framgår att avtal som ingåtts i den ordning som anges i artikel 300 ska vara bindande för medlemsstaterna. Av EG-domstolens rättspraxis följer att avtal som ingåtts med tredje land på detta sätt är en del av gemenskapens rättsordning och har direkt effekt om bestämmelserna, med hänsyn till avtalets syfte, är tillräckligt klara och precisa.

Avtalet med Schweiz har till syfte att införa åtgärder som är likvärdiga med dem som finns i sparandedirektivet. För att kunna tillämpa sparandedirektivet mellan EU:s medlemsländer har det ansetts nödvändigt att även ingå avtal med Schweiz. Artiklarna 9 och 14 innebär en klar och precis skyldighet för medlemsstaterna att ge avräkning och återbetalning för schweizisk källskatt utan hinder av skatteavtal. Skatteverket anser därför att avtalet med Schweiz har direkt effekt och ska tillämpas av verket.

Skatteverket anser att bestämmelserna om avräkning och återbetalning i avtalet med Schweiz ska tillämpas på samma sätt som bestämmelserna i sparandedirektivet. Skatteverket har i en skrivelse 2006-04-11, Undanröjande av dubbelbeskattning enligt sparandedirektivet samt avtalen med Guernsey, Isle of Man m.fl. (dnr 131 211790-06/111), ansett att källskatt som tagits ut i Belgien, Luxemburg och Österrike enligt sparandedirektivet ska avräknas i enlighet med avräkningslagens bestämmelser så långt det är möjligt. Överskjutande belopp ska återbetalas med stöd av bestämmelserna i 11 kap 14 § SBL.

Enligt Skatteverkets uppfattning innebär även avtalet med Schweiz att avräkning ska medges i enlighet med avräkningslagens bestämmelser så långt det är möjligt. Överskjutande belopp ska återbetalas. Avräkning och återbetalning ska ske utan den begränsning som finns i skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz.

Motsvarande gäller avtalen mellan Europeiska gemenskapen och Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino. Några skatteavtal finns dock inte med dessa länder.