Meny

Områden: Mervärdesskatt

Dnr: 130 150780-05/111

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att en förenklad faktura får användas vid försäljning när faktureringsskyldighet föreligger och återförsäljaren tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning. En förutsättning är dock att en förklaring till utelämnad skattedebitering lämnas på motsvarande sätt, som stadgas för en vanlig faktura. De allmänna förutsättningarna för att få utfärda förenklad faktura ska också vara uppfyllda.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har ställts om en förenklad faktura enligt 11 kap. 9 § Mervärdesskattelagen (1994:200), ML, får användas vid försäljning när faktureringsskyldighet föreligger och återförsäljaren tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 11 kap. 9 § första stycket ML får en säljare, med undantag för i vissa särskilt angivna fall, utfärda en s.k. förenklad faktura. En förenklad faktura får utfärdas om fakturan är på mindre belopp eller handelsbruk m.m. gör det svårt att följa alla de krav som normalt gäller för fakturor.

Av bestämmelsens andra stycke framgår att en förenklad faktura ska innehålla uppgifter om

1. datum för utfärdandet,

2. identifiering av säljaren,

3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, och

4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna

Bestämmelsen motsvaras av artikel 22.9 d första stycket första strecksatsen i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

4 Skatteverkets bedömning

Den harmonisering som genomförts genom faktureringsdirektivet (2001/115/EG) innebär att i en faktura ska ett antal obligatoriska uppgifter lämnas. Dessa anses vara nödvändiga för mervärdesskatteändamål och ska vara tillräckliga för att utgöra underlag som kan berättiga till avdrag. Förteckningen på obligatoriska uppgifter ska dock läsas i förening med andra särskilda bestämmelser i sjätte direktivet. Om exempelvis ingen skatt ska utgå på omsättningen ska i stället uppgift lämnas om anledningen till detta. När en säljare tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning ska enligt 11 kap. 8 § punkt 13 ML fakturan innehålla en hänvisning till bestämmelserna i 9 a kap. eller 9 b kap. ML eller alternativt till artikel 26 resp. 26 a i sjätte direktivet eller annan uppgift om att vinstmarginalsystemet tillämpas.

Av prop. 2003/04:26 s.78-79 framgår att en väsentlig förutsättning för att förenklade fakturor ska tillåtas är att även en sådan faktura ska kunna tjäna som underlag vid en kontroll. De uppgifter som enligt ML ska finnas i en förenklad faktura är minimikrav i enlighet med direktivet och ska uppnå detta syfte.

När det gäller affärshändelser där säljaren tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning och ingen skatt ska tas upp i fakturan kan följaktligen inte kravet uppfyllas på uppgift om skatt i den förenklade fakturan (jfr. 9 a kap. 16 § ML). Av fakturan bör dock framgå att säljaren har tillämpat reglerna om vinstmarginalbeskattning som en förklaring till den uteblivna skattedebiteringen.

Skatteverket anser därför att en förenklad faktura får användas vid försäljning när faktureringsskyldighet föreligger och återförsäljaren tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning. En förklaring till utelämnad skattedebitering ska dock lämnas på motsvarande sätt, som stadgas för en vanlig faktura. De allmänna förutsättningarna i 11 kap. 9 § första stycket ML för att få utfärda förenklad faktura ska också vara uppfyllda.