Utlänningsförordning (2006:97)

1 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna förordning finns bestämmelser om

– förordningens innehåll och definitioner (1 kap.)

– resehandlingar (2 kap.)

– visering (3 kap.)

– uppehållsrätt (3 a kap.)

– uppehållstillstånd (4 kap.)

– arbetstillstånd (5 kap.)

– EU-blåkort (5 a kap.)

– kontroll- och tvångsåtgärder (6 kap.)

– underrättelseskyldighet (7 kap.), och

– avvisning, utvisning, avgifter m.m. (8 kap.). Förordning (2013:601).

2 § Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna.

3 § Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat samt hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående eller ankommande trafik kommer direkt från en ort i en Schengenstat.

Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte utgör inre gräns.

4 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en EES-stat. Förordning (2006:262).

4 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även sådana svenska medborgare som anges i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen (2005:716), såvida inte något annat framgår av denna förordning. Förordning (2014:185).

5 § Med Schengenvisering avses i denna förordning en visering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex). Förordning (2011:706).

6 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Med rörlighetsdirektivet avses i denna förordning Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. Förordning (2014:185).

2 kap. Bestämmelser om resehandlingar

Undantag från kravet på passinnehav

1 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En utlänning som är medborgare i en Schengenstat och som kommer till Sverige direkt från en sådan stat, behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.

En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige. Detsamma gäller för en utlänning som kan beviljas eller har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § eller 12 kap. 16 b § utlänningslagen om han eller hon inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att inom rimlig tid skaffa en sådan handling.

En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han eller hon följer med en vuxen person vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet. Förordning (2013:654).

1 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige. Detsamma gäller för en utlänning som kan beviljas eller har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § eller 12 kap. 16 b § utlänningslagen om han eller hon inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att inom rimlig tid skaffa en sådan handling.

En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han eller hon följer med en vuxen person vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet. Förordning (2014:185).

2 § Besättningsmän eller personal som avses i 3 kap. 1 § 10 eller 13 behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.

3 § En utlänning som inte behöver ha pass skall på begäran av en polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom eller henne.

Hemlandspass

4 § En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som anges i andra-fjärde styckena.

I handlingen skall det finnas

1. uppgifter om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort,

2. uppgift om handlingens giltighetstid,

3. innehavarens namnteckning,

4. uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen,

5. uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige, och

6. ett välliknande fotografi av innehavaren.

En handling får inte godtas som pass om den inte tillåter återresa till hemlandet eller inresa till tredje land.

Handlingen skall vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.

5 § Om det finns särskilda skäl, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 3 eller fjärde stycket.

För barn under fem år som har egen resehandling och som reser med vårdnadshavare, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass, även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 1 eller 6 vad avser födelsedatum eller fotografi. Födelseår skall dock framgå.

Innehavarens identitet måste alltid kunna fastställas med stöd av handlingen.

6 § Ett hemlandspass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem reser in.

Resedokument

7 § Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55), konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning (SÖ 1965:54) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som äro sjömän (SÖ 1959:16).

8 § Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.

Migrationsverket får besluta om förlängning av giltighetstiden för ett resedokument.

9 § Ett resedokument som utfärdats enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

10 § Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall resedokumentet återlämnas till Migrationsverket.

Provisorisk resehandling

11 § En resehandling som upprättats i enlighet med det beslut som fattats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet 96/409/GUSP av den 25 juni 1996 om införandet av provisorisk resehandling (Europeiska unionens provisoriska resehandling), gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

Främlingspass

12 § Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket utfärda främlingspass för honom eller henne att gälla som pass. Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl.

Har en utlänning beviljats uppehållstillstånd enligt 4 kap. 2 eller 2 a § eller erhållit skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen (2005:716) och uppstår det allvarliga humanitära skäl som kräver utlänningens närvaro i ett annat land ska Migrationsverket utfärda ett främlingspass för utlänningen, om han eller hon inte kan få ett nationellt pass. Detta gäller dock inte om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat. Förordning (2009:1549).

13 § Ett främlingspass skall utfärdas med en giltighetstid av högst fem år och får, antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess giltighetsområde.

Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.

14 § Om en utlänning har ett omedelbart behov av att resa till eller från Sverige, får Migrationsverket utfärda ett provisoriskt främlingspass för honom eller henne.

14 a § Främlingspass får utfärdas för den som är under 18 år om barnets vårdnadshavare lämnat medgivande. Pass får utfärdas utan sådant medgivande om det finns synnerliga skäl.

Pass som endast gäller för direkt resa till Sverige får utan vårdnadshavares medgivande utfärdas för ett barn som har uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om barnet

1. befinner sig i en situation där det finns risk för att dess hälsa eller utveckling skadas, eller

2. det annars finns särskilda skäl. Förordning (2006:443).

15 § En ansökan om främlingspass ges in till Migrationsverket eller, om utlänningen inte befinner sig i Sverige, till en svensk beskickning eller svenskt konsulat.

15 a § Om ett ärende gäller fråga om att utan vårdnadshavares medgivande utfärda främlingspass för ett barn under 18 år, skall Migrationsverket inhämta yttrande från en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Yttrande skall inhämtas från den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, från den kommun barnet har starkast anknytning till. Förordning (2006:443).

15 b § Ett ärende som gäller fråga om att med stöd av 14 a § andra stycket utfärda pass för ett barn under 18 år utan vårdnadshavares medgivande skall handläggas skyndsamt. Förordning (2006:443).

16 § Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om den som har passet

1. har blivit svensk medborgare,

2. har fått en annan handling som gäller som pass,

3. skall resa till sitt hemland,

4. enligt särskilt beslut om avvisning eller utvisning inte längre har rätt att vistas i landet, eller

5. har avlidit.

Identitetskort för EES-medborgare eller medborgare i Schweiz

17 § Ett identitetskort för en utlänning som är medborgare i den utfärdande staten som utvisar medborgarskap och som har utfärdats av en behörig myndighet i en EES-stat eller Schweiz gäller som pass vid utlänningens ankomst till och utresa från Sverige samt under den tid utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har utfärdats av behörig myndighet i en annan stat än EES-stat eller Schweiz för en schweizisk medborgares make, för deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i den staten och medborgarskapet framgår av identitetskortet.

Första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 5 kap. 2 § första stycket 4. Förordning (2006:262).

Resehandling för en utlänning som inte är medborgare i det utfärdande landet

18 § En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är medborgare i ett annat land än det där handlingen utfärdats, får godtas som pass om handlingen är upprättad enligt 4 § andra-fjärde styckena och har det innehåll som föreskrivs där.

Kollektivpass

19 § En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna skall resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det skall uppta minst tio och högst femtio personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.

I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16) och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första stycket.

Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av polismyndigheten i en ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.

Diplomatpersonal m.fl.

20 § Bestämmelserna om krav på passinnehav i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.

21 § En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver hemlandspass ha en officiell handling där hans eller hennes ställning intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges.

Bemyndigande

22 § Migrationsverket får efter att ha hört Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.

Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i ett enskilt fall godta att en annan handling gäller som pass.

3 kap. Bestämmelser om visering

Undantag från kravet på visering

1 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 3, 8 och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.

1. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.

2. Medborgare i Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Portugal, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap.

3. Medborgare i något av de länder som anges i 1 och 2 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.

4. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).

5. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.

6. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.

7. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".

8. Innehavare av vatikanpass.

9. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Marocko och Tunisien som har diplomatpass.

10. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar

– flygplatsen för mellanlandningen,

– flygplatsen på bestämmelseorten,

– den kommun där flygplatsen ligger, eller

– flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.

11. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.

12. Utlänningar som avses i 8 § eller 4 kap. 6 §.

13. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51).

14. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om

a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,

b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och

c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.

15. Utlänningar som har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av behörig myndighet i annan EES-stat.

Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (2013:560).

1 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 a och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.

1. Den som innehar ett med British passport betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som British National Overseas (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.

2. Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.

3. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).

4. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.

5. De som innehar Förenta nationernas laissez passer och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.

6. De som innehar Europeiska gemenskapernas laissez passer.

7. Innehavare av vatikanpass.

8. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Marocko och Tunisien som har diplomatpass.

9. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar

– flygplatsen för mellanlandningen,

– flygplatsen på bestämmelseorten,

– den kommun där flygplatsen ligger, eller

– flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.

10. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.

11. Utlänningar som avses i 8 § eller 4 kap. 6 §.

12. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51).

13. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om

a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,

b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och

c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.

Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (2014:185).

1 §/Träder i kraft I:2014-06-01/ Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 a och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.

1. Den som innehar ett med British passport betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som British National Overseas (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.

2. Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.

3. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).

4. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.

5. De som innehar Förenta nationernas laissez passer och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.

6. De som innehar Europeiska gemenskapernas laissez passer.

7. Innehavare av vatikanpass.

8. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Marocko och Tunisien som har diplomatpass.

9. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar

– flygplatsen för mellanlandningen,

– flygplatsen på bestämmelseorten,

– den kommun där flygplatsen ligger, eller

– flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.

10. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.

11. Utlänningar som avses i 8 § eller 4 kap. 6 §.

12. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51).

13. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om

a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,

b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och

c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.

14. Hjälppersonal vid katastrofer och olyckor i Sverige.

Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (2014:186).

Schengenvisering

2 § Bestämmelser om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Förordning (2011:706).

3 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

4 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

5 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

6 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

7 § Har upphävts genom förordning (2011:706).

Rätt till genomresa

8 § Bestämmelser om rätt till genomresa finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Förordning (2011:706).

Diplomatpersonal m.fl.

9 § Bestämmelserna om visering i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer. Förordning (2011:1048).

Överlämnande

10 § Om en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat överväger att avslå en ansökan om Schengenvisering på grund av att sökanden anses vara ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa får ansökan överlämnas till Migrationsverket för prövning. Finns särskild anledning till det får en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat även i annat fall överlämna viseringsärenden till Migrationsverket för prövning. Innan överlämnande sker ska beskickningen eller konsulatet samråda med Migrationsverket. Förordning (2011:706).

Skyndsam handläggning

11 § En ansökan om visering från en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska handläggas skyndsamt. Förordning (2013:286).

Bemyndiganden

12 § Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta om nationella viseringar. Innan Migrationsverket ger en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att avslå ansökningar om nationell visering, ska Migrationsverket samråda med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).

Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att bevilja nationella viseringar inom departementets ansvarsområde. Förordning (2011:706).

3 a kap. Uppehållsrätt

/Rubriken upphör att gälla U:2014-05-01/

Att behålla uppehållsrätt i vissa fall

1 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 a kap. 3 § 1 utlänningslagen (2005:716), anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt även om han eller hon drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall.

En sådan EES-medborgare som avses i första stycket, anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon inleder en yrkesutbildning. Om personen inte är ofrivilligt arbetslös ska detta gälla endast om yrkesutbildningen har samband med den tidigare sysselsättningen.

En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare enligt 3 a kap. 3 § 1 utlänningslagen, anses som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.

En sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket, anses som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt i sex månader om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter att ha fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad på mindre än ett år och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma gäller en sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket som har blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna av en anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Förordning (2011:408).

2 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst ett år, samt

1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,

2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller

3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i 1 eller 2.

En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 § utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller reser ut ur Sverige. Förordning (2011:408).

3 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ En EES-medborgares barn som är inskrivet vid en erkänd utbildningsanstalt för att bedriva studier, och som härlett sin uppehållsrätt från föräldern, behåller sin uppehållsrätt även om föräldern avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller den person som har vårdnaden om barnet. Uppehållsrätten kvarstår till dess att den studerande har avslutat studierna. Förordning (2011:408).

4 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) men som inte är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet, upplösning av det registrerade partnerskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon uppfyller vad som föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 eller 3, samt

- äktenskapet, samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet inleds,

- vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen,

- det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller

- familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige.

En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 § utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom sådan händelse som anges i första stycket. Förordning (2011:408).

Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall

5 § En EES-medborgare som är arbetstagare eller egen företagare och som upphör att arbeta i Sverige har permanent uppehållsrätt, även om han eller hon inte har vistats här under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon,

1. när han eller hon upphör att arbeta har arbetat i Sverige under de tolv föregående månaderna och fortlöpande har vistats i Sverige i minst tre år, samt fyllt 60 år eller, såvitt gäller arbetstagare, fått pension i förtid i samband med att arbetet upphör,

2. slutar sitt arbete på grund av en permanent arbetsoförmåga och fortlöpande har vistats i Sverige i mer än två år,

3. slutar sitt arbete på grund av en arbetsskada som berättigar till en förmån som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller

4. efter minst tre års fortlöpande verksamhet och vistelse i Sverige, fortsätter att arbeta i en annan EES-stat och behåller sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänder minst en gång i veckan.

Om en sådan situation som avses i första stycket 1 eller 2 inträffar efter minst tre års fortlöpande yrkesverksamhet och vistelse i Sverige ska yrkesverksamma perioder i den andra staten räknas som om de tillbringats i Sverige.

Perioder av ofrivillig arbetslöshet som registrerats av Arbetsförmedlingen eller perioder av ofrivilliga avbrott i arbetet eller frånvaro från eller upphörande av yrkesverksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, ska anses som yrkesverksamma perioder.

Villkoren som avser vistelsens och verksamhetens längd i första stycket 1 och villkoret som avser vistelsens längd i första stycket 2 ska inte tillämpas om arbetstagarens eller den egna företagarens make, sambo eller registrerade partner är svensk medborgare. Förordning (2011:408).

6 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, skall även hans eller hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt.

Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt skall familjemedlemmen som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om

1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, eller

2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. Förordning (2006:262).

6 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, ska även hans eller hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt.

Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt ska familjemedlemmen som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om

1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, eller

2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. Förordning (2014:185).

6 a §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En sådan familjemedlem som avses i 3 a kap. 5 b § utlänningslagen (2005:716) och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har, utöver vad som följer av 6 § andra stycket, permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år. Även en sådan familjemedlem som avses i 3 a kap. 5 d § utlänningslagen och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år. Förordning (2014:185).

Bevis om uppehållsrätt m.m.

7 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Migrationsverket utfärdar

1. registreringsbevis till en medborgare i en EES-stat med uppehållsrätt,

2. intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort till en utlänning som har ansökt om sådant kort,

3. uppehållskort till annan utlänning än som avses i 1 och som har uppehållsrätt,

4. intyg om permanent uppehållsrätt till en medborgare i en EES-stat som har ansökt om ett sådant intyg och som har permanent uppehållsrätt, och

5. permanent uppehållskort till annan utlänning än som avses i 4 och som har permanent uppehållsrätt.

Registreringsbevis och intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort skall utfärdas omedelbart. Uppehållskort och permanent uppehållskort skall utfärdas senast sex månader efter ansökan om sådant kort. Intyg om permanent uppehållsrätt skall utfärdas snarast möjligt. Förordning (2006:262).

7 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Migrationsverket utfärdar intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort till en utlänning som har ansökt om sådant kort.

Intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort ska utfärdas omedelbart. Uppehållskort och permanent uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § utlänningslagen (2005:716) ska utfärdas senast sex månader efter ansökan om sådant kort. Intyg om permanent uppehållsrätt enligt 3 a kap. 12 a § utlänningslagen ska utfärdas snarast möjligt. Förordning (2014:185).

7 a § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Ett uppehållskort enligt 7 § första stycket 3 skall gälla i fem år från dagen för utfärdandet eller under den beräknade vistelsetiden för den unionsmedborgare från vilken uppehållsrätten härleds om denna inte överstiger fem år.

Vistas innehavare av ett sådant uppehållskort som avses i första stycket utanför Sverige längre tid än sex månader per år, förlorar uppehållskortet sin giltighet.

Giltigheten påverkas dock inte av att innehavaren vistas utanför Sverige längre tid om

- vistelsen inte överstiger tolv månader i följd och orsakas av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier, yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete eller andra särskilda skäl, eller

- vistelsen är orsakad av obligatorisk militärtjänstgöring. Förordning (2007:147).

7 a §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Ett uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § 2 utlänningslagen (2005:716) ska gälla i fem år från dagen för utfärdandet eller under den beräknade vistelsetiden för den person som uppehållsrätten härleds från om denna inte överstiger fem år.

Vistas innehavare av ett sådant uppehållskort som avses i första stycket utanför Sverige längre tid än sex månader per år, förlorar uppehållskortet sin giltighet.

Giltigheten påverkas dock inte av att innehavaren vistas utanför Sverige längre tid om

– vistelsen inte överstiger tolv månader i följd och orsakas av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier, yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete eller andra särskilda skäl, eller

– vistelsen är orsakad av obligatorisk militärtjänstgöring. Förordning (2014:185).

7 b § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En ansökan om permanent uppehållskort skall lämnas in till Migrationsverket innan giltigheten av ett uppehållskort enligt 7 § första stycket 3 löper ut.

Migrationsverket skall förnya ett permanent uppehållskort utan särskild ansökan vart tionde år.

Ett permanent uppehållskort förlorar sin giltighet om innehavaren vistas utanför Sverige under två på varandra följande år. Förordning (2007:147).

7 b §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En ansökan om permanent uppehållskort ska lämnas in till Migrationsverket innan giltigheten av ett uppehållskort enligt 3 a kap. 12 a § 2 utlänningslagen (2005:716) löper ut.

Migrationsverket ska utan särskild ansökan förnya ett permanent uppehållskort vart tionde år.

Ett permanent uppehållskort förlorar sin giltighet om innehavaren vistas utanför Sverige under två på varandra följande år. Förordning (2014:185).

8 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ I samband med utfärdande av registreringsbevis till en EES- medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp ett giltigt pass eller ett giltigt identitetskort samt

1. handlingar som styrker att han eller hon har en anställning eller bedriver verksamhet som egen företagare i Sverige,

2. handlingar som styrker att han eller hon är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige samt en försäkran om att han eller hon har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning, eller

3. handlingar som styrker att han eller hon har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Förordning (2007:147).

8 a § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ I samband med utfärdande av registreringsbevis till en EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 a kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp ett giltigt pass eller ett giltigt identitetskort och handlingar som styrker familjeanknytningen till den EES-medborgare från vilken uppehållsrätten härleds, registreringsbevis eller andra handlingar som styrker att den EES-medborgare från vilken uppehållsrätten härleds har uppehållsrätt i Sverige samt, i den mån detta är en förutsättning för sökandens uppehållsrätt, handlingar som styrker att han eller hon är beroende av EES-medborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning. Förordning (2007:147).

9 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ I samband med utfärdande av uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp ett giltigt pass, handlingar som styrker familjeanknytningen till EES- medborgaren, registreringsbevis eller andra handlingar som styrker att den EES-medborgare från vilken uppehållsrätten härleds har uppehållsrätt i Sverige samt, i den mån detta är en förutsättning för sökandens uppehållsrätt, handlingar som styrker att han eller hon är beroende av EES-medborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning. Förordning (2006:262).

9 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ I samband med utfärdande av uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp

1. ett giltigt pass,

2. handlingar som styrker familjeanknytningen till EES-medborgaren,

3. handlingar som styrker att den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från har uppehållsrätt i Sverige eller är en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet,

4. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 2 och 3 utlänningslagen (2005:716), handlingar som styrker att sökanden är beroende av EES-medborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning, om detta är en förutsättning för sökandens uppehållsrätt, och

5. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen, handlingar som utfärdats av en behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land från vilket sökanden anländer som styrker att sökanden är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll, eller handlingar som styrker att det finns allvarliga hälsoskäl som absolut kräver att EES-medborgaren ger sökanden personlig omvårdnad.

I samband med utfärdande av uppehållskort till en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen får Migrationsverket även kräva att sökanden visar upp handlingar som styrker att sökanden har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. Förordning (2014:185).

10 § I samband med utfärdande av intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort får Migrationsverket kräva att sökanden visar upp handlingar som styrker vistelsens längd och handlingar som styrker att villkoren i övrigt är uppfyllda. Förordning (2006:262).

11 § /Upphör att gälla U:2014-05-01 genom förordning (2014:185)./ Vid beräkningen av den tid inom vilken en utlänning enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) senast skall registrera sig eller ansöka om uppehållskort, skall vad som sägs i 4 kap. 2 § om uppehållstillståndsfri tid gälla i motsvarande mån. Förordning (2006:262).

4 kap. Uppehållstillstånd

Beräkning av uppehållstillståndsfri tid

1 § Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller in i en annan Schengenstat.

Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte överstiga tre månader under en period av sex månader räknat från första inresedag.

Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.

2 § För en utlänning som är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från inresan i Sverige.

Vad som sägs i första stycket om uppehållstillståndsfri tid skall också gälla sådana familjemedlemmar till en EES- medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) som inte själva är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz. Förordning (2006:262).

Undantag från principen om första asylland

3 § Har upphävts genom förordning (2009:1549).

4 § Om en utlännings asylansökan har avvisats enligt 5 kap. 1 b § första stycket 2 eller 3 utlänningslagen (2005:716), ska utlänningen få en särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige. Förordning (2009:1549).

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar i vissa fall

4 a § Uppehållstillstånd får beviljas familjemedlemmar till en utlänning som med stöd av 5 kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen, om

1. familjemedlemmen är make eller sambo till utlänningen, eller

2. familjemedlemmen är släkting i rakt nedstigande led till utlänningen eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år.

Uppehållstillstånd enligt första stycket ska beviljas i samma omfattning som för den utlänning som familjemedlemmen har anknytning till. Förordning (2008:895).

Försörjningskrav vid anhöriginvandring

4 b § Kravet på att kunna försörja sig i 5 kap. 3 b § utlänningslagen (2005:716) är uppfyllt om den person som utlänningen åberopar anknytning till har lön som uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken. Ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller annan liknande arbetsrelaterad ersättning jämställs med lön. Kravet är också uppfyllt om den som utlänningen åberopar anknytning till har en förmögenhet som han eller hon kan försörja sig på.

Migrationsverket får meddela föreskrifter om vad som ska anses vara en bostad av tillräcklig storlek och standard enligt 5 kap. 3 b § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2010:176).

Uppehållstillstånd för studier i vissa fall

5 § En utlänning som har för avsikt att studera i Sverige och som har antagits till högskoleutbildning här skall beviljas uppehållstillstånd för studietiden om han eller hon

1. har sin försörjning under studietiden och sin återresa tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt,

2. har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och

3. inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa.

Uppehållstillstånd enligt första stycket skall beviljas för minst ett år eller den kortare tid studierna avser. Pågår studierna längre tid än ett år skall tillståndet förlängas med minst ett år i taget eller den kortare tid studierna avser, under förutsättning att villkoren i första stycket är uppfyllda och att den studerande gör godtagbara framsteg i sina studier. Förordning (2006:1578).

Rätt till vistelse i vissa fall

6 § Bestämmelser om rätt till vistelse i vissa fall finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse. Förordning (2011:706).

Uppehållstillstånd för tillfälligt arbete

7 § En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under sådana förutsättningar som anges i 5 kap. 2 § första stycket 4 skall, om inte allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas pågå.

Uppehållstillstånd för forskning

7 a § En utlänning som ska utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska beviljas uppehållstillstånd, om utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa. Uppehållstillstånd ska beviljas för minst ett år eller den kortare tid som forskningen enligt mottagningsavtalet avser.

En utlänning som är familjemedlem till en sådan utlänning ska också beviljas uppehållstillstånd, om familjemedlemmen inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska beviljas för samma tid som för gästforskaren. Om det finns särskilda skäl, får familjemedlemmens uppehållstillstånd ges för kortare tid.

Med familjemedlem enligt andra stycket avses make, sambo och barn under 18 år till en sådan utlänning som anges i första stycket eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo. Förordning (2008:294).

7 b § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas, om ansökan görs av en utlänning som är tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd för forskning beviljat i en annan EU-stat även om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller när den prövas. Detsamma gäller för en ansökan som görs av en utlänning som är make, sambo eller barn under 18 år till en sådan tredjelandsmedborgare eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo. Förordning (2008:294).

7 b §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en utlänning som har uppehållstillstånd för forskning beviljat i en annan EU-stat, även om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller när den prövas. Detsamma gäller för en ansökan som görs av make, sambo eller barn under 18 år till en sådan utlänning eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo. Förordning (2014:185).

Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd

8 § Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer som har upptagits i ett gemensamt pass.

/Rubriken upphör att gälla U:2014-05-01/

Uppehållstillstånd för medborgare i Schweiz och för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

/Rubriken träder i kraft I:2014-05-01/

Uppehållstillstånd för medborgare i Schweiz och för utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

9 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 5 § och 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon

1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare,

2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling,

3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon

- har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller

- slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller

- slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller

- efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan,

4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,

5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller

6. om han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands. Förordning (2006:262).

9 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Uppehållstillstånd ska beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 8 b § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon

1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare,

2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling,

3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon

– har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller

– slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller

– slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller

– efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan,

4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,

5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller

6. om han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands. Förordning (2014:185).

10 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Uppehållstillstånd skall beviljas för

1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar,

2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2,

3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller

4. fem år för medborgare i Schweiz eller de övriga tredjelandsmedborgare som avses i 9 § första stycket 6.

Uppehållstillstånden som avses i 9 § första stycket 4 och 6 får omprövas efter de första två årens bosättning. När uppehållstillståndet för en utlänning som avses i 9 § första stycket 1 första gången förnyas får tillståndstiden begränsas om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd. Tillståndstiden får dock inte bli kortare än tolv månader. Förordning (2006:262).

10 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Uppehållstillstånd ska beviljas för

1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar,

2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2,

3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller

4. fem år för sådana utlänningar som avses i 9 § första stycket 6.

Uppehållstillstånden som avses i 9 § första stycket 4 och 6 får omprövas efter de första två årens bosättning. När uppehållstillståndet för en utlänning som avses i 9 § första stycket 1 första gången förnyas får tillståndstiden begränsas om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd. Tillståndstiden får dock inte bli kortare än tolv månader. Förordning (2014:185).

11 § Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de förut-sättningar som sägs i artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där.

12 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

13 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

14 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

15 § Har upphävts genom förordning (2006:262).

16 § En utlänning som är anhörig till en medborgare i Schweiz skall beviljas uppehållstillstånd på det sätt som sägs i artikel 3 i bilaga I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer (SÖ 2001:68).

16 a § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat skall beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den tredjelandsmedborgare som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd skall beviljas i samma omfattning som för den tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som utlänningen har anknytning till. Förordning (2006:262).

16 a §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd ska beviljas i samma omfattning som för den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till. Förordning (2014:185).

17 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En ansökan om uppehållstillstånd skall kunna bifallas, om ansökan görs av en EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.

Detsamma gäller för ansökan som görs av en sådan medlem av en utlännings familj som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vad som sägs i första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan. Förordning (2006:262).

17 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.

Detsamma gäller för en ansökan som görs av en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som ska intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan. Förordning (2014:185).

18 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap. 1-6 §§ utlänningslagen (2005:716).

Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i Schweiz eller en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till tredjelandsmedborgaren bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

Arbetstagare som avses i 9 § första stycket 1 ska inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen. Förordning (2007:929).

Uppehållstillstånd för diplomatiska och konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning

18 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap. 1–6 §§ utlänningslagen (2005:716).

Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i Schweiz eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till den varaktigt bosatta bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

En arbetstagare som avses i 9 § första stycket 1 ska inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen. Förordning (2014:185).

19 § Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

19 a § För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas. Giltighetstiden ska vara minst fem år.

Bevis om ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska utfärdas i form av ett sådant uppehållstillståndskort som avses i 4 kap. 22 §. Förordning (2013:601).

19 b § För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. 1 a § utlänningslagen (2005:716) ska det på uppehållstillståndskortet anges f.d. innehavare av EU-blåkort. Förordning (2013:601).

19 c §/Träder i kraft I:2014-05-01/ I ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdas för en utlänning som har flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716), ska följande anmärkning föras in: Internationellt skydd beviljat av Sverige den [datum]. Förordning (2014:185).

19 d §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Innan Migrationsverket utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en utlänning som har ett sådant tillstånd utfärdat av en annan EU-stat, vilket innehåller en anmärkning om internationellt skydd, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som nämns i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd. Om utlänningen fortfarande har sådant skydd, ska Migrationsverket föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd som Migrationsverket utfärdar.

Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket besvara den senast inom en månad. Förordning (2014:185).

19 e §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska Migrationsverket senast inom tre månader ändra anmärkningen om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta i enlighet med detta. Förordning (2014:185).

19 f §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska Migrationsverket begära hos den stat som utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att denna ändrar anmärkningen i EU-uppehållstillståndet i enlighet med detta.

Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket ändra anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast inom tre månader. Förordning (2014:185).

19 g §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat beviljas flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket begära att den staten för in en sådan anmärkning som avses i 19 c § i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta.

Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket föra in anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast inom tre månader. Förordning (2014:185).

Ansökan om uppehållstillstånd

20 § En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.

En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

21 § Den myndighet som utfärdar ett uppehållstillstånd eller en nationell visering ska i samband med utfärdandet utföra den kontroll och det samråd som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse.

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen får begära att Migrationsverket utför åtgärder som avses i första stycket. Förordning (2011:706).

Handläggningstid

21 a § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen (2005:716) skall, om det inte finns särskilda skäl, avgöras senast inom nio månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2006:262).

21 b § Ett ärende om uppehållstillstånd för arbete ska avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in. Om det finns särskilda skäl eller om ansökan behöver kompletteras får tiden förlängas. Sökanden ska underrättas om förlängningen. Förordning (2014:38).

DNA-analys

21 c § Sådan DNA-analys som avses i 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) skall utföras av Rättsmedicinalverket.

Migrationsverket skall underrätta Rättsmedicinalverket om att en provtagning för DNA-analys skall genomföras. Utlåtandet över analysen skall sändas till Migrationsverket. Förordning (2014:38).

Bevis om uppehållstillstånd

22 § Bevis om uppehållstillstånd ska utfärdas i form av en sådan handling som avses i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land (uppehållstillståndskort). En utlänning som innehar ett bevis om uppehållstillstånd som utfärdats i form av ett tillståndsmärke som förts in i utlänningens pass eller någon annan handling har rätt att byta ut detta mot ett uppehållstillståndskort. Förordning (2011:202).

Tidsbegränsade uppehållstillstånds giltighetstid

23 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte

1. utlänningen är medborgare i Schweiz,

2. utlänningen är en sådan anhörig till en schweizisk medborgare som avses i 16 §,

3. utlänningen har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat,

4. utlänningen är en sådan anhörig till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som avses i 16 a §, eller

5. det annars finns särskilda skäl. Förordning (2006:262).

23 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte

1. utlänningen är medborgare i Schweiz,

2. utlänningen är en sådan anhörig till en schweizisk medborgare som avses i 16 §,

3. utlänningen har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat,

4. utlänningen är en sådan anhörig till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som avses i 16 a §, eller

5. det annars finns särskilda skäl. Förordning (2014:185).

Bemyndiganden

24 § Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om

– en sådan handling som avses i 4 §,

– EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta,

– kravet på försörjningsförmåga enligt 5 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2013:601).

24 a § Migrationsverket får meddela föreskrifter om giltighetstiden för uppehållstillståndskort.

Migrationsverket får även meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om uppehållstillståndskort i rådets förordning (EG) nr 1030/2002. Förordning (2011:202).

25 § Migrationsverket får efter att ha hört Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter om att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd för högst tre år.

26 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som sägs i 20 §.

27 § Rättsmedicinalverket får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av DNA-analys enligt 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:262).

5 kap. Arbetstillstånd

Undantag från kravet på arbetstillstånd

1 § En utlänning som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, make eller sambo till en sådan utlänning samt deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning. En utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § första stycket eller 15 d § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (2013:641).

2 § /Upphör att gälla U:2014-06-01/ Utöver vad som sägs i 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall.

1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.

2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.

3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen, som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.

4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning som är bosatt i en EES-stat men inte är EES- medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.

5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som ska utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.

6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 §, samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.

8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsförmedlingen.

9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.

10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.

11. För den tid som en utlänning som är gästforskare har beviljats uppehållstillstånd för forskning enligt 4 kap. 7 a §.

12. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är anställd i ett företag i en internationell koncern och ska genomgå praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår i koncernen.

13. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som inom ramen för en affärsuppgörelse ska genomgå utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller utöva liknande aktiviteter i Sverige.

Vidare är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (2009:1302).

2 §/Träder i kraft I:2014-06-01/ Utöver vad som sägs i 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall.

1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.

2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.

3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen, som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.

4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning som är bosatt i en EES-stat men inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.

5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som ska utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.

6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 §, samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.

8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsförmedlingen.

9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.

10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.

11. För den tid som en utlänning som är gästforskare har beviljats uppehållstillstånd för forskning enligt 4 kap. 7 a §.

12. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är anställd i ett företag i en internationell koncern och ska genomgå praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår i koncernen.

13. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som inom ramen för en affärsuppgörelse ska genomgå utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller utöva liknande aktiviteter i Sverige.

14. För den tid som insatsen pågår, för en utlänning som deltar i en hjälpinsats vid en katastrof eller olycka i Sverige.

Vidare är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (2014:64).

3 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Den som med stöd av 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) har haft arbetstillstånd och som, sedan anställningen upphört men inom giltighetstiden för tillståndet, ansöker om nytt arbetstillstånd, behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts.

Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning, behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft. Förordning (2008:895).

3 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Den som med stöd av 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) har haft arbetstillstånd och som, sedan anställningen upphört men inom giltighetstiden för tillståndet, ansöker om nytt arbetstillstånd behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts.

Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning, behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft.

Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § utlänningslagen (2005:716), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft. Förordning (2014:185).

4 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Den som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och åberopat skäl enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Undantaget gäller dock inte

1. en utlänning som saknar identitetshandlingar, om inte utlänningen medverkar till att klarlägga sin identitet,

2. om det är sannolikt att utlänningen kommer att överföras enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen), eller

3. om det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 6 § utlänningslagen.

Undantaget gäller fram till dess att utlänningen lämnar landet eller ett beslut om att bevilja honom eller henne uppehållstillstånd har vunnit laga kraft. Undantaget upphör dock att gälla om en utlänning inte medverkar till verkställigheten av ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.

Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Förordning (2010:607).

4 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Den som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och åberopat skäl enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Undantaget gäller dock inte

1. en utlänning som saknar identitetshandlingar, om inte utlänningen medverkar till att klarlägga sin identitet,

2. om det är sannolikt att utlänningen kommer att överföras enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen), eller

3. om det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 § utlänningslagen.

Undantaget gäller fram till dess att utlänningen lämnar landet eller ett beslut om att bevilja honom eller henne uppehållstillstånd har fått laga kraft. Undantaget upphör dock att gälla om en utlänning inte medverkar till verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft.

Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Förordning (2014:185).

5 § Har upphävts genom förordning (2008:895).

6 § Har upphävts genom förordning (2008:895).

Yttrande från sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare

7 § I ett ärende om arbetstillstånd som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, ska Migrationsverket lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig. Förordning (2008:895).

7 a § För att säkerställa att lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska Migrationsverket vid handläggningen av en ansökan om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § och om EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ge sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet. Migrationsverket får dock avgöra ärendet utan att så har skett om arbetsgivaren redan har inhämtat ett sådant yttrande, det annars är obehövligt eller det finns särskilda skäl. Förordning (2013:601).

Ansökan om arbetstillstånd

8 § En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.

En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd

9 § Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får inte beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant identitetskort som avses i 2 kap. 17 § första stycket.

Uppgifter om arbetstillstånd

10 § Uppgift om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort. Förordning (2014:38).

Diplomatpersonal m.fl.

11 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Bestämmelserna om arbetstillstånd i 2 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning.

Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av överenskommelse med något annat land.

11 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Bestämmelserna om arbetstillstånd i 2 kap. 7 och 8 c §§ utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning.

Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av en överenskommelse med något annat land. Förordning (2014:185).

Förteckning över slag av arbeten

12 § Migrationsverket ska besluta om en förteckning över slag av arbeten inom vilka det finns en stor efterfrågan på arbetskraft. En sådan förteckning ska upprättas i samråd med Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ska lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare tillfälle att yttra sig. Förordning (2008:895).

Bemyndiganden

13 § Migrationsverket får efter att ha hört Arbetsförmedlingen och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja arbetstillstånd.

Migrationsverket får meddela föreskrifter om att Arbetsförmedlingen får besluta om arbetstillstånd. Förordning (2007:929).

14 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än vad som föreskrivs i 8 §.

5 a kap. EU-blåkort

Handläggningstid

1 § Ett ärende om EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast 90 dagar från det att ansökan lämnades in. Om ansökan behöver kompletteras får tiden förlängas. Sökanden ska underrättas om förlängningen. Förordning (2013:601).

2 § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2013:601).

Bevis om EU-blåkort

3 § Bevis om EU-blåkort ska utfärdas i form av ett sådant uppehållstillståndskort som avses i 4 kap. 22 §.

På uppehållstillståndskortet ska det anges EU-blåkort och uppgift om slag av arbete samt, när det gäller de två första anställningsåren, uppgift om anställningen. Förordning (2013:601).

Underrättelse till en annan EU-stat

4 § Om en utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av en annan EU-stat beviljas eller vägras ett EU-blåkort i Sverige, ska Migrationsverket underrätta den andra EU-staten om beslutet. Förordning (2013:601).

Bemyndigande

5 § Migrationsverket får, efter samråd med Medlingsinstitutet, meddela föreskrifter om den lönetröskel som avses i 6 a kap. 1 § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716). Förordning (2013:601).

6 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Passerande av gräns och gränskontroll

1 § Inresa och utresa över en yttre gräns får inte ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe utan tillstånd av polismyndigheten eller, vid in- och utresa med fartyg, Kustbevakningen. I de fall Kustbevakningen givit tillstånd ska polismyndigheten underrättas.

Gränsövergångsställen finns i följande kommuner: Arvidsjaur, Borgholm, Borlänge, Falkenberg, Gotland, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Härnösand, Härryda, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Pajala, Piteå, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Svedala, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg, Timrå, Torsås, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Varberg, Värmdö, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Älvkarleby, Ängelholm, Örebro, Örnsköldsvik, Östhammar och Östersund.

Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid gränsövergångsställena. Förordning (2008:895).

2 § Bestämmelserna i 1 § första stycket gäller inte

1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,

2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl, eller

3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från utrikes ort och som har särskilda skäl.

Befälhavaren på ett luftfartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till polismyndigheten.

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana fritidsfartyg som avses i första stycket 1.

3 § Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten får besluta att kontroll skall ske även vid ett annat ställe.

Trots vad som sägs i första stycket får, om inte polismyndigheten bestämmer något annat, utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger, om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller rikets säkerhet.

4 § Vid kontroll ska en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns överlämna sitt pass till polismyndigheten. Polismyndigheten ska anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa i passet. Anteckning om inresa eller utresa ska dock inte göras på identitetskort. En sådan anteckning ska inte heller göras i ett pass för en EES- medborgare eller medborgare i Schweiz eller i ett pass för en utlänning som har uppehållskort eller permanent uppehållskort.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, ska Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten omedelbart underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll ska polismyndigheten underrättas om det finns skäl för det. Förordning (2011:202).

4 a § Efter medgivande av regeringen får Rikspolisstyrelsen begära bi stånd i form av snabba gränsinsatsenheter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser1 samt Europaparlamentets och rådets förord ning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets för ordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter. Förordning (2009:144).

5 § En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum.

Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet. Innan sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga Schengenstaterna.

Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast pröva om åtgärderna skall bestå.

Kontroll vid flygplatstransitering

6 § En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av polismyndigheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Tillstånd av polismyndigheten och Kustbevakningen

7 § Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten. Ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten eller Kustbevakningen.

Underrättelseskyldighet

8 § Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.

9 § Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg som kommer från utrikes ort skall till Kustbevakningen skriftligen lämna uppgifter om fartyget, besättningen, passagerarna, destinationsorten, hamnar som skall angöras och planerad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium,

- senast 24 timmar före ankomst till destinationsorten, och

- vid uppehåll på svenskt sjöterritorium, om det inte är frågan om sådan oskadlig genomfart som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention (SÖ 2000:1).

Om sjöresan är kortare än 24 timmar kan uppgifterna lämnas senast när fartyget lämnar avgångshamnen, dock senast sex timmar före ankomsten till destinationsorten. Är sjöresan kortare än sex timmar får lotsbåtar och bogserbåtar lämna uppgifterna senast när fartyget lämnar avgångshamnen.

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, skall även

- senast fyra timmar i förväg meddela ändrad tidpunkt för utresa,

- omedelbart meddela ändringar av övriga uppgifter som lämnats enligt första och andra styckena.

Uppgiftsskyldigheten gäller inte vid reguljär färjetrafik direkt mellan Schengenstater. Vid övrig reguljär färjetrafik behöver inte uppgifter om passagerare lämnas. Särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för fritidsfartyg finns i 10 § och för fiskefartyg i 11 §.

10 § Befälhavaren på ett fritidsfartyg som kommer från eller reser till en ort utanför Schengenstaterna skall utan dröjsmål lämna uppgifter till Kustbevakningen om fartyget och om personer ombord samt beräknad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium.

11 § Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fiskefartyg som kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna skall senast sex timmar i förväg anmäla fartygets ankomst och planerad avgång till Kustbevakningen. Uppgift skall samtidigt lämnas om passagerare och om förändringar i besättningen.

12 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Polismyndigheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 8 kap. 1 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige. Rikspolisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater.

12 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Polismyndigheten ska underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 8 kap. 2 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige. Rikspolisstyrelsen ska underrätta övriga Schengenstater. Förordning (2014:185).

Registreringskort för hotellgäster

13 § Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar uppgifter om sig. Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.

Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling.

Kontrollskyldighet m.m. för arbetsgivare i vissa fall

13 a § Innan en utlänning påbörjar en anställning ska arbetsgivaren kontrollera en handling eller handlingar som visar att utlänningen har föreskrivet tillstånd att vistas och arbeta här eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd.

Arbetsgivaren ska under anställningstiden och under minst tolv månader därefter behålla en kopia av eller ett utdrag ur den eller de handlingar som visar att utlänningen har föreskrivet tillstånd att vistas och arbeta här, eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd.

Paragrafen är inte tillämplig på medborgare i en EES-stat eller i Schweiz, och inte heller på deras familjemedlemmar, om dessa har rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Förordning (2013:641).

Fingeravtryck

14 § Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi som tagits av en polismyndighet skall tillsammans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket.

Förvar

15 § De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda fall enligt 10 kap. 20 § och 11 kap. 3-13 §§ utlänningslagen (2005:716) skall dokumenteras på lämpligt sätt.

Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen skall vara motiverade och tas in i en särskild handling. Detsamma gäller även beslut om att vägra besök enligt 11 kap. 4 § och om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

16 § Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om hand enligt 11 kap. 10 eller 11 § utlänningslagen (2005:716) skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som verkställt omhändertagandet.

Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand förvaras på ett betryggande sätt.

Bemyndigande

17 § Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck och fotografi i utlänningslagen (2005:716) och denna förordning. Förordning (2011:202).

7 kap. Underrättelseskyldighet

Underrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige

1 § En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet ska lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. En sådan underrättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.

Underrättelse enligt första stycket lämnas av

1. Skatteverket, när utlänningen första gången

a) anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller ska folkbokföras här utan egen anmälan,

b) ansöker om godkännande för F-skatt och inte kan visa att han eller hon har uppehållstillstånd, och

2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk.

Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.

Polismyndigheten ska med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Förordning (2013:362).

1 a § En arbetsgivare som anställer en utlänning som enligt 5 kap. 4 § är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd ska lämna underrättelse om anställningen till Migrationsverket. Underrättelsen ska innehålla utlänningens fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet samt uppgift om vilket yrke och vilken tidsperiod som anställningen avser. En underrättelse med motsvarande innehåll ska lämnas till Migrationsverket när anställningen upphör. Förordning (2008:895).

1 b § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En arbetsgivare som anställer en utlänning som avses i 6 kap. 13 a § ska senast månaden efter den kalendermånad då anställningen påbörjades underrätta Skatteverket om anställningen.

Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om när och på vilket sätt underrättelse ska ske och om vad underrättelsen ska innehålla.

Första stycket gäller inte vid anställning av en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt här enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) eller i en annan EU-stat. Förordning (2013:641).

1 b §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En arbetsgivare som anställer en utlänning som avses i 6 kap. 13 a § ska senast månaden efter den kalendermånad då anställningen påbörjades underrätta Skatteverket om anställningen.

Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om när och på vilket sätt underrättelse ska göras och om vad underrättelsen ska innehålla.

Första stycket gäller inte vid anställning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt här enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) eller i en annan EU-stat. Förordning (2014:185).

Polismyndighetens underrättelseskyldighet

2 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ En polismyndighet skall omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning som skall prövas av Migrationsverket enligt 8 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) eller utvisning enligt 8 kap. 7 § samma lag.

Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning, skall Migrationsverket underrättas.

2 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En polismyndighet ska omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning eller utvisning som ska prövas av Migrationsverket.

Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning, ska Migrationsverket underrättas. Förordning (2014:185).

3 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, ska polismyndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen.

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen, ska polismyndigheten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. Förordning (2013:810).

3 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § utlänningslagen (2005:716), ska Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, ska polismyndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen.

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen, ska polismyndigheten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. Förordning (2014:185).

Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens underrättelseskyldighet

4 § Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud, ska Rikspolisstyrelsen underrättas. Rikspolisstyrelsen ska även underrättas när Migrationsverkets eller en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft.

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud som gäller en i Sverige folkbokförd person, ska Skatteverket underrättas när beslutet har vunnit laga kraft.

När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är förenat med återreseförbud, ska verket underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är folkbokförd i Sverige, Skatteverket. Förordning (2013:810).

5 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av en migrationsdomstol eller av Migrationsöverdomstolen ska så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet. När en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft ska domstolen omedelbart underrätta Migrationsverket om detta.

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, ska den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud ska även Rikspolisstyrelsen underrättas.

I andra fall än då Migrationsverket är verkställande myndighet ska Migrationsverket omedelbart underrätta den verkställande myndigheten om en utlänning i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716). Detsamma gäller när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan beslutet har verkställts.

När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716) beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning, ska den verkställande myndigheten underrättas. I de fall avvisnings- eller utvisningsbeslutet varit förenat med ett återreseförbud ska även Rikspolisstyrelsen underrättas. Förordning (2009:1549).

6 § Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) meddelas. Förordning (2013:654).

7 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Migrationsverket ska underrätta Rikspolisstyrelsen om ett särskilt tillstånd enligt 8 kap. 20 § utlänningslagen (2005:716) meddelas. Förordning (2013:654).

7 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Migrationsverket ska underrätta Rikspolisstyrelsen om ett särskilt tillstånd enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 9 § utlänningslagen (2005:716) meddelas. Förordning (2014:185).

7 a § Migrationsverket skall underrätta Skatteverket om att en utlänning som är folkbokförd i Sverige och som haft tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inom tre månader från det tillståndet löpt ut ansökt om förlängning av tillståndet. Förordning (2006:443).

8 § Migrationsverket ska omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen och den verkställande myndigheten om

1. verket beslutar om inhibition av en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott eller upphäver ett sådant inhibitionsbeslut, eller

2. en utlänning som har utvisats på grund av brott ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller när fråga om ny prövning enligt 12 kap. 19 a § utlänningslagen aktualiseras genom att sådana omständigheter som avses i den bestämmelsen åberopas innan utvisningsbeslutet har verkställts.

Migrationsverket ska alltid underrätta Rikspolisstyrelsen och den verkställande myndigheten om sitt slutliga ställningstagande i ärenden om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut.

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen ska omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen och, i förekommande fall, den verkställande myndigheten om beslut som innebär att inhibition av en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott meddelas eller upphävs. Rikspolisstyrelsen och den verkställande myndigheten ska alltid underrättas om en domstols slutliga beslut i mål om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut. Förordning (2013:654).

8 a § Har upphävts genom förordning (2013:654).

Allmän domstols underrättelseskyldighet m.m.

9 § Om en allmän domstol häktar en utlänning, skall domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland.

10 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Om det uppkommer fråga om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) av en utlänning skall

1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning,

2. Migrationsverket på begäran av domstol, åklagare eller Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt utlänningslagen hos Migrationsverket.

10 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om det uppkommer en fråga om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen (2005:716) av en utlänning ska

1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning,

2. Migrationsverket på begäran av domstolen, åklagaren eller Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt utlänningslagen hos Migrationsverket. Förordning (2014:185).

11 § Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet till

1. Migrationsverket,

2. häktet eller anstalten i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt,

3. Kriminalvården i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot, och

4. polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas i andra fall än som avses i 2 och 3.

Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även en utlänning som dömts enligt 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, skall domstolen omedelbart underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte.

12 § Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift enligt 20 kap. 13 § utlänningslagen (2005:716), skall länsstyrelsen i det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det.

Kriminalvårdens underrättelseskyldighet

13 § I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten i den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.

I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall polismyndigheten underrättas senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna inte följas, skall underrättelse ske så snart som möjligt.

Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om ändringen.

14 § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall Kriminalvården se till att Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om det.

14 §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Om ett beslut om utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, ska Kriminalvården se till att Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om det. Förordning (2014:185).

Underrättelse om förvar i vissa fall

15 § Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat förvarsbeslutet, och meddelas därefter beslut enligt 10 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), skall den myndighet som fattat beslutet omedelbart underrätta den förvaltningsdomstol som handlägger ärendet om det. Sådan underrättelse skall också ske om förvarsbeslutet upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § utlänningslagen.

Motsvarande underrättelseskyldighet gäller även vid ändringar som avser Migrationsverkets beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen eller om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten

15 a § /Upphör att gälla U:2014-05-01/ Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att hos Migrationsverket ta del av följande uppgifter om enskilda:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer,

2. bevis om uppehållstillstånd eller uppehållsrätt,

3. dag för beslut om uppehållstillstånd, utfärdande av registreringsbevis eller uppehållskort samt uppgift om varje period för vilken uppehållstillstånd har beviljats eller registreringsbevis eller uppehållskort har utfärdats,

4. inresedatum,

5. datum för ansökan om uppehållstillstånd, registrering eller ansökan om uppehållskort,

6. särskilt bevis enligt 5 kap. 4 § tredje stycket,

7. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och

8. att statusförklaring har beviljats enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i första stycket till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Förordning (2010:607).

15 a §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att hos Migrationsverket ta del av följande uppgifter om enskilda:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer,

2. bevis om uppehållstillstånd eller uppehållsrätt,

3. dag för beslut om uppehållstillstånd, utfärdande av uppehållskort samt uppgift om varje period för vilken uppehållstillstånd har beviljats eller uppehållskort har utfärdats,

4. inresedatum,

5. datum för ansökan om uppehållstillstånd eller uppehållskort,

6. särskilt bevis enligt 5 kap. 4 § tredje stycket,

7. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och

8. att statusförklaring har beviljats enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i första stycket till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Förordning (2014:185).

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Skatteverket

15 b § På begäran av Skatteverket ska Migrationsverket, om uppgifterna behövs för Skatteverkets handläggning av ett ärende om folkbokföring, lämna ut uppgifter om

1. namn, person- eller samordningsnummer,

2. ansökan om uppehållskort, och

3. beslut om uppehållskort med skälen för beslutet. Förordning (2013:810).

Underrättelse till Europeiska unionens råd i vissa fall

16 § Om en utlänning som är medborgare i en annan stat som ingår i Europeiska unionen ansöker om uppehållstillstånd och anför sådana skäl som sägs i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), skall Migrationsverket omedelbart underrätta Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), som omedelbart skall underrätta Europeiska unionens råd.

Underrättelse och information vid tillfälligt skydd

17 § Om föreskrifter enligt 21 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) beslutas skall Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) omedelbart underrätta Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission.

18 § Information enligt artiklarna 10, 15 och 26 i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta får lämnas till Europeiska gemenskapernas kommission, övriga medlemsstater i Europeiska unionen samt Förenta nationernas Höge Kommissarie för flyktingar (UNHCR) om personer som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Informationen får lämnas i följande omfattning.

1. Personuppgifter om den berörda personen (namn, nationalitet, födelsedatum och födelseplats, civilstånd och familjeförhållanden).

2. Identitetshandlingar och resehandlingar för den berörda personen.

3. Handlingar som bevis för familjeband (äktenskapsbevis, födelseattest eller adoptionsintyg).

4. Annan information som är viktig för att fastställa personens identitet eller familjeförhållanden.

5. Uppehållstillstånd, viseringar eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd som utfärdats till den berörda personen och handlingar som ligger till grund för beslut.

6. Ansökningar om uppehållstillstånd och visering som den berörda personen har lämnat in och som är under utredning samt uppgifter om på vilket stadium handläggningen befinner sig.

Underrättelse till annan EU-stat

19 § Om en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

1. beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

2. beviljas uppehållstillstånd här,

3. vägras förnyelse av ett uppehållstillstånd, eller

4. får sitt uppehållstillstånd återkallat

skall Migrationsverket underrätta den andra EU-staten om beslutet. Förordning (2006:262).

Underrättelse till annan stat

20 § I ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning får den verkställande myndigheten lämna nedanstående uppgifter om en utlännings personliga förhållanden till den stat som avvisning eller utvisning ska ske till, så att en behörig myndighet kan utfärda de resehandlingar som behövs:

1. fullständigt namn, inklusive tidigare namn och pseudonymer,

2. kön, födelsedatum och födelseort,

3. fotografi och fingeravtryck,

4. medborgarskap och språk,

5. civilstånd, makes fullständiga namn och adress samt barns namn och ålder,

6. senast kända adress i Sverige,

7. tidigare kända adresser i den stat avvisning eller utvisning ska verkställas till,

8. faders och moders fullständiga namn och adress samt

9. identitetshandlingar och resehandlingar. Förordning (2008:644).

Underrättelse om behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen

21 § De myndigheter som behandlar personuppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) ska till Migrationsverket lämna de uppgifter som Migrationsverket behöver för att fullgöra uppgiften enligt 3 § första stycket 11 förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket att föra register över all behandling av personuppgifter i VIS och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS. Förordning (2011:954).

Information till Europeiska kommissionen

22 § Regeringskansliet svarar för att informera Europeiska kommissionen om förhållanden som avses i artikel 14.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Förordning (2013:641).

8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.

Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller utvisning

1 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs.

Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.

Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 § utlänningslagen.

2 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.

Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m.

3 § När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet.

Referensbelopp

3 a § Det referensbelopp som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) ska vara 450 kronor per dag. Förordning (2011:1048).

Avgifter för vissa ärenden

4 § Avgift tas ut för prövning av ansökan om främlingspass med 750 kr och för ansökan om provisoriskt främlingspass med 500 kr. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige.

Bestämmelser om avgift för prövning av ansökan om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om Schengenvisering som lämnas in vid yttre gräns för de utlänningar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716), 4 kap. 16 § eller 5 kap. 2 § första stycket 4.

För de ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.

För prövning av ansökan gäller i övrigt 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Förordning (2011:706).

4 a § Har upphävts genom förordning (2011:706).

5 § Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd och ställning som varaktigt bosatt i Sverige med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket eller enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), som inte rör förlängning av ett tillstånd avseende samma arbetsgivare eller anställning eller samma slag av arbete som ett tidigare tillstånd avser, är avgiften 2 000 kr. Vid ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket eller enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen, som rör förlängning av ett tillstånd avseende samma arbetsgivare eller anställning eller samma slag av arbete som ett tidigare tillstånd avser, är avgiften 1 000 kr. Vid ansökan om uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt 5 kap. 10 § utlänningslagen är avgiften 2 000 kr. Vid ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § utlänningslagen är avgiften 1 500 kr för personer som fyllt 18 år och 750 kr för personer som inte fyllt 18 år.

Avgift ska dock inte tas ut av

1. personer som avses i 4 kap., 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § eller 22 kap. utlänningslagen,

2. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser,

3. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 5 b § första stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005,

4. EES-medborgare eller anhörig till en EES-medborgare,

5. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,

6. utlänningar som avses i 2 kap. 10 § utlänningslagen,

7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige,

8. personer som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som kan beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b § utlänningslagen,

9. förundersökningsledare som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen,

10. Rikspolisstyrelsen när den ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § eller 16 a § utlänningslagen,

11. socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § eller 16 b § utlänningslagen, eller

12. personer som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen.

Avgift enligt första stycket ska inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2013:654).

6 § För utfärdande av ett sådant resedokument som avses i 2 kap. 7 § och för förlängning av giltighetstiden för dokumentet tas en expeditionsavgift ut med 350 respektive 150 kronor. Förordning (2011:1122).

Särskild avgift

7 § Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) skall betala en särskild avgift, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.

Betalningsskyldighet för återresor i vissa fall

8 § Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) skall åläggas en transportör, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.

Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som verkställer avvisningen.

Indrivning

9 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Muntlig handläggning

9 a § Vid muntlig handläggning hos Migrationsverket ska det föras protokoll. Förordning (2009:1549).

9 b § Den som förordnats som god man för ett ensamkommande barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska kallas till den muntliga handläggningen hos Migrationsverket. Förordning (2009:1549).

10 § Har upphävts genom förordning (2013:654).

Handläggning av ärenden som rör varaktigt bosatta

10 a § Ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) skall avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall underrättas om innebörden av denna ställning. Förordning (2006:262).

10 b § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 9 och 16 a §§ skall avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst tre månader. Sökanden skall i sådant fall få upplysning om att tiden kommer att förlängas. Förordning (2006:262).

/Rubriken upphör att gälla U:2014-05-01/

Handläggning av vissa ansökningar om upphävande av återreseförbud

/Rubriken träder i kraft I:2014-05-01/

Utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och internationellt skydd i en annan EU-stat

10 c § /Ny beteckning 10 d § U:2014-05-01/ Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan enligt utlänningslagen (2005:716) om upphävande av ett återreseförbud från en EES-medborgare eller en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2013:286).

10 c §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Innan Migrationsverket beslutar om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan EU-stat, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som anges i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd.

Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket svara senast inom en månad. Förordning (2014:185).

/Rubriken upphör att gälla U:2014-05-01/

Efterforskning av familjemedlemmar

/Rubriken träder i kraft I:2014-05-01/

Handläggning av vissa ansökningar om upphävande av återreseförbud

10 d § /Ny beteckning 10 e § U:2014-05-01/ När en socialnämnd efterforskar familjemedlemmar till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd ska Migrationsverket bistå nämnden. Förordning (2013:286).

10 d §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan enligt utlänningslagen (2005:716) om upphävande av ett återreseförbud från en EES-medborgare eller en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2014:185).

/Rubriken upphör att gälla U:2014-05-01/

Information

/Rubriken träder i kraft I:2014-05-01/

Efterforskning av familjemedlemmar

10 e § /Ny beteckning 10 f § U:2014-05-01/ Migrationsverket ska i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyldigheterna eller att inte samarbeta med myndigheterna. Detsamma gäller om Migrationsverket beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 eller 19 a § utlänningslagen.

Migrationsverket ska i samband med att en utlänning beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen informera utlänningen om de rättigheter och skyldigheter som följer av att han eller hon bedömts vara flykting eller annan skyddsbehövande. Motsvarande gäller om en utlänning beviljas statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Förordning (2013:286).

10 e §/Träder i kraft I:2014-05-01/ När en socialnämnd efterforskar familjemedlemmar till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd ska Migrationsverket bistå nämnden. Förordning (2014:185).

/Rubriken träder i kraft I:2014-05-01/

Information

10 f § /Ny beteckning 10 g § U:2014-05-01/ En utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) ska underrättas om Migrationsverkets beslut på ett språk som han eller hon kan förstå. Förordning (2013:286).

10 f §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Migrationsverket ska i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyldigheterna eller att inte samarbeta med myndigheterna. Detsamma gäller om Migrationsverket beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 eller 19 a § utlänningslagen.

Migrationsverket ska i samband med att en utlänning beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen informera utlänningen om de rättigheter och skyldigheter som följer av att han eller hon bedömts vara flykting eller annan skyddsbehövande. Motsvarande gäller om en utlänning beviljas statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Förordning (2014:185).

10 g § /Ny beteckning 10 h § U:2014-05-01/ Migrationsverket ska i samband med att ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera barnet om möjligheten att genomgå en läkarundersökning för att fastställa barnets ålder. Förordning (2013:286).

10 g §/Träder i kraft I:2014-05-01/ En utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) ska underrättas om Migrationsverkets beslut på ett språk som han eller hon kan förstå. Förordning (2014:185).

10 h § /Ny beteckning 10 i § U:2014-05-01/ I samband med att Migrationsverket meddelar beslut om avvisning eller utvisning eller en allmän domstol meddelar beslut om utvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska Migrationsverket beträffande innestående ersättning informera honom eller henne om möjligheten att

1. ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

2. väcka talan vid domstol mot arbetsgivaren, och

3. ansöka om verkställighet av beslut om sådan ersättning.

En polismyndighet som meddelar beslut om avvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här ska informera honom eller henne i enlighet med första stycket.

Skyldighet att informera enligt denna paragraf gäller inte när en myndighet i ett beslut fastställer ett beslut om avvisning eller utvisning som en annan myndighet har meddelat. Förordning (2013:641).

10 h §/Träder i kraft I:2014-05-01/ Migrationsverket ska i samband med att ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) informera barnet om möjligheten att genomgå en läkarundersökning för att fastställa barnets ålder. Förordning (2014:185).

10 i § I samband med att en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) ska Migrationsverket informera utlänningen om möjligheten att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen. Förordning (2013:641).

10 i §/Träder i kraft I:2014-05-01/ I samband med att Migrationsverket meddelar beslut om avvisning eller utvisning eller en allmän domstol meddelar beslut om utvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska Migrationsverket beträffande innestående ersättning informera honom eller henne om möjligheten att

1. ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

2. väcka talan vid domstol mot arbetsgivaren, och

3. ansöka om verkställighet av beslut om sådan ersättning.

En polismyndighet som meddelar beslut om avvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här ska informera honom eller henne i enlighet med första stycket.

Skyldighet att informera enligt denna paragraf gäller inte när en myndighet i ett beslut fastställer ett beslut om avvisning eller utvisning som en annan myndighet har meddelat. Förordning (2014:185).

10 j § I samband med att en utlänning beviljas ett uppehållstillstånd för arbete ska Migrationsverket informera honom eller henne om den rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet. Förordning (2014:38).

Överklagande

11 § Andra beslut enligt denna förordning än beslut enligt 4-6 §§ får inte överklagas.

Beslut om avgift enligt 6 § får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument.

Ingivande av överklagande

12 § En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, skall Migrationsverket avvisa den.

Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten.

Verkställighetsföreskrifter

13 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om

1. pass och resedokument av Migrationsverket,

2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter att ha hört Arbetsförmedlingen, Rikspolisstyrelsen och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),

3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,

4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter att ha hört Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter att ha hört med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),

5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter i andra fall än som avses i 1-4 av Rikspolisstyrelsen,

6. Tullverkets åligganden av Rikspolisstyrelsen efter att ha hört Tullverket,

7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter att ha hört Kustbevakningen,

8. underrättelse enligt 7 kap. 1 § av Rikspolisstyrelsen. Förordning (2007:929).

Nationell kontaktpunkt

14 § Migrationsverket skall vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta. Förordning (2006:262).

Övergångsbestämmelser

2006:97

1. Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006. Genom förordningen upphävs

a. utlänningsförordningen (1989:547),

b. förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden,

c. förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,

d. förordning (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,

e. förordning (2000:415) om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader för vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd.

2. För en utlänning som meddelats uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005 och vars tillstånd har tidsbegränsats skall 1 kap. 1 a § utlänningsförordningen (1989:547) fortsätta att gälla.

2006:262

1. Denna förordning träder i kraft den 30 april 2006 utom såvitt avser 4 kap. 21 b och 27 §§ som träder i kraft den 1 juli 2006.

2. Bestämmelsen i 4 kap. 21 a § skall inte tillämpas på ansökningar som kommit in till Migrationsverket före den 30 april 2006.

2007:8

Denna förordning träder i kraft den 30 januari 2007. Bestämmelsen skall dock tillämpas på ansökningar om visering som görs från och med den 1 januari 2007.

2011:202

1. Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2011 i fråga om 4 kap. 22 §, 5 kap. 10 § och rubriken närmast före 5 kap. 10 § och i övrigt den 1 juli 2011.

2. Ett bevis om uppehållstillstånd som utfärdats i form av ett tillståndsmärke som förts in i utlänningens pass eller någon annan handling är giltigt längst t.o.m. den 19 maj 2015.

2013:654

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för handläggning av ärenden som avser upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott och som har kommit in till regeringen före ikraftträdandet.

2014:185

1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2014.

2. Vid tillämpningen av 5 kap. 3 § tredje stycket och 7 kap. 3 och 14 §§ ska med beslut som där nämns likställas motsvarande beslut enligt äldre bestämmelser.