Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Dnr: 131 288441-14/111

Avgörande

HFD 2011 ref. 88 (Högsta förvaltningsdomstolens dom den 23 december 2011 i mål 5248-10)

Saken

A var komplementär i kommanditbolaget L (bolaget) under perioden mars 2004 – mars 2007. I avsaknad av skattedeklarationer beslutade Skatteverket i november 2007 att skönsmässigt påföra bolaget mervärdesskatt för perioden december 2004 – december 2005. Vidare påfördes bolaget skattetillägg med 20 procent.

Med stöd av 12 kap. 8 a § SBL beslutade Skatteverket om solidariskt ansvar för A enligt

2 kap. 20 § HBL. A överklagade Skatteverkets beslut.

Länsrätten avslog överklagandet medan kammarrätten kom fram till att A inte var medansvarig beträffande skattetillägget. Eftersom A inte var bolagsman i november 2007 när Skatteverket beslutade om skattetillägg ansågs A inte medansvarig i denna del (enligt 2 kap. 22 § HBL svarar inte en avgången bolagsman för förbindelser som uppkommit efter avgången).

HFD biföll Skatteverkets överklagande och förklarade att A var betalningsansvarig även för skattetillägget.

HFD konstaterade att den avgörande frågan var om skattetilläggsfordringen, vid tillämpningen av 2 kap. 22 § HBL, kunde anses ha uppkommit före den 22 mars 2007, då A avgått som bolagsman. I enlighet med vad som tidigare uttalats i RÅ 1990 ref 50 borde betalningsskyldighet endast komma ifråga för den som faktiskt burit ansvaret för arbetsgivarens ekonomiska förpliktelser under aktuell period eller som därefter inträtt i detta ansvar. Härefter uttalade HFD att det står klart att en slutlig fordran på skattetillägg inte föreligger innan Skatteverket beslutat att rikta ett betalningskrav mot den skattskyldige. Men lika klart är att det är den handling eller den underlåtenhet som kan ge upphov till skattetillägg som statens anspråk grundas på. Att den skattskyldige kan ha haft möjlighet att rätta en oriktig uppgift eller att i efterhand komma in med en deklaration saknar betydelse vid bedömningen av när fordringen uppkommit. Vad gäller ansvar för skattetillägg gjorde därför HFD bedömningen att en förbindelse i den mening som avses i 2 kap. 22 § HBL får anses ha uppkommit redan när en oriktig uppgift lämnats eller när tiden för att lämna deklaration löpt ut utan att någon deklaration kommit in. Eftersom bolagets underlåtenhet att lämna skattedeklarationer för perioden december 2004 – december 2005 hänförde sig till tid då A var komplementär var hon också betalningsansvarig.

Skatteverkets bedömning

I Skatteverkets borgenärsarbete är frågan om fordringars uppkomst av betydelse i flera olika sammanhang. Utöver den nu aktuella situationen med solidarisk ansvar enligt HBL är även andra situationer vanligen förekommande, såsom bedömningen av om fordringen utgör en konkursfordran (5 kap. 1 § KonkL) eller omfattas av ett offentligt ackord (3 kap. 3 § FrekL) eller en skuldsanering (7 § SksanL).

I det nu aktuella avgörandet påpekade HFD - under hänvisning till HD:s avgörande i NJA 2009 s. 291 - att ändamålet med den bestämmelse som är aktuell att tillämpa har stor betydelse vid bedömningen av när en fordran ska anses uppkommen. I fråga om skatte- och avgiftsfordringar har Skatteverket för sin del uttalat att det allmänna rättsläget knappast kan beskrivas mera precist än att uppkomstfrågan får avgöras med utgångspunkt från de omständigheter som grundat den aktuella skatten/avgiften samt med beaktande av vad som kan anses utgöra en ändamålsenlig tillämpning av den bestämmelse som är i fråga.

Vad gäller skattetillägg har Skatteverket tidigare i olika sammanhang framfört att fordringen får anses uppkommen när det handlande eller den underlåtenhet som ligger till grund för beslutet ägde rum. HFD:s avgörande bekräftar riktigheten av detta ställningstagande, åtminstone när det är fråga om solidariskt ansvar enligt HBL. Rimligen måste dock uppkomsten av skattetillägg bedömas på samma sätt även i andra situationer av betydelse i Skatteverkets borgenärsarbete. Det som sagts tidigare i handledningarna står alltså fast.

Lagrum

2 kap. 20 och 22 §§ samt 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag