Kan ett beskattningsår i enskild näringsverksamhet förlängas i efterhand?

Detta ställningstagande ersätter det tidigare ställningstagandet 2004-11-22, dnr 130 584332-04/111 som upphävts.

1 Sammanfattning

Det räkenskapsår som en fysisk person använt vid bokföringen av affärshändelser när en näringsverksamhet påbörjas utgör också det första beskattningsåret vid beskattningen. Näringsidkaren kan inte retroaktivt – med verkan vid beskattningen – förlänga räkenskapsåret.

2 Frågeställning

En fysisk person har påbörjat en näringsverksamhet den 1 oktober år 1. Vid taxeringen år 2 har ett räkenskapsår som omfattar perioden den 1 oktober – 31 december år 1 redovisats som det första beskattningsåret i verksamheten. Vid taxering år 3 har kalenderåret år 2 redovisats som det andra beskattningsåret i verksamheten.

Frågan har uppkommit om det är möjligt för näringsidkaren att retroaktivt – med verkan vid beskattningen – förlänga det första räkenskapsåret, och därmed även beskattningsåret, till den 31 december år 2. Därvid skulle inkomsten av näringsverksamheten inte beskattas vid taxeringen år 2 och inkomsten vid taxering år 3 gälla ett förlängt beskattningsår som omfattar perioden den 1 oktober år 1 – 31 december år 2.

3 Gällande rätt m.m.

I 1 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) finns bestämmelser om beskattningsår för fysiska personer. Beskattningsåret är för fysiska personer ett kalenderår. Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078, BFL) har ett räkenskapsår som inte sammanfaller med kalenderåret, och har följt bestämmelserna i 3 kap. BFL, är beskattningsåret för näringsverksamheten i stället räkenskapsåret.

I 3 kap. BFL finns bestämmelser om räkenskapsår. I 3 kap. 1 § första stycket anges att ett räkenskapsår ska omfatta tolv månader. Av andra stycket framgår att bl.a. fysiska personer ska ha kalenderåret som räkenskapsår. Av 3 kap. 3 § BFL framgår att när bokförings-skyldigheten inträder eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret omfatta kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst arton månader. Räkenskapsåret får också kortas av om bokföringsskyldigheten upphör.

Högsta Förvaltningsdomstolen har i HFD 2012 ref. 61 meddelat att det inte är förenligt med god redovisningssed att rätta fel i räkenskaperna genom att ersätta ett fastställt bokslut med ett nytt.

4 Bedömning

I det nu aktuella fallet har näringsidkaren valt ett förkortat räkenskapsår som omfattar perioden 1 oktober – 31 december år 1. Näringsidkaren har också redovisat det räkenskapsåret som beskattningsår vid taxeringen år 2. Det andra räkenskapsåret i verksamheten har blivit kalenderåret år 2. Kalenderåret år 2 har redovisats som beskattningsår vid taxeringen år 3, vilket också är i överensstämmelse med huvudregeln för beskattningsår för fysiska personer i 1 kap. 13 § IL.

Det kan konstateras att beskattningsåren vid taxeringen år 2 och 3, i detta fall överensstämmer med bestämmelserna om beskattningsår i 1 kap. 13 § IL, och att de också motsvarar de räkenskapsår som näringsidkaren – i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. BFL – använt för bokföringen av affärshändelserna i verksamheten. Mot den bakgrunden saknas det rättslig grund för näringsidkaren att retroaktivt – med verkan vid beskattningen – förlänga det första räkenskapsåret till den 31 december år 2. Det betyder att de beskattningsår som legat till grund för taxeringen år 2 respektive år 3 inte ska ändras.

Högsta Förvaltningsdomstolen har också i HFD 2012 ref. 61 bekräftat att det inte är förenligt med god redovisningssed att ersätta ett fastställt bokslut med ett nytt. Den retroaktiva ändringen av räkenskapsåret kan därför inte godtas vid beskattningen.