Nyheter i namnlagen avseende namn som förvärvats i annat EES-land

1 Sammanfattning av nyheterna

Från och med den 1 mars 2012 är det möjligt att anmäla ett namn (EES-namn) för den som annars inte har kunnat få namnet med tillämpning av namnlagen. Den nya49 a§ är i första hand avsedd för svenska medborgare med anknytning till ett EES-land eller Schweiz, men kan användas av alla som är folkbokförda i Sverige. Även namn som förvärvats före den 1 mars 2012 omfattas av bestämmelsen. Förutsättningarna är i korthet följande:

• Förvärvet ska ha skett i ett EES-land eller Schweiz.
• Det ska ha skett genom födelse, giftermål eller annan familjerättslig händelse. Tidpunkten saknar betydelse.
• Personen ska ha haft anknytning till landet där namnet förvärvades.
• Förnamn får inte vara alltför egenartade.
• Det krävs i vissa fall samtycke eller medgivande från domstol för att ett barn ska kunna byta efternamn.

Förvärvet och anknytningen till det andra landet liksom relationen till personen som namnet förvärvats från ska styrkas om uppgifterna inte finns registrerade i folkbokföringen.

2 Bakgrund

Svenska medborgare kan i princip inte förvärva namn på annat sätt än med stöd av namnlagen (1982:670), NL. Detta gäller även personer som har ytterligare ett medborgarskap. I förhållande till NL är dessa personer enbart svenska medborgare. Namn vid födelse, giftermål eller andra familjerättsliga förvärv anmäls avgiftsfritt till Skatteverket enligt bestämmelserna i 1-10 §§ NL och 30-32 §§ NL. Vill en person bära ett annat namn, exempelvis ett dubbelt efternamn, sker det genom avgiftsbelagd ansökan hos Patent- och registreringsverket (administrativt förvärv av namn).

EU-rätten saknar gemensamma regler för medlemsstaterna, men har ändå haft ett inflytande på den internationella namnrätten genom att EU-domstolen slagit fast att nationell rätt i vissa fall stridit mot förbudet mot diskriminering respektive rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare. Skatteverkets ståndpunkt har varit att domarna endast kan beaktas inom ramen för svensk lag. Ett namn eller en kombination av namn som går utöver vad NL tillåter har inte godtagits utan personen har hittills varit hänvisad till Patent- och registreringsverket för att där ansöka om namnet.

Under senare år har NL alltmer uppfattats som otidsenlig. När europeiska kommissionen ifrågasatte NL:s förenlighet med EU-rätten i ett svenskt ärende avseende dubbelnamn för barn med både svenskt och spanskt medborgarskap, har frågan om EES-namn lyfts ur den pågående översynen av NL och utretts särskilt inom justitiedepartementet. Utredningen utmynnade i ett förslag till ny lagstiftning i regeringens proposition 2011/12:12 Rätt till namn som förvärvats i en annan stat inom EES. Riksdagen antog förslaget 1 februari 2012.

3 Ny bestämmelse om EES-namn

Den nya bestämmelsen i NL,49 a § (SFS 2012:66), gäller familjerättsliga förvärv i EES-land eller Schweiz. I EES ingår EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein. Namnfrågan ska redan ha avgjorts enligt det förfarande den andra staten tillämpar på namnförvärv. Det saknar betydelse när förvärvet skedde.

Det kan vara fråga om ett namn som förvärvats genom anmälan eller direkt på grund av lag, s.k. automatförvärv Det är inte tillräckligt att det finns en rätt att få namnet enligt det andra landets lagstiftning eller namntradition.

Exempel på automatförvärv

Ett barn som vid födelsen blir medborgare i Spanien förvärvar automatiskt en kombination av pappans och mammans första del av efternamnen.

3.1 Personer som omfattas

Bestämmelsen är inte begränsad till viss personkrets, men har i första hand betydelse för svenska medborgare med medborgarskap eller hemvist i EES-land eller Schweiz. Detsamma gäller för danska, finska och norska medborgare med hemvist i Sverige.

En utomnordisk medborgare eller islänning som har hemvist i Sverige förvärvar och ändrar namn enligt hemlandets bestämmelser. Han eller hon kan välja att förvärva, ändra eller behålla namn enligt svensk lag. Det innebär att det även står en sådan person fritt att anmäla namn med stöd av 49 a §.

Exempel på vilka som kan förvärva EES-namn:

• En svensk medborgare med ytterligare medborgarskap inom EES eller i Schweiz
• En svensk medborgare med hemvist i annat land inom EES eller Schweiz som tillåter namnförvärv för personer som är bosatta i landet.
• En dansk, norsk eller finsk medborgare med hemvist i Sverige

3.2 Familjerättsligt förvärv

Den nya bestämmelsen gäller endast namn som har förvärvats genom födelse, ingående av äktenskap eller partnerskap, skilsmässa eller annat familjerättsligt förhållande. Exempel på annat förhållande är adoption samt byte till makes eller förälderns namn. Det kan även vara ett förhållande som är okänt i NL men som är accepterat i förvärvslandet, exempelvis förvärv av samboendes namn.

Ett administrativt förvärvat EES-namn kan inte anmälas till Skatteverket. När en person vill bära ett sådant namn är han eller hon, precis som tidigare, hänvisad till Patent- och registreringsverket för byte av namn.

Ett namnbyte kan även ske utan beslut av myndighet. I exempelvis Storbritannien står det var och en fritt att byta namn, oavsett medborgarskap eller hemvist. Ett Deed of Change of Name, vanligen kallat Deed Poll, är att jämställa med ett administrativt förvärv. En svensk som bytt namn genom Deed Poll kan inte räkna med att få namnet godkänt med stöd av 49 a §.

3.3 Anknytning

Det krävs att personen hade anknytning till förvärvslandet vid tidpunkten för förvärvet. Medborgarskap eller stadigvarande bosättning (hemvist) är vanligast, men det finns även möjlighet att ta hänsyn till annan särskild anknytning. Ett exempel är en svensk som gift sig med en person som är medborgare i ett EES-land eller Schweiz.

3.4 Skyddsregler

3.4.1 Säregna namn

Rätten att förvärva ett namn som ska bäras som förnamn gäller inte om namnet kan väcka anstöt eller antas leda till obehag för den som ska bära det i Sverige.

Regeln har sin motsvarighet i 34 § NL, men vid prövningen av EES-namnet ska hänsyn tas till att namnet redan bärs i ett annat land. Spärren har framför allt betydelse för barn.

3.4.2 Förälders samtycke i vissa fall

När ett barn bär någon av föräldrarnas namn utan att föräldern är vårdnadshavare krävs för byte, i likhet med vad som gäller för byte enligt 6 § NL, att föräldern har samtyckt till förvärvet eller att domstol har funnit att detta är förenligt med barnets bästa.

4 Nyförvärv eller ändring av EES-namn

4.1 Förvärv i Sverige

En person som vill bära ett EES-namn i Sverige ska anmäla det till Skatteverket. Det kan bli aktuellt i samband med födelse eller ansökan om samordningsnummer för barn fött i utlandet, men kan även ske vid en senare tidpunkt, exempelvis vid inflyttning till Sverige. EES-namn får registreras här som ett förnamn, mellannamn eller efternamn även om namnet har en annan funktion i det andra landet.

4.2 Styrkt förvärv m.m.

Ett EES-namn som förvärvats på annat sätt än genom direktförvärv vid födelse ska styrkas. Likaså ska anknytningen till förvärvslandet och till personen som namnet förvärvats från styrkas om uppgiften inte framgår av folkbokföringen.

Svenska medborgares utländska medborgarskap registreras inte i folkbokföringen. För en svensk medborgare som uppges ha förvärvat ett utländskt medborgarskap genom förälder bör Skatteverket, efter kontroll av den utländske förälderns medborgarskap i folkbokföringen, kunna utgå från att uppgiften stämmer.

Förvärv samt anknytning till land och person kan styrkas på olika sätt beroende på bl.a. förfarandet i det andra landet. Det står var och en fritt att själv avgöra vilka handlingar som bäst visar att det skett ett familjerättsligt förvärv i ett land som personen har anknytning till. Här nämns några exempel på handlingar som kan komma i fråga:

• Pass styrker namn och medborgarskap
• Födelsebevis eller registerutdrag från civilregister styrker namn och släktskap till framför allt föräldrar
• Medborgarskapbevis styrker medborgarskap
• Hemvistintyg styrker stadigvarande bosättning

5 EES-namn i förhållande till NL

En anmälan om EES-namn prövas mot 49 a § först när övriga regler i NL är otillräckliga.

5.1 Efternamn och mellannamn

Vid tillämpningen av efternamns- respektive mellannamnsreglerna i NL görs ingen skillnad för EES-namn. Exempelvis finns det inget som hindrar att ett par anmäler den ene makens EES-namn som gemensamt efternamn i samband med eller efter vigseln. Genom ett tillägg i 5 § första stycket NL har även en person som bär ett EES-namn genom födelse möjlighet att byta till förälders namn genom anmälan till Skatteverket.

5.2 Förnamn

Ett förnamn som förvärvats med stöd av 30 § NL kan ändras med stöd av 31-32 §§ NL eller ersättas av EES-namn med stöd av 49 a § NL.

Ett EES-namn ändras genom ett nytt förvärv i ett EES-land eller Schweiz alternativt genom ansökan hos Patent- och registreringsverket. Med beaktande av att anmälningar om förnamn numera prövas i en generös anda (Skatteverkets ställningstagande Prövning av förnamns lämplighet från den 14 december 2009, dnr 131 873272-09/111) kommer tillämpningen av 49 a § på förnamn sannolikt att vara mycket begränsad. Risken för att det ska uppstå en kollision mellan 49 a § och ändringsreglerna i 31-32 §§ NL borde därför vara liten.