Verksamhetskravet – bedömningsperiod

1 Sammanfattning

Bedömningen av om verksamhetskravet är uppfyllt kan normalt, om kravet inte uppfylls det enskilda året, göras med beaktande av förhållandena året före och året efter beskattningsåret.

2 Bakgrund och frågeställning

För att en stiftelse, ideell förening eller registrerat trossamfund ska uppfylla kraven för att betraktas som inskränkt skattskyldig krävs bl.a. att verksamheten i tillräcklig omfattning tillgodoser allmännyttiga ändamål. Av lagtexten framgår inte för vilken period bedömningen av verksamhetskravet ska göras.

Frågan är om en brist i uppfyllandet av verksamhetskravet under beskattningsåret kan läkas genom att en längre bedömningsperiod tillämpas.

3 Gällande rätt m.m.

Verksamhetskravet för stiftelser respektive ideella föreningar och registrerade trossamfund regleras i 7 kap. 5 respektive 9 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Lydelsen i paragraferna anger att den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott som uteslutande ska tillgodose ändamålen som anges i 7 kap. 4 respektive 8 §§ IL. För fullföljdskravet, som regleras i 7 kap. 6 respektive 10 §§ IL, anges direkt i lagtexten att bedömningen ska göras "sett över en period av flera år". Av praxis, se t.ex. RÅ 2001 ref. 17, framgår att en femårsperiod normalt accepteras. För verksamhetskravet saknas i lagtexten direkt uttalat för vilken period bedömningen ska göras.

Syftet med verksamhetskravet har i förarbetena (SOU 1939:47, s. 54) angetts som att det är ändamålet, sådant detsamma visar sig i den bedrivna verksamheten, som bör vara avgörande för frågan om skattefrihet ska medges eller inte.

Stiftelse- och föreningsskattekommittén sammanfattade vad som framkom i förarbetena till 1942 års lagstiftning om verksamhetskravet och dess utformning (SOU 1995:63 s. 98 f.). "Av förarbetena till 1942 års lagstiftning framgår att bestämmelsen i fjärde stycket om verksamhetsinriktning inte är avsedd att ge mer än ett mycket obetydligt utrymme för verksamhet som främjar okvalificerade ändamål. Av 1936 års skattekommitté uttrycktes saken så att det kvalificerade ändamålet skulle vara ´så dominerande i jämförelse med verksamheten i övrigt, att sistnämnda del av verksamheten ter sig som en oväsentlig bisak´ (SOU 1939:47 s. 61). Departementschefen hade samma uppfattning (prop. 1942:134 s. 50 jämfört med prop. 1941:192 s. 146-148). I litteraturen har antagits att en avkastningsstiftelse får använda högst 5-10 procent av sin avkastning för ändamål som inte är kvalificerade (Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, s. 305). Vid bedömningen bör man enligt förarbetena ta hänsyn inte bara till verksamheten under beskattningsåret utan också till förhållandena under tidigare år (SOU 1939:47 s. 61-62). I praktiken torde man också i viss utsträckning tillåta s.k. eftersyn."

Någon praxis som behandlar tidsperioden för bedömning av verksamhetskravet finns inte.

4 Skatteverkets bedömning

När det gäller verksamhetskravet är det vilka ändamål som främjas i den bedrivna verksamheten som ska bedömas. Avsikten är inte att det ska ges mer än ett mycket obetydligt utrymme för annat än sådan kvalificerad verksamhet som ger rätt till skattegynnande. Bedömningen ska avse sådan verksamhet som främjar den ändamålsenliga verksamheten medan verksamhet som bedrivs i finansierande syfte inte ska påverka denna bedömning. I förarbetena till nu gällande lagstiftning har, trots att detta inte kommer till uttryck i lagtexten, uttalats att en längre period än det enskilda beskattningsåret bör kunna beaktas vid tillämpning av verksamhetskravet för att man ska kunna bortse från tillfälliga brister vad gäller den verksamhet som bedrivs.

Att verksamhetskravet är uppfyllt ett enskilt beskattningsår är normalt tillräckligt för att verksamhetskravet ska anses uppfyllt. Om kravet inte uppfylls det enskilda året är det Skatteverkets uppfattning att bedömningen av om verksamhetskravet är uppfyllt bör kunna göras även för en längre period än det innevarande beskattningsåret trots att detta inte är direkt angivet i lagtexten. Denna bedömning gör Skatteverket med stöd av uttalanden i förarbetena och av vad som framkommer i doktrinen. Detta för att göra det möjligt att bortse från tillfälliga brister i uppfyllandet av verksamhetskravet ett enskilt beskattningsår. Vid denna bedömning bör även eftersyn kunna tillämpas i den mån detta går att göra i det löpande taxeringsarbetet, vanligen då endast under taxeringsåret. Med hänsyn till syftet med verksamhetskravet som det framkommer i förarbetena bör bedömningen vara mer restriktiv än när det gäller fullföljdskravet, varför bedömningsperioden inte torde kunna omfatta en lika lång tidsperiod. Bedömningen får därför normalt göras med ledning av förhållandena under året före och om det är praktiskt möjligt även året efter beskattningsåret.