Prövning av förnamns lämplighet

1 Sammanfattning

Anmälningar om förnamn bör allmänt prövas i en generös anda. ”Hellre fria än fälla” bör gälla. Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Det förhållandet att ett visst namn normalt bärs av personer av ett visst kön bör inte anses medföra att namnet är olämpligt för personer av motsatt kön. Även en enstaka bokstav kan godtas som förnamn.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågor om förnamns lämplighet är ständigt föremål för diskussion. Praxis har utvidgat det tillåtna området. Skatteverket har i ett ställningstagande den 11 augusti 2008, dnr 131 469062-08/111 lämnat rekommendationer om hur prövningen av förnamns lämplighet ska ske i vissa tveksamma fall.

Regeringsrätten har i tre nyligen avgjorda mål bedömt lämpligheten av förnamn.

• I mål 2893-09 har Regeringsrätten godkänt Madeleine som förnamn för en vuxen man trots den omständigheten att namnet Madeleine traditionellt bärs av kvinnor.
• I mål 4235-08 har Regeringsrätten godkänt byte av Ann-Christine till A-C för en vuxen kvinna. Regeringsrätten anförde att den omständigheten att A-C skulle kunna tolkas som en förkortning av ett annat namn innebär inte i sig att det uppenbarligen inte är lämpligt. Inte heller av någon annan anledning är A-C uppenbarligen inte lämpligt som förnamn.
• I mål 972-09 har Regeringsrätten godkänt Q för ett barn. Regeringsrätten anförde att den omständigheten att ett förnamn som består av en enstaka bokstav skulle kunna tolkas som en förkortning av ett annat förnamn innebär inte i sig att det uppenbarligen inte är lämpligt. Inte heller av någon annan anledning är Q uppenbarligen inte lämpligt som förnamn.

I domarna har Regeringsrätten betonat att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde.

Skatteverket har mot denna bakgrund funnit det lämpligt att göra ett nytt ställningstagande om bedömningen av förnamns lämplighet och upphäva ställningstagandet av den 11 augusti 2008.

3 Gällande rätt m.m.

Bestämmelser om förnamns lämplighet finns i 34 § namnlagen(1982:670).

Ett förnamn får inte godkännas som:

• kan väcka anstöt
• kan antas leda till obehag för bäraren
• uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn.

Begreppet anstöt ska bedömas ur allmän synvinkel. Namnet får inte stöta anständighetskänslan.

Uttrycket obehag är mer inriktat på bäraren själv. Då handlar det om konstiga och bisarra förnamn som utan att vara anstötliga kan medföra obehag för bäraren.

Med namn som uppenbarligen inte är lämpliga som förnamn syftar man t.ex. på namn med påtaglig efternamnskaraktär.

I praxis har bedömningen av olämplighetskriterietskett med varierande resultat med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är därför svårt att förutse utgången av en prövning i domstol i ett visst fall.

I Regeringsrättens avgörande RÅ 85 2:8 har anförts att vid prövningen av förnamns lämplighet bör även kunna tas hänsyn till namnskicket i ett annat land som personen har stark anknytning till.

I Danmark och Norge är friheten att bära släktnamn som mellannamn betydligt större än i Sverige. För att minska de svårigheter som därigenom kan uppstå för personer med annat nordiskt ursprung vid bosättning i Sverige har Skatteverket rekommenderat att ett namn som förekommer i släkten som danskt eller norskt mellannamn kan godkännas som förnamn. Se Skatteverkets ställningstagande angående danskt eller norskt mellannamn som förnamn för barn fött i Sverige (2006-08-31, dnr 131 525490-05/111).

4 Skatteverkets bedömning

Tillämpningen av kriteriet ”kan väcka anstöt” torde sällan vålla några problem. Anstötliga namn kan exempelvis vara svordomar, könsord och förolämpande benämningar. Inte heller sådana namn som kan uppfattas som anstötliga av religiösa skäl bör godtas.

Avslag enligt kriteriet ”kan antas leda till obehag för bäraren” bör inte tillämpas när namn anmäls för vuxna personer. En vuxen person får anses själv kunna bedöma om ett namn kan antas leda till obehag. När det gäller barn under 18 år får det anses ligga inom vårdnadshavarnas ansvarsområde att göra den bedömningen.

Att ett anmält förnamn är nybildat och inte tidigare känt som förnamn medför inte i sig att namnet är olämpligt.

Bedömningen av om ett anmält förnamn har en sådan efternamnskaraktär det är uppenbart olämpligt som förnamn bör göras generöst. Att ett namn godkänts som efternamn av Patent- och registreringsverket innebär inte automatiskt att namnet inte kan godkännas som förnamn. Ett sådant namn får prövas enligt samma kriterier som andra anmälda förnamn. Att ett anmält förnamn är ett varumärke innebär inte något självständigt hinder mot godkännande. Prövningen måste även i dessa fall utgå från namnlagens kriterier. Det förhållandet att ett visst namn normalt bärs av personer av ett visst kön bör inte anses medföra att namnet är olämpligt för personer av motsatt kön.Detta gäller även när ett sådant namn anmäls för ett barn under 18 år. Det är även i det fallet vårdnadshavaren som får anses göra bedömningen av om namnet kan antas leda till obehag.

Enstaka bokstäver som inte uppfattas som namn kan liksom en bokstavskombination godtas som förnamn även om den kan uppfattas som förkortning av ett annat förnamn som personen har.

Titlar som används i samhället får normalt kunna antas leda till missförstånd och därför vara olämpliga som förnamn liksom adelsprefix såsom von och af.

Även allmänt vedertagna nödsignaler och anrop, t.ex. SOS eller Mayday kan ge upphov till missförstånd.

Även siffror får anses vara olämpliga som förnamn.

Vid bedömningen av förnamns lämplighet bör även vägas in om flera namn tillsammans bildar en mening med stötande eller på annat sätt olämplig innebörd.

Mot bakgrund av att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde bör anmälningar om förnamn allmänt prövas i en generös anda. ”Hellre fria än fälla” bör gälla.