HD – Utmätning av livförsäkringsbelopp

NJA 2013 s. 540 (Högsta domstolens dom den 13 juni 2013, mål nr T 2437-12)

1 Sammanfattning

Den omständigheten att ett livförsäkringsbelopp blivit utmätt innebär i sig inte att beloppet är förfallet till betalning på det sätt som krävs för att Kronofogden ska kunna driva in beloppet från försäkringsbolaget.

2 Bakgrund

För betalning av SE:s skatteskulder utmätte Kronofogden med stöd av 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen (2005:104, FAL) ett belopp om 13 100 kr i en livförsäkring (kollektiv tjänstepensionsförsäkring). Kronofogden begärde därefter med stöd av 9 kap. 11 § första stycket utsökningsbalken (UB) att försäkringsbolaget skulle betala det utmätta beloppet till Kronofogden. Sedan försäkringsbolaget vägrat detta utfärdade Kronofogden ett föreläggande för Skatteverket att väcka talan mot bolaget (se 9 kap. 11 § tredje stycket samt 4 kap. 23 § första stycket UB).

Både tingsrätten och hovrätten biföll Skatteverkets talan och förklarade att försäkringsbolaget var skyldigt att betala det utmätta beloppet. Domstolarna ansåg att det utmätta beloppet förfallit till betalning genom utmätningen.

HD:s majoritet (fyra ledamöter) ansåg däremot inte att försäkringsbolaget var betalningsskyldigt. HD konstaterade att vid indrivning av en utmätt fordran gäller enligt grunderna för 27 § skuldebrevslagen att sekundogäldenären i materiellt hänseende kan göra gällande samma invändningar mot sökanden som han eller hon hade kunnat göra mot fordringsborgenären (d.v.s. utmätningsgäldenären). Grundförutsättningen var alltså att Skatteverket genom utmätningen intog samma ställning i förhållande till försäkringsbolaget som SE gjorde. Med detta som utgångspunkt och eftersom det i utmätningssituationen inte finns någon särskild bestämmelse som reglerar möjligheten att genomföra en utbetalning från försäkringen, så kunde inte det utmätta beloppet drivas in som en förfallen fordran. En ledamot var skiljaktig och ansåg att utmätningen innebar en skyldighet för försäkringsbolaget att betala det utmätta beloppet.

3 Skatteverkets kommentarer

Livförsäkringar indelas skatterättsligt i pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. Denna indelning saknar dock betydelse i utmätningshänseende.

I vilken omfattning en livförsäkring går att utmäta regleras i 15 kap. FAL. Vanligtvis är en sådan försäkring utmätningsfri men undantag kan gälla, helt eller delvis. Bestämmelsen i 15 kap. 3 § FAL gör det möjligt att utmäta en livförsäkring till den del den bygger på en alltför ojämn premiebetalning. Det är då inte hela försäkringen som kan utmätas utan endast ett belopp motsvarande de ”överstora” betalningarna, schablonmässigt uppräknat enligt vad som närmare anges i 15 kap. 3 § tredje stycket FAL.

Hur borgenärerna ska tillgodogöras ett med stöd av 15 kap. 3 § FAL utmätt belopp är inte särskilt reglerat. Frågan berördes i förarbetena, men några särskilda bestämmelser kom aldrig att införas. I avsaknad av sådana bestämmelser anser HD inte att utmätningen förändrar vad som materiellt gäller i fordringsförhållandet. Försäkringsgivaren kan därmed inte tvingas att betala det utmätta beloppet i vidare mån än vad som gäller i förhållande till försäkringstagaren.

Genom en utmätning får Kronofogden i princip samma befogenheter och rättigheter avseende den utmätta egendomen som dess ägare (4 kap. 31 § UB). Om livförsäkringen utgör en kapitalförsäkring kan Kronofogden troligen i de flesta fall träda in i försäkringstagarens ställe och kräva att försäkringsgivaren återköper den utmätta delen. Om och när ett återköp sker utgör återköpsbeloppet en sådan penningfordran som kan drivas in enligt bestämmelserna i 9 kap. 11 – 13 §§ UB (jfr. NJA 1961 s. 321 och NJA 1996 s. 737).

Utgör livförsäkringen en pensionsförsäkring, vilket ofta är fallet, är emellertid förutsättningarna för återköp starkt begränsade, enligt vad som närmare anges i 58 kap. 18 § IL. Att sälja den utmätta delen torde heller inte vara praktiskt möjligt, även om det normala överlåtelseförbudet för pensionsförsäkringar inte gäller i utmätningssituationen (58 kap. 17 § 2 IL).

Sammantaget är det mycket som talar för att Kronofogden i fortsättningen inte kommer att använda sig av utmätningsmöjligheten enligt 15 kap. 3 § FAL för pensionsförsäkringar. För att utmätningsmöjligheten i dessa fall ska fylla någon praktisk funktion krävs det lagstiftning som reglerar hur det utmätta beloppet kan tas i anspråk för betalning till utmätningsborgenärerna.

4 Lagrum

• 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen (2005:104)
• 9 kap. 11 § utsökningsbalken (1981:774)