Rättegångskostnader vid återkallelse av konkursansökan

Svea hovrätts beslut 1996-04-02 i mål Ö 4355-95

SAKEN

Ett bolag hade påförts kvarstående skatt efter skönstaxering varefter staten (KFM) ansökte om bolagets försättande i konkurs.

Under ärendets handläggning i tingsrätten beviljades bolaget av olika skäl vid tre tillfällen uppskov med prövning av konkursansökan. Efter det att bolaget av skattemyndigheten beviljats anstånd med betalningen av skatten i väntan på dom från länsrätten så återkallade KFM genast sin konkursansökan.

Tingsrätten avskrev konkursmålet men förpliktade staten att svara för bolagets rättegångskostnad.

KFM överklagade beslutet och yrkade att bolaget skulle stå för sin egen rättegångskostnad i tingsrätten. Som grund anfördes att bolaget genom försummelse hade låtit sig skönstaxeras vid 1993 års taxering och inte förrän i maj 1995 presterat sådana handlingar som kunnat ligga till grund för ett beslut från skattemyndigheten om betalningsanstånd.

Hovrätten ansåg att kostnaderna i målet uteslutande berott på omständigheter som var att hänföra till bolagets underlåtelse att lämna skattemyndigheten ett tillfredsställande underlag för beslut i skatteärendet. Vardera parten fick svara för sin rättegångskostnad.

Beslutet har tidigare publicerats i RIC 11/96.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Den som återkallar sin talan ska ersätta motpartens rättegångskostnader om inte särskilda omständigheter motiverar att ersättningsskyldigheten bestäms på något annat sätt (18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken). Enligt förarbetena kan det finnas anledning att kvitta kostnaderna eller tillerkänna käranden ersättning för sina rättegångskostnader när sådana förhållanden inträtt att ett vidhållande av talan är ändamålslöst och det kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits (NJA II 1943 s. 231). I linje med detta anses att det finns skäl att enligt grunderna för 18 kap. 3 § andra stycket RB låta vardera parten stå för sina egna rättegångs­kostnader när en återkallelse skett därför att käranden fått reda på ett förhållande som han inte före rättegången hade bort känna till (NJA 1962 s. 658).

Det finns en lagstadgad skyldighet att lämna skattedeklarationer inom viss tid och på visst sätt. Om den skattskyldige inte lämnar Skatteverket något som helst underlag för beslut i skatteärendet och därför skönsmässigt påförs skatt som sedan inte betalas så kan detta leda till att staten inger en konkursansökan för att förhindra fortsatt skuldsättning. En återkallelse av konkursansökan som motiveras av att gäldenären sedermera inkommit med deklarationer som innebär att en konkursansökan inte längre är aktuell bör i allmänhet innebära sådana särskilda omständigheter som motiverar att vardera parten ska stå för sina egna rättegångskostnader.

LAGRUM

2 kap.23 § konkurslagen (1987:672)

18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)