Valkandidater - kampanjbidrag, kostnader och socialavgifter

1 Sammanfattning

Ekonomiskt bidrag som valkandidat får för att användas i valkampanj är skattepliktig inkomst av tjänst för valkandidaten. Inkomster från denna verksamhet räknas som avgiftspliktig inkomst på vilken egenavgifter ska betalas. Om valkandidat får ekonomiskt bidrag från arbetsgivare eller uppdragsgivare beskattas det på vanligt sätt som lön och är därmed underlag för arbetsgivaravgifter för utbetalaren.

Kostnader som hänför sig till valkandidatens verksamhet är avdragsgilla för såväl den som kandiderar för första gången som den som kandiderar för omval.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om ekonomiskt bidrag till valkandidat som kandiderar till riksdagen, landstings-, region- eller kommunfullmäktige är skattepliktig inkomst av tjänst för mottagaren eller om det ska anses som en skattefri gåva. Frågan avser såväl valkandidat som kandiderar för första gången som den som kandiderar för omval.

Fråga gäller också om valkandidaten kan medges avdrag för kostnader hänförliga till verksamheten samt fråga om inkomsten ska räknas som avgiftspliktig inkomst på vilken socialavgifter ska betalas.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 10 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, räknas till inkomstslaget tjänst inkomster på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Med tjänst avses anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.

Enligt 11 kap. 1 § IL ska löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt av tjänst, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.

Enligt 12 kap. 1 § IL ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap.

Av RÅ 1986 ref. 130 framgår att till avdragsgilla kostnader för en riksdagsledamot räknas inte bara kostnader i samband med riksdagens arbete i formell mening utan även kostnader utanför riksdagen i den egna valkretsen, i partiorganisationen m.m.

Enligt 2 kap. 1 § socialavgiftslagen (2000:980), SAL, ska den som utger avgiftspliktig ersättning betala arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i detta kapitel. Enligt 3 kap. 1 § SAL ska en fysisk person som har avgiftspliktig inkomst betala egenavgifter enligt detta kapitel. Av 4 § i samma kapitel framgår att inkomst av tjänst från verksamhet som bedrivs självständigt men som inte räknas som näringsverksamhet är avgiftspliktig.

Det finns inga bestämmelser som särskilt reglerar hur valkandidater finansierar sina kampanjer. De kan således i princip fritt ta emot bidrag från olika bidragsgivare. Den vanligaste formen av stöd är dock det statliga och kommunala partistödet.

Frågan om beskattning av kampanjbidrag har behandlats i betänkandet En utvärdering av personvalsreformen, SOU 1999:136, och i betänkandet Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22. I det senare betänkandet framförs på sid.87 att det inte råder någon tvekan om att bidrag och förmåner som en valkandidat erhåller för att driva en personvalskampanj är skattepliktiga. Vad som enligt betänkandet kan diskuteras är om bidragen ska beskattas som gåvor enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt eller om bidragen ska beskattas enligt de regler som gäller för inkomst av tjänst enligt inkomstskattelagen. Det kan noteras att lagen om arvsskatt och gåvoskatt har upphört att gälla vid utgången av år 2004. I SOU 2004:22 sid. 89 anges också att dåvarande Riksskatteverket efter förfrågningar i juni 2001 tillkännagivit att skulle den situationen föreligga att den som deltar i en valrörelse får ersättning för detta är det som erhålls skattepliktig inkomst av tjänst och att kostnader hänförliga till sådan ersättning är avdragsgilla.

4 Skatteverkets bedömning

En gåva karaktäriseras bl.a. av att vara rent benefik utan något krav på att givaren får någon motprestation. Den som ger ett kampanjbidrag till en valkandidat gör det för att valkandidaten ska bedriva en valkampanj, vilket i sig bör anses som en motprestation. Kampanjbidrag till valkandidat är därför enligt Skatteverkets uppfattning inte att anse som en gåva.

Inkomstslaget tjänst omfattar alla inkomster som kan hänföras till eget arbete eller egen prestation förutsatt att inkomsten inte är undantagen från skatteplikt eller ska hänföras till inkomstslagen näringsverksamhet eller kapital. Till tjänst räknas förutom anställning och uppdrag även annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. Skatteverket anser att den verksamhet som en valkandidat bedriver är sådan inkomstgivande verksamhet. Skatteverket anser därför att om en valkandidat, som kandiderar i riksdagsval eller i de kommunala valen, får ekonomiskt bidrag t.ex. pengar för att användas i dennes valkampanj är detta skattepliktig inkomst av tjänst för valkandidaten. Skatteplikten gäller såväl den som kandiderar för första gången som den som kandiderar för omval.

Skatteverket anser att den verksamhet som valkandidaten bedriver är inkomst av tjänst från verksamhet som bedrivs självständigt men som inte är näringsverksamhet. Inkomsten från denna verksamhet är därmed underlag för egenavgifter som betalas av valkandidaten. Kampanjbidrag från valkandidats arbetsgivare eller uppdragsgivare beskattas som lön och är därmed underlag för arbetsgivaravgifter för utbetalaren.

Kostnader som hänför sig till valkandidatens verksamhet är avdragsgilla och bedöms enligt bestämmelserna i 12 kap. IL. Detta gäller för såväl den som kandiderar för första gången som den som kandiderar för omval.