Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Dnr: 131 327425-15/111

Kammarrätten i Stockholms dom den 24 april 2015, mål nr 3410-15

Sammanfattning

Kammarrätten har ansett att synnerliga skäl enligt 63 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, har förelegat. Skälen för det har varit att klaganden med ett skuldebrev visat att ett lån skulle återbetalas till henne inom förhållandevis kort tid. Kammarrätten har också beaktat att det varit ovisst om verkställighetsåtgärder skulle leda till ett positivt resultat. Klaganden har inte tidigare förekommit hos Kronofogdemyndigheten och beloppet var inte påfallande högt. Domstolen har ansett att det inte finns några särskilda skäl som talar mot att klaganden efter anståndstiden kommer att betala skatteskulden,

Referat

C.K. ansökte hos Skatteverket om anstånd enligt 63 kap. 15 § SFL med betalning av kvarskatt. Som skäl angav hon då att hon enbart uppbär sjukersättning och inte har möjlighet att betala då hon har mycket låg inkomst. Skatteverket avslog ansökan och angav bl.a. att C.K. haft inkomster av överskott av aktiv näringsverksamhet. Kvarskatten hade uppkommit genom att Skatteverket beslutat att återföra tidigare avsättning till periodiseringsfond. Kvarskatten hade hon kunnat förfoga över och även reglera genom egna inbetalningar.

I förvaltningsrätten angav C.K. som ytterligare skäl för anstånd ett intyg om att hon skulle komma att betala hela kvarskatten samt tillkommande räntor. Skatteverket ändrade inte sitt beslut då man ansåg att betalningssvårigheterna inte var oförvållade. Förvaltningsrätten delade Skatteverkets syn.

C.K. överklagade domen och åberopade ett skuldebrev där det framgick att hon skulle få betalning den 19 maj 2015 samt att hon sedan skulle betala skatteskulden. Hon anförde även att om restföring skulle ske skulle hon få betalningsanmärkning och inte kunna låna pengar. Kammarrätten fann att en restföring medför påtagliga negativa konsekvenser för den enskilde, särskilt för den som inte haft några betalningsanmärkningar sedan tidigare. Eventuella verkställighetsåtgärder ansågs också som utsiktslösa i det aktuella fallet och man ansåg att betalningsplanen framstod som realistisk och innebar full betalning. Synnerliga skäl ansåg således föreligga och anstånd beviljades.

Skatteverkets kommentar

Synnerliga skäl enligt 63 kap. 15 § SFL tar sikte på betalningsskyldiga som vid ett enstaka tillfälle fått en nedsatt betalningsförmåga och att denna oförmåga är tillfällig. Den betalningsskyldige ska ha goda möjligheter att efter en kortare tids anstånd betala skatteskulden. Avgörande för att bevilja anstånd bör vara att en viss tids betalningsanstånd är till fördel för både den betalningsskyldige och det allmänna. Det bör klart framgå att betalningsanstånd inte leder till kreditförluster för det allmänna. Huvudsyftet är att den skattskyldige ska ges möjlighet att skaffa fram medel till betalningen, t.ex. genom att kräva kunder på betalning eller realisera tillgångar. Enbart skäl såsom låg inkomst eller negativa konsekvenser som följer av en restföring har inte ansetts tillräckliga för att synnerliga skäl ska föreligga.

Kammarrätten har fäst stor vikt vid att det är sannolikt att betalning kommer kunna ske vid anståndstidens utgång. Domstolen har dock inte tagit hänsyn till att kvarskatten inte varit oförvållad eller att betalningsoförmågan inte varit tillfällig.

Skatteverket har inte överklagat kammarrättens dom då det inte är troligt att det kommer meddelas prövningstillstånd, anståndet har redan löpt ut. Skatteverket anser dock att det inte är tillräckligt att enbart göra sannolikt att betalning kommer kunna ske för att synnerliga skäl ska anses föreligga. Man måste även visa att den nedsatta betalningsförmågan är tillfällig och oförvållad. Det visar både förarbeten till bestämmelsen och även tidigare praxis. Rättsfallet ändrar inte Skatteverkets syn på synnerliga skäl enligt 63 kap. 15 § SFL.

Referenser

63 kap. 15 § skatteförfarandelag (2011:1244)

Kammarrätten i Stockholms dom den 24 april 2015, mål nr 3410-15

Daniel Eriksson