Upphävande av ställningstagandet ”Betalning av en skattefordran som ingår i en skuldsanering”

1 Sammanfattning

Om en gäldenär betalar en skattefordran som ingår i skuldsaneringen innan beslutet om skuldsanering har fått laga kraft ska inte Skatteverket återbetala pengarna till gäldenären. Skatteverket har dock inte rätt att behålla mer än vad som motsvarar den totala skattefordran som omfattas av skuldsaneringen. Överskjutande del av inbetalningen ska återbetalas till gäldenären.

Detta ställningstagande upphäver Skatteverkets ställningstagande den 11 september 2015 ”Betalning av en skattefordran som ingår i en skuldsanering”, dnr 131 440519-15/111, från och med den 1 november 2016. Det upphävda ställningstagandet gäller dock för beslut om skuldsanering som fattats med stöd av den gamla skuldsaneringslagen (2006:548) där betalning enligt betalningsplanen ska gå till Skatteverket och inte till Kronofogdens betalningsförmedling.

2 Frågeställning

Vad gäller om gäldenären efter beslut om att inleda skuldsanering betalar en skattefordran som ingår i en skuldsanering direkt till Skatteverket i stället för till Kronofogden? Finns det skäl att ändra tidigare ställningstagande i och med att de nya skuldsaneringslagarna började gälla den 1 november 2016?

3 Bedömning

Skatteverkets tidigare bedömning var att om en gäldenär betalar en skattefordran som ingår i en skuldsanering ska Skatteverket återbetala pengarna till gäldenären om betalningen inte kan anses frivillig.

Den 1 november 2016 trädde två nya skuldsaneringslagar i kraft, dels en ny skuldsaneringslag (2016:675), NSksanL, dels en ny lag om skuldsanering för företagare (2016:676), FSksanL. Genom de nya skuldsaneringslagarna har en ny betalningsordning införts för sådana skulder som ingår i skuldsaneringen. Den nya betalningsordningen innebär att gäldenären månadsvis ska betala till Kronofogden istället för till borgenärerna. Kronofogden ansvarar som betalningsförmedlingsorgan och fördelar sedan pengarna till borgenärerna en gång per år (38 § och 41 § NSksanL samt 40 § och 43 § FSksanL). Vidare innebär den nya betalningsordningen att gäldenären ska påbörja betalningarna redan i och med inledandebeslutet (18 § NSksanL och 20 § FSksanL).

Med anledning av den nya betalningsordningen har inte Skatteverket möjlighet att hantera ofrivilliga inbetalningar på samma sätt som tidigare. Skatteverkets tidigare ställningstagande från den 11 september 2015 rörande betalning av en skattefordran som ingår i en skuldsanering ska därför upphöra att gälla. Det upphävda ställningstagandet gäller dock för beslut om skuldsanering som fattats med stöd av den gamla skuldsaneringslagen (2006:548) där betalning enligt betalningsplanen ska gå till Skatteverket och inte till Kronofogdens betalningsförmedling.

Om gäldenären betalar en skattefordran som ingår i skuldsaneringen direkt till Skatteverket, innan beslut om skuldsanering har fått laga kraft, har inte verket någon skyldighet att betala tillbaka beloppet, vare sig till gäldenären eller till Kronofogden (se SOU 2013:72 s. 235 och prop. 2015/16:125 s. 84). Betalningen är giltig eftersom fordringsförhållandet inte förändras förrän beslut om skuldsanering har fått laga kraft. Skatteverket kommer därför inte att återbetala pengarna till gäldenären. Har Skatteverket gjort en fordringsanmälan måste Kronofogden omedelbart underrättas om betalningen. Om Kronofogden inte justerar betalningsplanen med anledning av den gjorda betalningen måste Skatteverket se till att verket inte får mer betalt än vad som motsvarar den totala skattefordran som omfattas av skuldsaneringen. Den överskjutande delen ska återbetalas till gäldenären.