Högsta förvaltningsdomstolens dom den 22 februari 2017, mål nr. 1736-16

Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) klargör att en styrelseledamots kontrollansvar inom ramen för ett solidariskt betalningsansvar kan utökas om företrädaren utsetts att som trafikansvarig leda bolagets transportverksamhet.

Referat

AA var styrelseledamot i ett bolag som bedrev transportverksamhet. Bolaget bildades i januari 2006 och försattes i konkurs i oktober 2012. AA var styrelseledamot i bolaget under tiden juli 2006 och oktober 2012 och han var även trafikansvarig i bolaget under denna tid, vilket innebar att hen hade ett ansvar för bolagets transportverksamhet med tillsyn över såväl anställd som inhyrd personal. I bolagets styrelse fanns även en ordförande som ägde bolagets aktier och var den som skötte bolagets dagliga drift.

I september 2013 beslutade Skatteverket att genom omprövning påföra bolaget ytterligare skatt att betala för tiden januari 2011 till juni 2012. Skatteverket fann att bolaget använt sig av s.k. osanna fakturor i sin bokföring för att kunna betala svarta löner. Bolagets konkurs avslutades i februari 2015 utan att staten fått någon utdelning för sina fordringar och i mars 2015 ansökte Skatteverket hos förvaltningsrätten att AA skulle förpliktigas att tillsammans med bolaget betala förfallna skatter och avgifter.

Förvaltningsrätten biföll delvis Skatteverkets ansökan och medgav befrielse från betalningsansvar med hälften av det yrkade beloppet. Rätten ansåg att AA i egenskap av styrelseledamot brustit i sitt kontrollansvar och således agerat grovt oaktsamt när bolaget underlåtit att betala sina skatter och avgifter i rätt tid trots att denne inte fått några indikationer från vare sig den externa redovisningskonsulten eller bolagets revisor om några oegentligheter. Då AA saknat ägarintresse i bolaget och då hans möjligheter att bestämma över bolaget varit begränsade, ansåg rätten att det förelåg särskilda skäl för delvis befrielse.

Kammarrätten avslog AA:s överklagande då AA brustit i sitt kontrollansvar med hänvisning till dennes trafikansvar som gett hen skäl att i större utsträckning hålla sig informerad om bolagets angelägenheter än vad som skett.

HFD konstaterade inledningsvis att de oegentligheter som funnits i bolaget pågått under lång tid och att de varit omfattande men att det inte framkommit att AA känt till detta. Hen hade således inte agerat uppsåtligt. Vidare menade HFD att AA:s arbetsinsatser som styrelseledamot kunde betecknas som sedvanliga och att hen inte deltagit i bolaget löpande verksamhet. Som trafikansvarig i bolaget var hen skyldig att se till att transportverksamheten utövades i enlighet med gällande regler.

Mot denna bakgrund ansåg HFD att det ålegat AA att, förutom de kontrollåtgärder han vidtagit, även ta del av de avtal och fakturor som rörde bolaget transportverksamhet samt utöva tillsyn över såväl anställda och inhyrd personal. Redan en rutinmässig granskning av avtalen och fakturorna borde ha föranlett en närmare undersökning av förhållandena i transportverksamheten. HFD gjorde bedömningen att AA brustit i sitt ansvar för verksamheten i bolaget och därigenom eftersatt sina åligganden som styrelseledamot på ett sådant sätt att han får anses ha varit grovt oaktsam och överklagandet avslogs.

Skatteverkets kommentar

Av tidigare praxis framgår att en styrelseledamots inte kan undgå betalningsansvar på den grunden att styrelseuppdraget enbart varit av formell art (NJA 1974 s. 297). Dock kan ansvarsfördelningen i ett företag påverka hur långt betalningsansvaret sträcker sig (NJA 1973 s. 587). HFD klargör att en styrelseledamots ansvar och skyldighet att kontrollera verksamheten beror på ansvarsfördelningen inom styrelsen, eventuell delegation och särskilda uppdrag som företrädarna har. Styrelsen måste alltid fortlöpande kontrollera att eventuell delegation kan fortlöpa. I detta fall hade AA ett utökat kontrollansvar på grund av att han i egenskap av styrelseledamot utsetts att som trafikansvarig leda bolagets transportverksamhet. Det följer av uppgiftens art att ett sådant uppdrag är personligt och att AA därför inte kunde förlita sig på att annan utövade trafikansvaret så att transportverksamhet utövades i enlighet med gällande regler.

Referenser

59 kap. 12, 13 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244)

8 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551)

NJA 1974 s. 297

NJA 1973 s. 587