Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att med utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder avses fonder som omfattas av UCITS-direktivet. Det saknar betydelse vilken legal form fonden har. Utländska fonder bildade utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) motsvarar inte svenska värdepappersfonder utan får i stället jämföras med svenska specialfonder.

Skatteverket anser att utländska kontraktsrättsliga fonder och trustfonder som inte är juridiska personer kan vara utländska motsvarigheter till svenska specialfonder vid tillämpningen av bestämmelser i inkomstskattelagen som rör skattskyldighet för fonderna, schablonintäkt för delägare och avyttring av andelar. Detsamma gäller vid tillämpningen av skattskyldighetsbestämmelserna i kupongskattelagen. Fonder som är utländska juridiska personer kan inte anses motsvara en svensk specialfond i dessa sammanhang. När det gäller tillåtna tillgångar på ett investeringssparkonto kan däremot även fonder som är utländska juridiska personer motsvara en svensk specialfond.

Det räcker inte med att bedöma den juridiska formen på den utländska fonden. Den måste även i övrigt motsvara en svensk specialfond. Skatteverket anser att den utländska fonden ska uppfylla följande kriterier som gäller för svenska specialfonder:

• Den ska ha tillstånd och stå under tillsyn i sitt hemland.
• Dess tillgångar ska förvaras hos ett separat förvaringsinstitut.
• Den ska få kapital från allmänheten eller en avgränsad krets investerare.
• Den ska lösa in andelar på begäran av innehavarna med medel ur fondens tillgångar minst en gång per år.
• Den ska enbart göra investeringar i sådana tillgångar som är tillåtna för svenska specialfonder.
• Den ska tillämpa principerna om riskspridning.
• Den ska tillhandahålla viss information.

Vid tillämpningen av kupongskattelagen ska den utländska specialfonden höra hemma i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Detta ställningstagande gäller inte för sådana utländska fonder där skattelagstiftningen i fondens hemland medför att fondens inkomster beskattas hos dess delägare. I sådana situationer får en särskild bedömning göras av hur fonden och dess inkomster ska behandlas i det regelverk som är aktuellt att tillämpa.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande 2012-05-23, Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen? (dnr 131 128777-12/111). Ställningstagandet innebär delvis en ändrad syn på vilka utländska fonder som kan motsvara en svensk specialfond. Ställningstagandet innehåller också en uppdatering i fråga om lagtext och ändrade begrepp.

2 Frågeställning

Skatteverket har i ett ställningstagande 2012-05-23, Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen? (dnr 131 128777-12/111) gett sin syn på vad som är utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder (tidigare benämnda med den gemensamma termen investeringsfonder). Högsta förvaltningsdomstolen kom i en dom 2016-03-18 fram till att en utländsk fond som är en juridisk person inte kan anses motsvara en svensk specialfond vid tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt i 42 kap. 43 och 44 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och därmed ska den inte ingå i underlaget för schablonintäkt (HFD 2016 ref. 22). Fråga har uppkommit om vad som kan anses vara utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder i de nämnda lagarna med anledning av Högsta förvaltningsdomstolens dom. Ställningstagandet har också behövt uppdateras när det gäller lagtext och ändrade begrepp.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Inkomstskattelagen

Svenska värdepappersfonder och specialfonder är inga juridiska personer. Trots det ska bestämmelserna i IL om juridiska personer tillämpas på dem (2 kap. 3 § andra stycket IL).

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2012 är värdepappersfonder och specialfonder inte skattskyldiga för inkomst av de tillgångar som ingår i fonden (SFS 2011:1271). Det gäller såväl svenska värdepappersfonder och specialfonder (6 kap. 5 § IL) som utländska värdepappersfonder och specialfonder (6 kap. 13 § IL).

Genom 2012 års lagstiftning infördes en skattskyldighet för schablonintäkt för fysiska och juridiska personer vid innehav av andelar i värdepappersfonder och specialfonder (42 kap. 43 och 44 §§ IL). Schablonintäkten baseras på fondandelarnas marknadsvärde och syftar till att kompensera för det skattebortfall som förväntades uppkomma därför att det antogs att de svenska fonderna i princip skulle upphöra att lämna utdelning (prop. 2011/12:1 s. 423).

Även utländska fondandelar ska beaktas vid beräkning av schablonintäkten. Trots tidigare skattskyldighetsbestämmelser i 6 kap. 10 a och 16 a §§ IL var utländska fonder normalt inte skattskyldiga i Sverige. Ett system med överföring av beskattningen från fonden till dess delägare ansågs därför inte omfatta delägarna. Det bedömdes emellertid inte möjligt att låta schablonintäkten baseras enbart på andelar i svenska fonder eftersom det ur ett svenskt investerarperspektiv inte kan vara någon skattemässig skillnad på att investera i en svensk eller utländsk fond (prop. 2011/12:1 s. 404).

Reglerna om schablonintäkt för delägare i värdepappersfonder och specialfonder gäller även i inkomstslaget näringsverksamhet vilket framgår av 15 kap. 1 § och 24 kap. 2 § IL.

Även tillgångarna på ett investeringssparkonto beskattas med schablonintäkt (42 kap. 36 § IL). Andelar i en värdepappersfond eller specialfond som vid kalenderårets ingång förvaras på ett investeringssparkonto ingår i underlaget för schablonintäkt på sådant konto. Någon schablonintäkt vid innehav av andelar i en värdepappersfond eller specialfond tas inte ut för andelar som förvaras på ett investeringssparkonto (42 kap. 43 § andra stycket IL).

En andel i en värdepappersfond eller specialfond är en delägarrätt (48 kap. 2 § första stycket IL). Fysiska personer är skattskyldiga för utdelning från värdepappersfonder eller specialfonder och kapitalvinst vid avyttring av andelar i sådana fonder (42 kap. 1 § IL). För juridiska personer prövas skattskyldigheten för utdelningar från värdepappersfonder och specialfonder enligt reglerna i 24 kap. IL och kapitalvinst vid avyttringar enligt 25 kap. IL som hänvisar till reglerna i 44 och 48 kap. IL. För företag som redovisar andelar i värdepappersfonder och specialfonder som lager gäller i stället bestämmelserna i 17 kap. IL.

Det finns ingen definition i IL av vad som menas med en värdepappersfond eller specialfond. Fram till den 22 juli 2013 användes begreppet investeringsfonder i IL som ett gemensamt namn för värdepappersfonder och specialfonder. Av förarbetena till IL framgår att ordet investeringsfond hade samma innebörd som i då gällande lagen (1990:1114) om värdepappersfonder (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 453). Ordet hade därefter samma innebörd som i dåvarande lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150 s. 261).

De termer och uttryck som används i IL omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 kap. 2 § IL). I IL används begreppen värdepappersfond och specialfond på ett sådant sätt att de omfattar såväl svenska som utländska fonder. I samband med att schablonintäkten för andelar i värdepappersfonder och specialfonder infördes, uppkom frågan om vilka utländska fondandelar som ska beaktas. Regeringen ger ingen vägledning i den frågan utan överlämnar det till rättstillämpningen (prop. 2011/12:1 s. 404).

Med utländsk juridisk person avses en utländsk association om, enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma, den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter, den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter och enskilda delägare inte fritt kan förfoga över associationens förmögenhetsmassa (6 kap. 8 § IL).

3.2 Rättspraxis avseende inkomstskattelagen

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att associationsrättsliga fonder som bildats i enlighet med lagstiftning som bygger på UCITS-direktivet ska anses vara sådana investeringsfonder som avses i IL (RÅ 2006 ref. 38).

Tyska fastighetsfonder har inte ansetts vara sådana utländska värdepappersfonder som tidigare var skattskyldiga för inkomst från fastighet i Sverige enligt 6 kap. 10 a och 16 a §§ IL (RÅ 2003 not. 67 och 160). På grund av sin placeringsinriktning ansågs de inte vara fondföretag i UCITS-direktivets mening och inte heller ha någon svensk motsvarighet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom den 18 mars 2016, HFD 2016 ref. 22, prövat om andelar i en luxemburgsk fond skulle ingå i kapitalunderlaget för beräkning av schablonintäkt enligt 42 kap. 43 och 44 §§ IL. Fonden var en alternativ investeringsfond i form av en s.k. SICAV, vilket är ett bolag med rörligt aktiekapital.

I sin bedömning konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att med värdepappersfonder avses svenska och utländska fonder som omfattas av UCITS-direktivet. Eftersom den luxemburgska fonden inte var en UCITS-fond kunde den inte motsvara en svensk värdepappersfond. För att ingå i kapitalunderlaget för beräkning av schablonintäkt krävdes därför att fonden motsvarade en svensk specialfond. Enbart den omständigheten att fonden var en alternativ investeringsfond räckte inte utan det krävdes en närmare bedömning av de likheter och skillnader som förelåg mellan fonden och en svensk specialfond.

Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att frågan om en utländsk företeelse ska anses motsvara en svensk måste avgöras från fall till fall med hänsyn bl.a. till utformningen av och syftet med den skatteregel det är frågan om. Enligt domstolen framgår det av praxis att det lagts stor vikt vid om den utländska företeelsen civilrättsligt kan anses motsvara den svenska företeelse som är i fråga.

Den luxemburgska fonden i detta fall var ett bolag och därmed – till skillnad från en svensk specialfond – en juridisk person. Högsta förvaltningsdomstolen pekade på den särskilda civilrättsliga och skatterättsliga reglering som gällt sedan länge för specialfonder. De särskilda skattereglerna gäller bara sådana svenska fonder som inte är juridiska personer. Därför kan en utländsk fond som är en juridisk person inte anses motsvara en specialfond vid tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt i 42 kap. 43 och 44 §§ IL och därmed inte ingå i underlaget för schablonintäkt.

3.3 Kupongskattelagen

Kupongskatt ska betalas på utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk värdepappersfond och svensk specialfond (1 § KupL).

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är en begränsat skattskyldig fysisk person, dödsbo efter en sådan person eller en utländsk juridisk person (4 § första stycket KupL).

I samband med att skattskyldigheten för värdepappersfonder och specialfonder slopades i IL slopades även skattskyldigheten för kupongskatt för utländska fonder från och med den 1 januari 2012 (SFS 2011:1273). Det infördes ett nytt nionde stycke i 4 § KupL. Där anges att skattskyldighet inte föreligger för fondföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, LVF, eller utländska specialfonder som hör hemma i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Bestämmelsen infördes därför att regeringen bedömde att det skulle kunna strida mot de fria kapitalrörelserna i EUF-fördraget att behålla skattskyldigheten för kupongskatt för utländska fonder när beskattningen togs bort för svenska fonder. Av kontrollskäl begränsades undantaget från skattskyldighet till fonder hemmahörande i sådana länder där det finns möjlighet till informationsutbyte. Ett sådant krav ansågs inte vara för långtgående (prop. 2011/12:1 s. 408 f.).

3.4 Lagen om investeringssparkonto

Från och med den 1 januari 2012 infördes en ny sparform i Sverige, investeringssparkontot. Andelar i värdepappersfonder och specialfonder är sådana investeringstillgångar som får förvaras på ett investeringssparkonto (6 § lagen [2011:1268] om investeringssparkonto, ISKL). Termer och uttryck som används i ISKL har samma betydelse och tillämpningsområde som i IL. Motsvarande utländska företeelser omfattas också om det inte framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 § ISKL). Således får även andelar i utländska värdepappersfonder och specialfonder förvaras på ett investeringssparkonto.

Investeringssparkontot infördes bl.a. därför att många privatpersoner som sparar i finansiella instrument gör en felaktig kapitalvinstberäkning när de avyttrat andelar. Det ansågs även finnas en inlåsningseffekt med de vanliga skattereglerna eftersom sparare drar sig för att avyttra andelarna (prop. 2011/12:1 s. 280). Eftersom schablonbeskattningen av tillgångarna på kontot bygger på ett objektivt marknadsvärde var utgångspunkten att bara finansiella instrument som är föremål för handel på viss marknad skulle få finnas på kontot (a. prop. s. 281).

Vid den närmare genomgången i propositionen av vilka tillgångar som ska få vara investeringstillgångar upprepar regeringen att det är av avgörande betydelse att tillgångarna utan svårighet kan värderas och att utgångspunkten därför är att bara sådana tillgångar ska kunna vara investeringstillgångar. När det gäller finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad går marknadsvärdet lätt att fastställa. Beträffande finansiella instrument som handlas på handelsplattform inom EES gör regeringen bedömningen att det näringsrättsliga regelverket är tillräckligt omfattande för att motverka att handel sker till ett pris som inte överensstämmer med marknadspriset. När det gäller andelar i investeringsfonder (numera benämnda värdepappersfonder och specialfonder) sägs att dessa normalt kan värderas utan svårigheter. De kan därför vara investeringstillgångar oavsett om de är föremål för viss handel eller inte. Det nämns att även motsvarande utländska företeelser omfattas. Regeringen vill inte begränsa reglerna till att bara omfatta UCITS-fonder (prop. 2011/12:1 s. 291-296).

3.5 UCITS-direktivet

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 finns bestämmelser om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Direktivet kallas UCITS-direktivet och UCITS är en förkortning av Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities. Syftet med direktivet är att samordna reglerna inom EU för att ta bort de hinder som finns mot fri rörlighet för andelar i fondföretag. Direktivet gäller inte bara inom EU utan inom hela EES (gemensamma EES-kommitténs beslut nr 120/2010 av den 10 november 2010). De fonder som omfattas av direktivet kallas ofta UCITS-fonder och är harmoniserade fonder. Direktivet har ändrats ett flertal gånger, senast genom det s.k. UCITS V-direktivet.

Med fondföretag avses företag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och i andra likvida finansiella instrument med kapital från allmänheten, som tillämpar principen om riskspridning och vars andelar återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar (artikel 1.2 ).

Enligt direktivet kan fonder bildas antingen på kontraktsrättslig grund, enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund (artikel 1.3). De kontraktsrättsliga fonderna och trustfonderna kallas i direktivet värdepappersfonder och de associationsrättsliga fonderna kallas investeringsbolag.

3.6 Lagen om värdepappersfonder

I lagen (2004:46) om värdepappersfonder, LVF, regleras sådana fonder för kollektiva investeringar som omfattas av UCITS-direktivet. Även värdepappersfonder kallas för UCITS-fonder. Som nämnts i avsnitt 3.5 är UCITS-fonder harmoniserade fonder och efter notifiering får de marknadsföras fritt inom EES (1 kap. 7 § och 2 kap. 15 § LVF).

Svenska värdepappersfonder är kontraktsrättsliga fonder och kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter (4 kap. 1 § LVF). Förvaltningen sköts av en särskild förvaltare med tillstånd att förvalta fonden. Svenska förvaltare kallas fondbolag och utländska kallas förvaltningsbolag (1 kap. 1 § första stycket 8 och 9 LVF). Finansinspektionen utövar tillsyn och har möjlighet att göra ingripanden (10 och 12 kap. LVF).

En värdepappersfond måste vända sig till allmänheten (1 kap. 1 § första stycket 25 LVF). Det är således inte möjligt att begränsa kretsen av investerare i en värdepappersfond.

Eftersom värdepappersfonder vänder sig till allmänheten gäller särskilda placeringsbestämmelser som syftar till att tillvarata investerarnas behov av riskspridning. Placeringsbestämmelserna innebär begränsningar av vilka tillgångsslag fondens medel får placeras i och begränsningar av vilka riskkoncentrationer som en värdepappersfond får ha. Bestämmelserna finns i 5 kap. LVF och definitionerna av vissa termer finns i 1 kap. 1 § LVF. Bestämmelserna är en implementering av UCITS-direktivet. Ytterligare bestämmelser om tillåtna tillgångar finns i 24 kap. i Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2013:9.

De tillåtna tillgångarna i värdepappersfonderna delas in i följande tillgångsslag:

• Överlåtbara värdepapper. Med det avses aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, obligationer och andra skuldförbindelser (med undantag för penningmarknadsinstrument) samt depåbevis för skuldförbindelser och värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper genom teckning eller utbyte.
• Penningmarknadsinstrument. Med det avses statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas.
• Fondandelar.
• Kontoplaceringar hos kreditinstitut.
• Derivatinstrument. Med det avses optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument.

Till de olika tillgångsslagen knyts även villkor beroende på var de handlas m.m. De ska som huvudregel omsättas på en reglerad marknad.

Vissa typer av tillgångar är inte tillåtna för en värdepappersfond att investera i. Den får exempelvis inte ha fastigheter eller råvaror som placeringstillgångar.

I fondverksamheten får fondbolaget (förvaltaren) inte ta upp eller bevilja penninglån, gå i borgen eller sälja överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument eller andra finansiella instrument som inte ingår i fonden, s.k. naken eller oäkta blankning. Det finns däremot möjlighet att ta upp vissa kortfristiga lån (5 kap. 23 § LVF).

Huvuddragen när det gäller hantering av risker och fördelningen mellan de olika tillgångsslagen är följande:

• Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument ska vara föremål för handel på en reglerad marknad. 10 % av fondens tillgångar får emellertid placeras i onoterade innehav.
• Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får inte uppgå till mer än 5 % av fondens värde. Innehav upp till 10 % är dock tillåtet under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana innehav uppgår till högst 40 % av fondens värde. Dessa gränser innebär att en värdepappersfond måste ha minst 16 innehav (se prop. 2002/03:150 s. 105).
• Beträffande överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument utgivna och garanterade av vissa offentliga organ gäller andra gränser än de som nämns i föregående punkt.
• För indexfonder får det ingå aktier eller skuldförbindelser från en och samma emittent upp till 20 % av fondens värde. Under exceptionella förhållanden får gränsen höjas till 35 %.
• En värdepappersfond får inneha andelar i andra fonder under förutsättning att högst 20 % av dess värde placeras i en enda fond.
• Medel på konto i ett och samma kreditinstitut får uppgå till högst 20 % av fondens värde.
• Fonden får inte ha allt för stora innehav från en och samma emittent. Fonden får inte heller inneha aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över företaget. Aktier utan rösträtt, skuldförbindelser respektive penningmarknadsinstrument från en enskild emittent får inte överstiga 10 % av de utgivna tillgångarna och innehavet av andelarna i en enskild fond får uppgå till högst 25 %. Andra gränser gäller i fråga om emissioner garanterade av vissa offentliga organ.
• Det finns även gränsvärden för att minska riskexponeringen mot en och samma motpart eller mot företag i samma koncern när placeringar i olika tillgångsslag kombineras.
• Fonden får göra placeringar i derivatinstrument om exponeringen mot de underliggande tillgångarna inte överstiger de gränser som föreskrivs för placeringar i sådana tillgångar. Fondens sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får dock inte överskrida fondens värde. Beträffande OTC-derivat gäller vissa andra gränser.
• För matarfonder gäller särskilda bestämmelser. En sådan fond ska placera 85 % eller mer av sina tillgångar i en mottagarfond. Bestämmelser om matarfonder och mottagarfonder finns i 5 a kap. LVF.

Utöver bestämmelserna om placering och riskspridning gäller särskilda skyddsregler för värdepappersfonder, t.ex. att andelar i fonden måste kunna lösas in på fondandelsägarens begäran (1 kap. 1§ första stycket 25 och 4 kap. 13 § LVF). Med återköp eller inlösen av andelar jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från den s.k. NAV-kursen (1 kap. 1 § tredje stycket och 4 kap. 13 § andra stycket LVF). Dessutom ska fondandelsägarna få tillgång till viss information om fonden (4 kap. 8, 15-16 a och 18 §§ LVF) och tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett förvaringsinstitut (3 kap. 1 § LVF).

Fram till den 22 juli 2013 kallades både värdepappersfonder och specialfonder med ett gemensamt namn för investeringsfonder och reglerades i lagen (2004:46) om investeringsfonder. Lagen bytte namn den 22 juli 2013 till lagen om värdepappersfonder samtidigt som regleringen av specialfonder flyttades till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 3.8.

3.7 AIFM-direktivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet) innehåller regler avseende förvaltare som förvaltar och marknadsför alternativa investeringsfonder. Direktivet innehåller däremot inga bestämmelser som reglerar själva fonderna.

Med alternativ investeringsfond avses ett företag för kollektiva investeringar som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare och som inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet (artikel 4.1).

3.8 Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, LAIF. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Med alternativ investeringsfond avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket LAIF).

I 12 kap. LAIF finns regler om specialfonder. Eftersom AIFM-direktivet reglerar förvaltaren av en alternativ investeringsfond och inte fonden i sig är bestämmelserna i 12 kap. krav som går utöver direktivet. Av förarbetena framgår att de konsumentskyddsregler som sedan tidigare fanns för specialfonder skulle behållas och endast alternativa investeringsfonder som uppfyllde vissa krav skulle få marknadsföras till icke-professionella investerare (prop. 2012/13:155 s. 184 och 239). Regeringen avfärdade förslaget att införa en särskild kategori av specialfonder som enbart riktade sig till professionella investerare eftersom det skulle innebära en principiell ändring av det existerande ramverket (prop. 2012/13:155 s. 242).

En specialfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter och kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet (12 kap. 1 § LAIF). En förvaltare företräder andelsägarna i alla frågor som rör en specialfond (12 kap. 2 § LAIF).

Reglerna för specialfonder överensstämmer till stora delar med reglerna för värdepappersfonder. I 12 kap. LAIF hänvisas därför till LVF. I de fall specialfonderna avviker från värdepappersfonderna finns däremot bestämmelser i 12 kap. LAIF.

Specialfonder får vända sig till en något snävare krets av investerare än värdepappersfonder. Kretsen ska i så fall anges i fondbestämmelserna (12 kap. 4 § LAIF). Denna krets får inte vara alltför snäv. Exempel på möjliga begränsningar kan vara att fonden är öppen för alla anställda på ett visst medelstort företag, för alla medlemmar i en viss förening med ett inte alltför ringa antal medlemmar eller för alla i ett visst yrke. Avgränsningen får inte verka diskriminerande eller i övrigt stå i strid med de värden samhället vill skydda. Den angivna kretsen kan bestå av t.ex. institutionella investerare. Fondbolaget måste sälja andelar till de investerare som ingår i den särskilt angivna och avgränsade kretsen. Det finns emellertid möjlighet att vägra en investerare att köpa andelar i en specialfond om det på något sätt skulle strida mot svensk eller utländsk lag (prop. 2002/03:150 s. 254).

För specialfonder är det tillåtet att begränsa möjligheterna att begära inlösen. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år (12 kap. 6 § LAIF). Det ska på förhand anges i fondbestämmelserna under vilka tidsperioder andelarna kan lösas in (prop. 2002/03:150 s. 255). Med återköp eller inlösen av andelar jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från fondandelsvärdet, den s.k. NAV-kursen (12 kap. 5 § LAIF och 4 kap. 13 § andra stycket LVF).

När fondbestämmelserna för en specialfond ska godkännas ska Finansinspektionen pröva om fonden har en lämplig riskspridning. För specialfonder gäller samma placeringsbestämmelser som för värdepappersfonder om inte Finansinspektionen tillåtit undantag. Specialfonder får dock inneha derivatinstrument med vissa andra underliggande tillgångar om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången (12 kap. 13 § LAIF).

I förarbetena till 2004 års lag om investeringsfonder kommenteras kravet på riskspridning och undantaget från placeringsbestämmelserna (prop. 2002/03:150 s. 234-251). Beträffande kravet på riskspridning anges att portföljavkastningen främst är beroende av hur de olika värdepappernas värde rör sig i förhållande till varandra, inte till hur många de är, så det är dessa rörelser som bör vara utgångspunkt för regleringen. Kravet på riskspridning bör inte anses uppfyllt om fondens utveckling i huvudsak är beroende av utvecklingen i något eller några enstaka innehav. Sammansättningen av portföljerna bör avgöra i vilken mån kravet på riskspridning är tillgodosett.

Beträffande undantagen från placeringsbestämmelserna anges att en specialfond kan medges tillstånd att placera i värdepapper som är onoterade eller handlas på andra marknader än de som anges för värdepappersfonder. Specialfonder kan få placera i fonder i länder där regelverket ser annorlunda ut eller i s.k. OTC-derivat där motparten inte står under tillsyn. Vissa tillgångar är emellertid inte heller tillåtna för specialfonder, såsom fastigheter eller råvaror. Däremot kan derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgångar tillåtas. Specialfonder kan medges undantag från bestämmelserna om belåning och blankning.

Finansinspektionen utövar tillsyn och har möjlighet att göra ingripanden (13 och 14 kap. LAIF).

4 Bedömning

4.1 Utländsk motsvarighet till svensk värdepappersfond

I HFD 2016 ref. 22 uttalar Högsta förvaltningsdomstolen att med värdepappersfonder avses svenska och utländska fonder som omfattas av UCITS-direktivet. UCITS-fonder finns inom EES. Av direktivet framgår att UCITS-fonder kan bildas antingen på kontraktsrättslig grund, enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund.

De svenska värdepappersfonderna regleras i LVF och där finns bara kontraktsrättsliga fonder. Skatteverket anser emellertid att både UCITS-direktivet och Högsta förvaltningsdomstolens uttalande innebär att även utländska UCITS-fonder som är juridiska personer måste ses som utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder. Detsamma gäller UCITS-fonder som är trustfonder. Däremot får utländska fonder bildade utanför EES jämföras med svenska specialfonder eftersom det är LAIF som ligger till grund för Finansinspektionens bedömning av sådana fonder.

4.2 Utländsk motsvarighet till svensk specialfond

4.2.1 Räckvidden av HFD 2016 ref. 22

Högsta förvaltningsdomstolens dom HFD 2016 ref. 22 gäller tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt för delägare i en värdepappersfond eller en specialfond enligt 42 kap. 43 och 44 §§ IL. Domstolen kom fram till att en utländsk fond som är en juridisk person inte anses motsvara en svensk specialfond vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Frågan är om domen har betydelse för andra bestämmelser som också avser specialfonder.

I IL finns ett flertal bestämmelser där det enbart står specialfond men som på grund av bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL även omfattar utländska motsvarigheter. Det finns en bestämmelse i 6 kap. 13 § IL om undantag från skattskyldighet som uttryckligen gäller utländska specialfonder. I 6 § ISKL anges att andelar i en specialfond är en investeringstillgång. I 4 § nionde stycket KupL anges att vissa utländska specialfonder inte är skattskyldiga.

Skatteverket anser att domen inte bara blir tillämplig på schablonintäkten för delägare. Domen blir även tillämplig på vissa andra bestämmelser som rör specialfonder, nämligen skattskyldigheten i IL för utländska specialfonder samt skattskyldigheten för utdelning enligt KupL för utländska specialfonder.

År 2012 infördes ändrade skatteregler för värdepappersfonder och specialfonder och deras andelsägare i form av ett lagstiftningspaket som bestod av tre delar. Skattskyldigheten enligt IL slopades för svenska och utländska fonder. Eftersom svenska fonder inte längre var skattskyldiga för mottagen utdelning så undantogs de utländska motsvarigheterna från skyldigheten att betala kupongskatt på utdelning. Det infördes även en schablonbeskattning av delägarna för att kompensera för det skattebortfall som förväntades uppkomma därför att det antogs att de svenska fonderna i princip skulle upphöra att lämna utdelning.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sin bedömning betraktat skattereglerna för specialfonderna och deras delägare som en helhet och anser att reglerna bygger på att fonderna inte är juridiska personer. Skatteverket anser inte att det går att ha en syn på vad som är en utländsk motsvarighet till en svensk specialfond vid tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt i 42 kap. 43 och 44 §§ IL och en annan syn vid tillämpningen av skattskyldighetsbestämmelserna för specialfonder i IL och KupL. Det är fråga om tre delar i samma lagstiftningspaket och det är samma företeelse som ska bedömas oavsett vilken av lagreglerna det handlar om. Skatteverket anser inte att det finns olika syften med de olika bestämmelserna som medför att det finns skäl att bedöma samma utländska fond på olika sätt beroende på vilken bestämmelse som ska tillämpas.

Skatteverket anser att det saknar betydelse om det står ”specialfond” eller ”utländsk specialfond” i lagtexten. I båda fallen handlar det om att avgöra om en utländsk företeelse motsvarar en sådan fond som regleras i 12 kap. LAIF.

Skatteverket anser inte att det strider mot EU-rätten att behandla svenska och utländska fonder lika när det gäller skattskyldighetsbestämmelserna i IL och KupL samt schablonbeskattningen av delägarna. Det är tre delar i samma lagstiftningspaket som syftar till att omfatta samma företeelse. Beskattningen av alternativa investeringsfonder följer av den juridiska form de har. Det finns inget förbud mot att bilda fonder som liknar specialfonder i associationsrättslig form (prop. 2012/13:155 s. 186). En alternativ investeringsfond som bildas i form av exempelvis ett kommanditbolag beskattas hos delägarna. Eftersom det svenska regelverket för beskattningen av de svenska specialfonderna och deras delägare specifikt är inriktat på fonder som inte är juridiska personer anser Skatteverket att det inte innebär någon otillåten diskriminering att inte tillämpa regelverket på utländska fonder som är juridiska personer. Svenska alternativa investeringsfonder som är juridiska personer beskattas på det sätt som följer av deras juridiska form. Motsvarande skatteregler kan därför också tillämpas på utländska fonder som är juridiska personer. I annat fall skulle olika företeelser behandlas lika.

Skatteverket anser inte att EU-domstolens dom i Aberdeen-målet (C-303/07) är tillämplig. Den gäller beskattning av utdelning från helägt dotterbolag till utländskt moderbolag. Motsvarande regelverk i Sverige är utdelning på näringsbetingade andelar. Den aktuella frågan rör ett helt annat regelverk nämligen fullständig skattefrihet för alla inkomster. De svenska reglerna behandlar inte utländska specialfonder annorlunda än svenska – båda är undantagna från all beskattning. Det handlar i stället om vad som är en utländsk motsvarighet i det här sammanhanget.

När det gäller investeringssparkontot bedömer Skatteverket däremot att situationen är annorlunda. Andelar i utländska fonder som är juridiska personer kan även fortsättningsvis vara investeringstillgångar i form av specialfonder på ett investeringssparkonto. Resonemanget utvecklas närmare i avsnitt 4.2.5.

4.2.2 Begreppet juridisk person i HFD 2016 ref. 22

I HFD 2016 ref. 22 använder Högsta förvaltningsdomstolen begreppet ”juridisk person”. Eftersom det är fråga om en utländsk fond och tillämpning av en bestämmelse i IL utgår Skatteverket från att fonden uppfyller kriterierna för att vara en utländsk juridisk person enligt 6 kap. 8 § IL.

I KupL finns ingen definition av begreppet ”utländsk juridisk person” och det finns ingen hänvisning till IL beträffande innebörden av termer och uttryck. Skatteverket använder emellertid kriterierna i 6 kap. 8 § IL för att avgöra vad som är en utländsk juridisk person även vid tillämpningen av KupL. Skatteverket ser inga skäl till att begreppet skulle tolkas på olika sätt i IL och KupL. Skatteverkets synsätt stöds av fyra domar från Kammarrätten i Sundsvall (2011-03-03 i mål nr 1293-10 och 2013-02-07 i mål nr 22—23-12, 24—26-12 samt 27—29-12).

4.2.3 Utländska specialfonder i inkomstskattelagen

Utländska fonder som är juridiska personer

Högsta förvaltningsdomstolen fann i HFD 2016 ref. 22 att en utländsk fond som är en juridisk person inte kan anses motsvara en svensk specialfond vid tillämpningen av reglerna om schablonintäkt för delägare i 42 kap. 43 och 44 §§ IL. Det framgår av avsnitt 4.2.1 att Skatteverket gör samma bedömning när det gäller skattskyldighetsbestämmelserna för utländska specialfonder i 6 kap. 13 § IL. Skatteverket gör också bedömningen att om en utländsk fond som är en juridisk person inte kan vara en specialfond vid tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt kan den inte heller vara en specialfond om andelarna avyttras. Samma fond kan inte behandlas på olika sätt när olika regler i IL ska tillämpas.

Vilka regler som blir tillämpliga när en utländsk fond är en juridisk person beror på vilken juridisk form fonden har och vilken skattefråga det handlar om.

Vilka utländska fonder motsvarar en svensk specialfond?

Skatteverkets uppfattning är att vid tillämpningen av IL är det utländska kontraktsrättsliga fonder och trustfonder som inte är juridiska personer (se avsnitt 4.2.7) som kan vara utländska motsvarigheter till svenska specialfonder. Sådana fonder måste dessutom uppfylla en rad kriterier beträffande tillsyn, riskspridning, inlösen av andelar etc. för att motsvara en svensk specialfond (se avsnitt 4.2.6).

Avyttring av andelar

Andelar i specialfonder beskattas inte bara med schablonintäkt. Även utdelning från fonden och kapitalvinst vid avyttring är skattepliktig. Andelar i specialfonder är delägarrätter (48 kap. 2 § IL). Eftersom andelar i utländska fonder som är juridiska personer inte kan vara specialfonder så ska det visserligen inte beräknas någon schablonintäkt för andelsägaren, men eventuell utdelning och kapitalvinst ska beskattas. Vid avyttring eller inlösen av andelar i sådana utländska fonder har det betydelse för kapitalvinstberäkningen vilken typ av andelar det är fråga om. En bedömning måste göras i varje enskilt fall men Skatteverket anser att i många fall bör andelarna vara delägarrätter enligt 48 kap. 2 § IL eftersom de antingen får ses som aktier eller andra tillgångar med liknande konstruktion eller verkningssätt.

4.2.4 Utländska specialfonder i kupongskattelagen

Utländska fonder som är juridiska personer

Utländska juridiska personer är skattskyldiga för kupongskatt (4 § första stycket KupL). I 4 § nionde stycket KupL finns ett undantag från skattskyldigheten för utländska specialfonder som hör hemma i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har skatteavtal eller informationsutbytesavtal.

Skatteverkets uppfattning är att HFD 2016 ref. 22 innebär att utländska fonder som är utländska juridiska personer inte omfattas av undantaget från skattskyldighet för utländska specialfonder i 4 § nionde stycket KupL (se avsnitt 4.2.1). Det gäller även om de motsvarar en svensk specialfond avseende placeringsinriktning, riskspridning etc. En prövning får göras i varje enskilt fall om utdelning kan vara skattefri enligt någon annan bestämmelse i 4 § KupL.

Vilka fonder kan vara utländska specialfonder?

Skatteverkets uppfattning är att vid tillämpningen av 4 § nionde stycket KupL är det utländska kontraktsrättsliga fonder och trustfonder som inte är juridiska personer (se avsnitt 4.2.7) som kan vara utländska specialfonder. Sådana fonder måste dessutom uppfylla en rad kriterier beträffande tillsyn, riskspridning, inlösen av andelar etc. för att motsvara en svensk specialfond (se avsnitt 4.2.6).

När det gäller KupL bör man emellertid även notera att det saknas skattskyldighetsbestämmelser för utländska utdelningsberättigade kontraktsrättsliga fonder. De är således skattebefriade även på denna grund. Skatteverket har i ett ställningstagande 2014-04-30, Är utländska kontraktsrättsliga fonder skattskyldiga för kupongskatt? (dnr 131 248141-14/111) gett sin syn på i vilka fall utländska kontraktsrättsliga fonder inte är skattskyldiga enligt KupL.

4.2.5 Utländska specialfonder i lagen om investeringssparkonto

Skatteverket anser att Högsta förvaltningsdomstolens dom HFD 2016 ref. 22 inte påverkar bedömningen av vilka utländska specialfonder som kan vara tillgångar på ett investeringssparkonto.

Det framgår av förarbetena till ISKL att syftet med beskattningen av andelar i specialfonder på ett investeringssparkonto skiljer sig från syftet bakom skattereglerna för fonderna själva och schablonintäkten för deras delägare (se avsnitt 3.4). Andelar i specialfonder är tillåtna tillgångar på ett investeringssparkonto därför att det anses vara möjligt att hitta ett marknadsvärde på dem. Reglerna har således ingen koppling till att de svenska fonderna har en viss juridisk form. Den motivering Högsta förvaltningsdomstolen anför i sin bedömning när det gäller schablonintäkten i 42 kap. 43 och 44 §§ IL är därför svår att överföra på bestämmelsen i ISKL. Skatteverkets slutsats är att domen inte är tillämplig när det gäller vilka andelar som kan vara investeringstillgångar på ett investeringssparkonto. Andelar i utländska fonder som är juridiska personer kan därför även fortsättningsvis vara investeringstillgångar i form av specialfonder på ett investeringssparkonto. En förutsättning är givetvis att de motsvarar en svensk specialfond avseende tillsyn, riskspridning, inlösen av andelar etc. (se avsnitt 4.2.6).

4.2.6 Ytterligare kriterier för att en utländsk fond ska motsvara en svensk specialfond

Vilka kriterier ska beaktas?

Som framgår av avsnitt 4.2.3 och 4.2.4 anser Skatteverket att enbart utländska kontraktsrättsliga fonder och trustfonder som inte är juridiska personer kan anses motsvara en svensk specialfond vid tillämpningen av IL och KupL. Däremot när det gäller ISKL saknar det betydelse vilken juridisk form den utländska fonden har (se avsnitt 4.2.5).

Det räcker emellertid inte att bara bedöma den juridiska formen på den utländska fonden. Den måste även i övrigt motsvara en svensk specialfond. Regleringen av specialfonder i 12 kap. LAIF har ett konsumentperspektiv och i stora delar hänvisas till LVF. Reglerna för specialfonder överensstämmer därför till stora delar med reglerna för värdepappersfonder. Vissa avvikelser tillåts emellertid när det gäller kretsen av investerare, begränsning av möjligheterna till inlösen samt placeringsbestämmelser och riskspridning (se avsnitt 3.8).

När man ska bedöma om en utländsk fond motsvarar en svensk specialfond är det således en rad kriterier som måste jämföras. Det går inte att kräva en exakt överensstämmelse med det svenska regelverket men det är viktigt att den utländska fonden inte avviker i allt för stor omfattning på vissa viktiga punkter. Skatteverket anser att den utländska fonden ska uppfylla följande kriterier som gäller för svenska specialfonder enligt LAIF:

• Den ska ha tillstånd och stå under tillsyn i sitt hemland.
• Dess tillgångar ska förvaras hos ett separat förvaringsinstitut.
• Den ska få kapital från allmänheten eller från en avgränsad krets investerare.
• Den ska lösa in andelar på begäran av innehavarna med medel ur fondens tillgångar minst en gång per år.
• Den ska enbart göra investeringar i sådana tillgångar som är tillåtna för svenska specialfonder.
• Den ska tillämpa principerna om riskspridning.
• Den ska tillhandahålla viss information.

Ovanstående punkter utvecklas ytterligare nedan.

När det gäller undantaget från skattskyldighet för utländska specialfonder i 4 § nionde stycket KupL tillkommer även att fonden måste vara hemmahörande i vissa stater. En förutsättning för att en utländsk fond ska vara undantagen från skattskyldighet för kupongskatt är att den hör hemma i

• en stat inom EES,
• en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte, eller
• en stat med vilken Sverige har ingått ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Tillstånd och stå under tillsyn

Svenska specialfonder förvaltas av en förvaltare som företräder andelsägarna och uteslutande ska handla i andelsägarnas gemensamma intresse (12 kap. 2 § LAIF). Förvaltaren ska ha tillstånd av Finansinspektionen (3 kap. 1 § LAIF). Finansinspektionen utövar också tillsyn över förvaltaren och har möjlighet att göra ingripanden om förvaltaren åsidosätter sina skyldigheter (13 och 14 kap. LAIF). Skatteverket anser att motsvarande krav måste vara uppfyllda för att utländska fonder ska anses motsvara svenska specialfonder. I dessa avseenden är det ingen skillnad mellan svenska värdepappersfonder och specialfonder.

Förvaring av tillgångarna

Tillgångarna i en specialfond ska förvaras hos ett förvaringsinstitut (9 kap. 1 § LAIF). Skatteverket anser att motsvarande krav måste vara uppfyllt för att utländska fonder ska anses motsvara svenska specialfonder. I detta avseende är det ingen skillnad mellan svenska värdepappersfonder och specialfonder. I trustfonder fungerar ofta trusteen som förvaringsinstitut.

Kapital från allmänheten eller från en avgränsad krets av investerare

En värdepappersfond ska vara öppen för allmänheten (1 kap. 1 § första stycket 25 LVF). En specialfond kan rikta sig till en snävare krets av investerare och kretsen ska anges i fondbestämmelserna (12 kap. 4 § LAIF). Skatteverket anser att en utländsk fond också kan rikta sig till en snävare krets av investerare. Vid bedömningen av hur snäv kretsen kan vara får ledning hämtas från förarbetsuttalanden (se avsnitt 3.8).

Inlösen av andelar

Andelar i en värdepappersfond ska på begäran av innehavarna omedelbart lösas in med medel ur fondens tillgångar (1 kap. 1 § första stycket 25 och 4 kap. 13 § LVF). För specialfonder är det tillåtet att begränsa möjligheterna att begära inlösen. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år (12 kap. 6 § LAIF). Med återköp eller inlösen av andelar jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från fondandelsvärdet, den s.k. NAV-kursen (12 kap. 5 § LAIF och 4 kap. 13 § andra stycket LVF). Skatteverket anser att en utländsk fond också måste vara öppen för inlösen minst en gång per år för att motsvara en svensk specialfond. För börshandlade fonder måste det finnas ett system för att säkerställa att börsvärdet inte i väsentlig mån avviker från NAV-kursen.

Kollektiva investeringar i vissa tillgångar

Syftet med svenska värdepappersfonder och specialfonder är att göra kollektiva investeringar i vissa tillåtna tillgångar. För värdepappersfonderna finns en utförlig reglering i 5 kap. LVF över de tillgångar de får investera i (se avsnitt 3.6).

För specialfonder gäller samma placeringsbestämmelser som för värdepappersfonder om inte Finansinspektionen tillåtit undantag. Specialfonder får dock inneha derivatinstrument med vissa andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § LVF om instrumentet är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången (12 kap. 13 § LAIF).

I förarbetena ges vissa exempel på undantag från placeringsbestämmelserna och specialfonder kan även medges undantag från bestämmelserna om belåning och blankning (se avsnitt 3.8).

Skatteverket anser att en utländsk fond enbart kan göra investeringar i samma slags tillgångar som en svensk specialfond för att ses som en utländsk motsvarighet. Det innebär exempelvis att det inte är tillåtet att investera i fastigheter och råvaror. Lagtexten i 12 kap. 13 § LAIF med sin hänvisning till 5 kap. LVF är ganska tydlig med vilka tillgångar som är tillåtna. Det är däremot oklart vilka avvikelser Finansinspektionen tillåter och det går därför inte att ge någon närmare vägledning än de som anges i förarbetena. Eventuella avvikelser i placeringarna måste dessutom bedömas tillsammans med kriteriet för riskspridning (se nedan).

Riskspridning

Principen om riskspridning är viktig. Riskspridningen sker inte bara genom vilken typ av finansiella tillgångar som en fond tillåts inneha utan även hur stor del av fondens värde en viss tillgång får utgöra. För värdepappersfonderna finns en utförlig reglering i 5 kap. LVF av spridning och hantering av risker (se avsnitt 3.6).

Beträffande specialfonder finns inga särskilda bestämmelser i 12 kap. LAIF om riskspridning. Det är Finansinspektionen som prövar om fonden har en lämplig riskspridning. I förarbetena ges en ganska vag beskrivning av när kravet på riskspridning är uppfyllt (se avsnitt 3.8). Det finns inga föreskrifter, riktlinjer eller anvisningar för vilka kriterier som ligger till grund för Finansinspektionens bedömning av hur en specialfonds portfölj bör vara sammansatt. En utländsk fond får anses motsvara en svensk specialfond när den har en sådan riskspridning som skulle vara tillåten för en svensk specialfond. Det får göras en sammanlagd bedömning av vilka tillgångar den utländska fonden investerat i samt hur stor andel som innehas i ett enskilt bolag m.m. Någon ytterligare vägledning är inte möjlig att ge.

Tillhandahålla viss information

Informationsreglerna för svenska specialfonder är utformade utifrån ett konsumentskyddsperspektiv. De bygger på den reglering som finns för värdepappersfonder vilken i sin tur bygger på UCITS-direktivet.

För specialfonder ska det finnas en informationsbroschyr som innehåller fondbestämmelserna (12 kap. 7 § LAIF). Det ska lämnas en årsberättelse och halvårsredogörelse (12 kap. 10-11 §§ LAIF) samt finnas ett faktablad (12 kap. 8 § LAIF).

Skatteverket anser att en utländsk fond ska tillhandahålla motsvarande information för att anses motsvara en svensk specialfond.

4.2.7 Utländska trustfonder

I vissa länder bildas fonder i form av truster, ofta kallade unit trusts. Fondbestämmelserna framgår av trusturkunden. Tillgångarna i fonden ägs formellt av en trustee men det är andelsägarna som har rätt att få del av avkastningen och värdeökningen på tillgångarna. Fonden administreras av en förvaltare. Investerarna erhåller andelar (units) i fonden som löses in med fondens tillgångar när investeraren vill gå ur fonden.

Trustfonder bildade inom EU kan vara UCITS-fonder och är då utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder (se avsnitt 4.1). Frågan är om andra trustfonder, oavsett i vilket land de är bildade, kan vara utländska motsvarigheter till svenska specialfonder eller om HFD 2016 ref. 22 innebär att det är för stora olikheter mellan trustfonder och svenska kontraktsrättsliga fonder.

Trustlagstiftningen ser lite olika ut i de länder där det finns truster. I vissa länder kan trusten ha egen rättskapacitet och uppfylla villkoren för att vara en utländsk juridisk person. Skatteverket anser att i sådana fall kan de inte ses som utländska motsvarigheter till specialfonder vid tillämpningen av IL och KupL, däremot vid tillämpningen av ISKL (se avsnitt 4.2.3-4.2.5). Förutsättningen när det gäller ISKL är givetvis att fonden uppfyller de kriterier som anges i avsnitt 4.2.6.

I vissa länder har truster däremot ingen egen rättskapacitet. Bl.a. i Storbritannien och Irland finns trustfonder som inte uppfyller villkoren för att vara utländska juridiska personer enligt definitionen i 6 kap. 8 § IL.

Första frågan när trusten saknar rättskapacitet är vem som är skattskyldig enligt IL samt vem som är utdelningsberättigad enligt KupL och om denne är skattskyldig för kupongskatt. Skatterättsnämnden har i ett icke överklagat förhandsbesked den 13 november 2006 ansett att trusteen i en irländsk trustfond var skattskyldig för trustens tillgångar enligt IL. Kammarrätten i Sundsvall har i en dom 2013-02-07 (mål nr 1307-11) funnit, beträffande en brittisk trustfond att det är trusteen i egenskap av formell ägare till fondens tillgångar som ska ses som utdelningsberättigad och denne var i det aktuella målet skattskyldig. Skatteverket delar Skatterättsnämndens och kammarrättens uppfattning.

Nästa fråga är om undantagen från skattskyldighet för utländska specialfonder i 6 kap. 13 § IL och 4 § nionde stycket KupL blir tillämpliga även om trusteen anses vara skattskyldig.

Trustfonder anses ha stora likheter med kontraktsrättsliga fonder (SOU 2002:56 s. 211 och 504). I realiteten fungerar de på ungefär samma sätt. Eftersom vare sig trustfonder eller kontraktsrättsliga fonder har egen rättskapacitet är det i båda fallen nödvändigt att ha en särskild reglering för hur förvaltningen av fondens tillgångar ska gå till och likaså förhållandet mellan investerare och förvaltare. Både när det gäller trustfonder och svenska kontraktsrättsliga fonder har andelsägarna den ekonomiska rättigheten till fondens tillgångar. När det gäller trustfonderna ägs tillgångarna formellt av trusteen medan förvaltaren har fått sådana funktioner i de svenska fonderna att denne rent faktiskt utövar ägandet (SOU 2002:56 s. 211).

Skattemässigt har den svenska lagstiftaren löst problemet med att de svenska värdepappersfonderna och specialfonderna inte är juridiska personer genom att tillämpa bestämmelserna om juridiska personer på dem. Skatteverket har inte gjort någon genomgång av hur skattebestämmelserna ser ut i de länder där det finns trustfonder som inte är juridiska personer. Eftersom detta ställningstagande inte gäller för sådana fonder som är delägarbeskattade (se avsitt 4.3) så handlar det om trustfonder där den löpande beskattningen av fondens tillgångar inte ligger på andelsägarna. Lagstiftarna i dessa länder kan ha löst en eventuell beskattning av trustfonden exempelvis genom att göra den till skattesubjekt eller att beskatta trusteen i dennes egenskap av formell ägare. Skatterättsnämnden och Kammarrätten i Sundsvall har, som nämnts ovan, ansett att trusteen ska ses som skattskyldig för trustfondens inkomster vid den svenska beskattningen.

Skatteverket anser att trustfonder som inte är juridiska personer kan anses motsvara svenska specialfonder när det gäller tillämpningen av IL, KupL och ISKL. I HFD 2016 ref. 22 har Högsta förvaltningsdomstolen sagt att det är av stor vikt om den utländska företeelsen civilrättsligt kan anses motsvara den svenska företeelse som är i fråga. Eftersom trustfonder och kontraktsrättsliga fonder har stora likheter och i realiteten fungerar på ungefär samma sätt anser Skatteverket att den civilrättsliga likheten är tillräckligt stor för att de ska anses jämförbara. Det är betydligt större civilrättsliga likheter mellan trustfonder och kontrakträttsliga fonder än mellan kontraktsrättsliga fonder och fonder som är juridiska personer. När det gäller den skattemässiga regleringen pekade Högsta förvaltningsdomstolen på att lagstiftaren valt en särskild reglering (att bestämmelserna om juridiska personer ska tillämpas på värdepappersfonder och specialfonder) för att lösa det faktum att de svenska fonderna inte är juridiska personer och slippa beskatta samtliga delägare löpande för fondens inkomst. I rättspraxis har samma problem lösts beträffande trustfonder som inte är juridiska personer genom att anse trusteen vara skattskyldig. Det torde vara svårt att se trustfonder som juridiska personer när det inte finns några bestämmelser om det i den svenska skattelagstiftningen. Därför går det inte att åstadkomma exakt samma skattemässiga behandling av trustfonderna som av de svenska kontraktsrättsliga fonderna. Skatteverket anser emellertid att den omständigheten att trusteen ansetts skattskyldig för trustfondens tillgångar i stället för att anse trustfonden vara en juridisk person inte är en sådan avgörande skillnad. En trustfond kan därför ses som en utländsk motsvarighet till en svensk specialfond.

Skatteverkets synsätt innebär att trustfonder som inte är juridiska personer kan ses som utländska specialfonder och därmed vara skattebefriade enligt 6 kap. 13 § IL och 4 § nionde stycket KupL. De kan också anses motsvara en svensk specialfond när det gäller schablonintäkten för andelsägare enligt 42 kap. 43 och 44 §§ IL. Dessutom kan andelar i trustfonder vara tillåtna tillgångar i form av specialfonder på investeringssparkontot. En förutsättning är givetvis att trustfonden uppfyller de kriterier som anges i avsnitt 4.2.6.

4.3 Delägarbeskattade fonder

Detta ställningstagande gäller inte för sådana utländska fonder där skattelagstiftningen i fondens hemland medför att fondens inkomster beskattas hos dess delägare. Det kan exempelvis ske därför att fonden är en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, därför att fonden betraktas som motsvarigheten till ett enkelt bolag eller därför att fonden ses som en form av samäganderätt. Då avviker den utländska beskattningen så mycket från den svenska att den utländska fonden inte kan ses som en utländsk motsvarighet. I stället får en särskild bedömning göras av hur fonden och dess inkomster ska behandlas i det regelverk som är aktuellt att tillämpa.

4.4 Ändrat ställningstagande

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande 2012-05-23, Vad avses med utländska investeringsfonder vid tillämpning av inkomstskattelagen, lagen om investeringssparkonto och kupongskattelagen? (dnr 131 128777-12/111). Ställningstagandet innebär delvis en ändrad syn på vilka utländska fonder som kan motsvara en svensk specialfond. Ställningstagandet innehåller också en uppdatering i fråga om lagtext och ändrade begrepp.