Skatteverkets ställningstagande med anledning av den s.k. parkeringsdomen

Återbetalning av mervärdesskatt som felaktigt betalats av kommuner avseende uppburna gatuparkeringsavgifter kan medges utan kundkreditering när det är fråga om parkeringskunder som inte kan nås för rättelse.

1 Bakgrund

Regeringsrätten har i dom den 19 december 2003 (mål nr 4959-2002) funnit att en kommun inte är skattskyldig till mervärdesskatt för tillhandahållande av parkeringsplatser, mot avgift, på dess gatumark. Grunden var att dessa tjänster bedömdes ingå som ett led i kommunens myndighetsutövning.

Med anledning av Regeringsrättens avgörande har fråga nu väckts om kommuners eventuella rätt till återbetalning av felaktigt debiterad utgående mervärdesskatt för gatuparkeringsverksamhet.

Skatteverket gör följande bedömning.

2 Hur får man rätta felaktigt debiterad mervärdesskatt

Mervärdesskattelagen (1994:200), ML, bygger på den grundläggande mervärdesskatterättsliga principen att mervärdesskatten, såsom en flerleds- och konsumtionsskatt, övervältras led för led av skattskyldiga till den slutlige bäraren av skatten som kan vara en privatperson, näringsidkare, eller annan juridisk person utan avdragsrätt. I ett sådant system agerar den skattskyldige som uppbördsman för staten.

Den som bedömer att han är skattskyldig för omsättning kan åberopa detta och hos sina kunder begära kompensation för mervärdesskatten i avtalet om priset. I ML föreskrivs en skyldighet att specificera mervärdesskatten på faktura. Denna faktureringsskyldighet syftar bl.a. till att upprätthålla reciprocitet mellan skattskyldiga och att säkerställa att ett underlag finns för köparens avdragsrätt. För redovisningsperioder som gått till ända före 2004-01-01 fanns enligt ML en obligatorisk faktureringsskyldighet oavsett om köparen var näringsidkare eller privatperson.

Det förekommer att en säljare felaktigt tar ut skatt på en transaktion som inte medför skattskyldighet och specificerar denna i en faktura. Sådana feldebiteringar uppkommer bl.a. vid missbedömningar av gällande rätt. Den som felaktigt har tagit ut mervärdesskatt av kunder och betalat in den till staten ska kunna få återbetalning av de betalda beloppen. Det föreligger således inte en rätt för staten att generellt sett vägra återbetalning av såsom mervärdesskatt felaktigt inbetalda belopp. Det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) innehåller emellertid inte någon bestämmelse om hur en rättelse av felaktigt inbetald skatt ska gå till. Det ankommer på medlemsstaterna att i sina interna rättsordningar fastställa under vilka villkor en skatt som fakturerats felaktigt ska kunna rättas. Av EG-domstolens mål C-454/98 Schmeink & Cofreth AG & Co. ./. Finanzamt Borken etc. p. 48, 49 och 58 framgår att när fakturautställaren i god tid fullständigt har undanröjt risken för skattebortfall, kräver principen om mervärdesskattens neutralitet att den mervärdesskatt som har fakturerats felaktigt ska kunna rättas.

Skatteverket konstaterar att EG-rätten föreskriver att möjlighet till rättelse av felaktigt debiterad mervärdesskatt ska finnas men överlämnar till den nationella lagstiftaren att reglera hur och under vilka villkor detta ska ske. Det finns därmed möjlighet att uppställa krav på att gjorda debiteringar och fakturor ska krediteras och återtas om återbetalning ska medges. Härigenom åstadkoms också att reciprocitetsprincipen upprätthålls.

I ML finns bestämmelser som behandlar rättelse av utgående respektive ingående mervärdesskatt i 11 kap. 10 § (före 2004-01-01 8 §) samt 13 kap. 24 och 26 §§. Enligt 11 kap. 10 § ML ska skattskyldig – om han lämnar sådana särskilda prisnedsättningar, rabatter och liknande till kunden som avses i 7 kap. 6 § ML och även i andra fall – upprätta en kreditnota eller jämförlig handling med innebörden att en nedsättning av den utgående skatten förutsätter en motsvarande justering i kundens mervärdesskatteredovisning.

Den situation som nu är aktuell att bedöma gäller hur eller på vilka grunder man får rätta en av kommunen felaktigt debiterad mervärdesskatt med avseende på feltypen ”omsättningar som inte medför skattskyldighet”.

Frågan om kreditering av felaktigt debiterad mervärdesskatt har behandlats i prop. 2003/04:26 s. 81-82 (ang. nya faktureringsregler). Enligt uttalande i propositionen omfattar bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket ML den nu aktuella situationen. Stöd finns därmed för att hävda att återbetalning av mervärdesskatt, som felaktigt påförts kommuns parkeringsavgifter, endast skulle medges under förutsättning att den debiterade skatten justeras gentemot parkeringskunderna med utfärdande av kreditnotor. Ytterligare stöd för ett sådant synsätt finns i avgöranden från Kammarrätten i Stockholm 2003-10-23 (mål nr 5654-03) och 2004-03-02 (mål nr 5147—03 m.fl.), Kammarrätten i Sundsvall 2003-04-28 (mål nr 3507-00) samt Kammarrätten i Jönköping 1998-03-17 (mål nr 3730-1996).

Fråga är därefter om det under alla förhållanden är möjligt att upprätthålla ML:s bestämmelser om utfärdande av kreditnota som villkor för återbetalning av felaktigt debiterad utgående skatt.

Mot bakgrund av nämnda Regeringsrättsdom samt vad som ovan anförts om EG-rätten står klart att Stockholms stad och andra kommuner med nu aktuell parkeringsverksamhet har en principiell rätt att återfå sådan felaktigt debiterad och betald mervärdesskatt som är hänförlig till gatuparkeringsverksamheten. Ett villkor för att återbetalning ska medges är att kommunen utfärdar kreditnotor avseende den skatt som specificerats på fakturor och kvitton för erlagda parkeringsavgifter. I många fall har dock upplåtelse av parkeringsplatser skett till kunder vilka kommunen inte kan nå för kreditering därför att de är okända för kommunen. Det gäller oavsett om kunden är näringsidkare eller någon annan.

De gatuparkeringskunder som Skatteverket bedömer som omöjliga för Stockholms stad m.fl. kommuner att nå med kreditnotor är främst de som erlagt avgifter i parkeringsautomater, vidare sådana kunder som haft tillstånd och betalat för periodvis s.k. boendeparkering. De parkeringskunder (främst näringsidkare) däremot, som utnyttjat kommunernas tillhandahållande av s.k. nyttoparkering har fakturerats för detta och bedöms såsom nåbara. I dessa fall förutsätter återbetalning av en kommuns felaktigt debiterade mervärdesskatt att kreditnotor upprättas.

3 Skatteverkets ställningstagande

Det ovan anförda föranleder Skatteverket till följande slutsats. En kommun kan medges återbetalning av den felaktigt debiterade mervärdesskatten utan att kreditnota utfärdas under förutsättning att fråga är om parkeringskunder som t.ex. erlagt betalning mot kvitto i automat eller köpt boendeparkeringsbevis hos ombud och är för kommunen okända.

Begäran om återbetalning ska grunda sig på ett underlag som visar dels den utgående skatt som direkt kan hänföras till den del av gatumarksparkeringen för vilken återbetalning kan ske och dels den ingående skatt som ska reduceras och vilken kan hänföras till förvärv för nämnda parkeringsverksamhet.