Områden: Mervärdesskatt

Datum: 1999-09-01

Dnr: 7606-09/120

Nytt: 2007-11-16

Detta ställningstagande upphör att gälla. Ställningstagandet avser förhållanden vid en viss förenings konkurs 1999. Konkursen är avslutad sedan flera år. Det har dessutom tillkommit rättspraxis, se bl.a. RÅ 2002 ref. 41.

Sammanfattning

Vissa virkesleverantörer, som haft fordran i en konkurs, har erbjudits full kompensation av en tredje part ( en intresseorganisation) mot villkor att leverantören överlåter sin fordran för en krona och även ansöker om medlemskap i intresseorganisationen. Fråga uppkom då dels om det förelåg en konstaterad kundförlust för virkesleverantören, dels hur betalningsströmmen skulle betecknas.

RSV har inte ansett att förlusten är att anse som konstaterad och att det är fråga om en sådan finansiell tjänst som avse i 3 kap. 9 § ML.

Refererande till rubricerade förfrågan får Riksskatteverket (RSV) meddela följande.

I ärendet har frågan ställts dels om detta är en konstaterad kundförlust, dels hur betalningsströmmen skall betecknas; är det ersättning för en tjänst som faller inom ML:s tillämpningsområde och om omsättningen i så fall är skattepliktig.

Vad gäller frågan om det är en konstaterad kundförlust anser inte RSV att fråga är om sådan förlust som ger rätt att korrigera den utgående skatten.

Förlusten är inte att beteckna som konstaterad. XX och YY garanterat att betala vad Skogsägarföreningen är skyldig förutsatt att virkesleverantören ansöker om medlemskap i XX. Virkesleverantörens fordran på föreningen bortfaller således i samma stund som han får betalt från XX och YY. Då virkesleverantören de facto blir kompenserad till fullo, kan fråga inte anses vara om en konstaterad förlust.

Vad gäller frågan om hur betalningsströmmen skall betecknas har framförts tesen att det är fråga om en försäkringsersättning som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 10 § ML. I anledning härav vill RSV framhålla följande.

ML:s bestämmelser skall tolkas i ljuset av EG-rätten, dvs. bland annat utifrån rådets sjätte mervärdesskattedirektiv 77/388/EEG (sjätte direktivet) och EG- domstolens domar.

Ovannämnda bestämmelse i ML har sin motsvarighet i artikel 13 B a i sjätte direktivet. Enligt fast rättspraxis i EG-domstolen är undantagen i artikel 13 i sjätte direktivet självständiga begrepp i gemenskapsrätten som syftar till att förhindra att medlemsstaterna tillämpar mervärdesskattesystemet på olika sätt (se punkten 11 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties). Vidare skall de begrepp som används i undantagen i artikel 13 i sjätte direktivet tolkas restriktivt (se punkten 19 i nänmda mål 348/87). Vad gäller begreppet försäkrings-transaktioner har domstolen i mål C- 349/ mellan Card Protection Plan (CCP) och Commissioners of Customs and Excise punkterna 16 och 17 konstaterat att

- i det sjätte direktivet definieras varken begreppet försäkringstransaktioner eller begreppet försäkringsagent, vilka används i artikel 13 B a i direktivet,

- begreppet försäkringstransaktioner inte heller definieras i rådets första direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring, och

- enligt allmänt språkbruk kännetecknas en försäkringstransaktion av att en försäkrings-givare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas.

Mot bakgrund av ovanstående anser inte RSV att det är fråga om en försäkringstransaktion.

Parentetisk bör i sammanhanget även framhållas följande.

Enligt RSV:s uppfattning skall beskattningsunderlaget i princip bestämmas med utgångspunkt från ersättningen för ett tillhandahållande oavsett från vem utbetalningen sker. I praxis har hitintills försäkringsersättning p.g.a. kundförlust från egen försäkringsgivare inte ansetts påverka företagets rätt att korrigera den utgående skatten. Däremot har ersättning från kunds försäkringsgivare inte ansetts ge upphov till någon sådan rätt (se RSV:s handledning för mervärdesskatt 1999 s 477). Som ovan framhållits anser dock inte RSV att det är fråga om någon försäkringsersättning.

Vad slutligen gäller frågan om betalningsströmmen är att anse som omsättning av en tjänst I ML:s mening bör följande framhållas.

För att något skall anses som ersättning för en tjänst måste det föreligga ett rättsförhållande mellan köpare och säljare som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer. Det skall vidare föreligga ett direkt samband mellan ersättningen och den tillhandahållna tjänsten. Det kan föreligga ett sådant samband även om priset inte överensstämmer med det ekonomiska värdet av den tillhandahållna tjänsten. Enligt RSV:s uppfattning föreligger i förevarande fall en tjänsteomsättning i ML:s mening. Den fråga som därmed uppstår är om omsättningen är skattepliktig och om så är fallet; vad är beskattningsunderlaget.

Vilka tjänster som är undantagna från skatteplikt framgår av 3 kap. ML, så är t.ex. omsättning av s.k. finansiella tjänster undantagna från skatteplikt i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 9 § ML.

En transaktion skall i mervärdesskattehänseende bedömas utifrån vad den faktiskt innebär och inte hur parterna har valt att benämna den. Enligt 7 kap. 2 och 3 §§ ML utgörs beskattningsunderlaget av ersättningen för tjänsten och enligt 3 a § samma kapitel skall med ersättning förstås det pris som följer av avtalet om varan eller tjänsten. Vid bestämmandet av vad som utgör beskattningsunderlag skall beaktas den ersättning som faktiskt uppbärs (se t.ex. EG-domstolens dom C-38/ 93 punkten 8).

Virkesleverantörerna får full kompensation för sin fordran. Ersättningen skall således fastställas till det belopp virkesleverantören de facto uppbär, dvs. En krona plus resterande fordringsbelopp. XX får med andra ord anses köpa virkesleverantörens fordran till nominellt belopp. Tillhandahållandet är att betrakta som en s.k. finansiell tjänst vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt ML.