Områden: Folkbokföring

Datum: 2018-05-18

Dnr: 202 198967-18/111

Nytt: 2021-06-23

Detta ställningstagande har upphört att gälla. Det ersätts av Skatteverkets ställningstagande 2021-06-23, dnr. 8-1069112.

1 Sammanfattning

Detta ställningstagande ska tillämpas vid bedömning av civilstånd när en person folkbokförs för första gången vid flytt till Sverige. Ställningstagandet ska tillämpas på samtliga ärenden där beslut fattas efter att ställningstagandet publicerats.

När en person ska folkbokföras för första gången vid flytt till Sverige ska den uppgift om civilstånd som sökanden begär registrerad som huvudregel styrkas med dokumentation. Skatteverket ska utifrån de handlingar som visas upp och de uppgifter som sökanden i övrigt lämnar bedöma vilken civilståndsuppgift som enligt tillämplig lagstiftning ska registreras i folkbokföringen. All bevisning ska beaktas vid bedömningen, även personens egna uppgifter samt handlingar som inte ensamt kan styrka civilståndet. Om sökanden inte kan styrka sitt civilstånd måste Skatteverket ändå besluta vilken civilståndsuppgift som ska registreras. Det civilstånd som med stöd av dokumentation och/eller sökandens egna uppgifter har gjorts sannolikt ska då registreras. Det är möjligt att registrera en civilståndsuppgift som inte är styrkt oavsett vilket civilstånd det är fråga om, under förutsättning att civilståndet genom trovärdiga, sammanhängande och detaljerade uppgifter har gjorts sannolikt. För att civilståndet ska ha gjorts sannolikt krävs att uppgifterna inte är oklara eller motstridiga.

Ställningstagandet gäller inte situationer när en person ska styrka relation till make som är EES-medborgare för att kunna visa uppehållsrätt som medföljande eller anslutande familjemedlem.

2 Frågeställning

Vad krävs för att Skatteverket ska kunna registrera uppgift om civilstånd för den som folkbokförs för första gången vid flytt till Sverige?

3.1 Gällande rätt m.m.

3.1 Bakgrund

Ett grundläggande krav på folkbokföringen är att den ska kunna tillgodose samhällets behov av basuppgifter och därför måste innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. (prop. 1990/91:153 s. 88). Registrering av uppgifter om identitet, familj och andra förhållanden i folkbokföringen innebär även viss prövning av uppgifterna (prop. 1994/95:94 s. 14).

Skatteverkets hittillsvarande riktlinjer och praxis har varit att en person i samband med inflyttning till Sverige under vissa omständigheter har kunnat registreras med civilstånden ogift, gift och änka/änkling, trots att uppgiften inte varit styrkt. Vad gäller civilståndet skild har Skatteverket upprätthållit ett krav på att uppgiften ska vara styrkt för att registrering ska kunna ske. Skatteverket har därför hittills haft som praxis att registrera en person som gift om hen inte kunnat styrka äktenskapets upplösning. Domstolarna har de senaste åren konstaterat att Skatteverket tillämpar olika beviskrav för de olika civilstånden och funnit att det saknas skäl att särskilja hur de olika civilstånden ska bedömas i bevishänseende, se 3.3.

3.2 Lagstiftning

Folkbokföring innebär enligt 1 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481), FOL, fastställande av en persons bosättning samt registrering av uppgifter om identitet, familj och andra förhållanden som enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet (FdbL) får förekomma i folkbokföringsdatabasen. Enligt 2 kap. 3 § FdbL första stycket 9 får bl.a. uppgifter om civilstånd behandlas i folkbokföringsdatabasen, för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § samma lag.

Bestämmelser om svensk vigsel i Sverige finns i 1-4 kap. äktenskapsbalken, ÄktB. Äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död, vilket framgår av 1 kap 5 § ÄktB. Civilståndsfrågor med internationell anknytning aktualiserar även annan lagstiftning. I lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, IÄL, regleras bl.a. när ett äktenskap som har ingåtts utomlands enligt utländsk lagstiftning ska erkännas i Sverige. Enligt huvudregeln i 1 kap. 7 § IÄL anses ett äktenskap giltigt i Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks.

Utländska beslut om äktenskapsskillnad gäller här i Sverige under vissa förutsättningar. Beroende på i vilket land beslutet har fattats blir olika lagstiftning aktuell. Om det är fråga om beslut från ett annat EU-land tillämpas Bryssel II-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000). Om det gäller beslut från ett nordiskt land kan istället förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (NÄF) bli tillämplig. För övriga utländska beslut om äktenskapsskillnad tillämpas 3 kap. 7 § IÄL.

Skatteverket får enligt 31 § FOL besluta att förelägga en person som kan antas vara skyldig att göra en anmälan enligt FOL, att skriftligen eller muntligen lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av personens folkbokföring. Skatteverket får även i annat fall besluta att förelägga en person att lämna sådana uppgifter som behövs för kontroll och komplettering av övriga uppgifter om en folkbokförd person som får föras in i folkbokföringsdatabasen enligt FdbL.

I samband med en anmälan om flytt till Sverige för en person som uppger sig ha uppehållsrätt som medföljande eller anslutande familjemedlem till en EES-medborgare får Skatteverket begära att familjemedlemmen visar upp handlingar som styrker familjeanknytningen till den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från (10 § första stycket 2 folkbokföringsförordningen [1991:749], FOF).

3.3 Rättsfall

Frågan om beviskravet för uppgift om civilstånd vid flytt till Sverige har varit föremål för prövning av kammarrätterna i flera mål. Kammarrätterna har sammanfattningsvis funnit att Skatteverkets tillämpning av olika beviskrav för de olika civilstånden saknar rättsligt stöd.

I dom den 12 december 2012 (mål nr 2456-12) konstaterar Kammarrätten i Göteborg att Skatteverket tillämpar olika beviskrav beroende av vilket civilstånd en person uppger vid inflyttning till Sverige. Kammarrätten konstaterar vidare att det inte finns stöd för en sådan tillämpning i vare sig lagtext, lagförarbeten eller praxis. Enligt kammarrättens bedömning finns det inte skäl att kräva styrkta uppgifter från någon som vid inflyttning uppger att hen är frånskild när uppgifterna i utredningen i övrigt stöder det som uppgivits.

I Kammarrätten i Göteborgs dom den 24 oktober 2014 (mål nr 2964-14) prövades frågan om vilket civilstånd som skulle registreras för en man som flyttat till Sverige. Vid anmälan om flyttning till Sverige uppgav mannen att han var frånskild, men på grund av det låga bevisvärdet av de handlingar mannen uppvisade kunde han inte styrka sitt civilstånd. Skatteverket beslutade att registrera mannen som gift. Kammarrätten kom fram till att man inte kunde fästa någon avgörande tilltro vare sig till uppgiften om att mannen har varit gift eller att han skilt sig. Ingen av dessa uppgifter bör därför registreras. Vid sådant förhållande återstår enligt kammarrätten endast att registrera mannen som ogift.

Kammarrätten i Jönköping konstaterar i dom den 16 november 2016 (mål nr 635-16) att det varken av lag eller förarbeten framgår något skäl för att i bevishänseende särskilja dem som vid inflyttning uppger att de är skilda. Målet gällde en man som vid flytt till Sverige uppgav att han var skild. Skatteverket bedömde att det på grund av skilsmässohandlingens låga bevisvärde inte var styrkt att mannen var skild. Skatteverket registrerade därför mannen som gift i folkbokföringen. Kammarrätten fann att det av de uppgifter som mannen själv lämnat i sin anmälan och av övriga uppgifter i målet inte kommit fram några omständigheter som motsade hans uppgifter om att han skulle vara skild. Kammarrätten konstaterade att Skatteverket mot denna bakgrund inte haft fog för att vägra registrera mannen som skild i enlighet med hans anmälan.

4 Bedömning

4.1 Har civilståndet gjorts sannolikt kan det registreras

När en person flyttar till Sverige och ska folkbokföras för första gången ska Skatteverket registrera uppgifter i folkbokföringen om bland annat personens identitet och familjeförhållanden. De uppgifter som registreras ska så långt som möjligt styrkas med handlingar. De uppgifter, till exempel civilstånd, som sökanden begär registrerade ska alltså som huvudregel visas med dokumentation som utifrån den formella utformningen av handlingen och dess materiella innehåll styrker det som begärs registrerat. Om det finns skäl att anta att sökanden kan visa dokumentation som styrker hens civilstånd, exempelvis om sökanden kommer från ett land med välfungerande civilregistrering, ska Skatteverket begära att sökanden visar upp den. Skatteverket har även möjlighet att förelägga sökanden att komma in med dokumentation och uppgifter om sitt civilstånd.

I vissa fall är det inte möjligt för sökanden att styrka vilket civilstånd hen har. Det kan bero på att handlingar av olika orsaker saknas, eller att de handlingar som uppvisas har ett lågt bevisvärde och av den anledningen inte kan styrka civilståndsuppgiften. När det gäller civilståndet ogift kan en särskild svårighet uppstå eftersom det då handlar om att styrka att personens civilstånd inte har ändrats. Det är inte säkert att personen kan få en handling utfärdad som styrker att hen aldrig har ingått något äktenskap.

Skatteverket ska utifrån de handlingar som visas upp och de uppgifter som sökanden i övrigt lämnar om sitt civilstånd bedöma vilken civilståndsuppgift som enligt tillämplig lagstiftning ska registreras i folkbokföringen. Om sökanden inte kan styrka sitt civilstånd måste Skatteverket ändå besluta vilken civilståndsuppgift som ska registreras. Det civilstånd som med stöd av dokumentation och/eller sökandens egna uppgifter har gjorts sannolikt ska då registreras. Det är möjligt att registrera en civilståndsuppgift som inte är styrkt oavsett vilket civilstånd det är fråga om, under förutsättning att civilståndet genom trovärdiga, sammanhängande och detaljerade uppgifter har gjorts sannolikt. För att civilståndet ska ha gjorts sannolikt krävs att uppgifterna inte är oklara eller motstridiga och att uppgifterna sammantaget har ett visst bevisvärde.

För att Skatteverket ska kunna konstatera att en viss civilståndsuppgift har gjorts sannolik, måste det finnas tillräckligt med uppgifter i ärendet för att en bedömning utifrån tillämplig lagstiftning ska kunna göras, se 4.1.1 – 4.1.4. Exempelvis måste det när det gäller äktenskap som ingåtts utomlands enligt utländsk lag finnas så mycket uppgifter om äktenskapet att en bedömning av äktenskapets giltighet kan göras utifrån 1 kap. 7 § IÄL.

En sammantagen bedömning av den inflyttandes civilstånd ska göras utifrån uppvisad dokumentation och de uppgifter om civilståndet som sökanden lämnar. Fri bevisföring och bevisprövning gäller. Sökanden får hänvisa till vilken bevisning hen önskar. All bevisning ska beaktas i bedömningen, även handlingar som inte ensamt kan styrka sökandens civilstånd samt sökandens egna uppgifter.

Även om handlingar om sökandens civilstånd helt saknas, måste Skatteverket bedöma vilket civilstånd som ska registreras för den inflyttande. Skatteverket ska då bedöma vilket civilstånd som gjorts sannolikt utifrån de uppgifter som sökanden lämnar i ärendet.

4.1.1 Ogift

Den som flyttar till Sverige och uppger att hen aldrig tidigare har ingått något äktenskap eller registrerat partnerskap, ska registreras som ogift i folkbokföringen under förutsättning att det är sannolikt att hen aldrig har varit gift. Någon dokumentation som styrker att sökanden är ogift behöver normalt inte begäras in. Däremot ska sökandens civilståndsuppgift utredas om det finns några oklarheter kring uppgiften och det därför inte är sannolikt att personen är ogift. Ett exempel på situation när det finns anledning att vidare utreda civilståndet är om det finns skäl att anta att sökanden har missförstått vilken uppgift hen ska uppge. Exempelvis om sökanden har uppgivit civilståndet ogift eftersom hen inte är gift nu, men det finns uppgifter som tyder på att hen varit gift tidigare.

4.1.2 Gift eller registrerad partner

När det i detta ställningstagande talas om äktenskap, avses även registrerat partnerskap.

Sökanden ska som utgångspunkt visa en handling i original eller i form av en bestyrkt kopia som styrker att hen är gift, till exempel ett vigselbevis, domstolshandling eller civilregisterutdrag.

Uppgifterna om äktenskapet måste vara tillräckligt detaljerade för att Skatteverket ska kunna bedöma om det utländska äktenskapet är giltigt i Sverige enligt IÄL. En vigsel i utlandet enligt utländsk lag är som huvudregel giltig i Sverige om den är giltig i vigsellandet, giltig i det land som förordnat vigselförrättaren att viga i vigsellandet eller giltig i det eller de länder där makarna vid vigseltillfället var medborgare eller hade hemvist (1 kap. 7 § IÄL).

En handling som inte ensamt kan styrka ett äktenskap kan i kombination med sökandens egna uppgifter vid en sammantagen bedömning göra det sannolikt att sökanden har ingått ett rättsligt giltigt äktenskap. Till exempel kan en obestyrkt kopia av vigselhandlingen eller Migrationsverkets utredning i kombination med sökandens egna uppgifter göra civilståndsuppgiften sannolik. Även en religiös vigselhandling från ett land där religiösa vigslar är giltiga först efter registrering kan tillsammans med sökandens trovärdiga beskrivning av registreringen av hens vigsel medföra att civilståndet gjorts sannolikt. Uppgifterna måste sammantaget ha ett visst bevisvärde.

Om sökanden endast har handlingar med mycket lågt bevisvärde, eller inga handlingar alls, kan sökandens egna trovärdiga, sammanhängande och detaljerade uppgifter om sin vigsel ligga till grund för att göra det sannolikt att sökanden ingått ett rättsligt giltigt äktenskap. Uppgifterna får inte vara oklara eller motstridiga.

För att kunna bedöma om det utländska äktenskapet är giltigt och kan erkännas i Sverige behöver Skatteverket veta bland annat:

  • personuppgifter om make/maka: namn, födelsetid, medborgarskap och hemvist,
  • vigseldatum,
  • ålder på parterna när äktenskapet ingicks,
  • vigselland,
  • äktenskapsform, t.ex. religiös eller borgerlig,
  • typ av vigselförrättare,
  • om båda parter var närvarande när äktenskapet ingicks,
  • om vigseln är registrerad och i så fall var den är registrerad.

Att en vigsel är registrerad och att båda parter var närvarande när äktenskapet ingicks är inte alltid avgörande för en vigsels giltighet, men kan i vissa fall ha betydelse vid bedömningen av om ett äktenskap är giltigt och kan erkännas i Sverige eller inte.

Sökanden har bevisbördan för att göra det sannolikt att hen har ingått ett giltigt äktenskap. Om sökanden inte kan göra äktenskapet sannolikt, till exempel om uppgifterna är oklara eller motstridiga, ska hen inte registreras som gift.

Beviskravet sannolikt gäller inte situationer när en person ska styrka relation till make som är EES-medborgare för att kunna visa uppehållsrätt som medföljande eller anslutande familjemedlem. Skatteverket får begära att den som gör gällande att hen har uppehållsrätt ska visa detta med handlingar. En person som inte kan styrka att hen är gift med en EES-medborgare kan därför inte anses ha uppehållsrätt som familjemedlem.

4.1.3 Skild eller skild partner

När begreppet skild används i detta ställningstagande, avses även skild partner.

För att sökanden ska kunna registreras som skild måste äktenskapet vara slutligt upplöst, det vill säga skilsmässan måste ha vunnit laga kraft.

En dom om äktenskapsskillnad som meddelas i något av EU:s medlemsländer med undantag för Danmark, gäller här i Sverige och kan registreras i folkbokföringen oavsett makarnas medborgarskap eller hemvist (artikel 21 Bryssel II-förordningen). En förutsättning är att domen meddelats efter den 1 mars 2001.

Om beslut om äktenskapsskillnad har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och både mannen och kvinnan var medborgare och hade hemvist i något av de nordiska länderna gäller äktenskapsskillnaden här i landet och kan registreras i folkbokföringen (7 och 22 §§ NÄF).

Enligt huvudregeln i svensk internationell privaträtt erkänns utländska äktenskapsskillnader i Sverige, förutsatt att det rör sig om ett beslut av domstol, administrativ eller religiös myndighet och att det fanns skäl att saken prövades i staten i fråga (3 kap. 7 § IÄL). Privata äktenskapsskillnader erkänns däremot inte.

Sökanden ska som utgångspunkt visa en handling i original eller i form av en bestyrkt kopia som styrker att hen är skild, till exempel skilsmässodom, skilsmässointyg eller civilregisterutdrag.

En handling som inte ensamt kan styrka att ett äktenskap är slutgiltigt upplöst kan tillsammans med sökandens egna uppgifter vid en sammantagen bedömning göra det sannolikt att sökanden är skild. Det kan till exempel handla om att endast en obestyrkt kopia av skilsmässohandlingen visas upp, men där det av uppgifterna framgår att det är fråga om en slutgiltig skilsmässa. Även andra typer av handlingar kan vägas in i en sammantagen bedömning. Exempelvis om det av en vårdnadsdom framgår att föräldrarna är skilda, kan detta i kombination med sökandens egna uppgifter innebära att skilsmässan gjorts sannolik.

Om sökanden endast har handlingar med mycket lågt bevisvärde, eller inga handlingar alls, kan sökandens egna trovärdiga, sammanhängande och detaljerade uppgifter ligga till grund för att göra det sannolikt att sökandens äktenskap är slutligt upplöst.

För att kunna bedöma om den utländska skilsmässan är giltig och kan erkännas i Sverige behöver Skatteverket veta bland annat:

  • personuppgifter om make/maka: namn, födelsetid, medborgarskap och hemvist,
  • skilsmässodatum,
  • skilsmässoland,
  • vem och vilken myndighet som beslutat om skilsmässan,
  • typ av skilsmässa, om det är möjligt att skilja sig på olika sätt i skilsmässolandet,
  • om skilsmässan är registrerad och i så fall var den är registrerad,
  • om skilsmässan vunnit laga kraft och i så fall när den vunnit laga kraft.

Att en skilsmässa är registrerad är inte alltid avgörande för en skilsmässas giltighet, men kan i vissa fall ha betydelse vid bedömningen av om en skilsmässa är giltig och kan erkännas i Sverige eller inte.

4.1.4 Änka eller änkling

Sökanden ska som utgångspunkt visa en handling i original eller i form av en bestyrkt kopia som styrker att hen är änka eller änkling, till exempel dödsbevis eller civilregisterutdrag som visar att maken eller makan har avlidit.

En handling som inte ensamt kan styrka att sökandens make eller maka har avlidit kan i kombination med sökandens egna uppgifter vid en sammantagen bedömning göra det sannolikt att sökanden är änka eller änkling. Det kan till exempel handla om att endast en obestyrkt kopia av ett dödsbevis uppvisas. Även andra typer av handlingar kan vägas in i en sammantagen bedömning, exempelvis intyg om gravsättning eller arvskifte eller en vårdnadsdom där det framgår att ena föräldern får ensam vårdnad då den andra föräldern är avliden. I kombination med sökandens egna uppgifter kan en sådan handling innebära att dödsfallet gjorts sannolikt. Även en eventuell utredning från Migrationsverket ska beaktas.

Om sökanden endast har handlingar med mycket lågt bevisvärde, eller inga handlingar alls, kan en trovärdig, sammanhängande och detaljerad beskrivning av omständigheterna kring dödsfallet ligga till grund för att göra det sannolikt att sökanden är änka eller änkling. För att registrering ska kunna ske måste det av uppgifterna i ärendet framstå som sannolikt att sökandens make eller maka är avliden, och exempelvis inte försvunnen eller saknad. Det får inte heller finnas oklara eller motstridiga uppgifter kring dödsfallet.

För att kunna bedöma uppgifterna om en makes eller makas dödsfall behöver Skatteverket veta bland annat:

  • personuppgifter för den avlidna: namn och födelsetid,
  • datum för dödsfallet,
  • omständigheter kring dödsfallet,
  • i vilket land personen avlidit,
  • om dödsfallet är registrerat och i så fall var det är registrerat,
  • om personen är gravsatt eller kremerad och i så fall var personen är gravsatt eller kremerad.

Det finns inget krav på att ett dödsfall måste vara registrerat eller att personen ska vara gravsatt eller kremerad för att det ska ha gjorts sannolikt att maken är avliden. Uppgifter om detta kan emellertid vara en del i helhetsbedömningen av den inflyttande personens civilstånd.