Överlåtelse av tillgångar som har köpts utan rätt till avdrag för ingående skatt, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

Undantaget från skatteplikt vid överlåtelse av vissa tillgångar är tillämpligt om den som överlåter tillgången inte har haft någon rätt till avdrag för den ingående skatten vid förvärvet av tillgången. Undantaget gäller både för tillgångar som är varor och för tillgångar som är tjänster, exempelvis immateriella tillgångar.

Om någon mervärdesskatt inte har debiterats på den omsättning genom vilken tillgången förvärvades är undantaget från skatteplikt inte tillämpligt vid en senare överlåtelse av tillgången. Så är exempelvis fallet om tillgången har förvärvats från en privatperson.

Undantaget från skatteplikt i mervärdesskattelagen (1994:200), ML, gäller endast vid överlåtelse av andra tillgångar än omsättningstillgångar. Skatteverket anser emellertid att artikel 136 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet, är så pass klar, precis och ovillkorlig att den kan ges direkt effekt. Det innebär att alla slags varor kan omfattas av undantaget om det är till fördel för den som åberopar bestämmelsen i mervärdesskattedirektivet.

Om en överlåtelse av varor inte omfattas av undantaget från skatteplikt kan i stället om vissa villkor är uppfyllda bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning vid handel med begagnade varor m.m. vara tillämpliga. Det innebär att mervärdesskatt ska redovisas på vinstmarginalen som är mellanskillnaden mellan varans försäljningspris och inköpspris.

Detta ställningstagande ersätter följande ställningstaganden.

• Statliga myndigheters försäljning av vissa tillgångar 2002-12-13, dnr 9999-02/100
• Vidareförsäljning av köpt leasingbil ej skattepliktig, mervärdesskatt 2005-09-16, dnr 131 484706-05/111
• Beskattning vid överlåtelse av vissa tillgångar 2006-06-29, dnr 131 391387-06/111.

I det nya ställningstagandet har Skatteverket utvecklat sin syn på vilka överlåtelser som omfattas respektive inte omfattas av undantaget från skatteplikt. Det nya ställningstagandet behandlar situationen när en tillgång har tillförts betydande förvärv för vilka överlåtaren har haft rätt till avdrag för den ingående skatten. Det behandlar även kommunernas rätt till ersättning för viss mervärdesskatt. Rättigheter som har upparbetats av den som senare överlåter dem tas också upp.

2 Frågeställning

En överlåtelse av vissa tillgångar kan vara undantagen från skatteplikt om överlåtaren inte har haft någon rätt till avdrag för ingående skatt vid inköpet av tillgången. Skatteverket ger i detta ställningstagande sin syn på vilka överlåtelser som omfattas av undantaget från skatteplikt.

Ställningstagandet behandlar även vem som kan anses vara en beskattningsbar återförsäljare vid tillämpningen av bestämmelserna för vinstmarginalbeskattning vid handel med begagnade varor m.m.

Detta ställningstagande ersätter följande ställningstaganden.

• Statliga myndigheters försäljning av vissa tillgångar 2002-12-13, dnr 9999-02/100
• Vidareförsäljning av köpt leasingbil ej skattepliktig, mervärdesskatt 2005-09-16, dnr 131 484706-05/111
• Beskattning vid överlåtelse av vissa tillgångar 2006-06-29, dnr 131 391387-06/111.

I det nya ställningstagandet har Skatteverket utvecklat sin syn på vilka överlåtelser som omfattas respektive inte omfattas av undantaget från skatteplikt. Det nya ställningstagandet behandlar situationen när en tillgång har tillförts betydande förvärv för vilka överlåtaren har haft rätt till avdrag för den ingående skatten. Det behandlar även kommunernas rätt till ersättning för viss mervärdesskatt. Rättigheter som har upparbetats av den som senare överlåter dem tas också upp.

Det som sägs i detta ställningstagande om rätt till avdrag för ingående skatt avser även de fall då rätt till återbetalning gäller enligt 10 kap. 9-13 § ML.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Bestämmelser

Från skatteplikt undantas överlåtelse av andra tillgångar än omsättningstillgångar om den som överlåter tillgången kan visa att han varken har haft någon rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av ingående skatt vid förvärvet av tillgången eller vid mera betydande förvärv av varor eller tjänster som tillförts tillgången. Vid tillämpning av bestämmelsen ska som omsättningstillgångar inte anses tillgångar som är avsedda att förbrukas i en verksamhet (3 kap. 24 § första stycket 1 och andra stycket ML).

Undantaget från skatteplikt omfattar inte försäkringsföretags överlåtelse av tillgångar som övertagits i samband med skadereglering och inte heller finansieringsföretags överlåtelse av tillgångar som företaget har återtagit med stöd av ett av företaget övertaget köpeavtal. Undantaget gäller inte heller om den omsättning genom vilken den skattskyldige förvärvat varan eller, om varan förts in till landet, det unionisterna förvärvet eller importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 eller 21 a § (3 kap. 24 § tredje stycket ML).

Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a) Leverans av varor som enbart används i en verksamhet som är undantagen från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 och 380–390c, förutsatt att varorna inte har gett upphov till avdragsrätt.

b) Leverans av varor vars anskaffning eller användning inte varit berättigad till avdrag för mervärdesskatt i enlighet med artikel 176 (artikel 136 mervärdesskattedirektivet).

Som omsättning anses inte överlåtelse av tillgångar i en verksamhet, som sker i samband med att verksamheten överlåts eller i samband med fusion eller liknande förfarande. Det gäller under förutsättning att förvärvaren skulle vara berättigad till avdrag för eller återbetalning av den skatt som annars skulle ha tagits ut på överlåtelsen (2 kap 1 b § ML, jämför artiklarna 19 och 29 i mervärdesskattedirektivet).

Regler om jämkning av avdrag för ingående skatt hänförligt till investeringsvaror finns i 8 a kap. ML, jämför artiklarna 184-192 i mervärdesskattedirektivet.

Bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning får tillämpas vid en beskattningsbar återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av

1. någon som inte är en beskattningsbar person,

2. en beskattningsbar person som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land,

3. en beskattningsbar person vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land,

4. en beskattningsbar person som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller

5. en beskattningsbar person vars omsättning omfattas av skattebefrielse enligt bestämmelserna i 9 d kap. eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos den beskattningsbara personen (9 a kap. 1 § första stycket ML, jämför artikel 314 i mervärdesskattedirektivet).

Med ”beskattningsbar återförsäljare” förstås en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare (9 a kap. 8 första stycket ML, jämför artikel 311.1 5 i mervärdesskattedirektivet).

Vid tillämpningen av bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning utgörs beskattningsunderlaget av återförsäljarens vinstmarginal minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen (9 a kap. 9 § första stycket ML, jämför artikel 315 i mervärdesskattedirektivet).

En myndighet som omfattas av denna förordning har rätt till kompensation för belopp, motsvarande ingående skatt enligt ML som hänför sig till verksamheten. Myndigheten har dock inte rätt till kompensation om den ingående skatten hänför sig till utgifter för representation eller liknande ändamål. Myndigheten har inte heller rätt till kompensation om den ingående skatten omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 10, 15 eller 16 § ML (4 § förordning [2002:831] om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt).

Kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund kan få ersättning för ingående skatt för verksamhet som inte medför skattskyldighet eller återbetalning. Bestämmelserna om ersättning finns i lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund, LEMK. Avdragsförbuden enligt 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ ML ska tillämpas även i ersättningsärenden (4 § LEMK). Avdragsförbudet för stadigvarande bostad ska dock inte tillämpas i fråga om vissa särskilda boendeformer.

3.2 Förarbeten

Undantaget bör bli tillämpligt på försäljning av tillgångar inte bara från den som är skattskyldig för omsättning utan också från den som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet (prop. 1993/94:99, s. 158).

Så länge tillgången behåller sin karaktär av inventarium och inte övergår till att bli en omsättningstillgång ska skatt inte tas ut vid överlåtelsen (prop. 1993/94:99, s. 159).

Med hänsyn till den nuvarande bestämmelsens syfte bör skattefriheten inte omfatta sådana situationer då visserligen inte förvärvet men väl senare bearbetningar m.m. har föranlett en i förhållande till tillgångens ursprungsvärde betydande avdragsrätt. I de fall den skattskyldige har tillfört den överförda tillgången mera betydande förvärv av varor eller tjänster bör inte en därefter följande överlåtelse av tillgången vara skattefri. Någon exakt bestämning av vad som är betydande förvärv kan knappast göras i författningstexten. Ett rimligt resultat torde normalt kunna uppnås om värdet av vad som tillförts tillgången uppgår till eller överstiger dess värde vid överföringen eller absolut sett är stort (prop. 1993/94:99, s. 159).

Med den utformning av bestämmelsen i 3 kap. 24 § ML som föreslås bortfaller behovet av en motsvarighet till punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 2 § ML (prop. 1978/79:141 s. 76). Enligt den bestämmelsen ska en skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat. Om avdragsrätt däremot inte förelegat för förvärvet av fordonet så följer av den föreslagna bestämmelsen att utgående skatt inte heller ska redovisas (prop. 1993/94:99, s. 159).

3.3 Rättspraxis från EU-domstolen

Det undantag som föreskrivs i direktivet omfattar enbart leveranser av varor vars anskaffning inte berättigar till avdrag för mervärdesskatt enligt nationell lagstiftning (artikel 136 i mervärdesskattedirektivet). Formuleringen i direktivet kan i detta hänseende inte tolkas på något annat sätt som gör det möjligt att undvika att en skattskyldig person, som inte kan dra fördel av ett sådant undantag, dubbelbeskattas. Mervärdesskattedirektivet utgör således inte något hinder för att tillämpa en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att en skattskyldig persons vidareförsäljning av varor, som har använts i personens verksamhet och vars anskaffning inte berättigar till avdrag för mervärdesskatt, är mervärdesskattepliktig trots att anskaffningen inte var avdragsgill med anledning av att de skattskyldiga personer från vilka varorna anskaffades saknade möjlighet att deklarera mervärdesskatten (C-280/04, Jyske Finans, punkterna 24-26).

Ett företag, som inom ramen för sin sedvanliga verksamhet vidaresäljer fordon som har köpts begagnade för att användas i företagets leasingverksamhet och som i första hand anskaffats för att leasas ut och endast i andra hand för att återförsäljas, kan vara en ”beskattningsbar återförsäljare” i den mening som avses i direktivet (artikel 311.1 5 i mervärdesskattedirektivet). Förvärven måste ha skett från personer utan avdragsrätt för ingående skatt (C-280/04, Jyske Finans, punkten 44).

Det följer av fast rättspraxis att bestämmelserna i ett direktiv, i alla de fall då de med avseende på sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa, kan åberopas gentemot alla nationella bestämmelser som inte överensstämmer med direktivet, om genomförandeåtgärder inte har vidtagits i tid, eller då de är av sådan art att det i dem fastslås rättigheter som enskilda kan göra gällande gentemot staten (C-363/05, JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust och The Association of Investment Trust Companies, punkten 58).

4 Bedömning

Den som är skattskyldig för mervärdesskatt har enligt huvudregeln rätt att dra av ingående skatt på förvärv eller import för den verksamhet som medför skattskyldighet. Det kan dock finnas förvärv eller import för vilka den ingående skatten inte är avdragsgill. Rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv eller import finns inte heller om tillgången ska användas i en verksamhet som inte medför skattskyldighet.

Även om en tillgång har förvärvats eller importerats utan att köparen har haft rätt till avdrag för den ingående skatten är en senare överlåtelse av tillgången som huvudregel skattepliktig. Överlåtelsen kan dock under vissa förutsättningar omfattas av undantag från skatteplikt.

Om en överlåtelse av varor inte omfattas av undantaget från skatteplikt kan i stället om vissa villkor är uppfyllda bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning vid handel med begagnade varor m.m. vara tillämpliga.

4.1 Undantag från skatteplikt

En överlåtelse av vissa tillgångar är enligt ML undantagen från skatteplikt om följande två förutsättningar är uppfyllda. Överlåtelsen ska avse

• andra tillgångar än omsättningstillgångar och
• överlåtaren ska kunna visa att denne inte har haft någon rätt till avdrag för den ingående skatten vid förvärvet av tillgången.

Undantaget från skatteplikt kan tillämpas av både den som är en skattskyldig beskattningsbar person och den som bedriver en verksamhet som inte medför sådan skattskyldighet. Syftet med bestämmelsen är att undvika den dubbelbeskattning som annars skulle uppstå om överlåtelsen inte särskilt undantogs från skatteplikt.

I motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet kan alla slags varor, d.v.s. även varor som är omsättningstillgångar, omfattas av undantaget från skatteplikt.

4.1.1 Andra tillgångar än omsättningstillgångar

Undantaget från skatteplikt gäller endast överlåtelse av andra tillgångar än omsättningstillgångar. Det som typiskt sett utmärker en omsättningstillgång är att avsikten med förvärvet av tillgången ska vara att den ska omsättas i den normala verksamheten. Med omsättningstillgångar avses inte tillgångar som ska användas i verksamheten. Det innebär att undantaget från skatteplikt omfattar tillgångar som t.ex. inventarier, förbrukningsmaterial och avfallsprodukter.

En tillgång som vid förvärvet var en annan tillgång än en omsättningstillgång kan under innehavstiden ändra karaktär till en omsättningstillgång. I en sådan situation är undantaget från skatteplikt inte tillämpligt.

Det finns däremot inte något krav att överlåtaren ska ha ägt tillgången en viss tid innan den överlåts. Att en tillgång säljs en kort tid efter förvärvet innebär inte i sig att tillgången blir en omsättningstillgång.

Om överlåtaren har tillfört tillgången betydande förvärv av varor eller tjänster, t.ex. reparationer och bearbetningar, kan undantaget från skatteplikt vara tillämpligt. Det gäller dock inte om överlåtaren har haft rätt till avdrag för den ingående skatten vid mera betydande förvärv i förhållande till tillgångens ursprungsvärde. Det är fråga om ett betydande förvärv när värdet av det som har tillförts tillgången uppgår till eller överstiger tillgångens värde (exklusive värdet på förvärv som har tillförts tillgången.) vid överlåtelsen eller om värdet på bearbetningen totalt sett är stort. Syftet med bestämmelsen är att skattefriheten inte ska omfatta sådana situationer då visserligen inte förvärvet av tillgången har medfört rätt till avdrag för ingående skatt men väl senare bearbetningar m.m. har föranlett en i förhållande till tillgångens ursprungsvärde betydande avdragsrätt.

I motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet finns inte något krav som innebär att undantaget från skatteplikt bara gäller andra tillgångar än omsättningstillgångar. Alla slags varor kan således omfattas av undantaget. Skatteverket anser att artikel 136 i mervärdesskattedirektivet är så pass klar, precis och ovillkorlig att den kan ges direkt effekt. Det gäller om det är till fördel för den som åberopar bestämmelsen och om övriga förutsättningar för undantag från skatteplikt är uppfyllda.

Undantaget från skatteplikt i artikel 136 i mervärdesskattedirektivet gäller dock bara varor. Med andra tillgångar än omsättningstillgångar i ML avses även tjänster i form av immateriella rättigheter, som t.ex. rättigheter till varor och goodwill. Undantaget i ML kan därför också gälla sådana rättigheter. Det gäller under förutsättning att dessa rättigheter har förvärvats från en annan part. Rättigheter som har upparbetats av den som sedan överlåter dem omfattas däremot inte av undantaget.

4.1.2 Avdragsrätt för ingående skatt saknas

Undantaget från skatteplikt gäller endast om överlåtaren kan visa att denne inte har haft någon rätt till avdrag för den ingående skatten vid förvärvet av tillgången. Den ingående skatten utgörs av den utgående skatt som ska redovisas på den omsättning genom vilken tillgången förvärvades.

Bestämmelsen förutsätter enligt Skatteverkets uppfattning att tillgången i fråga har förvärvats med en debiterad mervärdesskatt som köparen inte har rätt till avdrag för. Det kan vara en skatt som har debiterats av säljaren. Med debiterad mervärdesskatt avses även skatt som köparen är skattskyldig att betala t.ex. för ett unionsinternt förvärv eller för en omsättning av varor när säljaren är en utländsk beskattningsbar person. Detsamma gäller vid import av varor. Köparen, som sedan överlåter tillgången, ska inte ha haft rätt till avdrag för någon del av den debiterade mervärdesskatten vid förvärvet av tillgången för att undantaget ska vara tillämpligt.

Om någon mervärdesskatt inte har debiterats på den omsättning genom vilken tillgången förvärvades är bestämmelsen inte tillämplig vid en senare överlåtelse av tillgången. Så är exempelvis fallet om tillgången har förvärvats från en privatperson.

Det finns även andra situationer när undantaget från skatteplikt inte är tillämpligt. Det gäller t.ex. när ett försäkringsföretag överlåter tillgångar som har övertagits i samband med skadereglering eller när ett finansieringsföretag överlåter tillgångar som företaget har återtagit med stöd av ett av företaget övertaget köpeavtal. Inte heller gäller undantaget vid omsättning av vissa luftfartyg och fartyg.

En verksamhetsöverlåtelse är inte en omsättning vilket betyder att mervärdesskatt inte ska debiteras när en verksamhet överlåts. Om tillgångar har förvärvats av någon som har låtit tillgångarna ingå i en överlåtelse av verksamhet kan undantaget från skatteplikt vara tillämpligt vid en senare överlåtelse. En förutsättning för att undantaget ska vara tillämpligt är att den som överlåter verksamheten inte har haft rätt till avdrag för den ingående skatten vid sitt förvärv av tillgångarna.

Om användningen av en investeringsvara ändrats så att rätt till avdrag för ingående skatt till någon del har uppkommit inom korrigeringstiden för jämkning är undantaget från skatteplikt inte tillämpligt vid en senare överlåtelse av varan. Företaget hade visserligen inte rätt till avdrag för ingående skatt vid förvärvet men det avdrag företaget har rätt till med anledning av den ändrade användningen hänför sig till förvärvet även om det utnyttjas vid en senare tidpunkt.

Staten har inte rätt till avdrag för ingående skatt vid förvärv av varor eller tjänster. Den kompensationsrätt som statliga myndigheter kan ha enligt förordningen om myndigheters rätt till kompensation för ingående skatt ska inte beaktas vid tillämpningen av undantaget från skatteplikt. En sådan kompensationsrätt ska alltså inte jämställas med avdragsrätt för ingående skatt. En statlig myndighet som säljer andra tillgångar än omsättningstillgångar är därför inte skattskyldig för omsättningen även om kompensation har erhållits när tillgången förvärvades.

Kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund har rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av enligt ML. Den ersättning som de kan få enligt LEMK ska inte beaktas vid tillämpningen av undantaget från skatteplikt. En sådan rätt till ersättning ska alltså inte jämställas med avdragsrätt för ingående skatt. När t.ex. en kommun säljer en tillgång som inte är en omsättningstillgång och kommunen inte har haft rätt till avdrag enligt ML för någon del av den ingående skatten vid förvärvet så omfattas försäljningen av undantaget från skatteplikt. Kommunen kan i stället i vissa fall bli skyldig att justera ersättningen.

4.1.3 Exempel

Nedan ges några exempel på olika överlåtelser där Skatteverket ger sin syn på om undantaget från skatteplikt är tillämpligt eller inte.

Exempel 1 – vidareförsäljning av köpt personbil

Ett företag bedriver konsultverksamhet. Företaget har för sin verksamhet köpt ett antal personbilar. Företaget har inte rätt till avdrag för den ingående skatten vid inköpet av bilarna. Efter tre år säljer företaget bilarna.

Bilarna utgör andra tillgångar än omsättningstillgångar eftersom de inte omsätts i säljarens normala verksamhet, d.v.s. konsultverksamheten. Omsättningen är undantagen från skatteplikt.

Exempel 2 – insättning av privat egendom i en enskild näringsverksamhet

En person har förvärvat en tillgång i egenskap av privatperson. Personen sätter därefter in tillgången som ett inventarium i sin enskilda näringsverksamhet för användning i en verksamhet som medför skattskyldighet enligt ML. Inventariet överlåts sedan till en annan företagare.

En förutsättning för att överlåtelsen ska vara undantagen från skatteplikt är att tillgången har förvärvats av en beskattningsbar person i denna egenskap för att användas i en ekonomisk verksamhet och att personen inte har haft rätt till avdrag för den ingående skatten vid förvärvet. I det här fallet har förvärvet gjorts av någon som inte är en beskattningsbar person. Insättningen av inventariet i den ekonomiska verksamheten utgör vidare inte något förvärv eftersom det är fråga om samma rättssubjekt. Överlåtelsen av tillgången till den andre företagaren är inte undantagen från skatteplikt.

Bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning är inte heller tillämpliga eftersom tillgången inte har förvärvats av en beskattningsbar återförsäljare. Därmed är förvärvskriteriet inte uppfyllt, se avsnitt 4.2.

Exempel 3 – statens omsättning av överskottsmaterial

En myndighet ansvarar för att sälja en annan myndighets överskottsmaterial. Sådana tillgångar kan vid försäljningen ha ändrat karaktär från anläggningstillgångar till omsättningstillgångar.

Överskottsmaterial som vid förvärvet har bokförts som anläggningstillgångar och som vid omsättningen i en utåtriktad verksamhet har ändrat karaktär till omsättningstillgångar omfattas inte av undantaget från skatteplikt. Så är fallet om omsättningen av tillgångarna sker i en form som är helt jämförbar med konkurrerande verksamheter av kommersiell natur som t.ex. en permanent butiksförsäljning.

Om säljaren har åberopat att artikel 136 i mervärdesskattedirektivet ska ges direkt effekt och det är till dennes fördel är omsättningen av överskottsmaterial undantagen från skatteplikt oavsett hur omsättningen sker, se avsnitt 4.1.1.

Exempel 4 – etableringsrätter

En myndighet ingår ett samverkansavtal med en person som bedriver sjukvård (etableringsrätt). Denne överlåter senare etableringsrätten mot ersättning till en annan vårdgivare.

Mervärdesskatt ska inte debiteras när myndigheten ingår avtalet med personen eftersom det sker utan ersättning. Eftersom personen inte har förvärvat rättigheten med en debiterad mervärdesskatt är undantaget från skatteplikt inte tillämpligt vid överlåtelsen till den andre vårdgivaren.

4.2 Vinstmarginalbeskattning

Bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning vid handel med begagnade varor m.m. innebär att mervärdesskatt ska redovisas på vinstmarginalen som är mellanskillnaden mellan varans försäljningspris och inköpspris.

Varor som förvärvas för att användas i en verksamhet undergår vanligen värdeminskning under innehavstiden. Det pris som återförsäljaren får vid omsättning av en sådan vara understiger normalt inköpspriset. I ett sådant fall uppkommer ingen vinstmarginal som kan beskattas.

Dessa bestämmelser får endast tillämpas av en beskattningsbar återförsäljare som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet köper begagnade varor m.m. i syfte att sälja dem vidare. Det förutsätter bland annat att återförsäljaren har förvärvat varan från en privatperson, en beskattningsbar person som har tillämpat bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning eller som har sålt varan utan mervärdesskatt på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § ML. Mervärdesskatt får således inte ha debiterats vid försäljningen till återförsäljaren.

En beskattningsbar person som har förvärvat begagnade varor för att de i första hand ska användas i verksamheten och först i andra hand ska vidaresäljas kan också vara en beskattningsbar återförsäljare.

Exempel 5

Ett företag förvärvar begagnade personbilar från privatpersoner för korttidsuthyrning. Efter att bilarna har använts i uthyrningsverksamheten säljer företaget bilarna.

Företaget har inte kunnat dra av någon ingående skatt vid förvärvet av bilarna eftersom mervärdesskatt inte har debiterats vid försäljningen till företaget. Undantaget från skatteplikt är därför inte tillämpligt. Företaget får i stället anses vara en skattskyldig återförsäljare eftersom företagets försäljning får anses ingå som ett normalt led i uthyrningsverksamheten även om försäljningen är av sekundär betydelse i förhållande till uthyrningen. Företaget har då möjlighet att tillämpa bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning. Om priset vid försäljningen understiger företagets inköpspris finns det inte någon vinstmarginal som kan beskattas.