Förmedling av varor i annans namn för dennes räkning, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

Ett företag som förmedlar varor i annans namn för dennas räkning mot ersättning har omsatt en förmedlingstjänst. För att det ska vara fråga om förmedling i annans namn för dennas räkning ska förmedlaren enligt Skatteverkets uppfattning göra det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll.

En förmedlingstjänst förutsätter att uppdraget har en tydlig koppling till varorna som säljaren ska sälja till köparen. Det finns emellertid inte något krav på att säljarens varuförsäljning till köparen också kommer till stånd. Vid bedömningen av till exempel beskattningsland kan det därför vara en förmedlingstjänst även om varuförsäljningen inte kommer till stånd. När köparen av förmedlingstjänsten är en icke beskattningsbar person ska i sådant fall beskattningsland bestämmas till Sverige om varuförsäljningen skulle ha varit omsatt inom landet för det fall den hade kommit till stånd.

2 Frågeställning

När förmedling av varor görs i annans namn för dennes räkning finns särskilda regleringar i mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

Skatteverket ger i detta ställningstagande sin syn på i vilka situationer det är förmedling av varor i annans namn för dennes räkning och vad detta kan få för konsekvenser vid beskattningen, såsom beskattningsland för tjänsten. Ställningstagandet behandlar inte sådana situationer där förmedlingen har skett i eget namn.

3 Gällande rätt m.m.

I ML finns olika bestämmelser som behandlar förmedling av varor. Som exempel kan nämnas 5 kap. 7§ ML i vilken det anges att en förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet om tjänsten utförs för någon annans räkning i dennes namn och den omsättning som tjänsten avser görs inom landet.

Det är fråga om förmedling oavsett om det är säljaren eller köparen av huvudtransaktionen som är huvudman (artikel 30 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Förmedlingsverksamhet är en tjänst som utförs för en avtalsparts räkning och för vilken denna utger ersättning såsom för fristående förmedlingsverksamhet. Verksamheten kan bland annat bestå i att underrätta parten om tillfällen att sluta ett sådant avtal, att komma i kontakt med motparten och att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennas räkning. Denna verksamhets ändamål är således att göra det som är nödvändigt för att parterna ska sluta avtal utan att förmedlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll (C-235/00, CSC Financial Services, punkten 39).

Vid fastställande av den plats där förmedlingsverksamheten har ägt rum saknar det betydelse om huvudtransaktionen, det vill säga varuförsäljningen, medför skattskyldighet eller inte. Det saknar också betydelse om säljaren eller köparen av varan är en icke beskattningsbar person (C-68/03, Lipjes, punkterna 18 och 21).

4 Bedömning

Ett företag som förmedlar varor i annans namn för dennas räkning mot ersättning har omsatt en förmedlingstjänst. Det finns särskilda bestämmelser för förmedling av vara som avser bestämmande av beskattningsland. Om mervärdesskatt ska tas ut på omsättningen av förmedlingstjänsten gäller skattesatsen 25 procent. Det finns också några undantag från skatteplikt som rör omsättning av varor där även förmedlingen omfattas när den görs i annans namn för dennes räkning. Det rör undantag från skatteplikt för investeringsguld och för fartyg och luftfartyg.

För att det ska vara fråga om förmedling i annans namn för dennas räkning ska förmedlaren enligt Skatteverkets uppfattning göra det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll. Det uppdrag som förmedlaren har ska alltså syfta till att säljaren ska tillhandahålla varor till köparen. I sådant fall framstår inte förmedlaren som en motpart utan som ett ombud för säljaren eller köparen.

En förmedlingstjänst förutsätter enligt Skatteverkets bedömning att uppdraget har en tydlig koppling till varorna som säljaren ska sälja till köparen. Det finns emellertid inte något krav på att säljarens varuförsäljning till köparen också kommer till stånd. Så kan vara fallet om varuförsäljningen avbryts i förtid. Vid bedömningen av till exempel beskattningsland kan det därför vara en förmedlingstjänst även om varuförsäljningen inte kommer till stånd. När köparen av förmedlingstjänsten är en icke beskattningsbar person ska i sådant fall beskattningsland bestämmas till Sverige om varuförsäljningen skulle ha varit omsatt inom landet för det fall den hade kommit till stånd. Det förutsätter dock att förmedlaren kan visa att syftet med uppdraget hela tiden har varit att en tydligt definierad varuförsäljning skulle genomföras. Den planerade varuförsäljningen som inte äger rum ska vara så tydligt definierad att det klart kan avgöras var denna skulle ha varit omsatt. Detta bör kunna visas med dokumentation.

Det finns inte heller något krav på att förmedlaren ska delta i förhandlingarna om de slutliga avtalsvillkoren för att det ska vara en förmedlingstjänst. Det är tillräckligt att förmedlaren gör det som är nödvändigt för att avtal ska kunna slutas mellan parterna.

För att avgöra om det är en förmedlingstjänst eller inte är det alltså förmedlarens tillhandahållande som sådant som ska bedömas. Det saknar betydelse om det är säljaren eller köparen av varan som är köpare av förmedlingstjänsten. Detsamma gäller om förmedlarens uppdragsgivare är en beskattningsbar person eller inte. Det innebär att även om varuförsäljningen sker mellan två privatpersoner så kan det vara en förmedlingstjänst.

Hur ersättningen beräknas saknar betydelse vid bedömningen av om det är en förmedlingstjänst.