Tjänster inom Svenska kyrkan, inkomstskatt

1 Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att ett visst tillhandahållande av tjänster från Svenska kyrkan till de organisatoriska delarna har skett inom trossamfundet Svenska kyrkan och att tjänsterna därför inte ska inkomstbeskattas.

Skatteverket anser att detta gäller för tjänster som tillhandahålls inom Svenska kyrkan och för vilka kyrkan på central nivå kan besluta om villkor och utförande samt resursfördelning.

Enligt Skatteverkets uppfattning kan domen inte tillämpas på tillhandahållanden inom andra organisationer än Svenska kyrkan.

2 Frågeställning

Högsta förvaltningsdomstolen har den 9 februari 2021 meddelat en dom som rör transaktioner mellan Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, HFD 2021 ref. 2 (Högsta förvaltningsdomstolens dom 9 februari 2021, mål nr 4634-19 och 4635-19).

Med anledning av denna dom redogör Skatteverket i detta ställningstagande för sin syn på hur vissa transaktioner mellan de olika organisatoriska delarna inom Svenska kyrkan ska hanteras inkomstskattemässigt.

Prästlönetillgångar är egna juridiska personer som förvaltas av Svenska kyrkan såsom självständiga förmögenheter. Prästlönetillgångar omfattas därför inte av ställningstagandet.

3 Gällande rätt m.m.

Svenska kyrkan är ett registrerat trossamfund och dess församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan (5 § 1 och 13 § fjärde stycket lagen [1998:1593] om trossamfund).

Svenska kyrkan är en juridisk person och även de registrerade organisatoriska delarna är egna juridiska personer (9 § och 13 § andra stycket lagen [1998:1593] om trossamfund, 3 § lagen [1998:1591] om Svenska kyrkan).

Trossamfundet Svenska kyrkan och dess registrerade delar svarar självständigt för sina respektive skyldigheter i förhållande till tredje man (15 § lagen [1998:1593] om trossamfund).

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i (6 § lagen [1998:1591] om Svenska kyrkan).

Juridiska personer ska betala statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet (1 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen [1999:1229], IL).

Registrerade trossamfund som uppfyller de krav som anges i 7 kap. 3 § IL är skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § IL. De kan dock undantas skattskyldighet även för vissa slag av sådana inkomster.

I 13 kap. 1 § första stycket IL anges att till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Svenska kyrkan har tillhandahållit IT-tjänster och administrativa tjänster till sina församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift. Tillhandahållandena är av sådant slag att inkomsterna från dem normalt sett är skattepliktiga i inkomstslaget näringsverksamhet (HFD 2021 ref. 2, punkt 20).

För att det ska vara fråga om en skattepliktig inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet krävs emellertid att tillhandahållandet sker till någon annan fysisk eller juridisk person (HFD 2021 ref. 2, punkt 21).

De organisatoriska delarna av Svenska kyrkan utgör enskilda rättssubjekt med egen rättshandlingsförmåga men deras självständighet är begränsad. När det gäller sådana IT-tjänster och administrativa tjänster som är i fråga kan trossamfundet Svenska kyrkan på central nivå besluta om villkoren för utförandet och mottagandet av tjänsterna samt reglera resursfördelningen med anledning av detta. Svenska kyrkans tillhandahållande av de aktuella tjänsterna har därför inte skett till de organisatoriska delarna i deras egenskap av egna juridiska personer utan tillhandahållandena har skett inom trossamfundet Svenska kyrkan. Tjänsterna ska därmed inte inkomstbeskattas (HFD 2021 ref. 2, punkt 33).

4 Bedömning

Ersättning för tjänster som yrkesmässigt och självständigt tillhandahålls av en juridisk person utgör normalt sett skattepliktig inkomst av näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL.

Högsta förvaltningsdomstolen har dock slagit fast att ett visst tillhandahållande från Svenska kyrkan till de organisatoriska delarna har skett inom trossamfundet Svenska kyrkan. Ersättning för tjänsterna utgör därför inte inkomst av näringsverksamhet.

Domstolen framhåller att Svenska kyrkan på central nivå kan besluta om villkoren för utförandet och mottagandet av tjänsterna samt kan fördela resurserna med anledning av detta. Skatteverket anser därför att avgörandets räckvidd inskränker sig till tjänster som tillhandahålls under sådana förutsättningar.

Det innebär att tjänster mellan de organisatoriska delarna för vilka kyrkan på central nivå inte kan besluta om villkor och utförande eller reglera fördelning av resurser inte kan anses ha tillhandahållits inom trossamfundet Svenska kyrkan. En vanlig prövning får istället göras huruvida det är fråga om inkomst av en yrkesmässigt och självständigt bedriven verksamhet som är skattepliktig enligt 13 kap. 1 IL samt om något av undantagen i 7 kap. 3 § är tillämpliga.

Högsta förvaltningsdomstolen har gjort sin bedömning med utgångspunkt i Svenska kyrkans speciella karaktär och särskilda lagreglering varför Skatteverket anser att avgörandet inte kan tillämpas på andra organisationer.