Fast etableringsställe för säljaren vid överföring av varor till avropslager i Sverige, mervärdesskatt

1 Sammanfattning

För att förenklingsreglerna om avropslager ska vara tillämpliga får säljaren inte ha etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ha något fast etableringsställe i det EU-land dit varorna transporteras. Detta gäller oavsett om leveransen av varor sker med eller utan medverkan av det fasta etableringsstället.

Skatteverket anser att ett lager som ägs eller hyrs av säljaren utgör ett fast etableringsställe för säljaren när denne själv med egna personella och tekniska resurser driver lagret. Även lager som ägs eller hyrs av säljaren och där säljaren hyr in personal eller låter ett annat företag driva lagret för sin räkning utgör ett fast etableringsställe för säljaren.

Skatteverket anser således till skillnad från mervärdesskattekommittén att ett lager kan utgöra ett fast etableringsställe här i landet även om säljaren hyr in personal eller anlitar ett annat företag som driver det för säljarens räkning.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Överföring av varor till ett avropslager, mervärdesskatt från den 22 januari 2020, dnr 202 496029-19/111. Ställningstagandet innebär ingen ändring i sak från tidigare ställningstagande. Det nya ställningstagandet har tagits fram med hänsyn till ändrade paragrafer i den nya mervärdesskattelagen (2023:200) och ställningstagandet ska tillämpas från och med den 1 juli 2023. I ställningstagandet lämnar Skatteverket sin syn på när säljaren anses ha ett fast etableringsställe här i landet när avropslagret finns i Sverige. Det som i övrigt framgår av det ersatta ställningstagandet kan med anledning av mervärdesskattekommitténs riktlinjer och europeiska kommissionens förklarande anmärkningar ses som förtydliganden. Informationen kan därför framgå direkt av Rättslig vägledning. Det finns därmed inte längre skäl att ha kvar det ställningstagandet.

2 Frågeställning

Den 1 januari 2020 infördes förenklingsregler vid överföring av varor mellan EU-länder till s.k. avropslager. Mervärdesskattekommittén och europeiska kommissionen har tagit fram riktlinjer och förklarande anmärkningar som stöd för en enhetlig tolkning av reglerna inom EU. Skatteverket följer punkterna 1-3 i mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 113:e mötet den 3 juni 2019, dokument C, punkt 3.1. Menar

I ställningstagandet lämnar Skatteverket sin syn på när säljaren anses ha fast etableringsställe här i landet när avropslagret finns i Sverige, jämför med punkten 4 i nämnda riktlinje från mervärdesskattekommittén.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 ML och mervärdesskattedirektivet

En beskattningsbar persons överföring av varor från den egna rörelsen till ett annat EU-land ska under vissa förutsättningar likställas med en leverans av varor mot ersättning (5 kap. 12 § första stycket mervärdesskattelagen [2023:200]), ML, jämför artikel 17.1 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

En överföring av varor från en beskattningsbar persons rörelse till ett avropslager i ett annat EU-land ska inte likställas med en leverans av varor mot ersättning enligt 12 §. Detta gäller bland annat om den som för över varan varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe i det land som varan transporteras till (5 kap. 15 första stycket och andra stycket 2 ML, jämför artiklarna 17 a.1 och 17a.2 b i mervärdesskattedirektivet).

3.2 Riktlinje från mervärdesskattekommittén

1. Mervärdesskattekommittén bekräftar enhälligt att den förenkling för arrangemang för avropslager som fastställs i artikel 17a i mervärdesskattedirektivet ska gälla oavsett om den beskattningsbara person som överför varorna (nedan kallad leverantören) är registrerad för mervärdesskatt i den medlemsstat till vilken varorna transporterades inom ramen för dessa arrangemang eller ej.

2. Om leverantören har etablerat sätet för sin verksamhet eller har ett fast etableringsställe i den medlemsstat som varorna anländer till bekräftar mervärdesskattekommittén emellertid enhälligt att förenklingen för arrangemang för avropslager enligt artikel 17a i mervärdesskattedirektivet inte ska tillämpas. Mervärdesskattekommittén konstaterar enhälligt att detta ska vara fallet oavsett om leverantörens fasta etableringsställe verkligen medverkar (i den mening som avses i artikel 192a i mervärdesskattedirektivet) i den leverans av varor som leverantören utför.

3. Mervärdesskattekommittén anser enhälligt att om det lager till vilket varorna transporteras enligt arrangemang för avropslager ägs och drivs av en eller flera andra personer än leverantören ska detta lager inte betraktas som ett fast etableringsställe för leverantören.

4. Mervärdesskattekommittén anser med stor majoritet att om det lager till vilket varor transporteras från en annan medlemsstat i syfte att vid ett senare skede levereras till en identifierad kund ägs (eller hyrs) och direkt drivs av leverantören med egna resurser i den medlemsstat där lagret ligger, ska detta lager betraktas som ett fast etableringsställe för leverantören. Om detta lager emellertid inte drivs av leverantören med egna resurser, eller om dessa resurser i själva verket inte finns i den medlemsstat där lagret ligger, anser mervärdesskattekommittén med stor majoritet att det inte ska betraktas som ett fast etableringsställe för leverantören trots att lagret ägs (eller hyrs) av leverantören (Mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 113:e mötet den 3 juni 2019, dokument C, punkt 3.1).

4 Bedömning

För att tillämpa förenklingsreglerna för avropslager får säljaren inte ha etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ha något fast etableringsställe i det EU-land dit varorna transporterats. Detta gäller oavsett om leveransen av varor sker med eller utan medverkan av det fasta etableringsstället.

Skatteverket anser att ett lager som ägs eller hyrs av säljaren utgör ett fast etableringsställe för säljaren när denne själv med egna personella och tekniska resurser driver lagret. Även lager som ägs eller hyrs av säljaren och där säljaren hyr in personal eller låter ett annat företag driva lagret för sin räkning utgör fast etableringsställe för säljaren.

Skatteverket anser således till skillnad från mervärdesskattekommittén att ett lager kan utgöra ett fast etableringsställe här i landet även om säljaren hyr in personal eller anlitar ett annat företag som driver det för säljarens räkning.

Ett lager som ägs eller hyrs av säljaren utgör således inte ett fast etableringsställe för säljaren om lagret varken drivs med egna personella och tekniska resurser, med inhyrd personal eller med anlitande av ett annat företag som driver lagret för säljarens räkning.

Ett lager dit varan transporteras och som ägs och drivs av någon annan än säljaren utgör inte ett fast etableringsställe för säljaren.

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Överföring av varor till ett avropslager, mervärdesskatt från den 22 januari 2020, dnr 202 496029-19/111. Ställningstagandet innebär ingen ändring i sak från tidigare ställningstagande. Det nya ställningstagandet har tagits fram med hänsyn till ändrade paragrafer i den nya mervärdesskattelagen (2023:200) och ställningstagandet ska tillämpas från och med den 1 juli 2023. I ställningstagandet lämnar Skatteverket sin syn på när säljaren anses ha ett fast etableringsställe här i landet när avropslagret finns i Sverige. Det som i övrigt framgår av det ersatta ställningstagandet kan med anledning av mervärdesskattekommitténs riktlinjer och europeiska kommissionens förklarande anmärkningar ses som förtydliganden. Informationen kan därför framgå direkt av Rättslig vägledning. Det finns därmed inte längre skäl att ha kvar det ställningstagandet.