OBS: Detta är utgåva 2014.14. Sidan är avslutad 2016.
Här ges information om när anmälningsskyldighet föreligger för en utbetalare vid utbetalning av ersättning för arbete till en person som är godkänd för F-skatt och vad som då gäller.
Den som betalar ut ersättning för arbete till en person som är godkänd för F-skatt antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut ska inte göra skatteavdrag och inte betala arbetsgivaravgifter. Om utbetalaren känner till att uppgift om godkännande för F-skatt är oriktig, dvs. att utbetalaren är i ond tro, ska uppgiften om godkännande av F-skatt inte godtas och utbetalaren ska göra skatteavdrag och i förekommande fall betala arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning (11-12 §§ 10 kap. SFL). Detta gäller även om det är uppenbart att det är fråga om ett anställningsförhållande.
Läs även om skatteavdrag på ersättning till den som har F-skatt.
Om den som åberopar F-skatten har utfört arbetet under sådana förhållanden att det är uppenbart att det är fråga om en anställning ska utbetalaren skriftligen anmäla detta till Skatteverket (10 kap. 14 § SFL första stycket).
Anmälningsskyldigheten gäller för utbetalaren om en person som är godkänd för F-skatt åberopar godkännandet och det är uppenbart att den som utför arbetet är att anse som anställd hos utbetalaren. Om mottagaren av ersättningen är godkänd för F-skatt med villkor gäller anmälningsskyldigheten endast om godkännandet åberopats skriftligen. Det skriftliga åberopandet av godkännande för F-skatt kan av betalningsmottagaren ha gjorts på en faktura, anbud eller annan handling.
Om en utbetalare inte fullgör anmälningsskyldigheten kan han eller hon tillsammans med betalningsmottagaren bli ansvarig för att betala betalningsmottagarens skatt enligt bestämmelserna i 59 kap. 7–9 §§ SFL. Det innebär att Skatteverket kan besluta att utbetalaren är skyldig att betala det belopp som kan behövas för att betala skatten och avgifterna på ersättningen.
Om den som betalar ut ersättningen är tveksam om det är fråga om en uppenbar anställning eller inte kan han eller hon alltid göra en skriftlig anmälan till Skatteverket för att inte riskera att åläggas betalningsansvar.
En anmälan innebär att Skatteverket kan utreda om godkännandet bör återkallas eller om ett godkännande utan villkor bör bytas ut mot ett villkorat godkännande.
För att anmälningsskyldigheten ska fylla sin funktion bör anmälan ske i anslutning till utbetalningen. Anmälan ska därför göras senast den dag då arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod under vilken utbetalningen gjordes (10 kap. 14 § första stycket SFL). Det innebär att anmälningsskyldigheten normalt ska fullgöras senast den 12 februari om utbetalningen har skett i januari. Tidsfristen gäller även för en utbetalare som inte ska lämna arbetsgivardeklaration. Så kan vara fallet om utbetalaren inte är registrerad och inte heller betalar ut annan ersättning från vilken skatteavdrag ska göras. Uttrycket ”den dag då arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod då utbetalningen gjordes” ska i en sådan situation förstås som den dag då arbetsgivardeklaration skulle ha lämnats om en skyldighet att göra skatteavdrag från ersättning hade förelegat (prop. 2010/11:165 s. 735 f).