OBS: Detta är utgåva 2015.1. Sidan är avslutad 2023.
I ML finns bestämmelser om vad som är undantaget från mervärdesskatt vid handel med aktier och andra värdepapper.
Värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet är undantagen från skatteplikt. Vad som avses med sådan verksamhet framgår av 3 kap. 9 § tredje stycket 1 och 2 ML. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses enligt nämnda lagrum omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller inte. Det innebär bland annat att undantaget även gäller vid försäljning och förmedling av andelar i handelsbolag och kommanditbolag.
Förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder utgör också värdepappershandel (3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML). Se vidare om förvaltning av investeringsfonder.
Bestämmelsen i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML innebär att vederlag för aktier och andra värdepapper samt courtage, avgifter och provisioner som tas ut av exempelvis banker och värdepappersbolag vid handel i kommission och förmedling av värdepapper är undantagna från skatteplikt.
Motsvarande undantag finns i artikel 135.1 f. mervärdesskattedirektivet. Där framgår att det även gäller för transaktioner rörande obligationer och andra värdepapper än aktier. Exempel på andra värdepapper är standardiserade optioner och terminer (derivat) som finns upptagna på en reglerad värdepappersmarknad. Jfr artikel 9 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.
EU-domstolen har tolkat innebörden av begreppet transaktioner rörande aktier, värdepapper m.m. (artikel 135.1 f mervärdesskattedirektivet) i målen C-2/95 SDC och C-235/00 CSC Financial Services. Den analys som EU-domstolen gör av överföring av betalningar i SDC-domen gäller i princip även handeln med värdepapper. Värdepappershandel kan därför anses innefatta handlingar som förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna och som kan jämföras med de handlingar som förekommer vid överföring eller betalning. Jfr SDC-domen, punkt 73, och CSC-domen, punkt 26–28. Av CSC-domen följer att uttrycket transaktioner rörande värdepapper avser transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper.
Försäljning av aktier är undantaget från skatteplikt eftersom det är fråga om handlingar som förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna. Detta innebär att försäljning av ett så kallat lagerbolag genom överlåtelse av aktierna i bolaget omfattas av undantaget från skatteplikt.
En central värdepappersförvarare, dvs. ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister (jfr lag [1998:1479] om kontoföring av finansiella instrument), kan tillhandahålla tjänster som omfattas av undantaget från skatteplikt. Tjänster som tillhandahålls till emittent (dvs. avstämningsbolag) och som säkerställer att ägaromregistrering/-överföring sker mellan värdepapperskonton i avstämningsregister eller att registrering sker vid emission omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Detta eftersom tjänsten medför en rättslig och finansiell förändring mellan köpare och säljare av det aktuella värdepappret. Däremot omfattas inte en tjänst som avser uppdatering av aktieägarbok av undantaget eftersom tjänsten inte förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna.
Undantaget omfattar även registreringstjänster som innebär att rättigheter eller skyldigheter för värdepapper skapas, förändras eller utsläcks. Tjänster till s.k. kontoförande institut (dvs. den som av en central värdepappersförvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregistret) omfattas av undantaget när tjänsten omfattar ett ansvar för förändringen av den rättsliga och finansiella ställningen för värdepappret (jfr C-235/00 CSC Financial Services och C-2/95 SDC, samt RÅ 1999 not. 46).
Vid tolkningen av vad som utgör transaktioner rörande värdepapper m.m. som är undantaget från skatteplikt förekommer ofta gränsdragningsproblem dels vid bedömningen av karaktären på tjänsten, dels om tillhandahållandet ska ses som en tjänst eller flera. Nedan redovisas rättsfall och förhandsbesked som belyser denna tolkningsproblematik.
EU-domstolen har ansett att rabattkort som ger kortinnehavaren rätt till rabatter på priset på de varor och tjänster som samarbetsföretagen erbjuder varken omfattas av begreppen ”andra värdepapper” eller ”andra överlåtbara skuldebrev” i artikel 135.1 mervärdesskattedirektivet. Försäljning av sådana rabattkort är därför inte undantagen från skatteplikt (C-461/12, Granton Advertising BV).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansåg att den del av ersättningen som avsåg bolagsbildningskostnader i samband med avyttring av lagerbolag inte omfattades av undantaget från skatteplikt. Nämnden ansåg att det mervärdesskatterättsligt var frågan om två tillhandahållanden. Det ena avsåg enbart överlåtelse av andelarna i lagerbolaget. Det andra avsåg tjänster som innebar att kunden avlastades arbetet med att bilda bolag (HFD 2011 not. 33).
EU-domstolen har funnit att undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet omfattar de tjänster som ett kreditmarknadsföretag tillhandahåller genom att mot ersättning utfärda en emissionsgaranti till ett bolag som står i begrepp att emittera aktier. Emissionsgarantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår (C-540/09, Skandinaviska Enskilda Banken).
I det mål där Högsta förvaltningsdomstolen inhämtade detta förhandsavgörande från EU-domstolen har domstolen ansett att garantigivningstjänster är undantagna från skatteplikt (HFD 2011 ref. 38).
Skatterättsnämnden har ansett att ett åtagande där sökanden fortlöpande och för egen räkning ställde köp- och säljkurser på uppdragsgivarens aktier för att främja likviditeten på aktien inte var undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML (SRN 2004-03-05).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansett att tjänster som sökanden (Y) tillhandahöll enligt två depåavtal till en del utgjorde tjänster enligt 3 kap. 9 § ML. De åtgärder som Y vidtog enligt depåavtalen bestod både av tjänster som påverkade parternas finansiella ställning respektive det rättsförhållande som värdepapperet representerade och av tjänster som var av mer administrativ art. Skatterättsnämnden ansåg därför att de tjänster enligt depåavtalen som Y utförde och ansvarade för i egenskap av kontoförande institut och förvaltare och som säkerställde ägarregistrering, överföring eller andra rättsliga förändringar avseende värdepapperet bör anses utgöra sådana transaktioner som omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Även de betalningstransaktioner som Y genomförde och som hörde samman med en värdepappersavveckling omfattades av skattefriheten eftersom dessa transaktioner medförde ekonomiska förändringar för köparen och säljaren. De tjänster enligt depåavtalen som avsåg löpande hantering av bolagshändelser (vidarebefordran av information till kunderna, inkasserande av utdelningar m.m.), värdering av innehavet på kontot, tillhandahållande av kontouppdrag, åtgärder beträffande skatter (såsom tillhandahållande av deklarationsuppgifter) samt andra tjänster av administrativ karaktär medförde inte några rättsliga och ekonomiska förändringar för parterna och omfattades därför inte av undantaget från skatteplikt (RÅ 2009 not. 23).
EU-domstolen har även tolkat begreppet förmedling rörande aktier, värdepapper m.m. i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet. Domstolen har bedömt att uttrycket inte avser tjänster som endast består i att tillhandahålla information om en finansiell produkt och i förekommande fall ta emot och handlägga ansökningar om att få teckna motsvarande värdepapper, utan att utfärda dessa (C-235/00, CSC Financial Services).
I ovannämnda dom har EU-domstolen vidare uttalat (punkt 39):
Utan att det är nödvändigt att fråga sig exakt vilken räckvidd uttrycket förhandlingar har […] kan det konstateras att uttrycket […] avser verksamhet som utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende en finansiell produkt och vars verksamhet skiljer sig från de typiska avtalsenliga prestationer som parterna i sådana avtal utför. Förhandlingsverksamhet är nämligen en tjänst som utförs för en avtalsparts räkning och för vilken denna utger vederlag såsom för fristående förmedlingsverksamhet. Verksamheten kan bland annat bestå i att underrätta parten om tillfällen att sluta ett sådant avtal, att komma i kontakt med motparten och att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Denna verksamhets ändamål är således att göra det som är nödvändigt för att parterna skall sluta avtal, utan att förhandlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll.
För att en tjänst ska bedömas som förmedling av finansiella produkter som är undantagen från skatteplikt anser Skatteverket att tillhandahållaren måste agera som mellanman. För att tillhandahållaren ska anses agera som en mellanman måste denne känna till både säljarens och köparens identitet. Vidare måste ersättningen vara villkorad av att en eller flera huvudtransaktioner faktiskt äger rum.
Skatteverket tolkar EU-domstolens praxis så att mellanmannens tillhandahållande inte behöver vara särskilt omfattande. Verksamheten kan exempelvis begränsas till att bereda parterna tillfälle att ingå avtal. Det krävs inte att föremedlaren deltar i förhandlingarna om de slutliga avtalsvillkoren mellan parterna. Det är tillräckligt att förmedlarens insats medför att ett avtal sluts mellan parterna. Omfattningen av rådgivning i samband med förmedlingen har ingen avgörande betydelse vid bedömningen av om tillhandahållandet ska omfattas av undantaget för förmedling av värdepapper eller anses vara en marknadsföringstjänst. Skatteverket anser däremot att det är fråga om skattepliktig marknadsföringstjänst om tillhandahållaren endast informerar om de finansiella produkterna, t.ex. vid ett möte eller genom att dela ut prospekt utan att ha kännedom om kundernas identitet.
Enligt lagtexten i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML utgör värdepappershandel omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte. Skatteverket anser därför att ersättning från Riksgäldskontoret till återförsäljare av premieobligationer omfattas av undantagsbestämmelserna för förmedling av värdepapper.
Enligt Skatteverket har rättsläget rörande skatteplikt vid företagsförmedling blivit klargjort genom Högsta förvaltningsdomstolens dom (HFD 2011 ref. 21). Skatteverket anser därför att om ett uppdrag att förmedla ett företag resulterar i en överlåtelse av aktierna i företaget, omfattas tjänsten alltid av undantaget från skatteplikt för förmedling av aktier. Om uppdraget däremot resulterar i en överlåtelse av inkråmet i företaget, omfattas tjänsten inte av detta undantag. Det saknar betydelse om ett förmedlingsuppdrag är formulerat som ett öppet avtal, dvs. det kan resultera antingen i en överlåtelse av inkråmet eller i en överlåtelse av aktierna i företaget. Det är alltid vad som faktiskt överlåts som avgör om förmedlingstjänsten omfattas av undantaget från skatteplikt.
Skatteverket har i ett annat ställningstagande redogjort för frågor som ställts om företagsförmedling. Enligt Skatteverket har det ingen betydelse för tjänstens karaktär om uppdraget består av att förmedla alla eller en del av aktierna. Det är heller inte avgörande för tjänstens karaktär om ersättningen utgår i form av fasta eller rörliga arvoden. Ett förmedlingsuppdrag som formulerats som ett s.k. öppet avtal kan resultera antingen i en skattepliktig företagsförmedlingstjänst eller en skattefri aktieförmedlingstjänst.
Hur ska redovisning av mervärdesskatten ske vid förskottsfakturering när det gäller s.k. öppna avtal?
Det är vad som slutligen överlåts som avgör om förmedlingstjänsten är skattepliktig eller inte. Skattskyldigheten för förskottet får avgöras utifrån de faktiska omständigheterna vid den tidpunkt då förmedlaren får förskottet. Om det sannolika utfallet vid denna tidpunkt är att uppdraget resulterar i en aktieöverlåtelse, så ska mervärdesskatt inte tas ut på förskottet. Om det trots detta visar sig att uppdraget resulterade i en inkråmsöverlåtelse, så ska förmedlaren ta ut mervärdesskatt på tidigare erhållna förskott och göra rättelse i den redovisningsperiod under vilken tjänsten tillhandahålls.
I vissa fall är det vid tidpunkten för förskottsbetalningen inte möjligt att bedöma om uppdraget sannolikt kommer att resultera i en aktieöverlåtelse eller inkråmsöverlåtelse. I ett sådant fall utlöser förskottet ingen skattskyldighet eftersom det inte är ett förskott för en viss bestämd tjänst. Någon mervärdesskatt ska inte tas ut på förskottet. Om uppdraget sedan resulterar i en inkråmsöverlåtelse, så ska förmedlaren ta ut mervärdesskatt på tidigare erhållna förskott i den redovisningsperiod då tjänsten tillhandahålls.
Hur ska ersättningen beskattas om ett öppet avtal avbryts och det därför inte blir någon försäljning av företaget, men förmedlaren trots detta har rätt att behålla hela eller delar av redan fakturerad ersättning?
Ett uppdrag som avbryts i förtid ska beskattas om inte förmedlaren kan visa att avsikten hela tiden varit att förmedla aktierna i bolaget.
Nedan redovisas rättsfall och förhandsbesked som belyser de gränsdragningsproblem som förekommer vid tolkningen av vad som utgör sådan förmedling av aktier, värdepapper m.m. som är undantaget från skatteplikt respektive inte utgör sådan förmedling.
EU-domstolen har funnit att transaktioner som syftar till att överlåta aktierna i fastighetsbolag och som lett till detta omfattas av undantaget från skatteplikt även om överlåtelsen i själva verket indirekt avser fast egendom. Sådana transaktioner kan vara skattepliktiga enligt artikel 135.1 f mervärdesskattedirektivet om medlemsstaten valt att tillämpa artikel 15.2 c i mervärdesskattedirektivet. Enligt EU-domstolen gäller inte detta undantag från undantaget när medlemsstaten inte har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 15.2 c mervärdesskattedirektivet (C-259/11, DTZ Zadelhoff).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende ansett att ett fastighetsmäklarbolags förmedling av ett fastighetsbolag utgjorde sådan förmedling av aktier som omfattades av undantaget från skatteplikt. Skatterättsnämnden ansåg att tjänsten i allt väsentligt skulle ha samma innehåll om avyttringen i stället skulle avse en fastighet som inte var bolagiserad och därför inte omfattades av undantaget från skatteplikt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg däremot att det saknades anledning att anse att tillhandahållandet avsåg annat än förmedling av aktier. Enligt förutsättningarna var det redan vid ingåendet av avtalet mellan parterna avgjort att det som skulle förmedlas var aktier och inte fastigheten. Att fastighetsmäklarbolaget i övrigt ägnar sig åt fastighetsförmedling påverkade inte den bedömningen eftersom frågan om skatteplikt eller undantag är oberoende av vem som tillhandahåller eller tar emot tjänsten (HFD 2011 ref. 21).
Skatterättsnämnden har ansett att förmedling av bostadsrätter inte utgör sådan förmedling av andelar som omfattas av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 9 § ML. Skatterättsnämndens motivering var att när kunden står inför ett förvärv av bostadsrättslägenhet är det nyttjanderätten till den specifika lägenheten som är avgörande för om det blir något förvärv eller inte. Därför framstod nyttjanderätten till bostadsrättslägenheten som mer betydelsefull för att tillgodose kundens behov än andelen i bostadsrättsföreningen i sig. Förhandsbeskedet har överklagats av Skatteverket (SRN 2014-06-30, dnr 36-13/I).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansåg att sökandens uppdrag att utföra ett antal olika tjänster i syfte att sälja uppdragsgivarens aktier i ett fåmansbolag utgjorde en enda tjänst. Med hänvisning till bl.a. C-453/05 Ludwig och C-259/11 DTZ Zadelhoff ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att inslagen av analys m.m. framstod som viktiga och för uppdragsgivarna betydelsefulla inslag i tillhandahållandet av förmedlingsuppdraget. Enligt domstolen ansågs de vara av förberedande natur och utgjorde endast medel för att kunden på bästa sätt skulle kunna få den förmedlingstjänst som var det centrala enligt uppdraget. Förmedlingen skulle därför anses utgöra det avgörande tillhandahållandet, medan de övriga åtgärder som föregick den slutliga överlåtelsen av det förmedlade objektet fick anses vara underordnade. De skulle skattemässigt behandlas på samma sätt som förmedlingen. (HFD 2013 ref. 32).
I ett förhandsbeskedsärende som gäller courtagedelning har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att omsättning av den tjänst för vilken en kapitalförvaltare (X AB) erhöll ersättning av en depåbank (Y AB) i form av andel av courtage och andel av up-front provision omfattades av undantaget från skatteplikt för förmedling av aktier, andra andelar och fordringar i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML. I det aktuella ärendet lade X AB in order i kunden namn till Y AB med stöd i en fullmakt som kunden utfärdat. Enligt Skatterättsnämnden hade X AB ställning av en sådan mellanman som gjorde det som var nödvändigt för att parterna skulle sluta ett uppdragsavtal utan att ha något eget intresse vad gällde avtalets innehåll. X AB:s uppgift var att sammanföra Y AB med kunderna och därmed bereda Y AB tillfälle att sluta avtal om köp eller försäljning av värdepapper. Skatterättsnämnden ansåg i enlighet med vad EU-domstolen uttalat i målet C-453/05, Ludwig, att såväl tjänstens natur som ändamålet med denna fick anses vara att X AB tillhandahöll Y AB en sådan förmedlingstjänst rörande värdepapper som omfattades av undantaget i mervärdesskattedirektivet (RÅ 2009 ref. 49).
Skatterättsnämnden har prövat frågan om ett bolags verksamhet att köpa och sälja aktier för depåkunders räkning via Internet eller olika fondkommissionärer omfattas av undantaget från skatteplikt. Köp och försäljning skedde i bolagets namn. Bolaget var ett kontoförande institut hos en central värdepappersförvarare och hade tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i form av förmedling av värdepapper för annans räkning i eget namn. Nämnden fann att transaktioner avseende förvärv av aktier för depåkunders räkning mot ersättning i form av courtage utgjorde självständiga tjänster som avsåg sådan omsättning som utgör värdepappershandel och som därmed var undantagna från skatteplikt (SRN 2005-12-21).
I ett förhandsbesked har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att så kallade corporate finance-verksamhet, i den del den avsåg förmedling av aktier i samband med introduktion på en reglerad marknad utan eller i anslutning till nyemission, utgjorde en enda tjänst som omfattades av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Den så kallade corporate finance-verksamheten innefattade ett flertal olika tjänster som hade anknytning till ett bolags finansiering (RÅ 2001 not. 23).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende prövat frågan om ett företags förvärv av tjänster från utländsk investmentbank i samband med att företaget ska avyttra ett större aktieinnehav omfattas av undantaget från skatteplikt. Tjänsterna ansågs i stora delar vara av samma karaktär som de corporate finance-tjänster som bedömdes i RÅ 2001 not. 23 vilka i likhet med vad som gällde i detta ärende avsåg avyttringar av stor omfattning (RÅ 2010 not. 91).
Skatterättsnämnden har ansett att tillhandahållande av tjänster i samband med aktieemission omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. De tjänster som sökanden utförde bestod i att kontakta potentiella investerare och på olika sätt informera om emissionen och frågor i anslutning till den samt att utföra visst arbete i anslutning till aktieteckningen (SRN 2009-05-25, dnr 21-08/I).
Skatterättsnämnden har bedömt om sökandens tillhandahållande av Internetbaserade tjänster till ett fondbolag som fått tillstånd att utöva förvaltning av en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden omfattades av undantaget för värdepappershandel. Fråga var dels om en tjänst rörande information skulle bedömas som en fristående tjänst, dels om en tjänst rörande förmedling av fondsparares köp och försäljning (inlösen) av fondandelar skulle utgöra från skatteplikt undantagen värdepappershandel. Skatterättsnämnden bedömde informationstjänsten som en fristående tjänst som inte omfattades av något av undantagen i ML och genomförandet av förmedling av fondandelar som en från skatteplikt undantagen tjänst (SRN 2000-12-21).
Högsta förvaltningsdomstolen har behandlat frågan om ett bolags tjänster att fortlöpande till emittent ange köpräntor och i vissa fall säljräntor på andrahandsmarknaden omfattades av undantaget för värdepappersförmedling. Bolaget utförde också förmedling av räntebärande instrument från emittent till placerare, vilket utgjorde undantagen värdepappersförmedling. Uppgifterna om räntekurserna på andrahandsmarknaden förmedlades av bolaget via Reutersystemet eller motsvarande informationssystem. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det förhållandet att en emittent var beredd att betala ersättning till bolaget för att bolaget upprätthöll en andrahandsmarknad inte kan anses innebära att denna ersättning utgör vederlag för bolagets skattefria omsättning av värdepapper. Tillhandahållandet ansågs inte utgöra en tjänst avseende värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Åtagandet ansågs inte heller utgöra en bank- och finansieringstjänst (RÅ 2004 ref. 100).
Ett uppdrag att upprätta incitamentsprogram baserat på teckningsoptioner för de anställda har varit föremål för prövning hos Skatterättsnämnden. Uppdraget omfattade fyra olika delmoment rörande bl.a. utarbetande av villkor, genomgång av formalia, värdering av optionerna samt insamling och sammanställning av information. Skatterättsnämnden ansåg att de avsedda tillhandahållandena inte utgjorde förmedling aktier och andra värdepapper och inte heller ett led i en sådan tjänst varför tjänsten inte omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML (SRN 2002-01-09).
EU-domstolen har prövat frågan om en banks tillhandahållande av förmögenhetsförvaltning omfattas av undantaget för värdepappershandel. Uppdraget bestod i att banken skulle förvalta värdepapper åt kunden efter en strategivariant som kunden valt. Banken hade därefter rätt att disponera tillgångarna (värdepappren) i kundens namn och kundens räkning utan att först inhämta instruktioner från kunden. Kunden erhöll varje kvartal en redovisning av förmögenhetsförvaltningens utveckling. EU-domstolen fann att bankens uppdrag till kund bestod av två delelement som hade ett så nära samband att de objektivt utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande. EU-domstolen ansåg att förmögenhetsförvaltning av det slag som var aktuellt i målet inte omfattades av undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 f och g mervärdesskattedirektivet (C-44/11, Deutsche Bank).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett åtagande att placera och omplacera försäkringskapital i ett antal fonder som stod till förfogande inte omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Tjänsten ansågs vara skattepliktig förvaltning av värdepapper (RÅ 2006 not. 77).
Kapitalförvaltningsuppdrag har även varit föremål för prövning hos Högsta förvaltningsdomstolen i ett förhandsbeskedsärende. Uppdraget i det aktuella fallet grundade sig på en uppdragsbeskrivning som kunden medverkade till att utforma. Vidare utformades bl.a. direktiv för kortsiktig handel och beslut om uppdragen avseende långsiktiga placeringar fattades av en kommitté. Avgiften bestämdes i förhållande till förvaltat kapital. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att uppdraget skulle anses utgöra en enda tjänst som inte omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML (RÅ 2003 not. 178).
I ett förhandsbesked har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att sökandebolagets omsättning var skattepliktig. Omständigheterna i det aktuella ärendet var följande. Sökandebolaget A ingick i en koncern. Ett koncernbolag, B, ville att A skulle förvalta visst kapital genom att verkställa köp och försäljningar av i Sverige utgivna penning- och kapitalmarknadsinstrument som statsskuldväxlar, obligationer, certifikat m.fl. instrument samt derivatinstrument i form av bl.a. terminer och optioner för nämnda instrument. Handeln skulle ske i B:s namn och äganderätten till värdepapperen tillkom B. Skatterättsnämnden ansåg att den tjänst som A skulle tillhandahålla B i allt väsentligt var en analys- och rådgivningstjänst (RÅ 1998 not. 249).