OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Vid distansförsäljning är det frågan om försäljning av alkoholvaror till främst privatpersoner. Säljaren är enligt huvudregeln skattskyldig vid distansförsäljning till Sverige. Om säljaren inte har ställt säkerhet för skattens betalning är i stället mottagaren av varorna skattskyldig.

Distansförsäljning

Bestämmelser om distansförsäljning till Sverige finns i 15–15 c §§ LAS.

Bestämmelserna grundar sig på artikel 36 i direktiv 2008/118/EG. Skattskyldighet enligt dessa bestämmelser förutsätter att varorna släppts för konsumtion innan de förs in i Sverige. Den skatt som har betalats i avsändarlandet ska under vissa förutsättningar återbetalas (artikel 36.5 i direktiv 2008/118/EG).

Distansförsäljning innebär att någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade alkoholvaror och att varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (15 § första stycket LAS). Ett exempel på distansförsäljning är postorderförsäljning.

Att varorna ska förvärvas av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet innebär att dessa bestämmelser endast ska tillämpas vid försäljning till privatpersoner eller offentligrättsliga organ. Om en näringsidkare köper beskattade varor från ett annat EU-land gäller i stället att bestämmelserna i 8 § första stycket 5 LAS och 16 § LAS, d.v.s. för in/tar emot-bestämmelserna, ska tillämpas (jfr prop. 2009/10:40 s. 167 jämförd med s. 188).

För att bestämmelserna om distansförsäljning ska bli tillämpliga krävs att de aktuella varorna finns i ett annat EU-land varifrån de transporteras till Sverige av säljaren eller för säljarens räkning. Det har däremot ingen betydelse för tillämpningen i vilket land säljaren befinner sig.

Skatteverket har i en skrivelse gett sin syn på uttrycket ”transporteras av säljaren eller av annan för säljarens räkning”. Skrivelsen är i denna del fortfarande relevant trots att det bakomliggande cirkulationsdirektivet har ersatts med direktiv 2008/118/EG. Förutom att bestämmelsen omfattar alla de fall där varan transporteras av säljaren anser Skatteverket att bestämmelsen även omfattar de fall där säljaren slutit avtal om transporttjänster med transportföretag eller företag som förmedlar transporter. Detta gäller oavsett om transportören får betalt direkt av säljaren eller av de enskilda konsumenterna. Om det finns ett ramavtal om transporttjänsterna mellan säljaren och transportföretaget är det fråga om distansförsäljning även om de enskilda konsumenterna har avtal med transportören. Även om säljaren inte själv har något avtal om transporter kan transporterna ändå anses vara utförda för hans räkning, om ett bolag i samma koncern har slutit avtal med transportföretaget.

Säljaren skattskyldig

Den som säljer alkoholvaror till Sverige genom distansförsäljning enligt 15 eller 15 b § LAS är skattskyldig (8 § första stycket 3 LAS).

Säljaren är skattskyldig i dessa fall (15 § första stycket LAS):

  • om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade varor
  • om varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning.

I förarbetena förs följande resonemang om vem som är skattskyldig i vissa situationer (prop. 2009/10:40 s. 168 jämförd med s. 188):

”Det är t.ex. fråga om distansförsäljning om en privatperson i Sverige via Internet beställer varor från en säljare med säte i Norge, och där varorna finns i Spanien, om varorna flyttas till Sverige av, eller på uppdrag av, den norske distansförsäljaren. Däremot är det inte distansförsäljning till Sverige när privatpersonen i Sverige beställer varor som finns i Spanien, om säljaren flyttar varorna från Spanien till Danmark men där överlämnar varorna till en fraktförare som agerar på uppdrag av den svenske beställaren. Då förs varorna in till Sverige av beställaren, eller för dennes räkning, och skattskyldigheten inträder för beställaren enligt 9 § första stycket 6 [motsvaras numera av 9 § första stycket 5]. Det är inte heller fråga om distansförsäljning om säljaren flyttar varan från ett annat EG-land till t.ex. en filial eller ett lager i Sverige och därifrån flyttar varan vidare till en beställare i Sverige. I de fallen är säljaren i stället skattskyldig i Sverige enligt reglerna i 9 § första stycket 6 [motsvaras numera av 9 § första stycket 5] och har att fullgöra skyldigheterna i 17 §.”

Rättsfall: Vem som är skattskyldig för alkoholvaror som påträffats vid en transportkontroll

784,08 liter starköl hade påträffats vid en transportkontroll den 27 april 2001. Ölen hade beställts av privatpersoner på internet via webbplatsen www.xxxx.dk. Från denna adress hade privatpersonerna hänvisats till ett transportföretag med adressen www.yyyy.as. Bakom den första internetadressen stod det engelska bolaget X med adress i Tyskland. Detta bolag kontrollerades av svenskarna NN och MM, bosatta i Spanien med kontor i Spanien. Bakom den andra internetadressen stod det engelska bolaget Y med adress i Spanien. NN och MM stod även bakom bolag Y. Ölen i fråga var inköpt i Spanien. Ett spanskt bolag var konsult och inköpare av öl och vin i Spanien för det engelska bolaget X. Kammarrätten instämde i länsrättens bedömning. Länsrätten uttalade att säljaren, bolag X, får med hänsyn till omständigheterna i målet anses vara lokaliserad till Spanien. Vidare uttalade länsrätten följande:

”Länsrätten finner mot denna bakgrund att det synes framgå att det föreligger en klar intresse- och ägargemenskap mellan de två aktuella bolagen bakom Internetadresserna. Det kan därför sägas vara samma intressegrupp som handhar försäljning och transport, bestående av NN och MM. De två aktuella bolagen får anses vara att hänföra till en och samma ekonomiska enhet, trots att de är skilda juridiska personer. Man får här beakta transaktionernas objektiva beskaffenhet snarare än deras rättsliga form och anse att försäljning och frakt ombesörjts av samma bolag eller personer. Detta medför att den aktuella transaktionen skall bedömas som direktförsäljning från Spanien till Sverige. Ansvaret för denna direktförsäljning får med hänsyn till det anförda anses åvila bl.a. MM. Länsrätten finner därför att tullverket har haft fog för sitt beslut att beskatta MM.”

Sammanfattningsvis fann länsrätten att MM var att anse som skattskyldig i enlighet med 2 kap. 13 § LPK jämförd med 8 § första stycket 4 LAS (motsvaras numera av 8 § första stycket 3). (KRNG 2004-06-09, mål nr 5982-03).

Säljaren ska ställa säkerhet

Vid distansförsäljning enligt 15 § LAS ska säljaren ställa säkerhet hos Skatteverket för betalning av alkoholskatten på de varor som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga alkoholskatten på varorna (15 § andra stycket LAS).

Säljaren ska företrädas av en godkänd representant i Sverige

Vid distansförsäljning enligt 15 § LAS ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige (15 a § LAS). Begreppet ”etablerad” ska ha samma innebörd som i ML och SFL (jfr prop. 2009/10:40 s. 168 jämförd med s. 188). Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Ett sådant godkännande får ges när säljaren har ställt säkerhet för skatten. Representanten ska som ombud för säljaren svara för redovisning av alkoholskatt. Representanten ska också företräda säljaren i övriga frågor som gäller alkoholskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgänglig hos representanten. Däremot är representanten inte skattskyldig (jfr prop. 1994/95:56 s. 90 jämförd med s. 118).

Det bakomliggande syftet med att utse en representant är att det ska finnas en person på plats i Sverige (jfr prop. 2009/10:40 s. 168 jämförd med s. 188).

Nytt: 2015-10-26

Skatteverket anser att en säljare som är etablerad i Sverige och bedriver distansförsäljning till Sverige kan godkännas som representant för sin egen distansförsäljning. Ett godkännande kräver även att övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda.

Skatteverket har med stöd av 10 § FAS fastställt formulär för anmälan om registrering som distansförsäljare och ansökan om godkännande som representant (SKV 5336).

Skatteverket kan återkalla representantens godkännande om förutsättningarna för godkännandet inte längre finns eller om representanten begär det. Ett sådant beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (15 a § andra stycket LAS).

Distansförsäljning vid enstaka tillfälle

Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer alkoholvaror till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 15 och 15 a §§ LAS, anmäla sig till Skatteverket innan varorna avsänds från det andra EU-landet och ställa säkerhet för skatten på varorna (15 b § LAS). När det handlar om distansförsäljning vid ett enstaka tillfälle kan det uppfattas som onödigt betungande att utse en representant och därför ställs heller inget sådant krav (jfr prop. 2009/10:40 s. 169 jämförd med s. 188).

Skatteverket har fastställt en blankett (SKV 5372) för anmälan om distansförsäljning vid enstaka tillfälle (10 § FAS).

Överföringar utan vinstsyfte

Bestämmelserna i 15 § första och andra styckena LAS samt i 15 b § LAS omfattar även sådana överföringar av alkoholvaror som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser (15 § tredje stycket LAS).

I förarbetena anges, avseende motsvarande bestämmelse i LTS, att tobaksvaror som sänds från en privatperson i ett EU-land till en privatperson i Sverige beskattas enligt reglerna om distans­försäljning även om avsändaren inte gör någon ekonomisk vinst på att överföra varorna. Detta under förutsättning att det inte är fråga om en ren gåva (jfr prop. 2009/10:40 s. 145).

Mottagaren skattskyldig i vissa fall

Den som tar emot beskattade alkoholvaror enligt 15 c § LAS är skattskyldig (8 § första stycket 4 LAS).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten i Sverige är den som tar emot varor som avsänts till Sverige enligt 15 eller 15 b § LAS skattskyldig i stället för säljaren (15 c § LAS).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 36.3 i direktiv 2008/118/EG. Enligt denna artikel kan destinationsmedlemsstaten föreskriva att mottagaren av varorna vid distansförsäljning under vissa förutsättningar ska vara skattskyldig i stället för säljaren. Mottagaren kan enligt direktivet utses som skattskyldig om säljaren inte har följt kraven på registrering och ställande av säkerhet för skatten. Härigenom ger direktivet upphov till en situation där mottagaren av varorna har ett intresse av att förvissa sig om att säljaren fullgör sina skyldigheter avseende skattebetalning i destinationsmedlemsstaten. Mot denna bakgrund har i 15 c § LAS föreskrivits att mottagaren av varorna ska vara skattskyldig för de varor som han eller hon tar emot, om säljaren inte har ställt säkerhet för den svenska skatten på varorna (jfr prop. 2009/10:40 s. 169 jämförd med s. 188).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten och det alltså är mottagaren som är skattskyldig, ska mottagaren redovisa skatten för varje händelse som medför skattskyldighet (26 kap. 8 och 37 §§ SFL). Skulle säljaren trots detta ändå betala skatten på varorna ska beloppet återbetalas till säljaren. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser (jfr prop. 2009/10:40 s. 169 jämförd med s. 188).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNG 2004-06-09, mål nr 5982-03 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG [1] [2]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. [1] [2]
  • Proposition 2009/10:40 Det nya punktskattedirektivet [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]

Ställningstaganden

  • Distansförsäljning – representant när säljaren är etablerad i Sverige [1]
  • Skatteverkets inställning avseende skattskyldighet för vissa punktskatter när varor skickas från ett annat EG-land till privatpersoner i Sverige [1]

Referenser inom alkoholskatt