Allmänna svenska skatter får inte dras av. Andra skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten kan dock vara avdragsgilla.
Svenska allmänna skatter får inte dras av (9 kap. 4 § IL).
Som exempel på allmänna skatter kan nämnas statlig och kommunal inkomstskatt.
Avkastningsskatt på pensionsmedel är att se som en allmän svensk skatt, och får därför enligt huvudregeln inte dras av.
Avkastningsskatt på pensionsmedel får dock dras av om den beräknas på en avsättning i balansräkningen med tillämpning av 3 a § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Om skatten sätts ned ska motsvarande del återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdraget ska göras före eventuell avräkning av utländsk skatt (16 kap. 17 § andra stycket IL).
Detsamma gäller avkastningsskatt som, med tillämpning av 3 a § nionde stycket samma lag, beräknats på värdet av ett avtal om tjänstepension med villkor som innebär att det utländska pensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse med mera (16 kap. 17 § tredje stycket IL).
Särskilda skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 17 § IL).
Om skatten eller avgiften sätts ned ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändrades.
Som exempel på särskilda skatter kan nämnas fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader, tullavgifter och arbetsgivaravgifter.
Debiterade egenavgifter som avser näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 29 § första stycket IL).
Avdrag ska även göras för det belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Detta avdrag ska återföras det följande beskattningsåret (16 kap. 29 § andra stycket IL).
Om de debiterade egenavgifterna sätts ned ska det nedsatta beloppet tas upp till beskattning det beskattningsår debiteringen ändras (16 kap. 29 § första stycket IL).
Om resultatet av näringsverksamheten höjs genom omprövning av beskattningen kommer ytterligare egenavgifter att påföras. Avdraget för beräknade egenavgifter ska göras för det beskattningsår inkomsterna höjs. Avdraget för de faktiska egenavgifterna medges dock inte förrän de debiterats.
Skatteverket anser att resultatet vid justering på grund av tillkommande egenavgifter kan bli att avdraget för debiterade egenavgifter blir hänförligt till ett senare år än det år det motsvarande avdraget för att täcka egenavgifterna återförts till beskattning.
Mervärdesskatt som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. ML eller återbetalning enligt 10 kap. ML får inte dras av (16 kap. 16 § första stycket IL). Detta innebär att sådan mervärdesskatt som inte dras av vid mervärdesbeskattningen får dras av vid inkomstbeskattningen.
När mervärdesskatt har återförts i redovisningen av mervärdesskatt av den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag på grund av jämkning av ingående skatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen för den resterande korrigeringstiden dras av till den del jämkningen avser mervärdesskatt på sådana utgifter som dragits av omedelbart vid beskattningen (16 kap. 16 § andra stycket IL).
Om den skattskyldige felaktigt tagit upp utgående mervärdesskatt i strid med 15 kap. 6 § IL ska denna skatt dras av det beskattningsår den betalas in till staten (16 kap. 16 § tredje stycket IL).