Svenska skatter och avgifter

Svenska allmänna skatter

Svenska allmänna skatter får inte dras av (9 kap. 4 § IL).

Som exempel på allmänna skatter kan nämnas statlig och kommunal inkomstskatt.

Avkastningsskatt på pensionsmedel

Avkastningsskatt på pensionsmedel är att se som en allmän svensk skatt, och får därför enligt huvudregeln inte dras av.

I vissa fall får avkastningsskatten på pensionsmedel dras av

Avkastningsskatt på pensionsmedel får dock dras av om den beräknas på en avsättning i balansräkningen med tillämpning av 3 a § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Om skatten sätts ned ska motsvarande del återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdraget ska göras före eventuell avräkning av utländsk skatt (16 kap. 17 § andra stycket IL).

Detsamma gäller avkastningsskatt som, med tillämpning av 3 a § nionde stycket samma lag, beräknats på värdet av ett avtal om tjänstepension med villkor som innebär att det utländska pensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse med mera (16 kap. 17 § tredje stycket IL).

Särskilda skatter

Särskilda skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 17 § IL).

Om skatten eller avgiften sätts ned ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändrades.

Som exempel på särskilda skatter och avgifter kan nämnas fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader, tullavgifter och arbetsgivaravgifter.

Särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP)

En arbetsgivare som ska betala SLP för beskattningsåret ska dra av hela skatten. Detta gäller även om en viss del av skatten grundar sig på pensionskostnader som inte är fullt ut avdragsgilla.

En arbetsgivare ska dra av SLP för samma beskattningsår som pensionskostnaden ska ingå i underlaget för skatten (HFD 2011 not. 42). Med andra ord ska SLP dras av det beskattningsår som skatten påförs för.

En kostnad för SLP som har sin grund i en redovisningsmässig avsättning för framtida SLP, d.v.s. sådan SLP som inte påförs arbetsgivaren för beskattningsåret, får däremot inte dras av (RÅ 2004 ref. 133).

Egenavgifter

Debiterade egenavgifter som avser näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 29 § första stycket IL).

Nedsättning av egenavgifter

Om de debiterade egenavgifterna sätts ned ska det nedsatta beloppet tas upp till beskattning det beskattningsår debiteringen ändras (16 kap. 29 § första stycket IL).

Tillkommande egenavgifter

Om resultatet av näringsverksamheten höjs genom omprövning av beskattningen kommer ytterligare egenavgifter att påföras. Avdraget för beräknade egenavgifter ska göras för det beskattningsår inkomsterna höjs. Avdraget för de faktiska egenavgifterna medges dock inte förrän de debiterats.

Skatteverket anser att resultatet vid justering på grund av tillkommande egenavgifter kan bli att avdraget för debiterade egenavgifter blir hänförligt till ett senare år än det år det motsvarande avdraget för att täcka egenavgifterna återförts till beskattning.

I det fall det inte längre finns någon näringsverksamhet att dra av de påförda egenavgifterna i så medges istället avdrag som allmänt avdrag.

Beräknat avdrag för årets egenavgifter

Avdrag ska även göras för det belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Detta avdrag ska återföras det följande beskattningsåret (16 kap. 29 § andra stycket IL).

Att avsättningen för egenavgifter får uppgå till maximalt 25 % av underlaget framgår av 16 kap. 30 § andra stycket IL.

Detta innebär inte att man fritt får välja en procentsats för avsättningen så länge den inte överstiger 25 %. Avsättningen ska motsvara de egenavgifter som hör till det aktuella beskattningsåret. 25 % av underlaget motsvarar ungefär de egenavgifter som ska betalas när näringsidkaren inte är befriad från att betala någon egenavgift och inte haft någon karenstid inom försäkringen.

Hur stora egenavgifterna är beror bland annat på näringsidkarens ålder. Därför blir schablonavdraget olika stort.

Schablonavdrag för beskattningsåret 2018

För den som är född:

• 1953 eller senare är schablonavdraget 25 %
• 1953 eller senare men haft hel ålderspension och hel premiepension under hela 2018 är schablonavdraget 15 %
• 1938 – 1952 är schablonavdraget 15 %
• 1937 eller tidigare är schablonavdraget 6 %

Den som haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning under någon del av året ska göra schablonavdrag med 10 %.

Schablonadrag för beskattningståret 2019

För den som är född:

• 1954 eller senare är schablonavdraget 25 %
• 1954 eller senare men har haft hel ålderspension och hel premiepension under hela 2019 är schablonavdraget 12 %
• 1938–1953 är schablonavdraget 12 %
• 1937 eller tidigare är schablonavdraget 3 %.

Den som haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning under någon del av året ska göra schablonavdrag med 10 %.

Passiv näringsverksamhet

Den som bedriver passiv näringsverksamhet ska göra ett schablonavdrag på högst 20 %. Detta eftersom man inte betalar egenavgifter utan särskild löneskatt på 24,26 %.

Passiv näringsverksamhet utanför Sverige

Underlaget för den särskilda löneskatten är överskottet av den passiva näringsverksamheten under förutsättning att den utövas här i landet (2 § första stycket SLFL). I inkomstskattehänseende hänförs all näringsverksamhet som en enskild näringsidkare bedriver inom EES till en enda näringsverksamhet (14 kap. 12 § IL).

I detta överskott kan ingå såväl överskott som underskott som hänför sig till verksamhet inom EES. Ett överskott från verksamhet i ett annat EES-land ska räknas av från överskottet eftersom den verksamheten inte utövas inom landet. Om verksamheten i ett annat EES-land däremot ger ett underskott ska det sammanlagda resultatet inte korrigeras med detta underskott. Detta eftersom begreppet ”överskott av passiv näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen” ska tolkas som det faktiskt beskattningsbara överskottet i sin helhet. För exempel på beräkningar se Passiv näringsverksamhet inom EES.

Eftersom schablonavdraget ska spegla faktiskt påförd särskild löneskatt ska detta beräknas på samma underlag som den särskilda löneskatten, det vill säga överskottet av den passiva näringsverksamheten i riket beräknat enligt ovan.

Korrigering av avsättning

Det avsatta beloppet för egenavgifter/SLF kan behöva justeras i vissa fall.

Om det avsatta beloppet skiljer sig med så stort belopp att det kan antas att näringsidkaren försökt uppnå en obehörig förmån bör avdraget rättas. I normalfallet bör dock yrkat avdrag godtas om det bara är fråga om ett något för högt eller för lågt belopp.

Om en näringsidkare inte gjort någon avsättning bör denne tillgodoföras avdrag ändå.

Vid avvikelse från deklarationen kan avsättningen för egenavgifterna behöva räknas om. En ändring ska göras även utan yrkande från näringsidkaren om det är fråga om mer än en mindre ändring. Av RÅ 1987 ref. 65 I-II framgår att avdraget ska räknas om när det är fråga om mer än mindre ändring av nettointäkten. Skatteverkets uppfattning är att det ska vara fråga om en ändring med mer än 20 % av nettointäkten före avsättning till egenavgifter. Samtidigt ska en ändring med lägre belopp än 10 000 kr alltid räknas som en mindre ändring och en ändring med högre belopp än 100 000 kr alltid räknas som en större ändring.

Mervärdesskatt

Mervärdesskatt som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. ML eller återbetalning enligt 10 kap. ML får inte dras av (16 kap. 16 § första stycket IL). Detta innebär att sådan mervärdesskatt som inte dras av vid mervärdesbeskattningen får dras av vid inkomstbeskattningen.

Ingående mervärdesskatt som återförts på grund av jämkning

När mervärdesskatt har återförts i redovisningen av mervärdesskatt av den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag på grund av jämkning av ingående skatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen för den resterande korrigeringstiden dras av till den del jämkningen avser mervärdesskatt på sådana utgifter som dragits av omedelbart vid beskattningen (16 kap. 16 § andra stycket IL).

Utgående mervärdesskatt som felaktigt tagits upp som intäkt

Om den skattskyldige felaktigt tagit upp utgående mervärdesskatt i strid med 15 kap. 6 § IL ska denna skatt dras av det beskattningsår den betalas in till staten (16 kap. 16 § tredje stycket IL).